Kung Fu Hustle (2004 Kina)

large_vSKFcFZ7Asvt9rON0glLD8FCKMUDet fruktade Yxgänget har tagit kontrollen över en stad. Den enda stadsdelen som inte berörs av gangstrarnas härjningar är slumområdet ”Grisgränden”. Befolkningen där är allt för fattig för att Yxgänget ska ta notis om dem. Detta ändras då smågangstern Sing i sina försök att gå med i gänget av misstag drar in Grisgrändens invånare i en strid på liv och död med gangstrarna.

Kung Fu Hustle är nog en sådan där film man avskyr eller gillar. Antingen tycker man filmen bara är tramsig och fjantig eller så tycker man som jag att den är grymt underhållande. Både denna och regissörens tidigare film Shaolin soccer känns som Åsa Nisse på speed. Det är stora gester en hel del sker utan några närmare förklaringar och filmen präglas av en slapstickhumor jag gillar. ”Dratta på ändan humor” kan vara otroligt rolig ibland om den görs rätt och med friskt humör. Filmen innehåller också en hel del underhållande fighter som stundtals är ganska maffiga.

Kung Fu Hustle är om man är lagd åt det hållet en frisk fläkt som osar av ren och skär filmglädje. Min invändning är att den innehåller (som jag tidigare nämnde) en del, åtminstone för mig, obegripliga scener och ett och annat märkligt beteende av rollfigurerna. Även Sings bakgrundshistoria känns en anings malplacerad. Ovanstående förklaringar kan bero på en viss okunskap om östasiatisk kultur. Trots dessa invändningar är detta en mycket underhållande film som jag faktiskt sett en, tre, fyra gånger med lika stor behållning var gång.

Regi: Stephen Chow

Betyg: 8/10

Lock up (1998 USA)

lock-up.26798I Lock up spelar Sly den schysste internen Frank Leone. Frank är naturligtvis inte någon förhärdad brottsling, han sitter inne för att han gjort sin medborgerliga plikt och beskyddat en vän mot maffian och därmed tagit lagen i egna händer. Trots detta tar Frank sitt straff med gott humör och är tjenis och bundis med alla på fängelset från vakter till interner, man munhuggs så där skojfriskt som bara män kan när de samlas i grupp. Men säg den lycka som varar. Den sadistiske och troligen galne fängelsedirektören Drumgoole (med ett sådant efternamn torde man bli galen) lyckas få Frank flyttad till sitt fängelse. Anledningen till detta är att Drumgoole har en oplockad går med Frank då denne tidigare rymt från hans fängelse (en försvarbar rymmning får vi snabbt reda på). Drumgooles plan är att hetsa Frank till att begå något brott så hans straff förlängs. Det är en svårt uppgift då Frank som sagt är en schysst kille och så trevlig att han snart är vän med alla på fängelset förutom de elaka vita vakterna (alla färgade vakter är hårda men rättvisa) och rastgårdens kung som vill se Frank död.

Det är en film som är nästan rörande i naivitet, Sly har i denna film en karisma som överträffar Jesus. Karaktärens snällhet och förmåga att strössla visdomsord omkring sig i en frekvens som tangerar Dalai lamas är imponerande och följaktligen älskas han av de flesta i fängelset.  Vidare vekar det inte finnas så mycket droger i omlopp och man verkar inte heller behöva vara rädda att tappa tvålen i duschen på de fängelser Frank vistas på.

Nu är Lock up en film som inte har några större ambitioner mer än att vara en fängelsefilm som är ganska snäll. Donald Sutherland tog rollen som Drumgoole för att ge lite extra reklam för sitt Sydafrikanska drama Ett torr vit årstid, Jag har sett den filmen men minns inte ett dyft. Lock out däremot satt som smäck redan efter första titten Visst den är i sina stunder både klyschig, pekoral och pinsam men samtidigt rejält underhållande,

Filmens final dyker det upp en intressant statist. Frank får en cigarr och droppar ett par one-liners. Statisten på Frank vänstra sida går all in för sin roll. Hans minspel är obetalbart då han med detta försöker vissa vilken fantastisk reko och rolig kille Frank är. Statisten tog nog här sin chans i hopp om att bli upptäckt. Något som inte verkade ha lyckats då åtmistone jag inte känner igen honom vare sig då eller nu.

