Det sista äventyret (1974 Sverige)

Janne Halldoff har en förmåga att göra lite knepiga filmer eller så är det som så att han hade sin glansperiod under en tid då Sverige var lite extra knepigt. Det sista äventyret får mig i alla fall att fundera på den tidens moral eller med andra ord det som verkade vara ok 1974 är definitivt inte acceptabelt 2021.

Jimmy får kicken från militären och börjar jobba som lärarvikarie. Efter en skoldans hänger en av hans elever, Helfrid (!) med honom hem och det slutar med sex. Helfrid har inte riktigt samma syn på förhållandet som Jimmy och hänger även med andra killar. Att Jimmy är förlovad och att ledningen har lätta dubier att en i personalen sätter på en elev bekymrar honom inte. Han blir allt mer manisk i sitt förhållande till Helfrid vilket leder till att han blir galen och tror att fiskar äter upp hans ögon. Filmens sista tredjedel utspelar sig på ett sinnessjukhus där b.la Tomas Bolme spelar terapeut.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det här. Filmen är inte direkt dålig och absolut inte tråkig bara väldigt konstig. Jag får inte grepp på rollfiguren Jimmy som spelas av Göran Stangertz. Är han galen redan från start eller blir han det i sitt förhållande med Helfrid?  Vistelsen på sjukhuset mynnar inte ut i någonting och jag undrar lite över vad filmen har för budskap. Sexscenerna mellan Jimmy och Helfrid känns aningens obehagliga. Nu var Ann Zacharias (japp det är Ted Gärdestads gamla flamma)  iofs18 år när hon spelade in filmen men hon gestaltar en 16 åring  Jag vet inte om sådant här var ok på 70-talet men i min bok är det inte ett ok beteende från vare sig från Jimmy eller skolledningen som inte kickar honom på stört.

Som alltid när det rör Halldoff blir sluresultatet lite skevt och avigt men inte ointressant. Jag vet inte om jag blev så mycket klokare efter att ha sett filmen.  Däremot inser jag att 70-talet var väldigt länge sedan.

Regi: Jan Halldoff

Betyg: 5/10

Årets filmer 1974

Att få ihop en lista till 1974 visade sig vara betydligt enklare än det svåra året 1975. Märkligt att det kan skilja filmåren åt så mycket. Det var inga problem med att skrapa ihop tio stycken filmer och det finns många kvar som jag vill se.

10 Kaspar Hauser – var och en för sig och Gud mot alla: Fråga mig inte om titeln men när det rör Werner Herzog får man ta det goda med det onda. Inte regissörens bästa film men klart värd att se.

9. The Gambler: Om man som jag gillar James Caan gillar man The Gambler. Deppig och småsvettig film om spelmissbruk.

8. Benknäckargänget. Skön sportfilm med Burt Reynolds och en himla massa bra skådisar i olika biroller. Hög omtittningsfaktor.

7 Mr Majestyk Charles Bronson, meloner, maffian och en härlig shootout samt sköna frisyrer och kläder. Vad mer kan man begära av en film?

6 Chinatown. Än en gång visar Nicholson att han kan skådespela men det är långt, mycket långt, mellan gångerna.

5. Vi som älskade varann så mycket: Den största gåtan är varför jag inte sett fler filmer av Scola då jag älskar denna tragikomiska kärleksfilm.

Black Christmas: Bäst är Olivia Husseys stickade tröja men detta är en mycket bra skräckis som stått emot tidens tand. Ruggig, välspelad och en härlig julstämning.

3. Young Frankenstein: Tillsammans med Silent movie Brooks bästa. Puttin’ on the Ritz, roll in the hay, Mary Feldman, Gene Wilder, Frau Blücher, listan lång på vad jag gillar med filmen

2 Texas chainsaw massacre: En av de ruggigaste filmer jag vet och överraskande nog är den inte speciellt blodig-bara väldigt obehaglig.

1 The Godfather part 2: Favoritfilmen i alla kategorier. Finns inte mycket att tillägga.

Andra filmspanares tankar över detta fantastiska filmår.

Fripp

Fiffi

Movies noir