Calamity Jane (1953 USA)

När chefen för Warner Bros inte kunde knipa åt sig rättigheterna till Annie get your gun bestämde han sig för att göra en musikal om en annan av vilda västerns (Ö)kända kvinnor nämligen Calamity Jane  . Då hon var kreativ i sin biografi är det svårt att skilja på sanning eller fria fabuleringar när det rör hennes liv.. Det enda jag kan konstatera är nog att hon inte hade det så jävla roligt men det hindrande inte Warner från att producera en hejdundrandes klämkäck musikal med Doris Day(!) i rollen som den i verkligheten gravt alkoholiserade och tidvis prostituerade Calamity Jane. Allt är möjligt i musikalernas underbara värld.

Calamity lever i den lilla staden Deadwood i Wyoming. Det blir problem när saloonägaren  tror att han har bokat en tjej vid namn Francis att uppträda på baren som f.ö bara serverar sarsaparilla. Det blir upprorsstämning bland manfolket i staden när de inser att även en man kan heta Francis. Calamity lovar att ordna det hela och åker till Chicago för att boka en kvinnlig artist. Även denna gång går det inte enligt planerna men i slutändan ordnar sig allt till det bästa efter lite kärleksfnurr som löser sig till det bästa då Calamity till slut lär sig att klä sig och uppträda som en kvinna – som sagt filmen är snart 70 år gammal så en del saker får man helt enkelt ta och svälja.

Det här var en härlig film i grälla färger fullproppad med allehanda ting som skulle få en biopublik av idag gå bananas, ja hela rullen är en enda triggerwarning med rasappropriering och unkna könsrollsideal. Det stör mig inte ett dyft, filmen är som sagt från en annan tid och så jag väljer att högaktningsfullt skita i dessa ting. Det som däremot är desto intressantare är att filmen tydligen har en ganska så stor skara följare inom HTBQ-rörelsen då den anses vara en av de första större filmerna som åtminstone hintar om lesbisk kärlek. När jag såg filmen regerade jag faktiskt lite på att Calamity och hennes nya väninna från Chicago verkar ha en djupare vänskap än vad som är vanligt på film från denna tid. Men vad vet jag, kanske är det att övertolka saker och ting?

Filmen är klart godkänd med en radda trevliga sång och dansnummer även om jag alla dagar i veckan gärna skulle slippa Howard Keels sång där han som vanligt tar i ända från magen. Doris Day kan det här med att dansa och sjunga däremot passar hon riktigt illa i rollen som Calamity Jane Hon påminner mer om John Elfström i Åsa Nisse filmerna i både tal och rörelsemönster än Västerns vilda dotter som var filmens svenska namn. Den första filmen om Åsa Nisse kom 1949 kan möjligtvis Doris Day ha sett den filmen och tagit inspirat…….nä tanken svindlar.

Regi: David Butler

Betyg: 6/10

Sofias djupdykning i musikalernas underbara värld kan ni läsa om här

 

Sommaren med Monika (1953 Sverige)

monikabSommaren med Monika eller Monika, the Story of a Bad Girl som filmen hette en tid i det sextörstande USA torde vara en av de mer kända svenska filmerna. Jag hade faktiskt inte sett filmen tidigare och tänkte att den skulle passa väl in så här i sommartider.

Harry och Monika är två förälskade ungdomar som inte är speciellt nöjda med sina liv. Harry får ständigt skäll av sina arbetskamrater och Monika antastas av sina manliga kollegor på grönsakslagret. Vidare är inte deras hemförhållanden speciellt bra. Monika sover i köket och Harry bor tillsammans med sin far som har problem med magen (Ingmar Bergman?). Det är då kanske inte så konstigt att paret bestämmer sig för att att rymma från den gråa vardagen. Påhejad av Monika tar Harry sin fars båt och de åker ut i skärgården där de tillbringar en sommar fylld av erotik (I verkligheten var det filmens regissör Ingmar Bergman som blev tillfredsställd där ute i skärgården av Harriet Andersson som spelar Monika. Att hon var förlovad med Per Oscarsson och att Bergman var gift verkade inte spela inte så stor roll för de två.  Den historien skulle kunna bli ett riktigt snaskigt BOATS-drama om nu någon skulle besluta sig för en filmatisering) och svensk naturromantik. Monika blir gravid och då hösten närmar sig beslutar sig paret att återvända till Stockholm och en vardag som kommer att pröva deras förhållande.600full-summer-with-monika-poster

Ok detta var kanske ”da shit” när filmen kom 1953 mycket beroende på att Harriet Andersson är helt näck i några få sekunder men idag är det en ganska ordinär historia om vilsna ungdomar som tar sig vatten över huvudet. Inga större fel på storyn men den lider av stelt och onaturligt skådespeleri och alla agerar som att de stod på en teaterscen. Bergman och hans fotograf Fischer jobbar med ljus och mörker och får till ett par riktigt snygga scener. Andra scener är inte lika snygga och en del montage är så amatörmässigt gjorda att de lockar åtminstone mig till skratt. Bergman känns inte riktigt helgjuten som regissör än. Skådisarna gör det de ska i äkta svensk teatertradition men jag har som sagt lite svårt ta de på allvar och kärlekshistorien känns konstlad. Lars Ekborg som spelar Harry är stel som en pinne och rollfiguren Monika verkar lida av någon psykisk sjukdom med sina humörsvängningar. Sigge Fürst dyker dock upp som grinig lagerarbetare och det höjer alltid trevnaden.

Sommaren med Monika är inte en omistlig film men jag är glad av att jag bockat av den. Någon omtitt lär det nog däremot inte bli av det räcker med en gång.