Bully (2001 USA)

1993 mördades Bobby Kent av sina kompisar.Filmen Bully är Larry Clarks version om vad som hände. Om man nu ska tro denna film var Bobby ett as i människohamn. Han var en översittare vilket tog sig i uttryck att han förnedrade sin barndomsvän Marty, våldtog tjejer och var allmänt otrevlig. När Marty blir ihop med Lisa ser hon hur han behandlas av Bobby. Då Marty inte kan förmå sig att bryta kontakten börjar Lisa likt Lady McBeth hetsa vänner och bekanta att man borde ta och mörda Bobby.

Jag minns än när jag såg denna film för första gången. Det var en rejäl käftsmäll i tv-soffan. Jag begrep inte hur folk kunde vara så verklighetsfrämmande och korkade. Huvudpersonerna hör till medelklassen, har det relativt väl ställt och alla är kring 20 år. De verkar mest fördriva sina dagar med att ta droger och ha sex och ingen verkar göra något vettigt med sitt liv. När de diskuterar att mörda Bobby är det som att de inte inser vad de planerar det verkar mest vara en häftig och lite udda grej de tänker göra. Det är först efter mordet några av de inblandade inser vad de gjort.

Då det är den famöse Larry Clark som står för regin är det mycket droger, sex och en hel del våld. Det är iofs ok med tanke på den historia han skildrar men med sin regi ger han ett gubbsjukt intryck.  Det är en hel del onödiga kameraåkningar över de unga tjejernas bakdelar och skrev – lite väl voyeuristiskt om ni frågar mig.

Filmen är en BOATS och jag var tvungen att kolla upp hur mycket Clark ändrat och till min fasa insåg jag att det enda som ändrats är att skådisarna ser lite bildskönare ut än sina motsvarigheter IRL. De var med andra ord så här stolliga i verkligheten och Clark har i stort sett hållit sig till vad som kom fram under utredningen. Det enda som kan ifrågasättas är väl Bobby Kents karaktär då den i stort sett bygger på mördarnas vittnesmål. Skådisarna är mer eller mindre kända och gör ett bra jobb som vilsna ungdomar och Clark har återanvänt en del av skådisarna från sin tidigare film Kids.

Det är ingen trevlig film och jag får alltid lite ont i magen när jag ser den. Kanhända att man kan tycka att filmen är spekulativ men det kan verkligheten ibland vara. Rekommendabel men inte till fredagsmyset och de sista fem minuterna är magiska i sin misär.

Regi: Larry Clark

Betyg: 8/10

Training day (2001 USA)

Det är polisen Jakes första dag på sitt nya jobb. Han ska följa med narkotikapolisen Alonzo under en dag och vid dagens slut kommer denne avgöra om Jake duger till att vara narkotikaspanare eller inte. Klart att Jake vill vara Alonzo till lags men denne ställer en hel den knepiga krav som gör att Jake börjar undra över vem som är den största samhällsfaran Alonzo eller brottslingarna.

Training day är skriven av David Ayer som allt som oftast gör polisfilmer och han har ett bra trackreckord med filmer som End of watch, Dark blue och krigsrullen Fury. Enda plumpen i protokollet är väl eländet Sabotage och till viss mån Suicide squad. Bakom kameran står den relativt stabile regissören Antoine Fuqua. Om man sedan lägger till två av mina favoritskådisar Denzel Washington och Ethan Hawke  i huvudrollerna som Alonzo och Jake är filmen närapå fulländad för det här är en riktigt rafflande polisthriller.

Denzel Washington är riktigt obehaglig i rollen som den korrupte Alonzo. Man vet aldrig vart man har karln, ena stunden är han övertrevlig för att slå om och vara makalöst osympatisk och hela tiden med ett leende på läpparna. En invändning skulle möjligtvis vara att Washington är så korrumperad att man undrar hur hans verksamhet kan fortgå utan att någon reagerar (ok det ges en förklaring i filmen men den håller inte fullt ut tycker iaf jag). Samtidigt undrar man lite över hur mesig Jake är men å andra sidan vill han verkligen vara till lags. Alonzo är hans överordnande och han behöver verkligen sin befordran till narkotikaspanare. Training day är en tät  film som håller ett högt tempo och även om den inte innehåller speciellt mycket action satt jag som på nålar första gången jag såg filmen, mycket tack vare Washingtons oberäkneliga prestation.

Klart rekommendabel snutfilm som jag sett ett flertal gånger.

