Switchblade romance/Haute tension (2003 Frankrike)

De börjar ju så trevligt med de två vännerna Marie och Alexia som lyssnar på Sarà perché ti amo när de kör till den senares föräldrahem. Tanken är att de ska tillbringa veckoslutet med att plugga och ta det lugnt. De planerna får skrinläggas då en man bryter sig in i huset, slaktar hela familjen förutom Alexia som han kidnappar. Förövaren missar dock att familjen har en gäst över helgen och Marie gör nu sitt bästa för att befria sin väninna.

Jag sticker inte under stol med att detta är en av mina favoritskräckisar. Vad jag minns hade jag inte sett någon fransk skräckis innan och trodde att filmen skulle vara lite av en standard slasher. Både jag och min bror såg filmen ungefär samtidigt och vi var båda smått i chock efteråt då vi tidigare inte sett något liknande. Regissören Alexandre Aja bryter mot en hel del skräckfilmsregler redan i början vilket gjorde att jag blev lätt förvirrad och kände att jag inte längre visste vad jag skulle förvänta mig. Missförstå mig inte jag älskar skräckisar men 99 av 100 filmer kan man räkna ut ungefär hur det kommer att gå en kvart in i filmen. Det var en obehaglig känsla att sitta i tv-soffan och inse att man var helt ute på osäker mark. Nu har jag sett om filmen ett par gånger sedan den där första titten och även om den där känslan av osäkerhet inte finns kvar är det fortfarande en riktigt rafflande film som man bör ge en chans om man gillar skräck av det blodigare slaget.

Ett par saker är värda att notera. Det är märkligt att ”författaren” Dean Koontz inte stämt Aja och co då filmen till stora delar är en karbonkopia (naturligtvis avsevärt bättre då Koontz hör till det sämsta man kan läsa i genren) av hans roman Intensty. Enligt IMBD avstod författaren då det bara är den första halvan av boken som kopierades – filmen tar lite andra vägar. Det andra är slutet som delar de som sett filmen i två läger. En del tycker att det är rena gojan andra (jag) finner det lite finurligt men visst får man tänja på ramarna en hel del för att få logiken att gå ihop. Gillar man skräckisar och inte är alltför känslig för slafs och blod bör man ta sig en titt.

Regi: Alexandre Aja

Betyg: 9/10

11:14 (2003 USA)

1114_2003I en liten amerikansk småstad vars slogan är ”A nice place to live” (den är aningens bättre än en icke namngiven värmländsk småstad , jag sysslar inte med uthängningar på den här bloggen,som har ”om du bodde här skulle du vara framme nu” som slogan) händer följande saker kring klockslaget 11:14 en helt vanlig kväll: En man får en kropp dumpad på sin bil, en ung tjej dör, en ung man blir av med sin penis, en annan man gör sig skyldig till likskändning och en fjärde man till mordförsök. Hur det kunde gå såhär illa avslöjas under filmens gång som består av fem olika historier som flätas samman och med hjälp av flashbacks lotsas tittaren fram till det ödesdigra klockslaget 11:14.

Den här filmen går i samma anda som filmerna Short cuts , Crash,  Magnolia, Grand canyon m.fl. Dessa filmer har ett berättartekniskt grepp jag oftast uppskattar där slumpen och olika sammanträffanden är berättelsens motor. Ibland kan filmerna kännas lite krystade i sina försök att länka samman olika personers öden men oftast funkar det. Min dotter gillar också genren och brukar kalla dessa filmer för just ödesfilmer ett ganska passande namn tycker jag.

Det jag gillar är just påminnelsen att de handlingar vi utför när vi lever våra liv kan påverka andra i både stort som smått och i en positiv eller negativ riktning. I 11:14 leder resultatet av en enda människas agerande till en massa elände. Trots detta är filmen rolig och skulle nog kunna klassas som en s.k svart komedi. Filmen ger inga gapskratt men jag satt åtminstone med ett flin under filmens gång och förundrades över hur korkade folk kan vara. Ensemblen är inte stor men består av många ansikten som är mer eller mindre kända. Klart sevärd om man gillar genren.

