Silver streak (1976 USA)

Jag blev sugen på den här gamla godingen som gick under namnet Chicagoexpressen när det begav sig. Men innan jag snackar om filmen kan jag inte blunda för att denna rulle har genererat bland de fulaste filmaffischer jag någonsin sett för en film – åtminstone bland de filmer som inte hamnar i lågbudgetfacket. Tanken är att detta ska vara en thrillerkomedi men känslan är att affischskaparna inte riktigt vet vad de vill förmedla.

I bakgrunden springer folk i panik undan tåget men det bekymrar inte filmens huvudrollsinnehavare som ser att ha vunnit på Lotto

 

Ok de Polska filmaffischerna är alltid märkliga – jag undrar verkligen hur de kunde locka folk till biograferna med bilder som denna.

Jagas Wilder av tåget? Det verkar också vara en strid ström av människor som lämnar tåget under vapenhot.

Har man förväxlat Gene Wilder med Barry Manilow? Och jädrar vad glada de två verkar trots att folk faller i parti och minut från tåget. Den ena av de två verkar vara Lenin och skuggfiguren har fått ett Aaaa för att förstärka hemskheterna men Manilow/Wilder och Clayburgh är lika glada. Lottovinst igen?

Det finns fler affischer men dessa får räcka. Filmen som sådan funkade ganska så fint. Den var iofs inte lika bra som jag mindes men det är en roande Hitchcock pastisch och som innehåller en hel del tropes man känner igen från Hitchcocks filmer. Wilder spelar här en försynt man som valt att ta tåget från L.A till Chicago för att få lite lugn och ro. Innan han vet ordet av har han hamnat i säng med en snygg tjej, sett lik dumpas från tåget och är oskyldigt anklagad för mord.

Det som däremot inte är med i någon film av Hitchcock (vad jag vet) är en scen där Wilder gör ett blackface av guds nåde. Min PK-indoktrinerade hjärna drog efter andan men scenen funkade ganska bra och skämtet har fler bottnar än vad man först kan tro.

En annan noterbar sak är att Richard Kiel är med i filmen och gör i stort sett samma karaktär som Jaws i Bondrullarna inklusive metalltänder. Silver streak kom innan The Spy who loved me och min teori är att troligen såg Broccoli denna film och knep rollfiguren rakt av.

Silver streak var kanske inte lika rolig eller spännande som jag mindes att den var en gång i tiden men det är en småputtrig komedi med en hel del bra skådisar i huvudrollerna. Värd en titt om man vill ha lite 70-tals mys fast affischerna är ett kapitel för sig…….

Regi:Arthur Hiller

Betyg: 6/10

Kiss of the tarantula (1976 USA)

Vi tar och startar veckan med en riktigt risig men på sitt egna lilla vis ganska så underhållande film. Susan är en tjej med lite annorlunda intresse nämligen spindlar. Hon och hennes spindlar kommer så bra överens att hon mer eller mindre kan ge dem kommandon. Fråga mig inte hur. Hennes mor har tröttnat på både sin konstiga dotter och den äkta maken som jobbar som begravningsentreprenör. Hennes livsleda är så stor att hon inlett en affär med sin svåger som är polis och tillsammans planerar de att mörda maken/brodern men det sätter dottern och hennes spindlar stopp för. Mamman dör i hjärtinfarkt då spindlarna på kommando skrämmer ihjäl henne. Åren går och Susans farbror har nu siktet inställt på systerdottern (sleazy bastard). Vidare är Susan mobbad då hon ses som lite konstig (begravningsentreprenörsdotter+ en förkärlek till spindlar). Klasskompisarna våldgästar henne, trashar hemmet och råkar döda en spindel i farten. Det sistnämnda är det som gör att måttet nu är rågat för Susan som verkställer sin hämnd mot både tafsande farbröder och otrevliga klasskompisar.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Kiss of the tarantula är om man inte lider av svår spindelskräck mycket att hurra för. Skådisarna är överlag usla och tydligen räckte denna upplevelse i filmens värld för huvudrollsinnehavaren Suzanna Ling som inte figurerat i vidare alster. Stämningen i filmen är konstig då i stort sett alla är, om inte otrevliga åtminstone lite knepiga. Plotten är obefintlig och den lilla staden filmen utspelar sig är ett lyckokast för en spindelhämnare då alla invånare verkar lida av BÅDE spindelskräck och klena hjärtan. Att regi och dialog är under all kritik är nu ingen större nyhet.  Egentligen skulle filmen förtjäna att hamna på skräphögen om det inte vore för en scen som gör att hela eländet trots allt är sevärt.

SPOILERVARNING

Susan släpper in några spindlar i en bil där hennes antagonister sitter. Skräcken sprider sig i bilen och i panik har passagerarna ihjäl varandra på ett mycket fantasifullt vis. Inte trodde jag att en Volkswagenbubbla kunde vara så dödlig. En passagerare överlever dock men blir galen på kuppen och när hennes obefintliga skådespel ska visa att hon blir galen bjuds vi arma tittare på ca 10 filmhistoriska sekunder. Fantastisk scen som jag spolade tillbaka till tre gånger.

Regi: Chris Munger

Betyg: 3/10

Sofias film för dagen (som enligt mig är en höjdare – undrar vad hon tycker?)

Fiffis filmval. Vildmarksskräck månne?

Årets filmer 1976

Ett helt ok filmår. Vare sig mer eller mindre. Värt att notera att den sunkiga regissören DePalma nästlade sig in på listan. Om det beror på att jag sett för få filmer eller att konkurrensen är svag må vara osagt. Här kommer i alla fall tio klart sevärda filmer från 1976.

10. Carrie. Om man bortser från en och annan ”DePamlisk” scen är detta en av de bättre filmatiseringarna av Kings böcker.

