A life in music 2006 – 2012

Då har vi nått vägs ände på det här temat. En del band och artister som t.ex Yazoo och Mike Oldfield har ”glömts” bort men för att antalet inte skulle växa till gigantiska former har jag varit tvungen att sovra men de artisterna kan säkerligen dyka upp någon form i framtiden, t.ex under veckans låt.

Jag tror jag såg videon på MTV och det slog an en sträng av ångest och desperation hos mig. Jag letade upp Cashs American svit och visst är det mörkt med en stor portion dödsångest  men samtidigt fruktansvärt bra. Det är sällan man finner en helgjuten platta nu för tiden då musikindustrin verkat gått tillbaka till 50 och 60 talet då det var singlar som gällde. Svenska Loveninjas debutplatta är fantastisk och de flesta låtarna är bra. Minns fortfarande då jag körde hem från en skolavslutning, sommaren hade startat, kvällen var sen och Loveninjas på hög volym i bilstereon. Härlig känsla!

Nu följer två grupper som jag upptäckte av en slump då jag passerat tv:n. Min fru hojtade en sen kväll att det här var bra och visst hade hon rätt.  Göteborgsbandet Shout out louds spelade på någon tv-show, tror det var ett program med Stina Dabrowski. Jag stannade till för visst är den här låten oemotståndlig, även om det låter ganska mycket Cure rip-off. Två andra band som jag fastnade för kring den här tiden är The Postal service som i sin tur ledde till Death cab for cutie. Collegerock fnyser Marcus. I desperation för att få mig på bättre tankar prackade han på mig en skiva som jag fastnade för direkt. Oslagbar låt som jag än så länge inte tröttnat på. 2006 dog min far och av någon anledning tänker jag alltid på honom när jag hör den här melodin av Gershwin.

Via filmen 500 days of Summer kom jag i kontakt med den här trevliga gruppen . Ja hela soundtracket till filmen underbart. Då min fru och barn vet hur teknikfientlig jag är var de lite osäkra hur jag skulle ta emot en MP3 som födelsedagspresent men den fann snabbt sin plats. Jag vet inte riktigt hur The Ting Things hittade till min MP3 men bra är de i alla fall . Efter ca 20 år tillsammans bestämde jag och min sambo till slut för att gifta oss. Trots vår långa tid tillsammans kändes det ändå lite spännande. Än mer spännande blev det när vigselförättaren (som hade passerat bäst före datum med råge) undrade om det var jag och min dotter som skulle gifta oss. Den här låten gick i mitt huvud kring bröllopet.

Det finns en och annan låt som man känner att man inte borde gilla men man är helt enkelt tvungen att kapitulera då melodin är för trallvänlig det här är en av många melodier av det slaget. Hur St Etienne hittade till mina öron vet jag inte men den här sången gjorde att jag fastnade för gruppen. Goldfrapp är ett annat band jag upptäckt på senare år. Lemon jelly hörde jag av en händelse på radion och det var en trevlig bekantskap. Att Allan Edwall gjort ett helt gäng skivor var mig helt obekant tills Kent uppmärksammande mig på den saken. Svartsyn & ångest är en bra kombination . Arvikafestivalen har som bekant gått i graven. Innan konkursen var ett faktum gjorde jag och min fru slag i saken och åkte upp en kväll för att se Regina Spektor, Robyn och Kent. När den här  låten spelades i sommarnatten var det en magisk känsla.

Härom året började plötsligt ett och annat band som jag trott varit passe´att röra på sig.  Divine comedy släppte sin bästa skiva på många år, OMD och Human league hängde på med stabila skivor till min stora glädje. Den skiva som spelats överlägest mest på senaste tiden är Svante Thuressons bästa. En mycket bra dubbel cd som jag och min fru dansar till i vardagsrumment. Då jag har svårt med takten är det hon som får föra.  På bloggen indiemusik fick jag tipset om den här artisten. En mycket trevlig bekantskap. Senaste månaderna har Nicki Minaj gått varm i lurarna, om det är en tillfällig fling eller inte får tiden utvisa.

