Veckans låt

Inlägg 2839 får bli Lana del Ray och en av hennes mest pretentiösa videos Ride. Låten börjar ca 3.30 och sin vana trogen fick hon en och annan att bli kränkt även denna gång med hjälp av en huvudbonad 7:00 in i videon. Man kan tycka vad man vill om utförandet men låten är suverän och videon har en obehaglig stämning samtidigt som den känns lite somrig (men å andra sidan gäller den känslan alla Lanas låtar)

2838 inlägg har det blivit under snart 13 års tid. Det trodde jag aldrig när jag skrev några rader om Jason Statham och Jessica Biel en sensommar för över ett decennium sedan.

Inlägg 2839 blir det sista på en lång tid om inte det sista. För ögonblicket jagar jag elever som inte riktigt inser sambandet mellan arbete (prov, närvaro på lektioner och egna arbeten) och resultat (betyg) samtidigt som jag tvingas rätta (damn you Björklund – om jag kommer till Rom någon dag ska jag sparka dig på smalbenet) prov med frågor som gör Åkesson, inte upprörd eller arg utan, håll i er, äcklad! När sommaren kommer lär jag om allt går i lås tillbringa den i Taiwan med mitt barnbarn. Så tiden finns inte och ska jag vara ärlig inte heller lusten. Jag ser allt mindre film, även om jag troligen ser mer än genomsnittet, läser mer och kollar hellre in tv-serier. Om det blir någon återkomst av Filmitch lär det bli till hösten men håll inte andan.

Hur som haver det har varit tretton roliga år och jag har haft turen att lära känna trevligt folk. Trots att läskunnigheten och koncentrationsförmågan faller som en gråsten bland det svenska folket har bloggen ett stadigt antal läsare vilket naturligtvis är trevligt. Turligt nog finns det finfina filmbloggar kvar för den filmsugne; Rörliga bilder, Fripp, Movies noir eller Jojjenito rekommenderas varmt om ni inte redan kollat in dessa.

Hur som haver tack för mig och ha nu en superfragilisticexpialidocious sommar.

 

Veckans låt

Veckans låt får bli en gammal one hit wonder från mitten av 90-talet. Kollade upp bandet som visade sig vara från Nya Zeeland det visade sig även att sångaren är död sedan 15 år. Tiden går.

Nåväl önskar alla en go vecka

Veckans låt

En släng av det härliga 70-talet blir det i dag. Passar perfekt i lurarna på vägen till jobbet. Låten passerar 10 minuters strecket men är i mina öron riktigt bra. Banks klaviatur och Collins trumspelande är magiskt och naturligtvis ska det vara Gabriel på sång inte tal om annat.

Hoppas givetvis att alla får en go vecka!

Veckans låt

En vecka sent måhända men sommartiden är här och det tackar jag för. Som vanligt firas detta med tio låtar från någon artist som jag gillar. Valet föll på The Clash ett band som var oväntat stabilt nästan ända in i mål. Det blir dock inget London calling etc då deras stärsta hits är ganska så uttjatade.

Inlägg blir det men mer i sporadisk form då jag har lite för mycket som pockar på i den verkliga världen men de kommer när de kommer.

Önskar alla en fin fin vecka. The Clash ger i vart fall en bra start

 

 

 

 

 

Veckans låt

Jösses vad tiden går, denna vecka är det Oscarsgala och jag inser att jag bara sett två filmer av de nominerade. Kanske hinner jag med att se ett par till innan galan går av stapeln. Å andra sidan brukar inte jag och juryn dela samma smak vare sig när det rör nomineringar eller vem som vinner.

Veckans låt får bli lite gammal hederlig The Jesus & Mary chain – aldrig fel.

Nåväl önskar alla en bra vecka,

Till veckan blir det finkultur (tror jag), ful kultur (vet jag), skruvade superhjältar och en uppföljare.

Veckans låt

Egentligen hade jag tänkt lägga upp någon mellolåt men så hälsade 80-talet oväntat på när jag såg filmen Fresh. Veckans låt bjuder följaktligen på spännande frisyrer, axelvaddar, syntar och en lökig video där bandet letat djupt i kostymförrådet. Mycket nöje.

Önskar som alltid alla en mysig vecka.

Till veckan blir det svenskt tonårsdrama, motorsågar, matlagning och ensamma hämnare.

Veckans låt

Om man väljer att stoppa huvudet i sanden (något jag av och till är en mästare på) och inte ser till omvärlden var sportlovsvecken riktigt bra. En tur till Stockholm med musikal och föreläsning om demoner, djävulen och döden mixat med bra mat, böcker och skivor gjorde det till en finfin tripp. Någon bio blev det dock inte i veckan men förhoppningsvis finns orken för ett besök eller två under kommande dagar.