Regi: Antoine Fuqua

Betyg; 9/10

A Knight´s tale (2001 USA)

knightNär en riddare dör blir hans väpnare i ett slag både fattiga, hungriga och arbetslösa. Väpnaren William får en galen ide och lyckas övertyga sina kollegor att det är enda sättet att få pengar att han tar sin döde arbetsgivares rustning och utger sig för att vara riddare. Om de nu bara lyckas vinna några torneringar kan de säkerligen komma på grön kvist. Turligt nog visar sig William vara något av en naturbegåvning och efter lite träning möljer han ned sina motståndare på löpande band. Helt problemfritt är det inte då Williams framgång gör att folk börjar bli intresserade av vem han är. Om hans förklädnad avslöjas lär William och hans sällskap bli ett huvud kortare då det inte ses med blida ögon att posera som riddare under falsk flagg. När han kärar ned sig i den unga adelsdamen Jocelyn blir det än mer komplicerat då han får en rival i den osympatiske riddaren Adhemar.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Å ena sidan är A Knight´s tale en riktigt tramsig film och jag sitter med skämkudden i fast grepp. Filmmakarna har även begåvat soundtracket med moderna rocklåtar så publiken sjunger Queens We will rock you vid riddarturneringar och man dansar någon sorts medeltida disko till Bowies Golden years. Detta är fruktansvärda filmscener som skulle kunna få en timid man som jag att vilja åka över Atlanten för att ge den skyldige smisk på rumpan. Å andra sida är filmen trots allt en ganska så charmig historia med en hel del bra skådisar i olika roller. Heath Ledger får se lite valpig när han tittar under lugg som den unge väpnaren/riddaren, Rufus Sewell är svartmustig skurk och Shannyn Sossamon sockersöt i rollen som adelsdam. Filmen duger som lättsam underhållning om man nu bara klarar av de där låtarna som dyker upp under filmens gång……

Regi: Brian Helgeland

Betyg: 5/10

Mulholland drive (2001 USA)

mully_drive-posterAv oklara omständigheter har det aldrig riktigt blivit av att jag sett denna film tidigare men den som väljer att vänta på något gott väntar aldrig för länge eller något i den stilen.

Betty anländer till LA för att realisera sina drömmar om att bli filmstjärna. Redan första dagen träffar hon Rita en kvinna som helt tappat minnet. Betty beslutar sig för att hjälpa Rita med att komma underfund av vem hon är och de börjar nysta i Ritas förflutna med hjälp av diverse ledtrådar. Det vi som tittare vet är att någon vill döda Rita och att  hon och Betty skulle göra bäst i att hålla en låg profil.

Mulholland drive är skriven och regisserad av David Lynch och det märks omgående i både scenografi, manus och musik. Ibland väljer regissören att göra filmer där han överlåter en stor del tolkningen av historien till tittarna. Handlingen är i dessa filmer kan vara frustrerande om man vill ha allt förklarat och man får s.a.s ingen pay-off.  För mig är detta en balansgång ibland blir det bara pretentiöst, ibland lyckas filmen med att leverera en känsla som kan göra att man egentligen inte bryr sig så mycket om allt förklaras eller inte.

Mulholland drive funkar bra som en småryslig mysteriefilm fram tills det är dags för finalen där Lynch drar undan mattan för sina tittare. Nu är inte slutet helt urflippat utan man får vissa ledtrådar till vad som sker. Att sedan dessa ledtrådar kan tolkas olika må vara hänt men det blir egentligen bara intressant då får man något att diskutera istället för att få rubbet serverat på ett fat.

Jag kan dock inte riktigt släppa tanken på att regissören har haft en inte fullt klar historia när han började filma och när han närmade sig slutet inte orkade fullfölja det hela och kastade in lite knepiga scener för att få bli klar. Det kan ibland vara en enkel väg att ta om man vill hasta vidare till andra projekt och känner sig lite rastlös. Det går också att komma undan med detta om man heter Lynch och kryddar sina intervjuer angående filmen med konstnärligt svammel. Om det stämmer eller inte – vad vet jag?

Filmen styrka är mysteriet som är intressant och väcker min nyfikenhet. Vem är Rita? Varför vill man henne illa och längre in i berättelsen börjar man undra över vem Betty är och över hennes agenda. Mulholland drive förmedlar även en ryslig känsla som jag gillar och i sina stunder gränsar filmen till skräck. Lynch fått till en snyggt förpackad film i både bild och ljud med bra skådisar, Klart sevärd även om slutet är misstänkt hoprafsat.

Regi: David Lynch
Betyg: 7/10

Hedwig and the angry inch (2001 USA)

HedwigandtheAngryInchMoviePosterHedwig är en transsexuell (tror det är rätta termen) rockmusiker från Östberlin som turnerar med sitt band i USA. Bandet är inte speciellt framgångsrikt och Hedwig är en mycket bitter människa något hon iofs har all anledning till att vara. En före detta pojkvän stal hennes sånger och gör nu en succétune med stöldgodset. Hedwig och hennes band förföljer exet och gör gig på samma orter men då på avsevärd mindre glamorösa arenor.  Parallellt med denna handling får vi oss även Hedwigs levnadshistoria till livs, en inte så munter berättelse.

