Årets filmer 2021

Till en början verkade 2021 bli ett härligt filmår. Pandemin ebbade ut och man skulle äntligen få se alla de där filmerna som bolagen ruvat på i väntan på att biograferna skulle öppna. Film efter film dök upp på bio och jag fann att man väntat på just ingenting speciellt. Det blev faktiskt så trist i längden att jag mer eller mindre slutade gå på bio och det är först de senaste månaderna suget kommit tillbaka.

Ett tag trodde jag att det inte skulle vara möjligt att få ihop 10 filmer men när jag började kolla in vad jag sett lite närmare fick jag till slut ihop en lista som ger utlåtandet om 2021 som filmår att det inte var fantastiskt men ganska så stabilt. Det finns en o annan rulle kvar att se men de får vänta till senare – annars skulle jag aldrig bli klar.

När 2022 kommer? Tids nog.

The Suicide squad: Gunns film visade att visst kan DC göra både bra och underhållande filmer bara man har rätt regissör dvs inte Snyder.

Barb and Star Go to Vista Del Mar: Sanslös rulle som jag inte vet om den är kanon eller kalkon men jag friar hellre än fäller.

Licorice Pizza: Andersons slice of life rulle gav mig lite glädje i biomörkret. Det kanske inte hände så värst mycket men att hänga med ett gäng trevliga människor i ett par timmar är inte fy skam.

Pleasure: Inte alls så feelbad som jag hoppats på men Kappels insats är riktigt bra tom så bra att det blir en sjunde plats på årslistan.

De Oskyldiga: Filmens första scen där huvudpersonen plågar sin autistiska storasyster gav mig ont i magen så det räckte och blev över och då hade filmen bara startat. Norge levererar med råge.

Världens värsta människa: Norge levererar igen!! Nu med en bitterljuv slice of life film som var alldeles underbar i all sin enkelhet.

The Hand of god: Än en gång förgyller regissören Sorrentino mitt liv med en fin och rolig men samtidigt allvarsam film om hur det var att växa upp i Neapel på 80-talet.

Titane: Först kom Raw och sedan denna film som kanske handlar om kärlek och acceptans? Vad vet jag? Däremot är vet jag att regissören  Julia Ducournau hitintills gjort två kanonfilmer jag väntar ivrigt på hennes tredje.

Wrath of man: Statham ja vad kan man säga? Han är som en bal på slottet – lite torr och trist vid första anblicken men när man lär känna honom, alldeles underbar. Detta är hans bästa rulle sedan The Bankjob

Catch the fair one: Feelbad deluxe, spännande och gripande och det räckte för att bli årets bästa film.

Årets filmer 2020

Coronan ställde till det med förra årets lista. Jag väntade ett tag med listan i väntan på att ”gamla” filmer skulle släppas på bio men när dessa väl kom så listas de numera som 2021 filmer. Jag orkar inte krångla när jag gör mina årslistor utan går helt på vilket år som står på IMBD därav lyser en hel del rullar som egentligen var 2020 filmer med sin frånvaro det få vänta på sin tur till nästa år om de nu förtjänar sin plats.

Av förklaring skäl blev 2020 ett ganska svagt filmår men jag lyckades skrapa ihop tio filmer som är listvärdiga. Som vanligt finns det en hel del filmer jag inte sett än t.ex Nomadland men de får sin eventuella plats när jag – när nu det ska ske – uppdaterar mina årslistor.

10 Hunter hunter: Bra skådisar i en lågintensiv vildmarksskräckis som gav mig ont i magen långt innan finalslafset.

9 Antebellum: Bara den magnifika öppningsscenen gör att filmen förtjänar ett listplacering. En till en början konstig film där allt får sin förklaring i en final som gav mig ståpäls.

8 Soul: Mysig film om livet efter detta och tack och lov inte så förbaskat skrikig som tecknad film oftast är.

7 Becky: Blodig och oförsonlig rulle där (håll i hatten) Kevin James briljerar som skurk. Lulu Wilson som spelar den mordiska Becky går inte heller av för hackor

6 Unpregnant: Uppfriskande roadmovie där slutmålet är en abort. Rolig, gripande med en liten touch av jävlar-anamma.

5 Palm springs: Finurlig och bitterljuv komedi som passade mig perfekt.

4.The Prom: Härlig musikal som prickar av varenda klyscha som finns i genren. Den är som en bal på slottet  – alldeles underbar. Tro på fan om det inte vid ett par tillfällen blev lite dammigt i rummet.

