Veckans låt

I helgen blev det en kort tripp till härliga Skåne med besök i Ystad, Malmö och Helsingborg. Lyckad tur som firas med Skånes alldeles egen Sinatra, Östen och hans  version av 24 hours from Tulsa.

Ha redigt go vecka!

Veckans låt

Vafalls! Har Filmitch blivit galen? Veckans låt på en söndag? Inte alls, i dessa EM – tider får man rucka lite på rutinerna. Det blir en dagens dubbel med en av de bästa fotbollslåtarna som gjorts och en som inte är lika bra men kan man kasta in Lightning seeds i något sammanhang bör det göras.

Önskar alla en bra vecka och vinner rätt lag ikväll blir det en riktigt bra vecka. För naturligtvis håller man alltid på England.

 

Veckans låt

Burt Bacharach står högt i kurs hos mig. Dagens låt hör till mina favoriter i hans låtskatt. Videon är emellertid något märklig. Dansarna i bakgrunden och Bj Thomas framförande går ihop lika fint som olja och vatten men låten blir inte sämre för det turligt nog.

Ha en go vecka

Veckans låt

Midsommar avklarad och mörkret börjar falla men än så är det kvar en hel del av sommaren. Det firas med den fantastiska Astrud och Summer Samba.

Då det är sommar är jag extra generös så för oss elpiano(?) fantaster bjuder jag på Brasiliens (enligt tveksam utsago) bästa organist. Summer samba än en gång men då utan sång. Varsågoda och ha nu en riktigt trevlig vecka!

Veckans låt

Jazzhands, tvärflöjter, glada människor, rosa byxor, blomsterkransar och klänningar. Japp dags att tuta in sommaren tillsammans med Erlend och hans vänner. Till min fasa har jag insett att jag har folk i min bekantskapskrets som INTE gillar denna ljuvliga lilla pärla till låt! Obegripligt.

Ha en riktig superduper vecka!

Veckans låt

På fredag startar sommarlovet för mig men mentalt är jag redan där. Skolan är tom på ungar och jag kan glida runt med en kaffekopp och jobba i min egen lilla takt.

Naturligtvis startar jag sommaren med att ladda skivspelaren med Sgt Pepper, R.E.M Reveal och hela Lana Del Rays diskografi. Någon kritiker skrev om henne att alla hennes låtar känns en biltur i en sommar som lider mot sitt slut. Jag skulle inte kunna uttrycka det bättre själv. Så det är ganska givet att denna veckas låt får bli Lana som åker bil och sjunger om kärlek.

Ha en go vecka!

Veckans låt

Egentligen hade jag tänkt mig något helt annat till veckans låt men så gick en Gigant ur tiden nämligen den fantastiske Svante Thuresson. En artist som alltid funnits där men så är inte längre fallet och det känns lite tomt. Tiden har sin obönhörliga gång på både gott och ont.

 

 

Och angående tid. jag tar en rejäl paus från allt vad bloggande heter och återkommer när andan faller på mao när jag sett något jag känner ett stort behov av att skriva om.

Fram tills dess får ni alla ha det så gott.

Veckans låt

Veckans låt är en melodi som gått mig helt förbi men när jag satt och Youtubade häromveckan hamnade den i mitt blickfång. När jag ser något som får mig att tänka ”Vad faen är det här !?!” måste jag naturligtvis undersöka saken närmare. Jag kunde aldrig ana att jag skulle kastas in i en malström som innehöll mellanmjölkssång, en fransk DJ,  exmannen till en Hollywoodfru, ofrivilliga erektioner, för trånga träningskläder och bisarra ”live” uppträdanden. Det hela utmynnade i, för att citera NME ”lots of arses in lycra” och (enligt samma tidning) världens femte sämsta musikvideo. Jag talar naturligtvis om Eric Prydz megahit Call on me. Men vi tar det från början.

1982 släppte britten Steve Winwood låten Valerie som rör saknad kärlek. När låten mixades om på en Best of skiva fick den större genomslag och hamnade på hitlistan.

Den franske producenten DJ Falcon som b.la jobbat med Daft Punk samplade refrängen mest för skojs skull och använde den när han jobbade som diskjockey.

2004 samplade även svensken Eric Prydz låten. I Sverige torde hans ex-fru Sofie vara mer känd då hon deltagit i den märkliga långköraren Svenska Hollywoodfruar på TV3. Winwood blev imponerad och la på lite sång. När sången skulle marknadsföras gjorde den det med en video som fick självaste Tony Blair att trilla av roddmaskinen enligt egen utsago.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Om videon är en parodi går poängen mig helt förbi. Jag har i ärlighetens namn aldrig orkat kolla in hela eländet trots en modest speltid på ca 3 minuter. Kring 00:42 kastar jag in handduken. Den känns bara pinsam. Vad jag förstår finns det en mer vågad version med b.la bröstgnuggning och rumpsmiskning.

Det jag undrade över härnäst var hur låten skulle gestaltas i div tv-program där artisterna framträder med sina hits. Inte kunde man väl visa detta spektakel på tv? Men då hade jag inte sett nedanstående klipp när självaste JCVD får ribba i tv – inte en utan två gånger till allas förtjusning.  JCVD inkluderad.

Efter de klippen insåg jag att dessa vilt juckande damer hade en solklar plats på världens tv-scener. Nedan dyker juckgänget upp i Top of the pops. Vilket blir än värre än musikvideon då man nu har en publik som skriker ut sitt gillande. I takt med publikens vrål sjunker mitt hopp till mänskligheten mot den yttersta nollpunkten.

Jag vet inte vad jag vill säga med detta inlägg men som Jeffrey Beaumont säger i Blue Velvet: ”It’s a strange world.”