Regi: John Flynn

Betyg: 6/10

The Mechanic (2011 USA)

the_mechanic-343996468-largeDet var ett tag sedan Statham dök upp denna blogg och det är länge sedan han kom med något nytt. Vad jag förstår har en miniserie på gång, spelar in hajfilmen Meg och är tyvärr med i eländet The fast & The Furious 8. I väntan på dessa filmer får jag nöja mig med en liten återtitt i väntan på uppföljaren som kommer i snart fast jag misstänker att Mechanic: Resurrection lär gå direkt till dvd.

I The Mechanic spelar Statham lönnmördaren Arthur Bishop. Han är en av de bästa i sin bransch och har som specialitet att mörka sin mord så att de ser ut som olyckor. P.g.a skuldkänslor tar han sig an sonen till ett av sina offer i syfte att lära upp denne att bli en fullfjädrad lönnmördare. Att det kommer skita sig kan man lätt räkna ut och på köpet får även Bishop sina forna uppdragsgivare efter sig.

The Mechnic är en nyinspelning av en 70 talare med ingen mindre än Charles  Bronson i huvudrollen. Jag har sett den filmen men det var mycket länge sedan så några jämförelser kan jag inte göra men jag anar att Bronsons rulle troligen är bättre (det är trots allt en film från 70 talet)  trots Stathams frånvaro.

Detta är en helt ok B-actionrulle vare sig mer eller mindre och med en annan huvudrollsinnehavare är chansen ganska stor att jag skippat filmen då det går tjugo på dussinet . Filmen duger för stunden och som en bonus finns det en hel del bra skådisar som backar upp Statham eller vad sågs om Ben Foster i en en ful keps och Donald Sutherland?

Regi: Simon West

Betyg: 6/10

True legend (2010 Kina)

11625_posterSu Can och Yuan har vuxit upp tillsammans som bröder men inte under de släktförhållanden man vanligtvis är van vid. Sus far har dödat Yuans pappa då han utövade en ond variant av kampsport men han skonade dennes barn som han adopterade. Su gifte sig med Yuans syster och Yuan ruvar naturligtvis på hämnd. Innan jag rett ut allt och begripit hur alla inblandade förhåller sig till varandra har det gått en stund in i filmen och Yuan hunnit fått sin hämnd. Su överlever attacken och planerar att ge igen.

Det kan låta rörigt men True legend är trots allt en relativt rak hämndhistoria. Det är en hel del coola fighter men det är mer fantasy än realism då folk flyger än hit och dit och använder sig av magi när de strider. Trist nog använder man sig av ganska mycket CGI vilket drar drar ned helhetsintrycket. Jag har märkt att man på senare allt mer använder sig av detta även i Kinesiska filmer vilket är synd då CGI oftast ger ett plastigare intryck.

True legend funkar fint bara man tar sig igenom den något röriga inledningen. Möjligtvis kunde man ha skippat filmens sista tjugo minuter där historien tar en annan väg och känns lite malplacerad. Fast då hade man inte fått med legendaren David Carradine i en av sina sista roller.

Regi: Woo-Ping Yuen

Betyg: 6/10

Suicide squad (2016 USA)

Suicide_Squad_PosterSuicide squad är den tredje filmen från Warner i deras reboot på DC: s superhjälteuniversum. Superman var helt ok, vårens Batman v Superman drogs med en hel del problem men här lyckas man delvis med att vända skutan på rätt köl.

Filmen startar direkt efter händelserna i  Batman v Superman. USA:s regering bestämmer sig för att sätta ihop en en grupp av individer med extraordinära förmågor för att möta eventuella hot från s.k metamänniskor. För att kunna kontrollera sin grupp väljer man s.k superskurkar och injicerar de med en bomb som smäller av om de inte sköter sig. Lagom till man startat upp projektet löper en superskurk amok i en stad och de motvilliga medlemmarna i Suicide squad kastas direkt in i hetluften.

Efter att ha hört allt negativt om filmen var mina förväntningar låga vilket kanske är en anledning till att jag fann Suicide squad vara helt ok. Jag har inte läst speciellt mycket av serien som ligger till grund för filmen men kände till de flesta karaktärerna. Till skillnad mot Marvel som har en tendens att downsiza sin superskurkar (Mandarin och Baron Zemo) ändrar man inte alltför mycket på sina grundkoncept i DC filmerna viket iofs är bra men kan leda till problem om man använder för farliga skurkar (kommer till det snart). Skådisarna och deras rollfigurer funkar relativt bra även om Will Smith känns lite felcastad i rollen som Deadshot. Det finns inte en chans i världen att han övertygar som världens farligaste lönnmördare.