3 The Invisible man: Troligen årets mest spännande rulle. Moss är fantastisk och av och till sitter man som på nålar fastän inget egentligen händer.

2 Extraction: Brukar ha svårt för actionrullar men här satt alla bitar som smäck. Bra tempo, inga töntiga oneliners och en shootout i finalen som hette duga.

1 Bitter love: Årets bästa film blir en svensk dokumentär om vemodiga människor som åker på nöjeskryssning längs Volga. Fantastisk rulle som borde ses av fler.

Andra årslistor so far:

Fiffis filmtajm

Movies – Noir

70-talets bästa filmer

Detta blir sista decennielistan. 70-talet är mitt favoritdecennium när det rör filmer. Varför är svårt att säga kanske därför att min barndom var under detta decennium men å andra sidan var det under 80-talet jag iom VHS konsumerade mest film. Min nostalgi är nog främst under 80-talet men de bästa rullarna gjordes nog under 70-talet – i mitt tycke.

10. Live and let die: Fartfylld Bondrulle som jag alltid har uppskattat. Rolig, bra actionscener och kanske det bästa skurkgalleriet i filmserien om 007.

9. Allthat Jazz/Showtime: Ångestfylld musikal med Roy Scheider (!) i huvudrollen. Filmens final hör till bland det bästa jag sett.

8. Firmafesten: Troligen den bästa svenska film som har gjorts. Pinsam och sorglig med en gnutta komedi. Det enda filmen inte är skulle väl vara spännande för efter en kvart inser man att allt kommer gå åt helvete.

7. Cabaret: Ännu en musikal som inte är speciellt munter. Fantastiska låtar och oerhört vemodig i sina stunder.

6. Blecktrumman: Mustig och märklig film som man inte glömmer i första taget.

5. Manhattan: Fotot! Musiken! Trots Woody Allens gubbsjuka huvudroll bitterljuv.

4 Grease: En musikal till! Sanslös film som jag tappat räkningen på hur många gånger jag sett.

3. Jaws: Äventyrsskräckis från den tid då Steven Spielberg gjorde bra filmer.

2. Alien: Sf-skräckis från den tid då Ridley Scott gjorde bra filmer

1. Gudfadern 1+2: Ok lite fusk men som jag tidigare skrivit på bloggen ser jag dessa filmer som en. Jag tänker aldrig ska jag se ettan eller tvåan? – för mig är det världens bästa film som har en speltid på ca sex timmar.

Några bubblare blir det inte denna gång – listan är alldeles för lång.

Kila över till Henke och kolla in vad han har valt för filmer. Tre överlapp tippar jag på. Tackar även för samarbetet på detta lilla minitema.

 

80-talets bästa filmer

Uttrycket ”kill your darlings” har väl aldrig känts mer aktuellt än när jag skulle sovra fram de bästa filmerna från 80-talet. I vanlig ordning hade jag 15 – 20 filmer som var aktuella men den här gången var det flera filmer som det bar mig emot att plocka bort. 80-talet verkade åtminstone för mig ha varit ett lättsammare årtionde om man ser på mitt urval denna gång. Action och komedi dominerar och det är väl bara ett par filmer som känns lite ”tyngre”. Som vanligt har jag helt gått på känsla.

10 Jakten på den försvunna skatten: Det första och bästa äventyret med Dr.Jones. Den har en speciell känsla över sig som de senare filmerna saknade. Rapp, rolig, spännande med den där känslan jag söker efter – trolsk?

9 Raka spåret till Chicago: En komedi med lite bett, slapstick blandas med en hel del fyndiga skämt. Martin & Candy är i högform.

8 Tillbaka till framtiden. Gillar sf-genren tidsresor. En bra och stundtals smart komedi som jag aldrig tröttnar på. Filmens stora stjärna är Crispin Glover i rollen som George McFly

7 Betty Blue: Är svag för vemodiga och bitterljuva romantiska filmer. Beatrice Dalle i huvudrollen är fullständigt magnifik.