Jag vet att två av mina bloggkollegor är mycket förtjusta i denna film. Jag vet också att historien om Hedwig har en trogen publik men jag sätter mig i ekan likt kärringen och ror uppströms så svetten lackar för det här var inte speciellt bra. Mitt ögonblickliga intryck av filmen är nog en förströdd axelryckning. Trots att John Cameron Mitchell som spelar Hedwig (han har också skrivit och regisserat filmen) gör en mycket bra rollprestation bryr jag mig inte speciellt mycket över Hedwigs öden och äventyr. Jag finner inte sympati för rollfiguren vilken jag egentligen borde då hennes öde som sagt är gripande. Filmen vill sticka ut och vara lite annorlunda och extraordinär och är kanske det den vill allt för mycket så resultatet blir istället konstlat.

Kvar är då musiken som turligt nog är bra. Filmens höjdpunkt är sången Wig In A Box. Där och då sträckte jag på mig i tv-soffan och kände att pulsen ökade en aning men en sång gör ingen film och i fortsättningen kommer jag nog att lyssna på soundtracket istället för att titta på Hedwigs levnadshistoria.

Idag reser Sofia till den amerikanska södern.

Regi: John Cameron Mitchell

Betyg: 4/10

Årets bästa filmer: 2001

2001

Det var inte så många filmer att välja bland detta år om man ser till riktiga toppfilmer. Jag hamnade kring femton filmer så det var inte speciellt många rullar som jag tvingades välja bort. Däremot är det ganska länge sedan jag såg de flesta filmerna så vid framtida omtittar kan listan komma att ändras.

1280x720-qfz

10: Shaolin soccer: Uppsluppen ”sportfilm” som i sina stunder är så dålig att den är bra. Åsa Nisse på speed? Hur som helst så har jag haft väldigt roligt de gånger jag sett filmen.

Spy-Game-2001-Movie-HD-Free-Download

9 Spy game: Ganska stillsam spionthriller som trots att den till stora delar utspelas i kontorsmiljö är riktigt rafflande.

rampaging_kaonashi

8 Spirited away: Möjligtvis en anings för lång men filmen formligen svämmar över av fantasi, spännande miljöer och berättarglädje.

Vv8ckzk

7 The Pledge: Deprimerande kriminaldrama där Jack Nicholson för en gångs skull visar att han trots allt kan skådespela.

the-others-servants

6 The Others: Ruggig spökhistoria. Iofs lever den kanske lite väl mycket på tvisten men jösses vad jag svettades när jag såg den på bio.

monsters-inc-disneyscreencaps-com-1276

5 Monsters INC: Otroligt underhållande film från Pixar. Bra flyt i berättelsen som är både rolig, småspännande och likt Spirited away mycket fantasifull.

fd8f4ddaa69b32648bf1a05f791f8c6f

4. Training day: Detta är filmen där jag fastnade för både Ethan Hawke och Denzel Washington. Spännande kriminalthriller som i sina stunder är mycket spännande.

DownloadThe-Lord-of-the-Rings-The-Fellowship-of-the-Ring-Single-Click

3. Sagan om ringen: Här hade jag inte hunnit tröttnat på allt pladder, recaps, Frodos skitnödiga ansiktsuttryck och lösnäsor. Härligt fantasyäventyr där det mesta klaffar.

bully_film_larry-clark_2001

2. Bully: Jag var tvungen att välja, någon film var tvungen att få första platsen och det blev Bully som fick stryka på foten denna gången. Uttrycket ”ungdomar på drift” får en helt ny innebörd efter man sett denna film. Misshandel, våldtäkt, mord, knark,  frånvarande föräldrar, Bully har rubbet och mer därtill. Att filmen är baserad på verkliga händelser gör inte saken bättre.
dvd_donnie

1 Donnie Darko: Det blev en film jag än i dag inte begriper riktigt vad den handlar om som knep förstaplatsen. Tidsresor (?) alternativa universum (?), sköra ungdomar, en sleazy Patrick Swayze och en obehaglig kanin vid namn Frank. Det kanske låter lite rörigt men filmen ger en skön lite vemodig känsla och är fascinerande på ett vis jag inte riktigt kan förklara. Donnie Darko är kort och gott en filmupplevelse när den är som bäst.

Bubblare: Amelie från Montmartre, Shrek, Moulin Rouge, Lagaan, Blow Dry

Kvar att se: Mullholland drive, Hedwig and the Angry Inch, In the Bedroom, O. Lantana

Vilka är årets bästa filmer hos andra filmspanare? Klicka vidare och finn svar.

