Tanken var att jag skulle komma igång så här efter storhelgerna men det satte en och annan trist händelse IRL stopp för. Jag återkommer när tid och ork finnes och startar året med Höglunds låt där textraderna i det närmaste är profetiska om man ser till samtiden.
Med en förhoppning (som snabbt kom på skam) om att 2022 blir bättre önskar jag en god fortsättning.
Nåväl en jullåt ska jag väl kunna skaka fram. Tanken med Stoors låt är väl att man ska tycka synd om karln att han firar jul på Hawaii. Jag skulle byta med denna sorgsne sjöman alla dar i veckan.
Fart och fläkt i livet gör att bloggen tar en decemberpaus – återkommer så småningom.
Ha en finfin vecka!
Jag tycker vi håller oss kvar i den sköna 70/80-talet. The Sparks har jag lyssnat på allt mer den senare tiden. Inte helt oäven musik. Långt ifrån en expert men hitintills är bästa plattan No.1 In Heaven.
Önskar alla en lugn och skön vecka.
Det finns en hel del s.k vardagsgåtor som av och till sysselsätter min hjärna t.ex hur det kommer sig att det blivit en lönande affärsidé att ha en massa följare på sociala medier. I min värld är det ett säkert tecken på västerlandets undergång.
En annan gåta som dyker upp av och till är hur i hela friden veckans låt kunde bli en hit? Fanskapet är still going strong och när jag minst anar det dyker denna imbecilla låt upp. Det kan vara via någon radio som står på, i ett sportsammanhang eller en A-traktor som puttrar förbi med dånade högtalare. Så fort jag sänker garden finns låten där redo att invadera mitt sinne. Jag vet att smaken är olika men jag undrar om någon verkligen tycker denna låt är bra eller spelar man den bara av nostalgiska skäl pga av något dimmigt diskotekshångel i Magaluf under 80-talet? Jag vet inte. Det enda jag vet är att likt förbannelsen i The Ring sprider jag detta oskick till låt vidare till eventuellt aningslösa lyssnare.
Ha en go vecka
Tre månader försenad men vad gör det när det rör Lana Del ray. Nya plattan Blue banisters kom härom veckan och efter ett par lyssningar sitter skivan som bjuder på bitterljuvt pianoklink med en touch av sommar. Nåväl med Lana i ryggen lär jag överleva att det korta höstlovet är över.
Naturligtvis önskar jag alla en riktigt fin vecka
Man ska väl inte hoppas på för mycket men pandemin verkar vara på tillbakagång vilket innebär att man numera kan njuta av scenkonst i alla dess former. Till veckan blir det en tur till Stockholm och konsert med Bo Kasper samt musical, The Sound of music.
Då passar ljuvliga Saint Etiennes låt bra. En sång som bara handlar om hur kul det är att gå ut i nöjesnatten och se ett band.
Önskar alla en fabulös vecka
Helt plötsligt kom jag att tänka på Uppsalabandet Webstrarna. Fråga mig inte varför. Den första CD-skivan jag köpte var just en platta med denna grupp. Det blev inte så mycket mer lyssnande av dem mer än den skivan som var riktigt bra så jag har en del att lyssna ikapp.
Med lite tur hinner jag med att kolla in den nya Halloween filmen men den har jädrigt knepiga tider här i Karlstad och går bara på mina två ”mer död än levande dagar” måndag och tisdag. Och det var just det plattan med Webstrarna hette, Mellan måndag och tisdag. Så knöts den säcken ihop.
Önskar alla en finfin vecka
Förra veckan såg jag nya Bondfilmen – tankar om den kommer senare i veckan. Helt ologiskt kör jag därför en gammal och en av de bästa Bondlåtarna, You only live twice med Nancy Sinatra. Billie Eilish titelmelodi var helt ok men det är långt kvar tills den når Nancys nivåer – tycker jag.
Ha en riktigt bra vecka
I Eurovisionen som jag skrev om förra veckan hade man som vanligt pausunderhållning som lindades in i massa pretentiöst dravel snack . Det behöver däremot inte betyda att musiken som spelas är dålig. Kvällen till ära hade man dammat(?) av en för mig helt okänd artist med det knepiga namnet Afrojack. Skitsamma låten gillar jag.
Önskar alla en go vecka med förhoppning att man kanske får se lite blå himmel.
Veckorna rullar på och årets Eurovisionsfestival känns avlägsen. Den överlägset bästa låten var naturligtvis Ukrainas bidrag som tydligen är inom den för mig helt okända genren folktronica. Bra band då jag lyssnat vidare på gruppen som släppt ett par plattor men vad låtarna handlar om har jag ingen aning om. Videon av låten verkar vara Coronacertifierad.
Ha en finfin vecka
Kan man se på en människa om hon är galen? Jag vet inte men i fallet Prince Rama får jag grava obehagskänslor när jag ser systrarna Taraka och Nimai Larson i action. Låten är det inga fel på och systrarna gjorde överlag bra musik men känslan av en gryende galenskap hos artisterna finns där hela tiden. Efter sex album la de av brände allt och säljer nu askan och andra konstigheter på sin hemsida. Vad de sysslar med nuförtiden vet jag inte och vill nog inte heller veta.
Nåväl önskar i vart fall alla en go vecka
Jag kör igång igen så får vi se hur länge jag håller på för denna gången. Veckans låt var nog det bästa jag kunde vaska fram från gårdagens film härligt 60-tals sound!
Önskar alla en bra vecka
Då var det dags igen för en paus i bloggandet. Livet som det kallas pockar på uppmärksamhet vilket gör att jag så smått får skära ned lite på andra aktiviteter. F.ö har jag inte den mentala orken att knåpa ihop någorlunda intressanta inlägg om halvdana filmer och jag har inte heller kraften att vilja glo på de filmer jag anar skulle kunna vara bra typ dramafilmer som har något viktigt att säga tittaren. För ögonblicket sträcker sig min mentala kapacitet till filmer med biljakter och bikinibrudar Skulle tro att jag är tillbaka i slutet av september.
Ha det så gott
På tisdag kommer eleverna och denna sommar är slut. Avslutar med Lana och en video fylld med americana och en himla massa rullskridskor eller vad de nu kallas för i dessa dagar. Det är f.ö öppningsspåret på hennes senaste platta. Ett spår jag f.ö inte var speciellt förtjust i till en början men låten har växt rejält under sommaren.
Nåväl nu rullar mörkret in men TROTS detta önskar jag alla en riktigt gosig vecka
FILMITCH 