Japp det var det. Nu är det hela över men som Henke säkert håller med om måste man avsluta ett blandband (vilket detta egentligen är) med en ordentlig låt. Gärna en låt som biter sig kvar efter att musiken tystnat. När min far dött och jag och min bror gick genom hans gigantiska skivsamlig dök den här skivan helt otippat upp. Varför han köpt den vet jag inte och jag har inget minne av att han spelat skivan. Ett mysterium. Lou Reed får avsluta temat med den fantastiska Sad song som ger mig gåshud.

Tack för att ni lyssnat!

Här finns ALIM 2006 – 2012

A life in music 2000 – 2006

Vi närmar oss slutet sakta men säkert på den här musikresan. Nu har vi kommit till 2000 talet som jag finner avsevärt intressantare än 90-talet. Vi flyttade från en trerumslägenhet till en villa och med ens blev det lättare att spela musik igen. Wicked game av Chris Isaak hade jag hört men det var när jag hörde den här melodin som jag fastnade för Isaak och hans musik.

I samband med att internet utvecklades hittade jag mycket ny musik över nätet men det första jag gjorde var att leta upp alla de bra låtarna jag hört här och där utan att riktigt veta vilken artist det var. Ny musik i all ära men det är de  gamla  godingarna som består.

Oasis splittrades härom året när bröderna Gallager slogs bakom scen innan en konsert. Jesus & Mary Chain splittrades efter att bröderna Reid började slåss PÅ scen under en konsert (om nu det ryktet stämmer). Deras två sista skivor var i alla fall bland det bästa bandet gjort; Stoned and dethroned samt Munki rekommenderas varmt. Madonna har jag aldrig varit överdrivet förtjust i men albumet Music gillade jag. En liten flört med rapmusiken hann jag också med, de artister jag lyssnat mest på är  Beastie Boys samt Eminem. Sakta men säkert började jag att acceptera U2 igen. I.om Achtung Baby började de skriva  intressant musik igen. Min favortitplatta med bandet efter nystarten är All That You Can’t Leave Behind.

Jag minns köpet än idag. Hade egentligen bara pengar till en skiva. Jag stod och valde mellan Exciter (Depeche Mode)  och Reveal (REM). Det slutade trots allt med att jag köpte båda. REM skivan är min sommarskiva som åker in i skivspelaren vid sommarlovets start och där ligger den till augusti. Den här låten hörde jag på radion när jag åkte bil och fastnade för artisten/gruppen på direkten. Tack till Sveriges radio som listar alla låtar de spelar på internet, det blir lättare att hitta ny musik. Till slut fick jag även erkänna för mig själv att Robbie Williams var en bra artist speciellt när han släppte en tre/fyra bra skivor på raken. Plötsligt låg även Blur i cd spelaren hur det gick till vet jag inte riktigt men bra är/var dom.

Håkan Hellström kände jag till och hade t.om sett honom live men det var med den här  låten jag fastnade för honom ordentligt. Även Kent gick det inte att värja sig emot speciellt inte efter deras skiva Vapen & ammunition. Deras bästa sång är däremot denna från skivan Isola. Då Marcus med fasa insåg att min musiksmak blev allt sämre med åren började han i ren desperation mixa cd-skivor i hopp om en kvaltetshöjning. Mestadels är det som att kasta pärlor till svin men han lyckades i alla fall få mig intresserad av Belle & Sebastian med den här lilla melodin.

Marcus gick och gifte sig och under bröllopsfesten där bla mina två morbröder hotade med stryk då jag uttryckte ett gillande för vargar hade Marcus mixat ihop lite musik som spelades under kvällen. Två låtar fastnade under kvällens gång. Jag hade halvt om halvt glömt bort Waterboys vid det här laget men så hörde jag den här sången  av Mike Scott och sedan dess har Scott och Waterboys fått följa med på musikfärden igen. Jag avslutar veckas ALIM med en låt av New Order som pressade fram två skivor under början av 2000 talet innan de splittrades.