Ha en go vecka. Nästa gång blir det ett mer sansat musikval kanske månne en stillsam samba?

Veckans låt

Lördagen till är ära kör jag D.M gamla goding om hur kapitalismen funkar. Numera verkar dock 1 :a maj vara vikt åt galningar som paraderar gata upp och ner.

Önskar alla en trevlig vecka

Veckans låt

Om jag förstått historien rätt hyrde man ett disco som hade en bra ljusutrustning bjöd in folk och delade ut E för att sedan filma resultatet. Det blev en jädrans bra musikvideo  men moraliskt försvarbart? Knappast. Det bör väl ses som ett mindre mirakel att alla medlemmarna i Manchestergruppen Happy Mondays än lever i dag med tanke på deras massiva drogintag.

Önskar alla en bra vecka

Veckans låt

Lite Pulp så här på vårkanten ? Livet rullar på: Skolan är fortfarande delvis nedstängd. Trädgården ser ut som ett slagfält efter jag haft folk här som tagit bort alla träd och till på köpet gick diskmaskinen sönder. Hoppas denna vecka blir aningens bättre.

Ha en riktigt go vecka

Veckans låt

Då var påsklovet och musikalveckan över för denna gång och man går med relativt lätta steg tillbaka till Grottekvarnen. Det enda smolket är att en hel del av lektionerna hålls på distans vilket jag tycker är ganska trist men det får väl gå. Det finns värre saker att oja sig över.

Veckans låt blir en lättviktare. En trallvänlig sång som sjungs av en för mig okänd artist. Det enda jag undrar över är vilken solskyddsfaktor hon använder när hon åker på semester.

Ha en go vecka!

Veckans låt

Härliga tider, strålande tider, ljuvliga tider: SOMMARTIDER.

Dags igen för det trevliga halvåret här i Sverige. Det firar jag som vanligt med tio finfina låtar. Detta år har jag inspirerats av Henke och kör mina tio i topp artister och deras bästa låt och som bonus listar jag även deras bästa platta. Jag listar från nummer tio och uppåt eller är det nedåt?

10. Kent: Efter stor vånda (det begriper ni när ni läser vilka grupper som fick bli bubblare) knep Kent sista platsen. Bästa plattan är i mina öron Röd. Låten 747 finns dock på plattan Isola. Den fastnade jag för på direkten och trots konkurrens från en hel del andra låtar har dess topplats hållit i sig under åren.

9 OMD: Ok en något övertänd sångare men det är att föredra framför musikvideon, just musikvideos har aldrig riktigt varit gruppens starka sida. Här var det lite av en plåga vad jag skulle välja, både låt och platta var svårt, men Maid of Orleans har alltid nästlat sig in på blandband under årens gång. Den finns även på deras bästa platta Architecture and morality (vilket jävla namn på en skiva).

8 Lloyd Cole: En man med gitarr på åttonde plats – det finns alltid undantag som bekräftar regeln och Lloyd Cole är ett. Forest fire från första plattan är hans bästa låt. Men den bästa skivan är däremot tredje och sista plattan med The Commotions –  Mainstream.

7 Frank Sinatra: Vilken den bästa låten är med denne gigant beror helt på mitt humör. Just nu är det naturligtvis Summer wind. Bästa plattan är lite svårare då jag inte har full koll på hans stora produktion så det lämnar jag blankt.

6 The Jesus & Mary chain. Munki är gruppens bästa platta även om de två Glasgowbröderna Reid inte tålde varandra under inspelningen (det blev mycket riktigt en paus på tio år innan de återvände till studion). Girlfriend är dock från deras näst bästa platta Stoned and Dethroned.

5 Smashing Pumpkins. Världens bästa rockvideo till en av världen bästa låtar som finns på en av världens bästa dubbelplattor Mellon Collie and the infinite sadness. Det räcker ”bara” till en femteplats.

4 Lou Reed. Möjligtvis en av de otrevligaste rockstjärnorna? Tom hans vänner hade svårt att finna något gott att säga om honom men musiken är det inget fel på. Reeds överläget bästa skiva är den nattsvarta Berlin. Bästa låten är dock Coney Island baby och är allra bäst som ruffig liveversion.

3 Lana Del Ray: So far har varenda platta av artisten varit bra.  Jag håller dock ”debuten” Born to die som hennes starkaste. På den skivan finns även hennes bästa låt National anthem men här valde jag en lite annorlunda och mer upptempo version.

2 New order. Inget snack om saken tvåan var given från start. Still going strong och fortfarande intressanta men visst var de aningens bättre när de hade Hook på bas? Temptation är en singel som släpptes mellan plattor. Bästa skivan är Technique.

1 The Beatles. Klart att man kunde räkna ut att The Fab four skulle bli etta. Oöverträffade och i min bok inte så mycket att diskutera. Bästa låten är Tomorrow never dies från bästa plattan som naturligtvis är Revolver – men det visste väl alla?

Några band fick stryka på foten av olika anledningar:  Här är de bubblare som slogs om nionde och tionde platsen ( plats ett till åtta var ganska given redan från start): Kate Bush, REM, The Clash, Pink Floyd, The The, Fat boy slim, Belle & Sebastian, Saint Etienne, Pet shop boys och Chris Isaak.

Ha en supercalifragilisticexpialidocious vecka !!

Veckans låt

Det är dags för lite bloggsemester men jag återkommer om en sisådär två, tre veckor förhoppningsvis med intressanta filmer, böcker och annat.

Veckans låt låg faktiskt kring plats 25 på engelska topplistan i början av 80-talet. Man kanske inte kan säga att det var bättre förr men musiken var i vart fall intressantare.

På återseende!

Studioversionen (framför allt bättre ljud)