Ända sedan jag såg Juliet naked har jag gått och nynnat på den här låten av Kinks. Den var inte okänd för mig men hade hamnat i den där kategorin ”bra låtar man glömt bort”. Tur då att man ser en och annan film som kan påminna en om gobitar man glömt under årens lopp.
Ha en bra vecka
Fortsätter med mitt inofficiella musiktema ”konstiga framträdanden”. Om man är lite till åren kanske man minns gruppen Boney M. Det var en grupp som skapades av den tyske producenten Frank Farian som även berikat världen med ”artister” som t.ex Milli Vanilli. Först fanns inte Boney M utan det var Farian som sjöng rubbet även de kvinnliga rösterna men när första singeln nådde viss framgång letade han upp modeller som kunde mima till låtarna. Det blev en soppa för att göra en lång historia kort men samtidigt är gruppen ett bevis på att mänskligheten inte har sinne för vare sig smak eller kvalité (innan någon blir kränkt av detta påstående passar jag på att inflika att jag räknar mig själv till denna del av den mänskliga rasen) då de gjorde stor succé. I dag finns Boney M i ett antal olika konstellationer då det som sagt blev en enda röra med avhopp och rättegångar.
Låten Rasputin är ett märkligt framträdande eller som en på Youtube skrev: ”german group, jamaican singers, sing in english about a russian dude with a turkish folks song” Det som sticker ut mest torde vara ”sångarens” lösskägg och hans dans där det sistnämnda ger intrycket av att golvet är mycket hett. En varning dock: Skiten sätter sig så om ni lyssnar lär ni nynna Ra ra Rasputin ett tag framöver vare sig ni vill eller inte.
Ha en go vecka och fin midsommar
Elever avvinkade – frågan om vem som var gladast – jag eller eleverna låter jag vara obesvarad. Nu återstår en vecka med att dricka kaffe fylla i utvärderingar och arkivera saker och ting mao ganska så soft. The Beatles, R:E:M och Lana Del Ray i cd-växlaren och serieböcker beställda. Det är bara La Prima Estate som fattas för att sommarstarten ska bli komplett.
Ha en bra vecka!
Betyg sätts idag samt att jag har mitt oumbärliga jobb att sitta i en solstol och peka åt vilket håll ungarna ska springa i den årliga Grumslunken, avslutningsfest på onsdag sedan nationaldag och på fredagen skolavslutning. En helt ok vecka om ni frågar mig.
Tillsammans med den fantastiska Lana Del Rey (hon verkar faktiskt lite glad i videon – vart är världen på väg?) önskar jag er en finfin vecka!
Inte en av mina favvolåtar med The Beatles men Prince gitarrsolo mot sluter lyfter låten rejält. satans så cool han var. Lite vemodig tillställning med tanke på att både Petty och Prince lämnat oss.
Trots vemodet önskar jag er alla en bra vecka
Så var jag nästan, men bara nästan klar med Guds gissel, nej jag snackar inte om Eurovisionen utan de förhatliga Nationella proven. I år blev det sammanlagt ca 800 frågor att rätta och nu ska skiten registreras så våra ungdomar kan mätas och bedömas om de passar i samhällets mall. Nä då var Eurovisionen avsevärt trevligare trots Madonnas miserabla uppträdande. Jag brukar lägga upp bästa låten men i år var det svårt, en sex, sju låtar låg i topp för mig, dock ej vinnarlåten. Jag väljer istället de som satte sig bäst och som jag nynnat mest på i efterhand. Det blir Australiens version av Livet på en pinne samt en turkisk tandläkare – San Marinos svar på Dr.Alban.
Ha en riktigt go vecka!
Detta är den vecka på året som kan sägas innehålla tre julaftnar. Tisdag och torsdag är det semifinaler och på lördag är det final. I vadå kanske någon undrar ? Ja inte är det någon hockey eller fotboll det rör sig om utan den fantastiska Eurovision song contest. Det ska så klart firas med ett inlägg om en spännande grupp som debuterade i denna tävling 1979.
Lagom till festivalen 1979 skapade den tyske producenten Ralph Siegel bandet Dschinghis Khan. Hur han fick iden till detta spektakel vet jag inte men folk hämtades från när och fjärran och konstellationen blev ganska så internationell. Det blev en grupp med folk från Tyskland, Ungern, Nederländerna samt Louis Hendrik Potgieter från Sydafrika som gestaltar Djingis khan på scen. Min undran är vilket språk de snackade med varandra under repetitionerna, kanske Siegel gjorde sitt urval på om de kunde snacka tyska eller inte. Ett äkta schlagermysterium.
Låten vann inte den kom ”bara” 4:a detta år då vinnaren var gruppen Milk and honey med låten Halleluja, en låt som b.la Jan Malmsjö tagit med i sin repertoar och framförs med spelad innerlighet. Dschinghis Khan vann som sagt inte men låten blev en stor hit vilket kan ha sin förklaring i att när man väl sett gruppen framföra sin låt lär man aldrig glömma den upplevelsen. I Sverige var Vikingarna mycket kvicka och hade med en cover på plattan Kramgoa låtar 7 (1979), en platta jag kan både bak och framlänges men det är en annan historia. Den svenska texten har många sköna märkligheter där textraden Här har ni mongoler, ho-ho-ho-ho. Ta nu fram fiolen, ha-ha-ha-ha sticker ut lite extra.