Här finns  ALIM 2000 – 2006

Upptäckte att jag glömde förra veckans låtar de hittar ni här.ALIM 1993 – 2000

A life in music: 1993 – 2000

Nu blir det lite rörigt: Under en stor del av nittiotalet hade jag inte jättekoll på musik småbarn, studerade m.m gjorde att intresset för musik inte kom i första hand. Chansen är stor att låtarna kommer en aning okronologiskt men det är sådant som händer.Det kan möjligen vara så att den här låten skulle varit med på en tidigare lista men jag har aldrig varit speciellt snabb på att ta till mig ny musik så det är inte helt otroligt att jag ”hittade” låten efter att musiken tystnat. Jag har tidigare nämnt jakten på det perfekta blandbandet. Jag har varit nära många gånger men har aldrig riktigt nått fram. De här tre låtarna låg som ett parti på ett av mina många band och jag minns fortfarande den perfekta mixen av tyngd,  lättsamhet och glädjerus. Skivan Songs of Faith and devotion är kanske inte Depeche Modes bästa men det är definitivt den jag lyssnat mest på. När den kom passade mig perfekt i stämning och känsla.

REM var ok men när deppskivan Automatic for the people släpptes ändrade jag snabbt mening.   Öppningsspåret ger mig fortfarande gåshud. När det gällde att hitta låtar innan internets etablerande kunde det vara svårt. Den här låten spelades ständigt när SVT visade sin testbild. Till slut tröttnade jag, gick ned till biblioteket och försökte beskriva melodin för bibliotekarien som hittade rätt på en gång.

När jag såg filmen Trainspotting speldes en låt i slutet av filmen som satte sig direkt. Tack var pausfunktinen och klar bild kunde jag ganska snabbt räkna ut vilken låt det rörde sig om. Via underworld hittade jag ganska snabbt både Fatboy Slim och Moby. Tack vare MTV fick jag upp både öron och ögon för Smashing Pumkins. Skivorna Siamese Dream och Mellon collie and the infinite sadness är otroligt bra. Låten med den fantastiska videon är naturligtvis 1979

En sen augustikväll var vi hos min vän Lunkan. Ju senare det blev desto bättre tyckte vi att den här låten blev. Obegripligt och obehagligt men Vengaboys och Going to Ibiza spelades på bottvolym otaliga gånger denna kväll och fanskapet är inbränt i mitt DNA sedan denna hemska afton. En annan låt som den gode Lunkan har ”delat” med sig av är denna märkliga melodi. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Den brukar också hamna på stereon vissa sena nätter när förståndet är avsevärt avtrubbat.

Då var det desto trevligare att stifta bekantskap med The Eels även om min bror Marcus lite föraktfullt fnös att det var ”collegerock”. Fastnade även för ett antal svenska grupper vid den här tiden: Just D, Olle Ljungström, Teddybears och Bo Kasper. Sistnämnda gruppen var det min fru som lyssnade på så mycket tills jag en dag fann att jag gick och nynnade på låtarna.

Marcus tjatade på mig om att jag borde lyssna på Lou Reed och Velvet Underground. Motvilligt lånade jag Velvet Undergrounds alla skivor och visst hade han rätt. Fantastisk musik snart fick jag göra extra plats i skivhyllan för alla Lou Reeds album. Låten Coney island baby är min favorit. Efter avklarade studier och fast jobb blev det flytt till villa och tid att ta till sig lite ny och gammal musik. Det tar vi nästa vecka.

A life in music: 1988 – 1992

Året var 1988 och jag hade flyttat till Stockholm. En varm sommardag slank jag in på kulturhuset för att bara sitta och lyssna på lite musik. Chansade på en grupp som jag läst en positv recension om. Redan vid de första tonerna blev det med ens kyligare i sommarhettan och jag hade hittat ett nytt band.