6 Once upon a time in America: Vemodigt gangsterdrama om vänskap. Lång fin film med underbar musik av Ennio Morricone.

5 Bladerunner: Fantastisk framtidsversion som känns fräsch trots att den snart har 40 år på nacken.

4 Ferris Buellers day off: Min absoluta favoritkomedi. En film jag kan se om hur många gånger som helst älskar rullen!

3 The Road warrior: Underbar rulle. Gibson i högform, coola biljakter och fortfarande  spännande trots alla omtittar.

2 The Thing: Is, snö, monster, Morricone (igen!) och Kurt Russell i skägg signerat Carpenter. Svårslagen film.

1 The Shining: En av världens bästa filmer trots att den är gjord av en överskattad regissör och har en av världens mest överskattade skådisar i huvudrollen. Ett mysterium. Har tappat räkningen på hur många gånger jag sett rullen.

Bubblare: Flykten från New York, Prince of Darkness, När Harry mötte Sally, Blue Velvet, Brazil, Excalibur

Henkes val hittar ni här: Jag tippar tre överlapp.

Årets filmer: 2019

2019 var ett godkänt bioår jag får nog backa ända till 2015 för att hitta ett filmår som varit bättre men det är förstås en smaksak. Det jag kan se när jag sammanställt listan är att det var få filmer som jag såg fram emot som lyckades knipa en listplacering istället har det varit ”doldisar” som smugit sig in på listan. Vad jag kan dra för slutsats av detta vet jag inte. Kanske se mycket film och chansa för många gånger blir man positivt överraskad. Nu hoppas jag 2020 blir lika bra.

10 Klaus: Filmen börjar svagt men den tog sig efter en kvart och blev en vad jag kallar ” en fin liten film”

9. Doctor Sleep: Oväntat bra filmatisering som slår Kings bok med hästlängder. Både ryslig och spännande

8 Marriage story: Kanoninsatser av alla inblandade i ett skilsmässodrama utan vinnare även om parets respektive advokater har en annan åsikt om det.

7 Jojo Rabbit: Regissören Taika Waititi är mycket ojämn i min bok. Här fick han emellertid till det. En rolig och underhållande film med mörk botten.

6 Joker: Välförtjänt Oscarsvinst för bästa manliga huvudroll. Filmen är bra men inte SÅ bra som vissa vill göra gällande.

5 Den vidrige Herr Honka. Sunkigt tyskt 70-tal och en huvudperson som är minst lika sjuk i huvudet som Jokern en lyckad kombination om man vill må lite dåligt.

4 Booksmart: Vill man istället må lite bra är Booksmart ett gott val. Jag är svag för coming of age berättelser och den här hade det där lilla extra.

3 Knives out: Härlig film, rolig med ett smart manus. En rulle med Ana de Armas, en sliskig Don Johnson, skruvad Daniel Craig och repliker som ”And what did the Nazi Boy masturbating in the bathroom overhear? kan inte misslyckas.

2 Once upon a time in Hollywood: Likt Waititi  är Tarantino för mig en ojämn regissör. Här har han knåpat ihop en lååång film där två snubbar mest hänger med varandra och åker bil. Efter en kvart var jag helt fast i filmen. Märkligt.

1 Midsommar: Jag är snål med mina 10:or det var tre år sedan sist men Midsommar knockade mig totalt. Än gång visade sig Oscarsjuryn bestå av lallande fånar då Pugh nominerades för Unga kvinnor där hon målar tavlor istället för detta mästerverk.

Bubblare: Rocketman, Satanic panic, Us, Shazam

Andra Filmspanares listor:

Fripp

Movie noir

Jojjenito

Fiffi

FLMR

Decennielista: 1990 talet

Det gick att skrapa ihop tiotalet filmer från nittiotalet resultatet blev en blandad kompott där en viss övervikt mot thriller/kriminalfilms hållet kan skönjas. Urvalet är detsamma som tidigare listor filmer som satt sig och som jag tänker lite extra på. Anmärkningsvärt är att man hittar inte en enda skräckis på listan även om film nummer sju och fem är inne och touchar genren.

Bitter moon: Kan tänka mig att den saluförs som en erotisk thriller men i mina ögon är Bitter moon en vemodig film där kärlek/åtrå förtär två människor. Värst vad högtravande jag blev helt plötsligt.

A Nightmare before X-mas: En trevlig och fyndig dockmusikal som vågar ta ut svängarna lite.

