Filmer i oktober

Har kvar en och annan film i september att både se och skriva om men det lär komma till veckan. Finns även en och annan film att se fram emot i oktober också:

Joker: Joaquin Phoenix brukar leverera och hitintills har jag gillat det jag sett och hört om filmen.

 

 

 

En komikers uppväxt: Jag gillar boken och tv-serien (den sistnämnda ger mig ångest än idag). Tveksamt om filmen kan nå samma höjder men den är kanske värd ett besök?

 

 

 

Zombieland: Double tap: Uppföljaren har låtit vänta på sig men om man åtminstone touchar lite av förra filmens humor så bör den vara värd en titt.

 

 

 

Terminator: Dark fate: Kommer detta bli den första riktigt bra Terminatorfilmen på 28 år? Hoppas åtminstone att den är bättre än soppan som kom häromåret.

Annonser

Månadens filmer: September

Det blir en och annan film i september, när detta skrivs har jag fortfarande ett par filmer kvar att se av augustis bioskörd. Vi får se vad jag hinner med.

Det 2: Vad jag hört är filmen tre timmar lång så det får bli att boka ett deluxesäte på biografen.

 

 

 

Rambo: Last blood: Stallone blir bara bättre och bättre som skådis ju äldre han blir. Detta är nog den film jag är mest pepp på i oktober.

 

 

 

Quick: Hoppla! en svensk film. Jonas Karlsson samt David Dencik i ledande roller gör filmen extra intressant.

 

 

 

Ad Astra: Rymdfilmer är ofta intressanta men jag får kolla lite närmare vad den handlar om innan jag bestämmer mig.

 

 

 

Tre sekunder: Verkar vara en rejäl action/thriller/fängelsefilm och man dissar inte en film där den undersköna Ana de Armas står med i rollistan.

Filmer: Augusti

Augusti månad verkar bli ett omöjligt uppdrag då det formligen skummar över med filmer att se. Vi får se vilka jag hinner med:

Fast & Furious: Hobbs & Shaw

Det var ett år sedan Statham var på den vita duken men nu är han tillbaka flankerad av Dwayne Johnson och Idris Elba – härligt!

 

 

Scary stories to tell in the dark

André Øvredals nya skräckis har jag en del förväntningar på, speciellt då hans senaste rulle inom genren var bra.

 

 

Good Boys

Ok man ska inte gå efter trailrar det kan vara förödande , minns än Holmes & Watson med fasa, men denna film verkar vara rolig .

 

 

Once Upon A Time In Hollywood

Ger Tarantinos nya en chans. Intressant men något överskattad regissör.Det skådisarna och 60 tals miljön som lockar mest.

 

 

Ready or Not

Vet inte mycket om filmen men jag har på känn att den kanske kan vara värd en titt.

 

 

The Dead Don’t Die

Här kastar jag mig ut i mörka vatten. Avskyr oftast regissören Jim Jarmusch filmer men zombies och massa bra skådisar gör att jag måste ge regissören en (sista?) chans.

 

 

En hel del filmer denna månad som sagt, om alla går upp i Karlstad eller om jag hinner med rubbet är däremot en helt annan fråga.

Månadens film: Juli

Tänk så det kan gå. Förra månaden skulle jag ha sett Brightburn på bio men den försvann från repertoaren snabbare än en daglöning. Godzilla fick jag dåliga vibbar av och det blev istället att jag såg Rocketman. Får se om julis filmval går ett bättre öde till mötes.

Spiderman: Far from home 

I ärlighetens namn är jag inte jättepepp på denna film men i brist på annat blir det nog en titt. Jake Gyllenhaal är i alla fall med och han är alltid sevärd.

 

 

 

 

Midsommar

Regissörens förra film Heredity är enligt mig överskattad men jag är villig att ge hans nya rulle en chans. Handlingen lockar åtminstone.

 

 

 

 

Crawl

Går inte denna rulle upp på bio i Karlstad kommer jag att gå bananas – ordentligt! Handlingen verkar vara den samma som i Burning bright bara att man nu bytt en hungrig tiger mot hungriga krokodiler. De senare är ett räligare djur och med Aja i regissörsstolen borde det funka riktigt bra

Månadens film: Juni

Även juni månad har en och annan film som verkar vara värd en titt, det finns fler intressanta filmer än de jag listar nedan så om andan faller på blir det nog fler biobesök än tre under denna sommarmånad.