Pet shop boys kom ut med albumet Introsptective där öppningsspåret är en av deras bästa låtar. Men det ska var fullängdsversionen där Tennant rappar om Che Guevara. En textstrof som sorgligt nog är bortplockad från singelversionen. Hösten 1988 träffade jag min blivande fru, fast det visste jag inte då. I hennes skivsamling hittade jag en och annan ny artist . Guldkornet i hennes samling var den för mig då helt okände  Lloyd Cole.

Under vintern köpte vi ett gäng klassika skivor, en av våra favoriter blev Nötknäpparen och speciellt detta parti av baletten. En skiva som tyvärr gått förlorad då vi bytt från lp till cd. Synd då vi låg i många timmar och lyssnade på snöflingornas vals vintern 88/89. Efter  lång väntan (besökte Pet sounds dagligen i en veckas tid) dök även New Order upp med sin bästa skiva Technique som innehåller ett pärlband av suveräna låtar. Köpte även Springsteens Born to run vid den här tiden och Jungeland  är det bästa han gjort anser jag.

På fryshuset (tror jag) gav The The konsert .  Då jag nyss köpt hans debutalbum Soul mining blev jag mycket glad då han spelade större delan av den  plattan som jag håller högt.  Annars var det väl Orup som var stekhet de här åren personligen var jag mer förtjust i Scoccos Sarah och Kindes soloalbum .

När vi fått vårt första barn flyttade vi till Karlstad och köpte även vår första cd-spelare. Första cd:n jag köpte var Webstrarna. Till min frus fasa visade det sig att jag har en böjning (något jag länge förnekade men nu accepterat) till eurodisco något hon anser att man bara dansar till och inte lyssnar på. Jag anser motsatsen och får spela skivorna när jag är ensam  hemma tillsammans med Jarre och Kraftwerk som också ogillas å det grövsta. KLF får bli musikvideo då de inte var spotifyande.

Kring det tidiga 90-talet hittade jag ett gäng  sköna  sommarlåtar  som  aldrig är fel att lyssna på vinter som sommar. Det började röra på sig i Storbritannien och flera intressanta grupper började ploppa upp. Två favoriter var The Farm och och Happy mondays.

Tyvärr måste man arbeta för brödfödan och jag började köra truck. En arbetskamrat, Ronny, riggade upp en radio åt mig i trucken så jag kunde få tiden att gå lite snabbare. Något som verkligen behövdes, de enda två jobb jag haft som varit värre var vid löpande bandet samt att bära kaffesäckar. Tack vare radion hittade jag The Lightning seeds

Köpte samlingsplattan Glöd med Kjell Höglund. En mild och trevlig man som jag haft turen att få träffa fast jag vet inte om han tyckte det var så roligt. Min kompis Kent sa att han såg ganska rädd och besvärad ut vid tillfället. Han bästa låt är den här. Via en kompis upptäckte jag The Blue nile. Gruppen har inte gett ut speciellt många skivor men de är alltid värda att lyssna på.

Hela listan finns ALIM 1988 – 1992 här.

A Life in music 1985 – 1988

Tillbaka från USA lagom till Live Aid. Det var starten på en himla massa världsfrälsarfestivaler runt om i världen: Hands across america, Farm aid, valräddarskivor m.m. Fint tänkt men en cynsik och tjurig tonåring hade tröttnat redan innan det startade. U2 ”spontana” föreställning under Live aid gjorde att jag fick svårt för gruppen många år framåt däremot fastnade jag för två låtar (men konstigt nog inte för grupperna) den här sommaren med The Who och Tears for fears.

Mot slutet av sommaren hittade jag en märklig maxisingel, silvrig och titeln var knappt läsbar då den stod som relief i samma färg som omslaget. Butiksbiträdet satte på skivan och där en het sommareftermiddag i juli 1985 fick jag höra världens bästa låt som innehåller både grodor och samplade får.

En kompis som var stort fan av synthmusik prackade på min en himla massa nya grupper det flesta var ganska bra men en skiva och grupp Boytronic höjde sig över mängden av allt plippande och ploppande. Skids var en rockgrupp jag kände till och ägde ett par skivor av. Ett av mina bästa skivköp torde vara gruppens sista och bästa skiva Joy  som jag hittade för 9:95 på ICA.

