Ett helt ok filmår. Vare sig mer eller mindre. Värt att notera att den sunkiga regissören DePalma nästlade sig in på listan. Om det beror på att jag sett för få filmer eller att konkurrensen är svag må vara osagt. Här kommer i alla fall tio klart sevärda filmer från 1976.
10. Carrie. Om man bortser från en och annan ”DePamlisk” scen är detta en av de bättre filmatiseringarna av Kings böcker.
9. Örnen har landat. Trots att man vet hur det ska gå är filmen spännande. Oväntat sympatiska nazister, något som inte växer på träd.
8. Maratonmannen. Här är det däremot en osympatisk nazist som kräver svar på frågan: Is it safe?
7. Taxi driver. Sjönk vid en omtitt men trots en en brister klart sevärd. Bäst är musiken och miljöerna.
6. Rosa Pantern slår igen. Är mycket svag för Sellers Pink Panther filmer 1975 – 1978. Gymscenen är fantastiskt rolig.
5. Robin Hood – Äventyrens man. Lite vemodig, lite seg men en fin film om Hoods sista dagar. Pensionärsaction.
4. Det våras för stumfilmen. Tillsammans med Frankenstein och The Producers Brooks roligaste film.
3. Attack mot polisstation 13.Trots minimal budget lyckades Carpenter skapa en klassiker med sin andra film.
2. Omen. Denna slår Exorcisten alla dagar i veckan. Tät, ruggig och välspelad.
1. Mannen på taket. Inte den bästa svenska film som gjorts men absolut en av de bättre. Härligt grådaskig 70 tals murrig med sköna frisyrer.
Övriga filmspanares texter om detta år.
1. 
4. Vildmarksskräck: Naturen kan vara ett trevligt ställe för rekreation och filosofiska vandringar men när det skiter sig ute i det fria sker det ordentligt. Man är helt utelämnad, är på bortaplan och kan egentligen inte göra så mycket mer än att hoppas på det bästa. Värre är att den som jagar en är på hemmaplan och har alla fördelar. Nej naturen är bäst på tv. 
3. Farliga djur i vatten: Om nu skog och mark kan få en att känna sig utelämnad och hjälplös är det ingenting med att upptäcka att man delar böljan den blå med någon varelse som anser att man är mat. I vattnet har man definitivt ingenstans att ta vägen och man är i helt fel element. Det värsta är att man ofta inte har en susning om faran innan det är försent. 
2. Home invasion. Jag skrev tidigare ”borta bra men hemma bäst” men om otrevligheterna besöker en i hemmet, vart kan man då känna sig säker? Integritetskränkningen är så stor i denna genre att jag nästan inte klarar av att se dessa filmer. Delar av Haute tension gör sitt för höja ribban inom genren men filmen Inside är mästerverket som hör till värsta jag någonsin sett.
8 Tombstone: Mustaschvästern som behandlar den legendariska striden vid OK Corall. Fartfylld, spännade med en hel hop bra skådisar.