Before sunrise: Pretentiösa ungdomar som pladdrar på ett dygn i Wien. Borde inte gilla filmen men mot alla odds ligger den mig mycket varmt om hjärtat.

The Silence of the lambs: Filmen är en klassiker vid det här laget. Ryslig, välgjord och spännande.

The Beauty and the beast: Min absoluta Disneyfavorit. Bra sånger och story samt att det blir lite dammigt i rummet mot slutet när odjuret i finalen gör vad jag kallar en Baloo.

Se7en: Film nummer sju på listan känns som en mysrulle för familjen i jämförelse med med denna nattsvarta kriminalthriller.

Lock, stock and two smoking barrels: Guy Ritchie ska göra filmer om halvmisslyckade kriminella och inget annat. Detta är hitintills hans bästa film i den genren.

The Remains of the day: Kanonrulle med fantastiska insatser av Thompson och Hopkins lägg till ett hjärtskärande slut och man har en mycket mycket bra film.

Goodfellas: Troligen Scorseses bästa film och den första i hans (vad jag kallar) rise and fall trilogi.

Trainspotting: Decenniets bästa rulle utan tvekan. Musiken, klippningen, skådisarna intensiteten och en av filmhistoriens bästa början OCH slut. Svårslaget.

Bubblare: Matrix, The Big Lebowski, Termenator 2, State of Grace och Edward Scissorhands, Falling down

Kolla vilka filmer Henke valt – jag tippar på två möjligtvis tre överlapp. Vi lär dock inte ha samma guld och silverplats.

Decennielista: 2000-talet

00-talet hade en hel del bra rullar. Jag var uppe i ett 20-tal innan jag satte igång att sovra. Urvalet är detsamma som 10-tals listan filmer jag gillat, tänkt på i efterhand och som har berört mig på ett vis eller annat. Det blir en hel del feel bad rullar men lite lättsammare filmer har smugit sig in på listan. Nästa månad blir det 90-talet.

Bully: En BOATS på listan. Ångest och obehag om ungdomar på drift.

Donnie Darko: Be mig inte att förklara handlingen, jag anar vad det rör sig men helt säker kan jag aldrig bli. Förtrollande film.

Casino Royale: Craig tog mig med storm när han dök upp som 007. Välbehövlig injektion av Bondserien.

No Country for old men: Hopplöshet och spänning i en mörk film som troligen är brödernas Coens bästa.

Hostel: Otroligt spännade skräckis som jag älskar helhjärtat.

Irreversible: Enda filmen på listan som jag inte rekommenderar. Vidrig rulle som man (jag) aldrig glömmer när man sett den samtidigt är det filmkonst när den är som bäst.

Den Bästa sommaren: En glädjeinjektion, rolig men med en ton av allvar. Malmros bästa film.

Requiem for a dream: En febrig film som får mig att må lite dåligt men satan i gatan vilken rulle! Feelbad när det är som bäst.

500 days of Summer: Bitterljuv kärleksfilm som jag kan se om vilken dag som helst.

Sunshine: Decenniets bästa rulle utan tvekan. Boyles näst bästa film eller kanske tom hans bästa?  Regi, manus, dialog, skådisar och den fantastiska musiken gör detta till en av mina absoluta favoritfilmer.

Bubblare: Pans labyrint, Darling, Stepbrothers, Poughkeepsie tapes, Haute tension.

Kolla nu vilka filmer den gode Henke valt. Jag tror att vi har åtminstone två överlapp.

Decennielista 2010-talet

Listor gillar jag och beroende på hur man räknar kan ett nytt decennium ha startat. Ett bokslut över de bästa filmerna det gångna decenniet kändes dock rätt och riktigt. Problemet var då vilka filmer?  Skulle jag göra det enkelt för mig skulle jag helt enkelt välja toppfilmen för varje år 2010 – 2019 på mina årslistor men det kändes inte rätt. I stället har jag gått på främst två saker: Dels hur mycket filmen berört mig och dels hur ofta jag återkommer till filmen i mina tankar. När jag väl bestämt mig för detta gick det ganska så lätt att skrapa ihop tio vinnare.