Kring hösten 85 fastnade jag för Bryan Ferry och Roxy Music och även om Ferrys soloplattor ofta har varit bra och Roxy Musics Mephisto, Flesh + blood och Avalon är bra skivor har jag alltid gillat 70-tals Roxy Music lite bättre, det är mer fart. och fläkt. Sista året i gymnasiet var det bara Roxy Music och New Order för hela slanten -jag köpte t.om en vit kavaj men det talar vi tyst om. Lagom till studenten dök det upp en ny intressant grupp på musikhimlen -varsågoda för softare kan det inte bli.

Sommaren 1986 åkte jag och min kompis Per på tågluff i Europa; Amsterdam, London och Paris. Trötta på otrevliga och stiffa parisare åkte vi helt spontant till Ibiza. Party och rödbrända grälsjuka engelsmän. Den här låten spelades på dansgolven. I barerna envisdes man med att spela den trista Kyoto song från Cures senaste platta. Gud vad jag tjatade på personalen att byta till plattans bästa spår . Tyvärr får vi anledning att komma tillbaka till Ibiza men då som ett rysligt musikminne. I min walkman gick OMD:s senaste platta, en av gruppens bästa skivor. Samma sommar dök även den här gruppen upp. Det var en ren slump att jag hörde skivan. Jag var och fikade hos några vänner som hade på musiken i bakgrunden, vid fjärde eller femte låten bad jag om att få kolla på plattan och Pet shop boys musik har haft en given plats i mitt liv sedan dess.

Hösten 1986 – sommaren 1987 ströjobbade jag bla som diskare på hotell när man inte orkade med tjatet från hovmästarna och de griniga husfruarna var det bra att ha tillgång till en walkman. Låtar och grupper som fastnade under den perioden var bla Psychadelic furs, Bronski beat, Erasure och Alice som nog är Eldkvarns finaste stund.

Att Depeche Mode exsisterade visste jag men speciellt bra var de inte tyckte jag då.  Jag fick kaputilera när den här skivan hamnade på  stereon. Sommaren 1987 åkte jag och några kompisar för att se en mindre synthfestival i Köpenhamn: New Order (som söp ned sig på scen men de första tre – fyra låtarna höll mycket hög klass), Depeche Mode och en grupp jag inte hört talats om TalkTalk . Samma sommar åkte jag på tågluff men då bara runt  i Storbrittannien. En trevlig resa trots att vi gick vilse i Lake District och jag fick vibbar av En Amerikask varulv i London när mörkret sänkte sig ute i”vildmarken”. Kvällen innan resan gick det ett musikprogram på SVT där de spelade upp en hel skiva. Jag lyssnade samtidigt som jag packade och köpte skivan direkt efter resan.

Efter en fantastisk sommar stod jag och packade än en gång men nu med stor ångest då jag skulle göra min millitärtjänstgöring.  När jag stod och packade spelades den här fantastiska sången på radion och livet kändes en gnutta lättare. Året i lumpen är inte mycket att orda om mer än att det var ren skit, passade då att jag upptäckte deppgruppen The Smiths. När jag muckade tog jag mitt pick och pack och flyttade till Stockholm.  Men en låt ska hålan jag bodde i få.

Nästa vecka blir det fru, barn och truckkörning.

Hela listan hittas här.

A Life in music 1981 – 1985

Punken hängde kvar ett tag till speciellt efter att jag upptäckte den Nordirländska gruppen Stiff Little Fingers. Deras version av -Johnny Was gick varm på skivspelaren. Live eller studioversion? Svårt att välja men jag går på studioversionen. Ungefär samtidigt fastnade jag för  Ultravox! .som senare skulle bli mer kända som synthgrupp men deras tre första skivor med sångaren John Foxx är oöverträffade.  John Foxx . lämnade gruppen för en solokarriär som är avsevärt mer intressant än Ultravox vidare äventyr.