9. Örnen har landat. Trots att man vet hur det ska gå är filmen spännande. Oväntat sympatiska nazister, något som inte växer på träd.

8. Maratonmannen. Här är det däremot en osympatisk nazist som kräver svar på frågan: Is it safe?

7. Taxi driver. Sjönk vid en omtitt men trots en en brister klart sevärd. Bäst är musiken och miljöerna.

6. Rosa Pantern slår igen. Är mycket svag för Sellers Pink Panther filmer 1975 – 1978. Gymscenen är fantastiskt rolig.

5. Robin Hood – Äventyrens man. Lite vemodig, lite seg men en fin film om Hoods sista dagar. Pensionärsaction.

4. Det våras för stumfilmen. Tillsammans med Frankenstein och The Producers Brooks roligaste film.

3. Attack mot polisstation 13.Trots minimal budget lyckades Carpenter skapa en klassiker med sin andra film.

2. Omen. Denna slår Exorcisten alla dagar i veckan. Tät, ruggig och välspelad.

1. Mannen på taket. Inte den bästa svenska film som gjorts men absolut en av de bättre. Härligt grådaskig 70 tals murrig med sköna frisyrer.

Övriga filmspanares texter om detta år.

Fiffi

FLMR

Filmfrommen

Fripp

Movies-noir

Jojjenito

Filmmedia

Assault on precinct 13: 1976 vs. 2005 (USA)

assault-on-precinct-13-1976John Carpenters andra film har en handling som regissören gärna återkommer till. En grupp isolerade personer som måste tampas mot ett yttre hot (The Prince of darkness, Ghosts of Mars m.fl). I dagens film är det en handfull poliser på en polisstation som ska läggas ned som belägras av kriminella gäng. Då stationen ligger isolerad och filmen utspelar sig innan internet och mobiltelefoner räcker det med att klippa av telefonledningarna för att poliserna ska vara helt avskurna från omvärlden. Då stationen är underbemannad blir man tvungen att alliera sig med de få interner som av en händelse som finns på stationen för att överhuvudtaget ha en chans att överleva natten.

Assault on precinct 13 är lågbudget så det skriker om det men Carpenter lyckas verkligen att få valuta för pengarna. Historien är välskriven och filmen har ett bra tempo, jag minns att filmen var otroligt spännande när jag såg den första gången. Nu har den känslan svalnat efter att ha sett filmen ett antal gånger men jag uppskattar fortfarande hantverket.  Att Carpenter inte är någon dussinregissör märks då filmen har ett par scener som etsats fast i minnet. Glassbilsscenen är chockerande än i dag trots att jag vet vad som ska ske och episoden när polisstationen beskjuts med vapen utrustade med ljuddämpare är annan minnesvärd scen. Musiken är mycket bra men när Carpenter skriver sitt eget soundtrack brukar det vara av hög kvalité. Om jag ska ha några invändningar skulle det vara den något torftiga dialogen samt att skådisarna kanske inte är de bästa men med tanke på att det är Carpenters andra film samt att budgeten bara uppgår till 150 000 $ kan detta ursäktas. Speciellt om man har i åtanke vad regissören skapat på senare år med en större budget.

31074-0-d5914f4dc68518add68cd78c88fc1a0aTrettio år senare kom det en remake med både större budget och fler kända skådisar. Historien utspelar sig nu på nyårsafton och man har flyttat polisstationen från Los Angeles till Detroit. Anledningen till att polisstationen attackeras är nu en helt annnan. 2005 är det korrupta poliser man ska vara rädd för.

Filmens tempo är högt och skådisarna som skrapats ihop är mycket bra. Ethan Hawke, legendaren Brian Dennehy och Gabriel Byrne för att nämna några. Just Dennhey är roligt att se, en skådis jag alltid haft ett gott öga till. Filmen från 2005 är absolut inte en dålig remake men Carpenters film har en del fördelar. I Carpenters version är skurkarna anonyma och då de är en ansktslös massa som attackerar stationen vet man aldrig riktigt vad det är för hot man ställs inför. Då skurkarna i remaken har både ett ansikte och dialog blir de mindre skrämmande. Carpenters film lyckas mer med att skapa en klaustrofobisk känsla och känns mer innovativ i sitt berättande. I remaken har man dock lyckats med utmejsla filmens karaktärer bättre och därmed bryr man sig mer om de klarar sig eller inte. Carpenters film lider lite av att i stort sett hela ensemblen är ganska anonym. Assault on precinct 13 i 2005 års tappning är en actionfilm/thriller man sett många gånger tidigare och den har ingen glassbilsscen. Originalet känns lite piggare trots sin ålder.

Betyg: 1976 – 7/10

2005 – 6/10

Rocky (1976 usa)

När världsmästaren i tungviktsboxning plötsligt står utan utmanare låter han en okänd boxare få chansen att möta honom. Valet faller på den något  naive men godhjärtade boxaren Rocky Balboa. Tvärtemot vad alla väntar sig börjar Rocky träna för att vinna matchen.

En klassiker som faktiskt vann oscar för bästa film, regi och klippning.  Nu är det så att bara för att en film vinner en oscar behöver det inte vara en bra film vilket stämmer i detta fallet. Grundstoryn är riktigt bra, jag tilltalas av underdog berättelser. Tyvärr är skådespelarna otroligt dåliga t.ex när Burt Young spelar full håller det Åsa-Nisse klass och då är jag elak mot Åsa-Nisse. Vissa av repikerna i filmen är skrattretande usla. Vi biotittare fick även nöjet  att njuta av hela fem uppföljare. Nåja storyn är bra och håller.

regi: John. Avildsen

Skådespelare: Burt Young, Talia Shire, Sylvester Stallone

Betyg: 4/10

Regi