Halloween (1978 – 2018 )

Jag säger som i fallet med Scream – om ni inte gillar spoilers håll er undan. Halloweenfilmerna är en enda röra. Här handlar det om tiotalet filmer där det är reboots och ändrade tidslinjer om vartannat. Jag tänker här bara ta upp de fyra filmerna som har Jamie Lee Curtis i huvudrollen som Laurie och skiter i de fyra uppföljarna samt Rob Zombies utskällda två försök. Filmerna som berörs i inlägget blir följande:  Halloween (78), Halloween II (81), H20 (98) samt Halloween (18).

Handlingen i filmerna går i korthet ut på att den mordiske psykpatienten Michael Myers har som mål att döda Lauire Strode. Motivet varierar – ska man tro filmerna från 81 och 98 beror det på att han vill göra rent hus och mörda sin syster då han redan mördat sin andra syster i öppningsscenen i första filmen. I uppföljaren härom året valde man dock att strunta i att Laurie är Michaels lillasyster. Filmmakarna ignorerade alla tidigare filmer förutom Carpenters original vilket var nog tur med tanke på vilken soppa denna serie har utvecklats till under årens lopp.

Just de fyra ovannämnda filmerna är jag ganska så förtjust i. Mördaren Michael Myers är en obehaglig typ som inte talar och förföljer sina offer i varierande promenadtakt (han är snabbast i H20 och slöast i Halloween II). En vitmålad Kapten Kirk mask täcker hans ansikte som vi aldrig får se förutom ett kort ögonblick i finalen i första filmen. Detta gör att Myers är mer av en naturkraft än en mördare och hur kan man resonera med en naturkraft? När man försöker sig på att förmänskliga Myers eller hittar på trams som telepatisk kontakt och märkliga sekter blir han med ens mindre ruggig. Dessa filmer har även en stark skådespelarensemble med b.la Jamie Lee Curtis och Donald Pleasence. Än ett skäl till att jag gillar dessa filmer är att Carpenter står för eller åtminstone har inspirerat filmmusiken som kort och gott är fantastisk.

Den första filmen är en klassiker som trots en något seg men stämningsfull start arbetar sig fram mot en av de bättre finaler jag sett i en skräckfilm.  Tvåan tar vid där första filmen slutar. Här jagas Laurie av Myers på stadens sjukhus. Denna film är lika bra som filmen från 78. Carpenters musik har jackats upp och syntarna är än fläskigare. Personligen finner jag sjukhus vara lite småruggiga så miljön är perfekt. Om man jämför med första filmen är tempot högre och morden räligare.

Efter denna rulle följde det ett antal trista uppföljare med en alltmer sliten Donald Pleasence som leder jakten på Michael Myers. 1998 tog man tag i filmserien och fick Curtis att reprisera sin roll. Filmen är ok men man märker att de kikat en hel del på Scream filmen som kom ett par år tidigare, en förklaring kan vara att filmerna har samma manusförfattare. Filmplanschen liknar Screams,  rollgalleriet består av coola ungdomar och rapparen LL Cool J gör en komisk roll som vakt. Resultatet blir lite mellanmjölksaktigt men det är ett rejält kliv framåt i kvalitet jämfört med filmerna som kom innan. Trist nog tappade man bollen på stört och vi talar tyst om Halloween resurrection. Zombies filmer hade nog varit ok om de inte hade handlat om Michael Myers utan stått på egna ben.

2018 tog man sig i kragen igen och den senaste Halloween filmen visade sig vara en bra film. Jag saknade dock några rejäla jaktscener i filmen. Myers mördar sig fram på måfå i jakt efter Laurie. Han verkar denna gång lida av någon form av kompletteringsbehov då Laurie iofs inte längre är hans syster men väl den enda som överlevde den där ödesdigra kvällen för drygt 40 år sedan.

Hur väl funkar Halloween filmerna som skräckisar? Jag anar att den första filmen nog kan ses som seg för dagens unga och att en och annan anser att H20 har mer familjedrama än slasher över sig. Personligen funkar filmerna bra för mig, musiken spelar definitivt stor roll, alla fyra filmer har eller är inspirerade av Carpenters ledmotiv. Vidare finner jag Myers lyckad som mördarmaskin och alla filmerna har en eller flera scener som jag finner vara rejält spännande. Om jag skulle jämföra med Scream filmerna som jag skrev om häromdagen är de förra kanske bättre som filmer men Halloween funkar bättre för mig som skräckis.  Kollar man på ett snittbetyg hamnar Halloween precis snäppet över Scream men om jag skulle blanda in alla filmer med Myers som mördare skulle definitivt snittbetyget för serien falla som en gråsten.