Jag har aldrig vara speciellt förtjust i vare sig Ebba Grön eller Thåström. I mina ögon är KSMB . det bästa svenska punkbandet. Deras skiva Rika barn leka bäst är mycket bra. En annan bra svensk grupp som iofs inte kan räknas till punken var Dag Vag .. Innan vi lämnar punken vill jag bara pusha en extra gång för The Clash . som nu utvecklats från punk till rockband.

Under början av 80-talet fanns det ett radioprogram som hette Nattkräm som jag ofta lyssnade på. De spelade lite annorlunda musik än hitlistorna och gillade de en låt eller artist kunde de gärna spela den flera gånger under samma program. Jag vet inget om artisten Steve Forbert .men låten är mycket bra.

Då har jag betat av symfonirock, punk och nu blev det dags för den tredje stora musikgenren nämligen synthen. Visst hade jag lyssnat på Kraftwerk men det var Tubeway army och låten Are friend electric? som verkligen ledde in mig på .synthspåret.  Kassetband var oumbärliga under den här tiden. Formatet som gällde var 90 minuter då fick man plats med en skiva samt en singel på var sida. Av min kompis Kent fick jag ett band med en grupp Lustans lakejer.Den bästa skivan är deras debutalbum men de har hållt en förvånansvärt hög klass genom åren. Bästa låten hittar man däremot på deras andra skiva?

Nu gick det undan i skivköpen. Bara det plippade och ploppade lite högg jag glatt både mer eller mindre bra grupper. OMD fastnade jag för ganska snabbt och de hör till favoriterna bland synthbanden då de alltid leverat skivor av hög kvalite. Att missa Human leaugue som hade en brottarhit med Don´t you want me vore nästan omöjligt vid den här tiden men jag håller deras två första skivor Reproduction samt Travelouge som gruppens bästa. Även Simple Minds slank med i bara farten och den här låten är en höjdare att inleda ett blandband med, något som även Henke håller med om.Hårdrocken slog även stort i början av 80-talet men jag har aldrig riktigt orkat sätta mig in i musikstilen men ett par sånger och grupper snappade jag upp.

Sommaren 1983 hälsade jag på en kompis som jobbade på Åhlens skivavdelning. Det var lugnt i affären så vi småpratade lite och han håvade fram en maxisingel, att låten tog mig med storm är en underdrift. Konstigt nog sökte jag mig bakåt i bandets skivkatalog och fastnade för gruppens tidigare inkarnation Joy Division. Det skulle dröja ett par år innan jag verkligen insåg New Orders storhet.

Om man nu var intresserad av musik på 80-talet fanns det inte många källor att gå till. Tidningen Okej som jag bara bläddrade förstrött i fastnade jag aldrig för. De tidningar som jag läste var Schlager och Engelska Smash Hits. När Kaj Kindvall äntligen började visa rock-videos på SVT var detta en video som jag fastnade för.

Kaj Kindvall

1984 – 1985 tillbringade jag ett år i USA där jag ganska snabbt konstaterade att den amerikanska hit-musiken var ganska trist men ett par  amerikanska artister dög att lyssna på. Rap hade jag hört hemma då min far spelat en del skivor av tvivelaktig karaktär. Jag fastnade aldrig riktigt då för musikgenren. Den här låten  var populär när jag var i USA och jag fann den ganska roande. Om man idag kanske klagar på att radio spelar samma låt om och om igen är det bara en liten fläkt mot hur det var i USA. Wham slog igenom och Wake me up before you go go spelades till förbannelse. Rekordet var när hitten spelade samtidigt på fyra olika radiokanaler. Jag hatar den av hela mitt hjärta

Nästa vecka blir det världens bästa låt och en tur till Ibiza.