Det problem som kvarstår är väl att jag inte sett allt jag velat se från decenniet då det finns så mycket film men så lite tid – och ibland ork. Filmer som t.ex Boyhood, The Room, Parasite och många andra har jag inte sett än ska tilläggas men precis här och nu kommer (enligt mig) decenniets bästa filmer (samt sex stycken bubblare).

Suburra: Blytungt italienskt kriminaldrama.

Ex-machina: Existentiellt sf-drama som ställer frågor om vad som kan räknas som liv.

Sleeping beauty: Obehagligt drama som inte gav mig någon ro efter jag sett det.

The Wolf on Wall str:  Rise and fall historia i samma anda som regissörens Casino och Good fellas.

Den stora skönheten: Ännu ett existentiellt drama, här om vad man väljer att göra med sin tid på jorden. Otroligt snygg film

Whiplash: Inte kunde jag tro att musiklektioner och trummande kunde vara så spännande.

Spring breakers: Märklig rulle som stundtals är hypnotiserande i sitt utförande.

Midsommar: Otäck, vacker, obehaglig, av och till lite rolig och på köpet den fantastiska Florence Pugh i huvudrollen.

La la land: Bitterljuv kärleksfilm och musikal med en hel del fina dans och sångnummer. Stone och Gosling i huvudrollerna är en match made in heaven.

Mad Max: Fury road: Decenniets oslagbara mästerverk.

Bubblare: Moana (Vaiana), Lady Macbeth, Blade runner 2049, Trainspotting 2, Train to Busan, Snowtown

Får se om jag går vidare och gör listor på 70 – 00 talet.

Kolla även in Henkes decennielista vi har bara ett överlapp (2 om man räknar bubblarna)

Årets filmer 2018

Dags för de bästa filmerna från förra året så här mitt under sommaren. Naturligtvis har jag en hel del filmer kvar men någonstans måste man sätta stopp och knåpa ihop en lista. 2018 hade många bra filmer men ingen som fick full poäng – av mig. Det var svårt att knåpa ihop lista då det var en hel del rullar som var ”ungefär lika bra”. Anmärkningsvärt är att det bara är tre amerikanska filmer med på listan, nog tjatat nu kör vi

10. Bumblebee: Charmig och rolig. En lättviktare till film jag blev mycket glad av att se.

9, Avengers: Infinity war: Spännande och medryckande – full fart hela vägen in i kaklet. Synd att uppföljaren inte höll måttet.

8. Holiday: Dansk må dåligt film som tar fram det sämsta hos människor. Påminner lite om den italienska Dogman i tema.

7.The Man who killed Hitler and then the Bigfoot: Man skulle kunna tro att filmen är en actionrökare men det är en ganska så stillsam och lite vemodig film om en man på sin ålders höst. Både Bigfoot och Hitler är med i rullen så det rör sig inte om falsk marknadsföring.

6. Tårtgeneralen: Fin liten film om en stor människa med ett litet liv i en liten stad.

6. Ghostland: Årets ruggigaste film är naturligtvis fransk, stundtals outhärdligt ryslig och spännande.

4. Upgrade: Australiensk sf-action-thriller med en mycket bra Logan Marshall-Green i huvudrollen.

3. Goliat: Detta är en film som inte gör någon glad men det är förbaskat bra.

2. Fight girl: Är svag för sportfilmer och denna gick rakt in i kroppen mycket beroende på Aiko Beemsterboer kanoninsats i rollen som den något instabila Bo.

1 The favorite: Härlig skröna om maktkamp i det engelska hovet med tre kanonskådisar i huvudrollerna.

Bubblare: Summer of 84, Dogman, Vice, Halloween, Blackkklansman, Deadpool 2, M:I -Fallout.

Andra filmspanares listor

Jojjenito

Fiffi

Vad blir det för film?

Fripp

Filmfrommen

Movies-noir

 

X-men alla filmer från sämst till bäst.

Då jag gjorde en lista över alla MCU-filmerna (den kommer kompletteras efter Spiderman: Far from home) kan jag lika gärna göra en för Fox mutant rullar. Först tänkte jag bara ta med X-men filmerna men då både Deadpool och Wolverine är tätt sammanlänkade med dessa får även de vara med på ett hörn. Vi börjar i botten som vanligt.