Regi: John Carpenter, Rick Rosenthal, Steve Miner,  David Gordon Green

Betyg:

Halloween: 8/10

Halloween II: 8/10

H20: 5/10

Halloween: 7/10

 

Ms. 45 (1981 USA)

På väg hem från jobbet blir den döva sömmerskan Thana indragen i en gränd och våldtagen. Eländet tar inte slut där, väl hemma stöter hon på en inbrottstjuv som i brist på värdesaker våldtar henne. Den till synes milda sömmerskan blir nu som förbytt och utvecklar ett manshat som  präglade delar av det avsomnade(?) FI på fingrarna. Thana utrustar sig med en 45:a och börjar skjuta män.

Ms.45 är en vad man skulle kunna kalla för en B eller kanske tom C eller D film men filmen har en och annan förtjänst. Det kan verka vara en simpel rape and revenge film men den har en liten tvist då Thana  inte hämnas på sina förövare utan drar alla män över en kam. Alla hennes offer är inte förtjänta av att avrättas vilket gör att mina sympatier vacklar något när det rör hennes motiv.

Zoë Lund som spelar huvudrollen hade jag till en början svårt för men hon växer under filmens gång och en snabb titt på Wikipedia visar att det var en ganska så begåvad kvinna med många strängar på sin lyra. Tråkigt nog går inte alltid begåvning hand i hand med sunt förnuft då hon dog innan hon fyllt 40 pga narkotikamissbruk.

Slutligen måste jag bara nämna filmens final som verkligen gör filmen värd att se. Jag anar att regissören Ferrara hade tänkt sig att bre på med lite extra våld och då i slowmotion. Jag fann scenen otroligt underhållande trots att oskyldigt folk dör som flugor. Dels är den alldeles för lång och dels utspelas scenen på ett halloweenparty vilket gör offren extra löjliga när de blir skjutna iklädda peruker och andra attiraljer i som sagt slowmotion. Jag satt och skrockade vilket troligen inte var det regissören tänkt sig.

Kanske inte den bästa av filmer men värd en titt om man gillar genren men långt ifrån omistlig.

Regi: Abel Ferrara

Betyg: 4/10

Ghost story (1981 USA)

Ett grupp äldre gentlemen(?) har en liten klubb där de sitter och skrockar tillsammans om kvällarna. De berättar historier, dricker whiskey och verkar ha det ganska så mysigt tillsammans. Att samtliga medlemmar plågas av mardrömmar  skulle de aldrig erkänna för varandra, speciellt inte då mardrömmarna rör en gömd och glömd hemlighet i herrarnas förflutna. När så en av klubbmedlemmarna dör i något som verkar vara ett anfall av total förvirring och hans son dyker upp i den lilla staden börjar saker och ting hända. De ser ut som att något i de äldre herrarnas förflutna har vaknat till liv och är ute efter hämnd.

Filmen Ghost story är baserad på boken med samma namn av författaren Peter Straub. Han är kanske mest känd för allmänheten som Stephen Kings samarbetspartner i böckerna The Black house och The Talisman. Straub har dock skrivit ett antal läsvärda berättelser på egen hand b.la Ghost story, Shadowlands och den mycket obehagliga novellen Blue rose.

Filmens största nackdel är nog att har man läst boken så känns filmen ganska så tunn  futtig och urvattnad. Det är en småryslig och inte helt ointressant historia men med tv-films känsla över sig trots att det var en biofilm när det begav sig. De äldre gentlemännen är bra i sina roller och där kan man återfinna b.la Fred Astaire och John Houseman. Hur man tänkte när man castade Craig Wasson i rollen som den återvändande sonen vet jag ej men bra skådis är han i vart fall inte utan känns helt malplacerad i filmen. Speciellt ryslig är inte filmen men handlingen är intressant och miljöerna, en småstad och bitande vinter funkar alltid för mig så helt oangenäm var inte titten. Min rekommendation är att man läser boken istället.