Jag smaskar på med en gammal favorit från 80-talet som håller än idag, både musik och video.

Önskar alla en riktigt härlig vecka.

Under kommande vecka blir det västern, svenska gangsters, lönnmördare och zombies.

Veckans låt

Sedan Belle & Sebastian flyttade till USA har de blivit allt mer ointressanta och slätstrukna – tycker jag. Turligt nog finns det en hel del äldre plattor och singelsamlingar att lyssna på som denna lilla nätta 7 minutare.

Denna vecka har jag i vart fall sportlov och kanske möjligtvis orkar jag släpa mig iväg på bio – har inte varit på bio sedan senaste Bondfilmen. Dels att jag inte orkat och dels därför att alla dessa filmer man väntat på pga Covid visade sig inte vara något att vänta på. En topplista för 2021 känns väldigt avlägsen.

Ha en riktigt bra vecka.

Det blir en halvdan vecka med kassaskåpsexperter, Wendigo, ett magplask från Marvel ena dagen och något som är helt helt ok från samma bolag andra dagen.

Veckans låt

Än har inte mellon levererat något riktigt starkt nummer så den här veckan blir det  Elizabeth Doolittle och hennes trevliga låt Skinny genes. Låten finns i ett par olika videoversioner vad jag förstått. En lite barnvänligare och en med avsevärt fler vickande rumpor. Egentligen spelar det ingen större roll för mig då det är en redigt trevlig låt som jag ofta nynnar på. Det får bli rumpvickarversionen.

Önskar alla en bra och go vecka.

Till veckan blir det: 007, katastroffilm, cancel-culture och horribla djur.

Veckans låt

Det känns riktigt skönt att komma till jobbet när det är ljust ute och än härligare att komma hem och fortfarande kunna njuta av dagsljuset. Veckans låt blir en hör och häpna glad Lloyd Cole som även driver med sig själv. Man behöver inte alltid vara så himla allvarlig.

Önskar alla en riktigt go vecka.

Till veckan blir det: Hämnerskor, bågskyttar, satirisk katastroffilm och håll i hatten en varulv.

Veckans låt

2021 hade kunnat avslutats bättre och starten på det nya året blev inte heller så munter. Efter en höst som jobbmässigt varit väldigt slitsam och utmattande var det dags för jullov. På julafton blev min dotter sjuk, nyårsfesten fick ställas in pga ytterligare sjukdom och på nyårsdagen blev min mor sjuk och avled efter några dagar. Det har nog aldrig känts så skönt att börja jobba igen. Jag var mer sliten efter lovet än innan det. När begravningen närmade sig fick hela familjen Covid och jag hade lätt ångest över att missa min mors begravning.

Nu blev det tursamt inte så och det blev en fin begravning bortsett från en liiiiiten detalj. Jag har nu lärt mig att låten Amazing grace och musikinstrumentet orgel inte är en match in heaven – jävlar vad illa det lät. Så veckans låt blir Amazing grace som den SKA låta – jag vet att mamma skulle uppskatta denna version mer än den som hördes i torsdags i kyrkan.

Livet går vidare och jag hoppas att jag fått in rutinerna på jobbet så jag orkar med att se lite mer film än vad som varit fallet i höst. Till veckan blir det i vart fall Werner Herzog, unken 90-tals nostalgi, ubåtsthriller och bilsex – alltid något.

Ha en riktigt go vecka.

Veckans låt

Tanken var att jag skulle komma igång så här efter storhelgerna men det satte en och annan trist händelse IRL stopp för. Jag återkommer när tid och ork finnes och startar året med Höglunds låt där textraderna i det närmaste är profetiska om man ser till samtiden.

Med en förhoppning (som snabbt kom på skam) om att 2022 blir bättre önskar jag en god fortsättning.

Veckans låt

Nåväl en jullåt ska jag väl kunna skaka fram. Tanken med Stoors låt är väl att man ska tycka synd om karln att han firar jul på Hawaii. Jag skulle byta med denna sorgsne sjöman alla dar i veckan.

Fart och fläkt i livet gör att bloggen tar en decemberpaus – återkommer så småningom.

Ha en finfin vecka!

Veckans låt

Jag tycker vi håller oss kvar i den sköna 70/80-talet. The Sparks har jag lyssnat på allt mer den senare tiden. Inte helt oäven musik. Långt ifrån en expert men hitintills är bästa plattan No.1 In Heaven.

Önskar alla en lugn och skön vecka.