12. The Wolverine: Kort och gott aptrist har aldrig sett om filmen och kommer troligen inte att göra det.

 

 

 

 

 

 

 

11. X-men: The Last stand: En enda soppa med alldeles för många mutanter och två huvudhistorier – det hade räckt med en.

 

 

 

 

 

 

 

 

10. X-men: The Dark Phoenix: Ok men håglös och inte speciellt engagerande.

 

 

 

 

 

 

 

 

9. Wolverine: Orgins: Den är åtminstone inte tråkig men ett och annat t.ex Deadpool kunde man ha skippat. Lite onödigt utskälld kan jag tycka.

 

 

 

 

 

 

 

 

8. X-men: Helt ok men den känns lite ”gammal”.

 

 

 

 

 

 

 

 

7. X-men Days of future past: En anledning till att jag inte gillar filmen fullt ut är att jag läst serien som är så mycket mer spännande, de ändringar som gjorts är inte till filmens fördel.

 

 

 

 

 

 

 

 

6. X-men: Apocalypse: Bortsett från att skurken Apocalypse ser ganska så fjantig ut funkade filmen bra för mig. Lättsam popcorn underhållning men varför måste man knöka in Magneto i varenda film?

 

 

 

 

 

 

 

 

5: Deadpool: En frisk fläkt och rolig film men alla under bältet skämt blir lite tröttsamma efter ett tag.

 

 

 

 

 

 

 

 

4. X-men: First class: Filmen blir lite pinsam av och till men på det stora hela funkar rullen från start till mål utan några större skavanker.

 

 

 

 

 

 

 

 

3. X-men 2: Bra skurkar (Lady Deathstrike funkar alltid), bra story och jag gillar finalen.

 

 

 

 

 

 

 

 

2. Deadpool 2: Jag tycker den är roligare än ettan och den har en hel del sköna figurer i birollerna: Cable, Domino, X-force m.fl.

 

 

 

 

 

 

 

 

1. Logan: Överlägset den bästa filmen i hela serien. Vuxen, välgjord och välspelad.

 

Alla MCU-filmer från den sämsta till den bästa (än så länge)

En anspråkslös lista på alla Marvelfilmer som ingår i MCU-serien. Jag har sett alla filmer förutom The Dark world, Iron man 3 samt Ant-man & The Wasp minst två gånger så jag är ganska så säker i mitt tyckande. Kommer inte att skriva något längre om filmerna utan bara några kort + och – poster på var och en. Svårast var filmerna i mitten där är skillnaden hårfin mellan t.ex plats sju eller åtta.

Fiifi har gjort en lista över alla Marvelfilmer och Henke har även en lista på MUC-filmerna samt Jojjenito.

23. Iron man 3

 

 

 

 

 

 

 

 

+

– bedrövliga skurkar, tröttnat rejält på Tony Stark asjobbig rollfigur, ju mindre Gwyneth Paltrow desto bättre – här har hon en stor roll. tråkig i långa partier.

22. Iron man 2

 

 

 

 

 

 

 

 

+ Black widow

-bedrövliga skurkar, lite småtråkig, börjar redan tröttna på Tony Stark, Gwyneth Paltrow

21. Thor: The Dark world

 

 

 

 

 

 

 

 

+ Tom Hiddleston, Chis Hemsworth

-tråkig story, känns mer som Sagan om ringen än superhjältefilm

20. Avengers: Age of Ultron

 

 

 

 

 

 

 

 

+Ultron (första kvarten), biljakten efter Visions kropp,

– Ultron – resten av filmen. En enda röra till film som inte har något flow i berättelsen. En final som håller på i evigheters evighet.

19. The Hulk 

 

 

 

 

 

 

 

 

+Öppningsscenen samt så fort Hulk är i bild.

-CGI-finalen har sina stunder men kunde ha bantats. Banner är rejält gnällig och trist här. Betty Ross drar ned på tempot rejält.

18. Thor

 

 

 

 

 

 

 

 

+ Thor på jorden, Chis Hemsworth och Tom Hiddleston.

-Asgård känns som en operakuliss och Sagan om ringen känslan ligger och lurar.

17. Avengers: Endgame

+ Avengers assemble, Caps öde, första kvarten av filmen

– En hel del: För höga förväntningar, för lång, småtrist, för mycket Tony Stark, alldeles för förutsägbar.

