I denna vandring bakåt i filmhistorien har nu turen kommit till året 1973. Precis som 1974 är detta ett starkt filmår med en hel hög med filmer som jag får lov att lägga på ”att se listan”, en lista jag numera misstänker att man får begrava mig med då den är allt för lång för att hinnas med under en livstid.
10. Exorcisten: Ganska så överskattad film men första timmen är otroligt bra ja närapå mästerlig men sedan ballar det ut och blir mer fars än fasa.
9 Papillon: Bra fängelsefilm som lider lite av att vara en aningens för lång.
8. Magnum Force: Inte den bästa av filmerna om polisen Harry Calahan men definitivt sevärd. Hal Holbrooks medverkan är en bonus.
7 The Sting: Hög tid att se om då det var några decennier sedan sist men minnet säger att den är/var bra.
6 The Wicker man: Kanon eller kalkon? Kan diskuteras men det är en udda film som är väcker obehagliga känslor om det beror på Britt Eklands nakendans eller inte låter jag vara osagt.
5. American graffiti: Coming at age är en genre jag är svag för. Sköna bilar, bra musik och obefintlig handling. Trots det sistnämnda har filmen en känsla jag uppskattar.
4 High plains drifter: Clintan igen! Nu som skoningslös hämnare i en oväntat rå film.
3 Robin Hood: Filmen må vara ett hafsverk men det kanske är det som gör att den funkar så bra då Disney för en gångs skull inte hade tid, pengar och ork att vara kalkylerande med känslor.
2 Live and let die: En av mina favoriter bland Bondfilmerna. Bra skådisar, bra action, suveräna skurkar och en skön känsla. Närapå fulländad.
1 Jesus Christ superstar: Trots en ensemble bestående av dansanta hippies går det inte att stå emot denna fantastiska musikal. En favorit i genren.
Övriga filmspanares listor om detta fina år.
1. Mannen på taket. Inte den bästa svenska film som gjorts men absolut en av de bättre. Härligt grådaskig 70 tals murrig med sköna frisyrer.
1. 
4. Vildmarksskräck: Naturen kan vara ett trevligt ställe för rekreation och filosofiska vandringar men när det skiter sig ute i det fria sker det ordentligt. Man är helt utelämnad, är på bortaplan och kan egentligen inte göra så mycket mer än att hoppas på det bästa. Värre är att den som jagar en är på hemmaplan och har alla fördelar. Nej naturen är bäst på tv. 
3. Farliga djur i vatten: Om nu skog och mark kan få en att känna sig utelämnad och hjälplös är det ingenting med att upptäcka att man delar böljan den blå med någon varelse som anser att man är mat. I vattnet har man definitivt ingenstans att ta vägen och man är i helt fel element. Det värsta är att man ofta inte har en susning om faran innan det är försent. 
2. Home invasion. Jag skrev tidigare ”borta bra men hemma bäst” men om otrevligheterna besöker en i hemmet, vart kan man då känna sig säker? Integritetskränkningen är så stor i denna genre att jag nästan inte klarar av att se dessa filmer. Delar av Haute tension gör sitt för höja ribban inom genren men filmen Inside är mästerverket som hör till värsta jag någonsin sett.