Listan 1981 – 1985 finner ni här.ALIM 1981 -1985

A life in musik 1966 – 1980

Det tog många år innan jag aktivt började lyssna på musik så det är ganska tunnsått de första tio åren av musiklivet. Det var barnskivor som gällde och Lennart Hellsings Krakel Spektakel  kan jag än idag sjunga flertalet låtar från. En bisarr skiva med märkliga texter. I övrigt var det min far som stod för musiken i hemmet och det var nästan bara worldmusik (även om det bergreppet inte myntats än), jazz och blues och en handfull pop och rockskivor. Tre artister har fastnat i mitt sinne från de första åren: Isaac Hayes, Santana och Steely Dan . Så kan livet te sig med en far som gick i kaftan till vardags.

En av de första skivor jag lyssade aktivt på var  Moonmadness av gruppen Camel .. Den första Lp skiva som jag önskade och fick var Kiss-Destroyer. Japp som 10 åring föll man för sminket och de (tyckte jag då) coola dräkterna. Jarres första skiva Oxygène  köpte jag nästan omgående efter att ha hört den hos en kompis men jag håller hans andra skiva, Equinoxe,  som den bästa.

När vi var i Marocko och hade hyrt en bil gick Pink Floyds senaste skiva i bilsteron. Då gruppen inte finns på spotify får det bli en länk till youtube.

I jakten på ny musik började jag bläddra i min fars gigantiska skivsamling. En platta med ett intressant omslag fångade min blick och mycket snabbt mitt öra; Crime of the century av Supertramp .

Kring 1977  hade det börjat röra på sig i musikvärlden och vare sig man ville eller ej så gick det inte att värja sig mot punken. Sex Pistols,  Grisen Skriker,och The Clash . var band som jag fastnade för. Av bara farten hängde även andra grupper med som t.ex Blondie .och Tom Robinson Band .. Speciellt den sista låten är för mig en perfekt sommarlåt.

Jag kommer i håg att det var en höstkväll 78/79 som min kompis Kent kom med ett nytt kassetband han hade spelat in. ”Lyssna på det här.” Kraftwerk – The Robots satte sig på direkten och den gruppen har gått från klarhet till klarhet sedan dess. Även David Bowie  och låten Hotel California upptäcktes i samma veva. Även Manfred Mann’s Earth Bands Angel station var en helgjuten platta från den här tiden.

1980 flyttade vi till en riktig håla. Livet var ganska trist och i brist på annat blev det en ny vända bland min fars skivor där jag upptäckte Genesis  och till följd av detta även Peter Gabriel..

Beatles kände jag till men det var i först i samband med mordet på Lennon som jag fastnade för gruppen då radion spelade låtar av Beatles non-stop. Deras bästa skiva är Revolver och jag får avsluta den här omgången med ett youtube klipp.

Nästa vecka fortsätter vi in i det famösa 80-talet. Hela listan för 1966 – 1980 finns här.ALIM 1966 – 1980

A life in music

Fripp började med inlägg om sina favoritband och låtar genom livet. Snart hängde Fiffi på med ett riktig mastodontinlägg. Jag har svårt att motstå listor och bloggutmaningar, riktigt riktigt svårt, men här kände jag stopp och belägg, det var en alldeles för stor uppgift! Men senaste veckorna har jag gått och funderat: Vilka låtar? Vilka grupper? Hur skulle jag lägga upp inlägget om jag skulle göra det? För att få lugn och ro i mitt sinne så kommer här nu Filmitch: A life in music.

Svårigheten är hur jag ska gå tillväga och jag har valt följande. Jag listar inte varje år och artisterna/låten behöver inte vara färsk för just det året. Det jag går efter är när jag fastnade för låten eller artisten. Därför kan det trängas många olika artister under en del år och vara ganska tunnsått under andra perioder. Det blir inlägg över min musiksmak och minnesvärda låtar under åren som gått. Att minnet är kort gör att de kan bli ett o annat som blir fel men det får ni ta. Jag har även valt att dela upp A life in music på flera inlägg för att göra det hela mer lättsmält. Jag gör ett försök att länka till spoityfy men jag är inte speciellt tekniskt bevandrad i detta område så hör av er om det inte fungerar. I morgon kommer 60 och 70 talet.