16. Black panther

 

 

 

 

 

 

 

 

+ Fantastiska skurkar, härlig scenografi, casinofighten och biljakten, hel del coola birollskaraktärer

-Lite småseg och slutfighten är ett sömnpiller i Avergers: Age of Ultron klass.

15. Captain Marvel

+ Brie Larson, flerken, 90-tals nostalgi

– Skrullerna, hon kanske är lite väl stark för att det ska bli spännande?, seg startsträcka.

14. Spider-man: Homecoming

 

 

 

 

 

 

 

 

+Bra skurk, Peter Parker engagerar, bra biroller

– Alldeles för mycket Tony Stark för min smak

13. Doctor Strange

 

 

 

 

 

 

 

 

+Benedict Cumberbatch är mycket bra som Dr. Strange, annorlunda känsla, bra orgin-story

-stundtals lite väl flummig, halvdan skurk

12. Spiderman: Far from home

+ Humorn, Stark lyser mestadels med sin frånvaro, Mysterio, Mr. Harrington och Mr. Dell

– Varför ska man nödvändigtvis ta död på bra karaktärer som har mer att ge?

11. Guardians of the Galaxy 

 

 

 

 

 

 

 

 

+Rolig film, feelgoodkänsla, Groot & Rocket

-ibland lite väl larvig (finalen med dans), Ronan the Accuser schabblas bort, otymplig start på filmen -rörig

10. Ant-man

 

 

 

 

 

 

 

 

+skön känsla, Paul Rudd, Ant-mans crew, bra orgin-story, Michael Douglas, The Cure, slutfighten

-halvdan skurk, kunde varit lite kortare.

9. Captain America

 

 

 

 

 

 

 

 

+Skön 40-tals känsla, nazister, bra skurk, Chris Evans, bra orgin story, Stanley Tucci (!!)

-Captain America dräkten ser väl lite töntig ut?

8. Ant-man & the Wasp

 

 

 

 

 

 

 

 

+ Samma känsla som första filmen, roliga bifigurer, Walter Goggins, Baba Yaga scenen, pappa och dotter van Dyne

-i Quantum dimensionen blir det lite segt

7. Guardians of the Galaxy vol 2

 

 

 

 

 

 

 

 

+bra story trodde aldrig att man skulle lyckas med EGO, Kurt Russell, mini-Groot, härlig öppningsscen

-Drax blir stundtals lite väl tramsig

6. Iron man

 

 

 

 

 

 

 

 

+Här är Tony Stark en kul kille (men den rollfiguren räckte som sagt bara till en film), Jeff Bridges, bra skurk och orgin-story

-Gwyneth Paltrow

5. Avengers: Infinity war

 

 

 

 

 

 

 

 

+Riktigt spännande, trots alla rollfigurer och olika platser inte rörig alls, maffig final, Thanos, striden i N.YC, cliffhanger

-cliffhangern

4. Thor: Ragnarok

 

 

 

 

 

 

 

 

+Roligaste Marvelfilmen. Spännande. Maffig final, Fenrisulven, Surt. Teaterpjäsen.

-få korta stunder slår filmen över och blir löjlig

3. The Avengers

 

 

 

 

 

 

 

 

+Bra komponerat äventyr – känns nästan som jag läste en serie. Battle of New York, Starks ”offer”, fighten på Hellcarriern

-kanske kunde kortat Battle of New York -lite.

2. Captain America: Civil war

 

 

 

 

 

 

 

 

+Bra skurk (även om han inte har ett dyft med förlagan att göra –  bortsett från namnet), gillar skurkens plan, fighten på flygplatsen, finalen, Ant-man, Black panther och Spiderman gör fina inhopp i storyn

-skurken har en otrolig tur och ligger i Saw-klass när det handlar om att förutse vad folk ska göra.

1. The Winter soldier

 

 

 

 

 

 

 

 

+Kanonmanus, spännande, jordnära handling som griper tag, bra fighter, Nick Fury får glänsa, Robert Redford. Maffig final.

–

Det var det nu, får man se vart Shang Chi, The Eternals & Black Widow platsar på denna långa lista.

 

Årets filmer 2017

Sent skall syndaren vakna men det känns skönt att klämma fram en årsbästa lista över 2017 åtminstone innan 2019. Det visade sig bli en ganska mainstream lista kanske var 2017 ett mainstream år eller så kan det bero på att det tar tid innan jag betar av de lite tyngre filmerna lättsinnig som jag är. Tids nog får jag lov att stuva om i listan.