Problemen med filmen är den något halvtaskiga dialogen och jag känner av och till att orden inte riktigt ligger rätt i munnen hos filmens rollfigurer, inte ens Harley Quinn som blivit något av en favorit klarar sig undan med sina iofs tacksamma one-liners som annonseras i god tid innan de fälls. Det andra problemet är denna förkärlek hos Warner och dess manusförfattare att dra på för stora växlar alldeles för tidigt om nu tanken är att man ska göra flera filmer. Redan i sitt första uppdrag möter gruppen ett hot som kan förinta världen vilket även sker i de tidigare Warner filmerna (Superman – General Zod och Batman v Superman – Doomsday) så jag undrar lite försynt vad de ska trolla fram för att öka insatserna i nästa film?  Finalen är även den lite trist med den sedvanliga cgi-festen med byggnader som rasar till höger och vänster.Det börjar kännas lite uttjatat nu, jag tycker mig nu ha sett raserade byggnader och virvlande moln ur alla vinklar och vrår.

Trots mina invändningar ser jag gärna en uppföljare för jag hade en ganska trevlig stund  även om filmen kanske var en kvart för lång – som så oftast är fallet med dagens filmer.

Regi: David Ayer

Betyg: 6/10

Transporter: Refueled (Frankrike 2015)

The-Transporter-Refueled-2015Vissa människor borde inte få göra film tex Camille Delamarre. Vissa personer borde inte få skriva filmmanus tex Adam Cooper, Bill Collage och Luc Besson. Vissa individer borde inte få producera film tex Luc Besson och Mark Gao. En del ”skådespelare” borde aldrig få komma på fråga att göra en huvudroll tex Ed Skrein. Var för sig gör nog inte dessa personer så stor skada men tillsammans i grupp blir resultatet horribelt och går under namnet Transporter: Refueled. Ovan nämnda personer borde få smisk på rumpan med ris i skogen som de hämtat själva för herre min söte Gud i himlen vilken total dynga detta var.

För det första är filmen en enda reklamfilm för produkterna Audi, Evian och iPhone. Utifrån dessa tre varor har man totat ihop en historia om ett gäng prostituerade som ska hämnas på sina östeuropeiska hallickar. Det finns ingenting i filmen som har någon som helst logik och stundtals undrade jag om det var min hjärna som hade kastat in handduken – jag har trots allt kommit till åren – då jag inte riktigt begrep rollfigurernas agerande eller manuset. Låt mig bjuda på ett urval rena idiotier.

Varför man rivstartar en bil inför ögonen på en grupp poliser när det inte behövs och därmed triggar igång en biljakt.

Varför man väljer att byta bil under en flykt till en precis likadan – samma märke och nästan samma färg.

Hur man kan ligga för döden på kvällen och behöver akut läkarvård men redan nästa dag går runt i högklackat redo att fightas.

Listan kan göras mycket, mycket längre.

Lägg sedan till att filmens ”regissör” är omåttligt förtjust i slowmotion för att sedan dra på farten, ett trick som man tröttnade på redan i Snyders 300. Jag blir uppriktigt ledsen när jag får se en film som denna och jag blir mycket bekymrad då det är Besson den klanten som slagit sina inkompetenta fingrar i filmatiseringen av kommande Linda och Valentins äventyr.

Regi: Camille Delamarre

betyg: 1/10

Att jag börjar bli gammal och glömsk är denna film ett säkert tecken på då bloggkollegan Sofia varnat om eländet redan i mars 2016

 

Road house (1989 USA)

01-road-house-frontMan behöver inte veta så mycket om den här filmen mer än att det handlar om Patrick Swayze som jobbar som utkastare. Det är en smått sinnesförvirrad mix av slagsmål, kvinnobröst, musik och märkliga repliker. nedan listar jag bara ett litet axplock på vad Road house bjuder sina tittare på:

En inoljad Swayze som utför tai-chi (?) i motljus.