Sjögrens framträdande på Bingolottos 20-års jubileum toppar originalets framträdande med råge. Bara att få se Leif Loket Ohlsson sitta och ho ho hoa och ha ha haa sig i Bingolottosoffan är ett stycke tv-historia, Vi bjuds även på ett trombonsolo, Bingo Berra och ”spontandans”. Inslaget har vibbar av feberdrömsfinalen i Bob Fosses musikal All that Jazz och är nästan lite ruggigt i all sin surrealism. Men tillbaka till Tyskland och Dschinghis Khan.
Mot alla odds finns gruppen än idag. Visserligen splittrades bandet 1984 men man har återförenats ett par gånger och sedan 2005 har man turnerat världen runt och skänkt publiken verk som: Pistolero (gruppen utklädda som cowboys), Samurai (gruppen dansar med svärd), Rom (gruppen utklädda i något som troligen ska likna togor), och Hadschi Halef Omar (en kamel på scen) osv, osv. Då Potgieter dog i Aids och en annan bandmedlem i cancer har man tagit in nya medlemmar av lite yngre modell. Trist nog finns det numera två grupper då man splittrades 2006. Sångaren Stefan Track lämnade gruppen och han turnerar världen runt under namnet Rocking Son of Dschinghis Khan.
Nu håller jag tummarna om nya kitschiga framträdanden under veckan som sätter sig i hjärnan vare sig man vill eller inte.
Ha en finfin vecka
Jag har ett par tre saker som jag skulle vilja testa på – Burning man festivalen är en. Även om jag skulle kunna glida runt i en kaftan (världens bästa plagg) i en vecka utan att någon skulle reagera är jag lite tveksam. Skulle jag trivas i en dammig öken tillsammans med massa hippies, hipsters och annat löst new age folk samt betala bortåt 50 000 spänn för upplevelsen? Jag vet inte men tanken på detta spektakel (och kaftanen) ger mig ingen ro. Samtidigt ekar min kollegas visdomsord: Är det obekvämare än hemma är det ingen semester. En klok man.
Ha en skön vecka!
På onsdag är det första maj. Dagen till ära får veckans låt bli en av sångerna från Pet shop boys senaste senaste skivsläpp en EP med fyra bra låtar. Denna var den som passade bäst dagen till ära. Ha bra 1:a maj och en go vecka!
Påskveckan föräras med den intressanta gruppen The Ting Things. De har släpp fyra plattor där den första är riktigt bra, uppföljarna har inte nått samma nivå men senaste plattan som kom i höstas, The Black light, var intressant och väl värld att lyssna på. En bonus är gruppens musikvideos som är underhållande.
Ha en fin vecka
Alizeé var tydligen i ropet i början av 2000-talet något jag missade helt men bättre sent än aldrig nu är hennes musik i lurarna så fort jag rättar prov och uppsatser.
Bortsett från att sångerskan begår synden att fingra på instrument som hon uppenbarligen inte behärskar, jag menar hur skulle det se ut och framför allt låta om jag greppade en fiol och började dra loss på ett hembygdsgille?, så är låten live aningens bättre än studioversionen som för den skull inte alls är dålig.
Ha en bra vecka
I går var en av årets bästa dagar. Klockan ställdes om och det blev med ens ljusare. Det firas i sedvanlig ordning med en himla massa musik. Detta år föll valet på R.E.M. Trots en hel del vemodiga låtar känns bandets musik för mig väldigt somrig. De tio låtarna ska inte ses som en best of lista utan bara som ett axplock från ett ett band som hade en hög lägsta nivå. Trevlig sommartid på er alla!
Halva veckan är jag i Malmö på BUFF (filmfestival). Blir kul då jag aldrig varit i staden, bara passerat.
Det var nära att denna veckans låt blev lite längre och avsevärt konstigare då jag helt oavsiktligt började botanisera på Youtube och fann där en märklig och mycket underhållande tysk popgrupp men det blir vid ett annat tillfälle – typ i maj då de passar bättre in i samband med Eurovisionsfestivalen. Istället blir det en stillsam låt med Richard Hawley.
Ha en go vecka!
Veckans låt är en märklig sak. Jag vet inte om det är kanon, kalkon eller bara väldigt väldigt konstigt. Det är Genesis som framför låten The Musical box live. Själva låten gillar jag, en av deras bättre, men det är själva liveframträdandet som sätter griller i huvudet på mig då det verkar höra hemma på en låst avdelning.
Fyra av bandets fem medlemmar verkar inte ha uppfattat att de spelar för en betalande publik. De verkar tro att de sitter och jammar lite lätt i hemmets lugna vrå. Värst i kvartetten är gitarristen Steve Hackett som sitter ned och spelar gitarr !
Sångaren Peter Gabriel går däremot all in i sin roll som frontman och sångare. Iklädd svart sparkdräkt ger han järnet och påminner mer om en dramatenskådis på syra än en sångare i en engelsk proggband. Det blir inte bättre av att han ska illustrera melodin med hjälp av konstig dans och utstyrsel från Buttricks. Nu är inte denna låt ett undantag då Gabriel tydligen hade ett stort behov av att illustrera bandets sånger. Om man vill kan man kolla in sångarens olika utstyrslar här där bjuds det på duschdraperier, rävhuvuden och blomklädsel m.m. När Gabriel hoppade av Genesis tog han troligen med sig utstyrslarna då Phil Collins inte klätt ut sig under konserterna men å andra sidan kan det vara svårt att sköta trummandet med ett rävhuvud på skallen.
Nästa vecka blir det ett mer sansat låtval – tror jag.