Thor: Rangnarök: Detta var en glad överraskning en pigg hejsan-svejsan film med självaste Thor det kunde jag aldrig tro. Filmen blir inte sämre av att den av och till är både spännande och har en del maffiga scener.

The Party: Här är det vare sig maffigt eller spännande men jag hade oerhört roligt när jag såg denna film om ett misslyckat party. Fullt med bra skådisar och pinsamma situationer.

The Disaster artist: När jag såg filmen The Room kände jag direkt att det skulle kunna bli en intressant film om själva filminspelningen. Det tog ett par år innan den önskningen gick i uppfyllelse men den var värd att vänta på.

 Wonder woman: Det tog ett tag innan DC-fick till det men man lyckades med Wonder Woman och jag fick en ny favoritskådis i Gal Gadot.

The Death of Stalin: Får man göra en rolig film om diktatorer och onda män och får man sitta och skrocka filmen igenom trots att de är skyldiga till miljontals människors blod på sina händer? I mitt fall blir svaret ja på båda frågorna.

 Logan: Blytung avslutning på sagan om Wolverine nu hoppas jag bara att filmbolaget håller sina snikna fingrar borta från en reboot.

Kong: Skull island: Jag tackar aldrig nej till en rejäl monsterfilm och är den så underhållande som denna glider den upp på den övre halvan av årsbästalistan.

Blade runner: 2049: Nästan lika bra som första filmen, Gosling, Armas, Ford presterar på topp, en fest för ögon, öron och hjärta.

The Greatest showman: Vilka sånger! Vilka dansnummer! Härlig film som gör att herr Jackman hamnar på två placeringar detta år.

Trainspotting 2: Det är jädrigt tight mellan placeringarna 1-3 men Boyles T2 kniper första platsen mycket tack vare att filmen gick rätt in i hjärtat på mig. Lite vemodig, lite bitterljuv. Jag är svag för sådant.

Bubblare: Brawl in Cellblock 99, Aterrados, Ghost stories, I Tonya.

Kvar att se: En hel del

Fredagsfemman

Veckan till ära blir det naturligtvis en skräckfilmsfemma. Denna gång har valet fallit på de bästa filmplanscherna och där finns det mycket att välja på. Svårast för mig var att välja vilken väg jag skulle gå. Skulle jag välja de snyggaste planscherna eller skulle jag välja sanslösa planscher (det finns det gott om) eller varför inte nyskapande planscher? Valet föll till slut på de planscher som väcker ett visst obehag hos mig än i dag och samtidigt är estetiskt tilltalande. Utan inbördes ordning kommer här fem fina skräckfilmsplanscher. Jag har ingen direkt motivering till var och en av bilderna bara att de är både snygga och rysliga.

Kila över och se vilka planscher Fiffi och Sofia valt för dagen. Senare idag blir det krigsskräck här på bloggen.

 

Fredagsfemman

Årets traditionella fredagsfemma handlar om den bästa skräckfilmsmusiken. Denna gång gick det ganska så snabbt för mig att knåpa ihop en lista.

5. Prince of darkness: Tung och ödesmättat musik med maffiga syntar av John Carpenter.

4. 28 days/weeks later. Ledmotivet höjer alltid pulsen för mig. En blandning av skräck och actionmusik av John Murphy.

3. The Thing. Morricone har knåpat ihop ett score som verkligen förmedlar ödsligheten och utsattheten av att vistas i Antarktis

2. The Shining. Tvi vale vilken otrevlig musik. Det är mycket ljud och skrammel och i ärlighetens namn är musiken ruggigare än filmen.

1 Halloween II Carpenter kniper första platsen med ett soundtrack som är alldeles fantastiskt. Andra filmen har ett lite fläskigare soundtrack än den första om ni nu undrar varför jag väljer denna.

Bubblare: The Exorcist, The Omen, Suspiria, Rosmarys baby, Zombi 2

Någon kanske undrar vart Friday the 13th och Jaws tog vägen? De filmerna har delvis bra soundtrack t.ex kill kill kill ma ma ma men men helhetsintrycket gör att de inte är listaktuella

Fiffis & Sofias listor hittar ni här och här.

I eftermiddag blir det farliga robotar på ett köpcenter.