X-Men: Dark Phoenix:

Troligtvis den näst sista av Fox mutantfilmer då Disney köpt upp det mesta som bolaget har av superhjältar. Om den är bra vet jag inte men den kan väl inte bli sämre än X-men: Last stand som är samma story men i en annan version?

 

 

Annabelle Comes Home

Jag hyser inga större förväntningar på denna film men det är alltid kul att se en popcorn-skräckis tillsammans med massa skrikande 20-åringar.

 

 

Yesterday:

Då Danny Boyle står som regissör blir filmen med ens intressant. Handlingen verkar inte så pjåkig den heller.

Månadens bio: Maj

Tiden flög fram så snabbt att jag glömde bort att maj var i faggorna och missade inlägget månadens bio. Här kommer det en vecka försent. Å andra sidan har jag ett par filmer kvar att se från April, får se om jag hinner till veckan. Då jag kommer sitta med nationella prov är det lite tur att det tar ett par veckor in i månaden innan jag blir riktigt biosugen.

John Wick 3: Första filmen var ok, tvåan bra så jag hoppas trean följer trenden.

 

 

 

Brightburn: Det verkar gå inflation på räliga ungar på film just nu. Lite tröttsamt att alla verkar ha samma ide samtidigt men den här har åtminstone en intressant infallsvinkel såpass att jag troligen kommer lämna tomtgränsen.

 

 

Godzilla: King of monsters: Jag säger det igen: Det görs alldeles för få monsterfilmer nuförtiden. Skull island gillade jag och hoppas denna är minst lika bra.

Musikalvecka!

Då har det blivit dags för den årliga musikalveckan. I dagarna sju får man stifta bekantskap med sjungande busschaufförer, problemfyllda tonåringar, helium och vibrato sång och annat som som hör genren till. Naturligtvis kommer veckan i dubbelupplaga då kompanjonen Sofia kör samma race på sin blogg Rörliga bilder och tryckta ord. Väl mött i vårsolen.

Jag är på resa österut under början av veckan så jag håller tummarna att bloggen lyder mina inställningar.

Månadens filmer: April

Jag vet inte riktigt hur de tänker på bolaget Filmstaden men de verkar ha kvar samma fåntrattar som SF hade som bestämmer bolagets filmrepertoar. Då jag som bekant inte bor i någon av landets största städer utan ur Filmstadens synvinkel i en håla med ca 90000 invånare fick inte filmer som Kursk eller The House that Jack built premiär. Tack för den Filmstaden.

Vi får väl se vilka filmer som går upp i min lilla stad i April. Följande filmer har jag lagt på min ”att se på bio” lista.

Shazam: Senaste DC-filmen. Av det jag sett verkar de baserat filmen på Geoff Johns serie. Nu är det bara att hålla tummarna och hoppas att filmen är lika bra serien.

 

 

 

Jurtjyrkogården: En av mina favoriter av Stephen King. Filmmakarna verkar ha ändrat en del på historien. Till det bättre hoppas jag

 

 

 

Hellboy: Lite bekymrad är jag då man verkar ha stoppat in alltför mycket i filmen: Rasputin, The Blood queen och The Wild hunt m.m. Men förhoppningsvis funkar det.

 

 

 

Artic: Snö och is på film är aldrig fel även om det är sommartid.

 

 

 

 

Avengers: Endgame: Filmen alla har väntat på i ett år så även jag.

 

Mark Hollis: 1955 – 2019

Det här var ju tråkigt och sorgesamt. Under dagen nåddes jag av den trista nyheten att Mark Hollis f.d sångaren i Talk Talk gått bort vid 64 års ålder. Han hade dragit sig tillbaka från offentligheten för si sådär 20 år sedan men jag har alltid haft hoppet att han kanske möjligtvis skulle få lust att knåpa ihop ett nytt soloalbum. De fem album gruppen gjorde är mycket bra och jag kan nog drista mig till att kalla både The Spirit of Eden och The Color of spring för mästerverk, musiken finns som tur kvar alltid en liten tröst.

