Miss and Mrs. Sweden (1969 Sverige)

Bakom manuset till dagens rulle står självaste akademiledamoten Lars Forssell men filmen blir inte bättre för det. Inte heller hjälper det att var och varannan roll består av gräddan av dåtidens skådiselit. Jarl Kulle, Meg Westergren och Per Oscarsson står chanslösa mot denna futuristiska soppa.

Nu står det iofs bara på baksidestexten och nämns inte i filmen men Miss and Mrs. Sweden ska tydligen utspela sig i en nära framtid där redaktören för tidningen Veckohatten anordnar en skönhetstävling för att motverka den sjunkande upplagan. Handlingen går sedan ut på att man gallrar bland de hågade tjejerna och redaktören besöker de utvalda och hamnar i dråpliga situationer. Tanken är väl att det ska vara roligt men jag skrockar inte värst mycket när Jarl Kulle trillar ut ur ett fönster i Klarakvarteren eller glor på p-film tillsammans med en tävlingsdeltagares pappa. Man har även en sidohistoria där ett gäng förvirrade kommunister ska sabotera tävlingen

Filmaffischen utlovar ” a sparkling comedy with hoardes of Swedish beauties”  Det är väl en halvsanning, visst finns det med sköna damer som rantar runt i bikini men komedin lyser med sin frånvaro. Skämten är repetitiva till förbannelse och skådisarna är bara påfrestande i sitt överspel och i finalen trillar alla i vattnet.

Det enda jag kan ge Miss and Mrs. Sweden är väl att det är snygg design, härliga frisyrer och stundtals snygga kläder och då tänker jag inte på de tidigare nämnda horder av tjejer som springer runt i bikinis. Om man finner filmer som t.ex Göta kanal underhållande kanske man uppskatta dagens rulle. Jag gjorde det i vart fall inte.

Regi: Göran Gentele

Betyg: 2/10

 

Paint your wagon (1969 USA)

När den ene av två guldgrävare köper sig en kvinna blir det slut på friden då hon blir kär i båda männen. Lösningen på problemet blir att de lever tillsammans alla tre. När kvinnan sedan får samvetskval då de lever i synd ställs frågan vem ska hon välja?

Manskörer, bigami och konstant wiskeypimplande, gränsen mellan kalkon och kanon är hårfin. Filmen klarar sig främst pga bra skådespelare och ett gäng härliga musikalnummer, bla blev sången Wandering star blev en stor hit. Clint Eastwood får även han sjunga ett par nummer vilket han klarar över förväntan, Lee Marvin sjunger däremot hellre än bra. Filmen är dock alldeles för lång, över 2 ½ timme vilket drar ned betyget något. Trivia: många av statisterna var hippies (usch), tydligen behövde man bara sätta en hatt på skrällena så var de färdiga guldgrävare.

regi: Joshua Logan

Skådespelare: Clint Eastwood, Lee Marvin

Betyg: 5/10