Kelly Lynch som blir påsatt mot en skrovlig tegelvägg av ovan nämnda Swayze. Det måste ha gjort ont.

Sam Elliott som spelar den legendariske utkastaren Wade Garrett. En legend jag starkt tvivlar på då karln mest ser ut, talar och rör sig som en parkbänkssystembolagskund.

Kvinnor som börjar strippa utan någon större anledning.

En skurk spelad av Ben Gazzara som ger mest intryck av att vara en argsint revisor.

Revisorns underhuggare som har ett påklistrat vansinnesskratt och droppar repliker som  ”I used to fuck guys like you in prison.”

Egentligen finns det mycket mer att säga om denna film som spelar i samma liga som Graduation day eller varför inte Slugs men jag nöjer mig med ovan nämda exempel. Road house är klart sevärd i all sin uselhet för det är 1:45 ren och skär underhållning. Tilläggas bör att filmen blev en stor hit när det begav sig och spelade in 30 miljoner dollar vad det säger om mänskligheten eller för den del mig överlåter jag åt andra att döma.

Regi: Rowdy Herrington

Betyg: 3/10

 

The Nice guys (2016 USA)

niceThe Nice guys syftar på de två inte så trevliga privatdetektiverna Jackson Healy (Russell Crowe) och Holland March (Ryan Gosling). Deras vägar korsas i 70 talets L.A då de båda blir inblandade i ett fall som rör en försvunnen tjej. Till en början verkar det vara ett trivialt uppdrag men historien växer och tar sig konspirationsliknande former.

Den här filmen hade jag inte haft koll på alls men jag råkade se trailern och blev intresserad. Gosling, Crowe och 70 talet lockade. Jag trodde att The Nice guys skulle vara lite sådär småskrockig och puttra fram i lagom fart men till min förvåning skrattade jag till högt flera gånger under visningen och filmen hade ett bra driv utan några direkt döda punkter. The Nice guys har en oväntat brutal humor som kanske inte är helt ok om man tar och tänker till vad det är man egentligen skrattar åt,  men kan man för en stund lämna moral och etik därhän funkar den ypperligt och jag får gå tillbaka till Vaction (2015) för att hitta en lika rolig film.

Samspelet mellan Crowe och Gosling är perfekt och till min förtjusning så retade inte Marchs unge som har en stor roll i filmen gallfeber på mig. Det kan bero på att man valt att göra henne till den mest normala i sällskapet och hon är vare sig bedårade eller så där äckligt lillgammal (ok ungen är lillgammal men inte störande) som barn brukar vara på film. Härlige Keith David är med på ett hörn i filmen, en skådis jag alltid uppskattar . Mindre trevligt var att få stirra på Kim Basingers sönderopererade nuna. Jag fick intrycket av att man hade sminkat någon att likna Basinger än att det var hon själv. Det lägger en viss sordin på stämningen då man inser att folk inte får åldras normalt.

The Nice guys hör hitintills till en av årets bästa filmer. En underhållande resa från första till sista rutan.

Regi: Shane Black

Betyg: 8/10

First blood (1982 USA)

4266932-first-blood-1982-ted-kotcheffVietnamveteranen John Rambo vandrar runt på vägarna i USA. När han stannar till i en småstad för att äta en bit blir han avhyst av den lokala sheriffen Teasle som inte vill ha några ”luffare” i sin stad. Rambo står på sig och konflikten eskalerar snabbt. De båda tappar kontrollen över situationen som blir allt våldsammare.

First bood är till ytan en actionfilm som är otroligt välgjord. De flesta filmer har nästan alltid en stunds stiltje där jag som tittare tänker ”ja ja ja men gå vidare nu” så är icke fallet med First blood. Från första till sista filmrutan håller filmen ett jämt tempo och blir aldrig tråkig. Historien rör sig ständigt framåt och jag är imponerad över både regi och manus. Sylvester Stallone är som klippt och skuren i rollen som den tystlåtne John Rambo och Brian Dennehy är mycket bra (är han inte alltid det?) som Teasle. Om man av en händelse inte har sett denna film ska man ta sig en titt tycker jag.

Av de filmer jag sett som berör Vietnamkriget är detta en av de första som försöker göra upp med kriget utan att ursäkta sig. The Deer hunter (1978) är lite tvetydig i sitt budskap och Apocalypse now (1979) handlar mer om krigets mekanismer.