Månadens bio: Mars

Det blir lite fler filmer i som jag vill kolla in på bio denna månad:

Captain Marvel: Det är inte en av de superhjältar som hör till mina favoriter men Marvel har tidigare lyckats med att få halvljumma hjältar att växa på vita duken. När jag insåg att man blandat in The Skrulls i handlingen blev filmen desto intressantare. Det jag är mest bekymrad över är hur lyckad en föryngrad CGI Jackson kommer bli.

 

 

The House that Jack built: Den här filmen står och väger. Trier är alltid intressant men jag måste verkligen känna för att se en Trierfilm. Det är inget man bara slinker in i biomörkret och kollar in spontant. Matt Dillion, Sofie Gråbøl och Bruno Ganz lockar dock rejält till en titt. Vi får väl se och frågan är väl om filmen dyker upp i Karlstad.

 

 

Us: Även om jag var ganska så kritisk till en stor del av Peeles förra film så vart den i alla fall intressant och underhållande. Us verkar vara riktigt rälig och är nog den film som lockar mest denna månad.

 

 

 

Alla vet, Parning, Den skyldige och Helan & Halvan får vänta till stream/DVD men man kan ju alltid ändra sig.

Månadens bio: Februari

Året började starkt med en hel del filmer jag verkligen ville se på bio februari månad är desto svagare. Det är en hel del rullar som är halvintressanta och jag kommer troligen att se dessa filmer men om det blir på bio? Tveksamt.

Escape room, Happy death day 2 och The Prodigy verkar vara helt ok skräckisar men jag ska allt vara bra skräcksugen för att lämna tomtgränsen för deras skull.

Destroyer, Dogman, Bird of passage och White boy Rick är säkerligen jättebra filmer men det är rullar som jag föredrar att se i hemmets vrå.

 

 

 

Enda ”säkra” biofilmen denna något mellanmjölksaktiga månad får bli den amerikanska nyinspelningen på den norska, högst rekommendabla filmen En Iskall jävel. Här med Liam Neeson rollen som snöröjaren Nils Dickman (fast så roligt namn blev det inte i den amerikanska versionen men de var ganska så kluriga ändå) som går i klinch med maffian. Cold Pursuit heter den.

Månadens bio Januari

Till skillnad mot Fiffi så tänker jag försöka gå mer på bio detta år. Den främsta anledningen är att det kommer så himla många filmer jag vill se 2019. Jag var upp i över trettio stycken när jag kollande in lite lätt vad som skulle komma och fler lär det bli.

En annan anledning är att jag insett att film (oftast) är bäst på bio. Jag myser till i biomörkret och blir mer uppslukad av filmen än hemma. Nu är det som så att biopubliken i Karlstad tar hänsyn till andra i det offentliga rummet och personalen på Filmstaden är mycket trevliga, hjälpsamma och välkomnande. Hade jag däremot varit med om de upplevelser som en del bloggkollegor delat med sig av skulle jag absolut tveka i att överhuvudtaget gå på bio.

Mitt enda aber med biobesöken är de förbannande bioautomaterna man är hänvisad till. De krånglar och jag emot dessa av ideologiska skäl (be mig inte att förklara, detta är en filmblogg och tanken är att det ska vara trevligt på denna sida). Då Karlstad räknas som landsort drabbas man också av ledningens idioti i Stockholm (Kina?) då de inte riktigt verkar veta vad det är för bolag de sköter och gör reklam för massa filmer som sedan inte går upp – men senaste året har det blivit bättre. Vad jag minns är det bara Suspiria jag svurit över förra året.

Under denna rubrik Månadens bio kommer jag lista min målsättning över vilka biofilmer jag tänker se under månaden. Vilka det sedan blir är en annan fråga då tid, lust och distribution kan sätta käppar i hjulen. I januari blev det fem filmer jag vart sugen på.

Holmes & Watson: Vad jag tyckte om den får ni läsa på onsdag.

 

 

 

 

 

 Vice: En film om Djävulens ställföreträdare på jorden, Dick Cheney, kan aldrig bli fel (hoppas jag).

 

 

 

 

 

 Glass: En film jag väntat på sedan slutscenen i Split

 

 

 

 

 

 

The Mule: Har en del förväntningar på Clintans senaste

 

 

 

 

 

 

The Favourite: Maktspel och intriger samt Rachel Weisz lockar.

