Veckans låt Coverspecial

1967 gjorde Robert Knight Everlasting love som gett upphov till en hel del olika versioner. Jag har valt två covers som tillför låten något extra samt två versioner där jag hyser förhoppningar om att upphovsmännen kommer straffas för sitt upptåg i livet efter detta.

Redan 1968 gjorde The Love affair en cover. Denna version av låten är min favorit. Det är liksom extra allt. Fläskigare bas tyngre blås och högre tempo. Videon är också bra – alla videos med en dansare som kör slänga-med-armarna dansen i bakgrunden får alltid ett visst mervärde. Tyvärr dyker det upp en person som verkar rymt från någon institution vid 1:29 och drar ned det visuella intrycket rejält.

1999 släppte U2 sin version som B-sida på en singel. Även här är tempot högre men man gör en bygga-upp-allt-efter-som version av låten. Den börjar med en ensam akustisk gitarr och så läggs instrument efter instrument på något jag är ganska så svag för (tillsammans med handklapp och shana-na -na -na refränger).

Tråkigt nog dök 80-talet upp och Sandra tog tag i låten och gjorde en kräkversion med sin heliumröst, ekopålägg och oinspirerad bakgrundsmusik som jag knappt klarar av att lyssna på från början till slut.

Tommy Nilsson Rex Smith & Carola Rachel Sweet körde sina fingrar i coversyltburken 1981 där de ömsom vrålar sig genom låten och ömsom är så innerliga att jag tror de ska implodera när som helt. Lägg till lite antydan till wailing (bla 2:57) så är katastrofen ett faktum. 80-talet var inte alltid så trevligt.

Ha en skön vecka på er.

Annonser

Veckans låt

I dag blir det en tråkig video till en bra låt men alternativet hade varit liveversionen som innehåller ett tre minuter långt solo med bastuba. Inget ont om bastubor med som soloinstrument lämpar det sig icke! Tro mig.

Ha en bra vecka

Veckans låt

Jag är nog mest förbryllad så här dagen efter valresultatet. Jag undrar lite över hur folk kan rösta på ett parti som tagit delar av nazisternas ideologi och stoppat in det i sitt partiprogram. Det kan de iofs bara väljarna svara på själva men jag undrar som sagt hur de tänker – tror de verkligen att vi föds med en kulturell essens? Om så är fallet tror de på tomten, astrologi och att jorden är platt? Tycker de verkligen att denna ideologi är ok, och om inte varför har man i så fall röstat på detta parti för inte är det väl så att folk är så korkade att de inte vet vad de röstar på?

Veckans låt

Om man ser till kalendern så har hösten börjat och en grupp som är lite höstlig för mig är The Waterboys. Tyvärr gör de inte speciellt många musikvideos och de som görs är ofta liveversioner där låtarna inte kommer till sin rätt åtminstone inte om man ser till deras ”big music” jag föredrar alltid maffiga blåssektioner framför gnölande fioler. Låten Beverly Penn kom märkligt nog inte med på deras bästa platta This is the sea men här är den i alla fall, i studioversion för säkerhets skull.

Veckans låt

Den här låten dök upp i en TV-serie och efter att ha Shazamat låten fick jag en ny artist att lyssna på. När man sett videon kan man bara ta och konstatera att gräset är grönast i Storbritannien.

Veckans låt

Ack ack ack jämmer och elände. Helt plötsligt så var sommaren slut för min del då jag idag börjar jobba. Nu väntar hösten och livet är helt ok fram tills att jag ätit julmiddagen och hamnar därefter i en existentiell ångest i tre månader som bara resor till Teneriffa kan skänka en viss lindring åt. Då jag i stort sett tillbringat hela sommaren med Lana Del Rey och Barbro Lindgrens fruktansvärda uppläsning av en bok om någon jävla hund på P1 faller valet på den förstnämnda. Lindgrens irriterade bok skonar jag er från.

Veckans låt

Det händer inte värst mycket: Stiger upp vid lunch, dricker kaffe, ligger på klipporna och lyssnar på poddar och Lana del Rey, äter, dricker mer kaffe och tittar på halvkackiga Son of Anarchy och nästa dag startar det om på nytt. Ett helt ok liv faktiskt.

Veckans låt

Sommaren rullar vidare och även denna vecka blir det en trevlig låt med en för mig helt okänd grupp. Denna gång utan handklapp men väl med xylofon – ett underskattat instrument.

Veckans låt

Det tog sin tid men äntligen kom McGregor i blomsterlandet upp. Är nu tillbaka efter två semesterveckor samt ett trevligt besök under gångna veckan av svärföräldrar. Bloggen rullar på som vanligt och jag får se om jag inte kan rensa undan lite gammal skåpmat som blivit liggandes de senaste månaderna, lite Stephen King, MCU-filmer och annat smått och gott.

Veckans låt blir en uppsluppen sak av en grupp jag inte har en aning om vilka de är, men det spelar inte så stor roll då det är en mycket trevlig låt.

Veckans låt/biologi lektion

Bloggen tar nu uppehåll i de par veckor då jag drar till Florida och Karibien ett par veckor. Det kan låta skönt och gott – de Karibiska vattnen ser väldigt inbjudande ut men under ytan finns det saker som är mindre inbjudande. Dumt nog kollade jag in Blue planet II efter jag beställt resan. Där dök denna rackare upp  i rutan och att jag satte kaffet i halsen,

Turligt nog finns det pool på både båt och hotell.