70-talet var ett ganska pissigt decennium ur ett amerikanskt perspektiv: Oljekris, skurkaktig president (Nixon) som följdes av två fjantar (Ford och Carter), en moral i fritt fall med bögerier, hippes, fri sex och diskotek och över hela decenniet låg den enda amerikanska militära förlusten i historien nämligen Vietnamkriget som en blöt filt. Likt nazityskland har även amerikanerna sin dolkstötslegend, nämligen att kriget i Vietnam hade vunnits bara politikerna hade gett militären fria händer. En villfarelse som lever kvar än i dag.Amerikanerna ville glömma bort denna skam och det hölls inga parader för de hemkommande soldaterna.

I First blood får Rambo motsvara just den utstötte soldaten medan Teasle får representera samhället som inte vill veta av honom. När konflikten eskalerar är den ende som egentligen kan rädda situationen Rambos gamla befäl Trautman. I vansinnet som brutit ut tack vare en förnekad möjlighet att få köpa sig en lunch på ett fik är det alltså den amerikanska militären som är de enda som kan reda upp situationen. Tyvärr har inte Trautman (militären) full befogenhet utan hindras av Teasle (politiker) och så går det som det går.

I och med  First blood togs det första steget mot att ändra den amerikanska mentaliteten till att se Vietnamkriget som en ärofylld förlust vilket gör filmen till lite av en milstolpe i filmhistorien. Att man sedan fick hjälp att moraliskt få Amerika på rätt köl av en president som ogillade bögar, stödde terrorister och dubiösa diktatorer, gav från de fattiga till de rika, satte landet i astronomisk skuld och gaggade om ”a new tomorrow” är än mer intressant  – men det hör till ett annat forum.

Regi: Ted Kotcheff

Regi: 8/10

På min 100 i topp lista ligger First blood på plats 92 och den håller ställningarna efter denna omtitt.

 

X-men: Apocalypse (2016 USA)

cf7kkqeuuaeqameI den sjätte filmen om mutanternas öden och äventyr är det dags att möta En Sabah Nur eller Apocalypse som han kallas för i enkelhetens namn. Han är (troligen) världens första mutant och är en si så där 10 000 år gammal. Apocalypse har legat i dvala men väcks upp och sätter igång med att leva upp till sitt namn. Han samlar ihop fyra kraftfulla mutanter och tillsammans börjar de göra sitt bästa för att förinta världen. De enda som står i hans väg är Professor Xavier och hans X-men.

Filmen är ett lyft från förra filmen som var lite halvtrist. Det är lite mer fart och fläkt, lite mindre snack och desto mer verkstad i denna film. Jag skulle tro att om man gillar superhjältefilmer så blir man inte besviken. Däremot är det nog bra att ha sett tidigare filmer i serien annars är man nog ganska lost när det gäller att begripa hur allt hänger ihop. Det introduceras även ett antal nya mutanter i filmen och man har lyckats väl med det nya gänget. Däremot börjar det bli lite tjatigt nu med Raven, Magneto och Professor X. De pladdrar på om samma moraliska frågor och vacklar än hit och än dit i sina moraliska ställningstaganden. Det var tjatigt redan i första filmen. Både Raven och Magneto skulle må gott av att ta en liten paus från franchisen.

Precis som vårens andra två superhjältefilmer är X-men: Apocalypse en lång film , ca 2.5 timmar, och jag tycker nog att regissören Singer ibland drar ut på sina scener lite väl långt, ett och annat klipp hade inte skadat. Ett plus var däremot att man äntligen fick sig en rejäl fight mellan mutanter något jag hade hoppats på redan i förra filmen.

Det som är lite synd är att regissören inte tar tillvara på att filmen utspelas under 80-talet, något man f.ö även slarvade bort även i Days of future past som utspelas 1973. Inga axelvaddar, hockeyfrillor eller fluffiga frisyrer. Den enda tidmarkören är ett porträtt på Ronald Reagan. När vi är inne på det här med tid är det också intressant att konstatera att mutanterna inte verkar åldras. Havok torde vara minst 35 år och Quicksilver kring 30 men de är lika fina och fräscha tonåringar som de var 1963 resp. 1973. Märkligt.