Filmitch filosoferar: Black panther (2018 USA)

MCU-filmen Black Panther satte griller i huvudet på mig. Kritikerna gick överlag banans  och hyllade filmen som ett mästerverk och det är t.om tal om Oscarsnominering. När jag såg filmen blev jag lite konfunderad. Vad var det som gjorde att just denna film var så mycket bättre än resten av MCU-filmerna? Som så skiljer sig inte Black Panther speciellt mycket från de andra filmerna i MCU. Det är en ganska så ordinär superhjältestory där skillnaden från övriga Marvelfilmer är väl att den utspelas i huvudsak i Afrika, att alla andra rollfigurer än huvudpersonen är avsevärt intressantare då Chadwick Boseman i rollen som Black Panther är ganska så intetsägande, man lyckas trolla fram två riktigt bra skurkar (som man dumt nog tar kål på)i form av Killmonger och Klaw samt att de flesta skådisarna är färgade.

Min gissning är att kritikerna tappade konceptet och höjde filmen till skyarna pga av det sistnämnda. Klart att det är kul att Hollywood vågar satsa en massa miljoner på en film med afroamerikaner i bärande roller men blir det automatiskt en bättre film av den anledningen? Nej att påstå det är lika fördomsfullt som att hävda att färgade skådisar är sämre än vita eller att män är bättre regissörer än kvinnor. Problemet är att man inte ger folk chansen.

Det kan vara som så att det egentligen är filmernas finansiärer som är onödigt ängsliga. Vanligt folk bryr sig nog inte, avgörande för om man går och ser en film eller inte beror nog mer på om den verkar vara bra, inte skådisarnas hudfärg. Att sedan kritikerna förblindas och springer i flock likt gnuer är deras problem. Själv lyssnar jag numera mer på vad folk tycker om film på poddar och bloggar, de brukar vara bättre på att recensera film än de s.k proffskritikerna.

Jag är den första att tycka att det är fel att se till hudfärg när en film ska göras. Whitewash eller blackwash är förkastligt när det görs för att man är rädd att publiken kommer dissa en film pga skådisarnas hudfärg. I min bok gäller det att få en bra skådis till rätt roll sedan skiter jag i personligen vilken färg han eller hon har på skinnet.

Tråkigt nog är det inte så i verkligheten. I Scotts Mosesfilm som kom härom året spelades huvudrollerna av vita skådisar då man inte trodde filmen skulle få en publik om man valde folk med historiskt rätt hudfärg. Följden blev att hela ensemblen i den filmen såg ut att ha badat i brun utan sol. Denzel (smile and wold smiles with you) Washington förhandlade bort en hångelscen med Julia Roberts i rullen Pelikanfallet då han var rädd att den svarta publiken skulle misstycka så visst finns problemet med att man ser till hudfärg.

Ett exempel på att hudfärg inte spelar någon roll är Michael Clarke Duncan och Vincent D’Onofrio  som båda är båda suveräna i rollen som Kingpin dvs de är rätt skådisar på rätt plats och gör ett bra jobb och deras hudfärg spelar ingen roll och vem stör sig på att Red i Nyckeln till frihet spelas av Morgan Freeman (i boken är han en rödhårig irländare)?

Jag hoppas att filmbranschen skulle bli lite mer vågad och ge folk jobb utifrån deras kompetens, tänk så många bra skådisar man skulle kunna få bekanta sig med. Jag hoppas också att kritiker slutar att förväxla intentioner med kvalitet och vågar börja tänka lite mer självständigt och inte vara så förbannat ängsliga över vad andra tycker.

Musikalvecka

Sommartid, våren verkar vara på inmarsch och då blir det som vanligt musikalvecka på bloggen. Och inte bara här! Även Sofia på Rörliga bilder och tryckta ord är med m.a.o allt är precis som vanligt. Det blir en salig blandning av odjur, trallvänliga soldater, märkliga framtidsvisioner och deprimerade rockartister m.m. Varsågoda!

P.S Jag låter bloggen sköta sig själv då jag under en vecka far mot sydligare breddgrader och firar in vårens ankomst tillsammans med avdankade gatumusikanter, taffliga shower och tribaltatuerade Britter samt äter på hak där de har bilder på maten så man vet vad man får. Härligt!