Till en början verkade 2021 bli ett härligt filmår. Pandemin ebbade ut och man skulle äntligen få se alla de där filmerna som bolagen ruvat på i väntan på att biograferna skulle öppna. Film efter film dök upp på bio och jag fann att man väntat på just ingenting speciellt. Det blev faktiskt så trist i längden att jag mer eller mindre slutade gå på bio och det är först de senaste månaderna suget kommit tillbaka.
Ett tag trodde jag att det inte skulle vara möjligt att få ihop 10 filmer men när jag började kolla in vad jag sett lite närmare fick jag till slut ihop en lista som ger utlåtandet om 2021 som filmår att det inte var fantastiskt men ganska så stabilt. Det finns en o annan rulle kvar att se men de får vänta till senare – annars skulle jag aldrig bli klar.
När 2022 kommer? Tids nog.
The Suicide squad: Gunns film visade att visst kan DC göra både bra och underhållande filmer bara man har rätt regissör dvs inte Snyder.
Barb and Star Go to Vista Del Mar: Sanslös rulle som jag inte vet om den är kanon eller kalkon men jag friar hellre än fäller.
Licorice Pizza: Andersons slice of life rulle gav mig lite glädje i biomörkret. Det kanske inte hände så värst mycket men att hänga med ett gäng trevliga människor i ett par timmar är inte fy skam.
Pleasure: Inte alls så feelbad som jag hoppats på men Kappels insats är riktigt bra tom så bra att det blir en sjunde plats på årslistan.
De Oskyldiga: Filmens första scen där huvudpersonen plågar sin autistiska storasyster gav mig ont i magen så det räckte och blev över och då hade filmen bara startat. Norge levererar med råge.
Världens värsta människa: Norge levererar igen!! Nu med en bitterljuv slice of life film som var alldeles underbar i all sin enkelhet.
The Hand of god: Än en gång förgyller regissören Sorrentino mitt liv med en fin och rolig men samtidigt allvarsam film om hur det var att växa upp i Neapel på 80-talet.
Titane: Först kom Raw och sedan denna film som kanske handlar om kärlek och acceptans? Vad vet jag? Däremot är vet jag att regissören Julia Ducournau hitintills gjort två kanonfilmer jag väntar ivrigt på hennes tredje.
Wrath of man: Statham ja vad kan man säga? Han är som en bal på slottet – lite torr och trist vid första anblicken men när man lär känna honom, alldeles underbar. Detta är hans bästa rulle sedan The Bankjob
Catch the fair one: Feelbad deluxe, spännande och gripande och det räckte för att bli årets bästa film.