Min sista observation rör mutanten Psylockes outfit. Jag undrar om valet av dräkt gjorts för att hon i stridens hetta ”ofrivilligt” ska exponera vissa kroppsdelar för distrahera sina motståndare. Detta är en tanke jag burit på i många år då hon i serien är än mer lättklädd. Vore inte en sport-bh ett mer praktiskt klädval?

686782-psylocke00x_men__apocalypse_character_poster_by_sachso74-d9xnovy

 

 

 

 

 

 

 

 

Summa summarum så är X-men: Apocalypse klart sevärd och sitt för all del kvar tills  eftertexterna rullat klart då det avslöjas vem som troligen blir nästa motståndare. Personligen hade jag hoppats på The Hellfire club men då idioten till manusförfattare tagit kål på både Sebastian Shaw och Emma Frost lär inte detta hända.

FLMR & Fiffi har också sett filmen.

Regi: Brian Singer

Betyg: 7/10

 

Deadpool (2016 USA)

Deadpool-Phantom-City-Creative-Mondo-Deadpool eller ”The Merc with a mouth” som han också kallas dök upp första gången i den ofta utskällda filmen X-men origins:  Wolverine. Bortsett från att det är samma skådis, Ryan Reynolds, som porträtterar Deadpool finns det inga likheter mellan rollfigurerna. Den här gången har emellertid filmbolaget gjort om och gjort rätt.

Wade Wilson är en något instabil hitman som finner kärleken. Lyckan blir inte långvarig då han drabbas av cancer. Desperat i att finna ett botemedel anmäler han sig till ett forskningsprogram där man hävdar att man kan bota sjukdomen och på köpet ge honom superkrafter. Cancern botas och han blir på köpet närapå oförstörbar men behandlingen har vissa oönskade bieffekter. Wilson drar på sig en röd spandexdräkt i jakten på de skyldiga och ett botemedel.

Filmen har slagit rekord i USA trots att den är barnförbjuden. R-stämpeln på filmen medför att blodet skvätter, folk svär som borstbindare och Deadpool är fullproppad med skämt som rör de nedre regionerna. Gör detta Deadpool automatiskt till en bättre film? Troligen inte men man slipper i alla fall den ängslighet som av och till präglar amerikanska storfilmer. Till en början är filmen ganska rolig och det känns befriande att slippa den amerikanska moralkakekänslan som allt för ofta serveras. Efter ett tag blir jag dock mätt på alla skämt som rör genitalier och i grund och botten är det inte mycket som skiljer denna film från andra barntillåtna filmer i superhjältefranchisen. Möjligtvis att filmen har en hel del roliga skämt som kanske inte hör till vanligheten i filmer av detta slag men på det stora hela är det yttre fernissa om än underhållande.

Det jag gillade var att man nu gjort sig omaket och läst serien Deadpool och har verkligen ansträngt sig för att transferera karaktären från seriesidorna till vita duken. Man har inte tagit steget fullt ut då serievärldens Deadpool är helt galen och skulle troligtvis inte funka på film åtminstone inte i en huvudroll. Summa summarum blir det  ca två timmars lättsam underhållning. Jag går inte upp i brygga men känner mig relativt nöjd med årets första superhjältefilm fler lär följa på gott och ont.

Regi: Tim Miller

Betyg: 6/10

Turbo kid (2015 Kanada/Nya Zeeland)

turbokid_posterNågon har beskrivit Turbo kid som Mad Max på BMX och det stämmer väl. Här snackar vi superduperlågbudgetfilm men helt oäven är inte filmen. Berättelsen utspelar sig efter katastrofen och dramats huvudperson är The Kid en ung kille som lever ensam i en håla och samlar på saker och ting från det förflutna. Han blir motvilligt kompis med den halvgalna tjejen Apple och när hon blir kidnappad av den lokale krigsherren Zeus ser sig The Kid nödgad att hoppa upp på sin cykel och rädda henne.

Som sagt det är lågbudget men filmen är gjord med mycket hjärta och med det kan man åtminstone i min bok komma ganska långt. Det är billigt gjort men gänget bakom filmen har lyckats med ganska små medel att skapa en illusion av en postapokalyptisk framtid. Filmen är kanske inte värst spännande och cykeljakter är inte att föredra framför biljakter om man säger som så men den underhåller för stunden och skaparglädjen smittar av sig. Skådisarna är ok med veteranen Michael Ironside som mest kända namn. Laurence Leboeuf som spelar Apple är till en början oerhört påfrestande men jag vande mig efter ett tag och när man fick hennes bakgrundshistoria förklarad blev beteendet lite en anings mer uthärdligt. Så klarar man av lågbudget, cyklar (budget tillät nog inte bilkörning) och en något påfrestande rollfigur är Turbo kid en relativt intressant uppvisning i att det går att koka en soppa på en spik.