Fiffi

Movies noire

Jojjenito

Henke

Trouble every day (2001 Frankrike)

Trouble_Every_DayEtt amerikanskt par åker på bröllopsresa till Paris. Mannen har dock andra motiv än en resa fylld av restauranger, romans och månskenspromenader längs Seine. Han letar efter en f.d kollega och dennes fru. För några år sedan utförde dessa ett experiment, lite oklart vad, men den nygifte mannen är närapå desperat i jakten på paret. Kollegan bor mycket riktigt i Paris men har halvt om halvt gått under jorden och lever i ett hus där han håller sin fru fången. Så mycket mer berättar jag inte om denna märkliga film för då måste jag avslöja hela plotten.

Trouble every day saluförs som en skräckfilm och väntar man sig få se en sådan lär man bli grymt besviken. Filmen har element av skräck och den har ett par gruvligt äckliga scener mot slutet men det är en film för den tålmodige. Filmens sammanlagda dialog skulle nog kunna rymmas på ett A4 papper och handlingen rör sig framåt i snigelfart. Inget fel på skådisarna, den egensinnige Vincent Gallo spelar amerikanen på jakt och den karismatiska Béatrice Dalle spelar den inlåsta hustrun (hon har f.ö inte en enda replik i hela filmen) men storyn rör sig som sagt mycket sakta framåt tom så sakta att jag satt och nickade till i tv-soffan. När eftertexterna rullade pustade jag ut och kände att jag kastat bort min tid men så hände det där märkliga som ibland sker när man låter en film mogna till sig lite.

Redan nästa morgon satte tankarna igång. Hur hängde allt samman? Små ledtrådar om vad som sker under ytan hintades här och där och till slut begrep jag även regissörens intentioner med att medvetet göra sin film så där nästan outhärdlig seg. Från att vara en till synes pretentiös film som försöker vara finare än vad den är utvecklades Troble everyday till en ganska obehaglig historia som rör våra innersta begär. Filmens fart är i kontrast till huvudpersonernas inre själsliv. På ytan syns inte deras kaotiska inre och de kämpar med begäret att inte ge efter sina innersta drifter. Betyget blir inte alltför högt, än, men på bara ett dygn har filmen växt rejält och den har redan hamnat i omtittshögen då jag anar att det finns avsevärt mer att upptäcka – bara man inte somnar.

Regi: Claire Denis

Betyg: 6/10

Evolution (2001 USA)

En meteor störtar i Arizona det visar sig att meteorens innehåll utvecklar sig i en rasande fart från insekter till primater och civilisationens undergång är nära.  Till mänsklighetens hjälp kommer ett par avdankade forskare samt en misslyckad brandman. Tyvärr slåss de inte bara mot utomjordlingarna utan även (som vanligt) millitärer som inte vill lyssna på forskarna.

Filmen om nu har ett par år på nacken brukar få oförtjänt dålig kriktik, visst, tidvis är den riktigt fjantig med på det hela är det riktigt roligt samt att filmen har med en del riktigt bra skådespelare t.ex Julianne Moore och Arkiv X bekante Duchovny. Står man ut med fjantigheterna så har man en trevlig stund.

Regi: Ivan Reitman

Skådespelare: Julianne Moore, David Duchovny

Betyg: 5/10

Jurassic park 3 (2001)

jurassicthree1Dr Alan Grant blir övertalad av ett äventyrslystet par att  ta en flygtur över en av dinosaurieöarna. Väl över ön landar planet och paret avslöjar sina verkliga intentioner: att söka efter sin son som försvann på ön två månader tidigare. Det tar inte lång tid innan uppdraget utvecklas till ett  fiasko och sällskapet får fly för sina liv jagade av en bunt blodtörstiga dinosaurier.

Vän av ordning kan undra: Varför recenseras trean och inte de tidigare filmerna i serien? Jag har sett ettan och tvåan ett antal gånger men trean var det ca åtta år sen sist därav såg jag om den när jag köpte boxen häromdagen. Filmen är ett gott hantverk men vi har redan sett dinosaurierna så nyhetens behag har falnat lite. Det blir aldrig tråkigt men inte heller riktigt spännande då filmen följer alla givna mallar men man ska kanske inte förvänta sig mer i en film av detta slag. Spielberg som inte regiserat filmen står dock som producent och det märks främst då genom den vanliga spielbergska smetighet som genomsyrar de flesta filmer han har ett finger med i. Det är lite synd för jag tror att filmen vunnit på mer action och mindre smet.

Regi: Joe Johnston

Skådespelare: Sam Neil, Tea Leoni, William Macy m.fl

Betyg: 6/10