Regi: John Irvin

Betyg: 5/10

Possession (1981 Frankrike)

possDet verkar som att instabila kvinnor helt oplanerat blivit denna veckas tema. Om det kan vara till någon tröst så verkar både kvinnor och män vara galna i Andrzej Zulawski film Possession. Mark (Sam Neil innan tandreglering) jobbar troligen som spion och har varit borta från sin fru och barn i nära ett år. När han kommer hem till sin familj möts han av sin fru Anna (Isabelle Adjani innan plastikoperationer) som droppar att hon vill skiljas då hon hittat en annan. Mark börjar nu skugga sin fru och hittar fruns nya karl. När denna konfronteras hävdar han att han inte träffat Anna på länge. Frågan är då vart och med vem hon tillbringar dagarna?

Regissören Zulawski sitter på en ganska så bra och intressant historia med en hel del luriga vändningar. Filmens miljöer, ett betongrätt Västberlin passar ypperligt för en skräckfilm och Neil och Adjani är stabila skådisar så allt verkar vara upplagt för en rejäl skräckfest.. Men regissören Zulawski verkar inte ha ett uns av sunt förnuft när det rör personregi och dialog. Folk mer eller mindre skriker sig genom filmen än värre är att dialogen verkar vara hämtat från någon skitnödig uppsättning på Dramaten. Lägg sedan till att skådisarna verka tro att de är med i Gäster med gester, de sliter sig i håret kastar sig mot väggar och rullar med ögonen för att beskriva sina känslor. Hela filmen ger ett galet intryck och jag anar att jag kanske missar något här. Zulawski kanske berättar en helt annan historia och gör som så många andra ”fina” filmskapare, han berättar för de redan insatta och den stora publiken får sitta med gapande mun och undra vad som sker.

Possession är en lite annorlunda filmupplevelse, på pluskontot ligger miljöer och grundstory så det blir trots allt inte ett alltför lågt slutbetyg.

Sofias och Fiffis val för dagen kan ni läsa om här och här.

Regi: Andrzej Zulawski

Betyg: 4/10

Friday the 13th part 2 (1981 USA)

Friday2Lika säkert som att solen går upp, lika säkert är det att en skräckis får minst en uppföljare vare sig originalet är bra eller inte (Leprechaun har fått fem). Del två i denna filmserie startar med att man tydligen anser att det är en god ide att än en gång öppna ett nytt sommarläger vid sjön Crystal lake. Det verkar vara något med omgivningarna som gör att folk känner att de måste göra en dålig investering eller så kanske Fredagen den 13:e filmerna egentligen handlar om människans oförmåga att lära av historien.  Handlingen är i stort sett en karbonkopia av den första filmen med skillnaden att det är nu Jason dyker upp. Han har dock inte den ikoniska hockeymasken på sig (den kommer först i film nummer tre) utan bär en säck på huvudet. Antalet ungdomsledare är avsevärt fler i dagens rulle men hälften drar till en pub där de hänger större delen av filmen. Deras arbetskamrater som stannat kvar i hopp om lite kuckelur med det motsatta könet är filmens offerlamm som en efter en traskar in i mörka rum/verandor/toaletter ropandes ”hallå är det någon där?”.

Just det här med att charma det motsatta könet verkar en del killar ha lite svårt för. I första filmen skjuter en kille en pil mot en tjej och i dagens rulle prickas en bakdel med slangbåge. Normalt funtade tjejer skulle ha gått i taket men här rullar de med ögonen i illa dold förtjusning över att ha bli uppmärksammande. Å andra sidan kan jag ha fel och det är så här man ska uppvakta kvinnor?

Som sagt inget nytt under solen men Jason är en frisk fläkt och jakten i filmens final är spännande. När vi tittare äntligen får se vad som döljer sig under masken blir jag lite förvånad då Jason mest påminner om en missbildad James Belushi. Friday 13th part 2 är en klart godkänd uppföljare där man lyckas med vad man förutsätt sig: Mord, lite naket, lite idiotiskt beteenden och en hel hög med jumpscares.

Naturligtvis kom det en trea. Handlingen var tänkt att vara förlagd till ett sjukhus men av olika skäl skrinlades de planerna och filmen kom att handla om en lada med en oemotståndlig dragningskraft på korkade människor. Den filmen har jag skrivit om här.

Regi: Steve Miner

Betyg: 6/10