Regi: François Simard, Anouk Whissell

Betyg: 5/10

The Expendables 3 (2014 USA)

14063750861När jag först läste om The Expendables någon kring 2009/2010 var jag exalterad. Intrycket jag fick var att filmen skulle handla om avdankade legoknektar som satsade allt på ett sista uppdrag. Jag trodde det skulle bli en allvarsam film som skulle kännas i magtrakten och iden att bygga ensemblen på äldre actionhjältar verkade vara något av ett genidrag. Nu blev resultatet något helt annat,  jag och Sly tänkte nog inte riktigt i samma banor.

Den tredje filmen följer samma hjulspår som tidigare filmer. Denna gång ska Sly och hans gäng fånga in en f.d medlem i gänget som sadlat om till vapenhandlare. Det mesta är sig likt och det finns ett och annat som jag förundras över. Trots att The Expendables är vuxna män kan de inte föra en normal konversation. Istället för att be om att få låna en kniv hotar man med att skära upp magen på knivens ägare om han inte lånar ut den. Alla samtal måste avslutas med en high five eller någon form av knuff mot samtalspartnern och man måste på något vis kasta in en skojfrisk förolämpning med den man talar med. Tanken är nog att vi tittare ska tycka detta sällskap är jättetuffa men de ger istället sorgligt nog ett intryck av att vara mentalt handikappade.

Vidare så är namnet The Expendables ganska missvisande då ingen verkar kunna dö i denna filmserie. Det skjuts och exploderar, ok en i teamet blir skadad vilket sätter Sly i sådan chock att han upplöser sitt gamla team och sätter ihop ett nytt. Märk väl skadad inte död. Actionscenerna rullar på i en oändlighet och då man vet att The Expendables inte är ”expendable” går det alldeles utmärkt att gå och fylla på kaffekoppen utan att pausa filmen, inget av vikt har hänt när man återvänder till soffan.

Avslutningsvis innehåller filmen så många ologiska manuskrumbukter att tom jag som inte brukar bry mig om sådant reagerar. Å andra sidan vad hade jag egentligen väntat mig? Jag hade redan sett de två tidigare filmerna så jag satt med facit i hand. Slutsatsen blir nog att det är jag som är mest korkad i sammanhanget.

Regi: Patrick Hughes

Betyg: 2/10

The Last witch hunter (2015 USA)

the-last-whichI väntan på F&F 8 väljer Vin Diesel här att spela en häxjägare som levt i 800 år. Han fungerar som en sorts polis och ser till att trollpackor och magiker håller sig i skinnet. Att Kaulder som Diesels rollfigur heter är så gammal beror på en förbannelse han fick i samband med att han dödade en häxa som låg bakom digerdöden. Naturligtvis är inte häxan död utan har bidat sin tid och är nu tillbaka för att se till att avsluta sitt arbete.

Ja vad ska man säga? Bra vart det i alla fall inte men relativt roande av och till. Överanvändande av CGI i kombination med underpresterande skådisar kan trots allt vara lite underhållande. Kaulder är tydligen baserad på en rollfigur som Vin Diesel skapat under sitt trägna spelande av Dungeons & Dragons. Tydligen gillade skådisen sin sagofigur såpass mycket att han tyckte figuren var värd en film för 90 miljoner dollar.

Egentligen är det inget större fel på filmen om man nu köper häxor och annat oknytt men den känns amatörmässigt gjord på manussidan och skådisarna verkar inte alls bekväma i sina roller. Michael Caine och Elijah Wood dyker upp som präster och Rose Leslie spelar en häxa som (suprise) visar sig ha hjärtat på rätta stället samt är i behov att räddas av Vin Diesel. Den sistnämnde är inte någon bra skådis men han har i alla fall en viss pondus och klarar sig därför oftast med äran i behåll men smak för att välja bra filmer han verkligen inte.

Regi: Breck Eisner

Betyg: 3/10