Regi: Greg Marcks

Betyg: 7/10

Årets filmer 2003

2003   Ett tag vart jag lite orolig om jag skulle kunna få ihop tio filmer detta år men när årets ”storfilmer” hade sovrats bort fanns här en hel del bra filmer i det mindre formatet. dead-end-amber-smith-and-ray-wise1 10. Dead endEn genväg ger en familj som är på väg till det årliga julfirandet stora problem. Spännande, nervig och ryslig. 493552_image_1000 9. Ett hus av sand och dimma: Ben Kingsley och Jennifer Connelly bråkar om ett hus. Välspelad och sorglig film. Mystic-River-2003-Sean-Penn-pic-7 8. Mystic river: Tragiskt kriminaldrama om tre barndomsvänner som förenas av ett mord. Sean Penn, Kevin Bacon och Tim Robbins i huvudrollerna vad mer kan man begära? 43494459 7. Håll käft!: Härlig kriminalkomedi med skönt samspel mellan Gerad Depardieu och Jean Reno. Vill minnas att jag skrattade(!!!) gott första gången jag såg filmen. elf-amy-sedaris-james-caan-and-will-ferrell 6. Elf: Än en julfilm som letar sig in på en årslista. En feelgood film med många bra skådisar och en hel del roliga scener. Roligast är James Caan som egentligen bara spelar irriterad en känsla han är mästerlig på att förmedla. wrongturn022ck8 5. Wrong turn: Så här ska en slipsten dras när det rör vildmarksskräck. Missbildat folk, kannibalism och spänning för hela slanten. Ett mästerverk i genren. High-Tension 4. Haute tension/Switchblade romance: Den första franska skräckisen jag såg. Minns att jag bara satt och gapade över våldet och spänningen som inte liknade något jag tidigare sett. makalöst spännande! The.Station.Agent.2003.XviD.AC3.CD1-WAF[(026167)13-10-59] 3. The Station agent: En feelgoodfilm om vänskap och utanförskap. Bra skådisar och jag satt med ett leende under stor del av speltiden. searching-for-the-wrong-eyed-jesus-9 2. Searching for the wrong-eyed Jesus: Whitetrash dokumentär(?) om livet i den amerikanska södern. Min tolkning av filmen är att dess tema är hoppet som aldrig överger människan hur eländigt livet än kan te sig. Elephant 1. Elephant: En mycket stillsam, ja nästan sövande, film om en skolmassaker briljant iscensatt av Gus Van Sant får avsluta 2003 års lista.

Det blev en blandad lista där jag inte fann vare sig någon film inom thriller eller action genren som kvalade in. Drama, skräck och komedi dominerade detta lite lågmälda år. Bubblare:  Lost in translation, Kill Bill, Pirates of the Carribean, X-men 2, Tretton, Hulk, Old Boy. Matchstick men, Open range.

Andra bloggares listor från samma år:

FLMR

Jojjenito

Movies-noir

Fripps filmrevyer

Fiffis filmtajm

The Nerd bird

Spel&film

Rörliga bilder och tryckta ord

The Room (2003 USA)

TheRoomPosterBThe Room är en film jag hört talats om i ett par års tid men medvetet väntat med att se. En film som kallats ”The Citizen Kane of bad movies” är inte något man låter slinka ned en fredagskväll sådär i bara farten, nej här gällde det att vara mentalt förberedd. Trots min minutiösa förberedelse över vad som eventuellt skulle ske blev jag alldeles uttorkad i käften efter att ha suttit med gapande mun i nittio minuter. Som bonus kommer namnet Tommy Wiseau att hemsöka mig i många år.Jag vet inte om jag ska glädjas eller förfasas efter att ha stiftat hans bekantskap.

Wiseau har en något oklar bakgrund. Han hävdar att han är från New Orleans men han accent pekar åt annat håll – förslagsvis Östeuropa (det viskas om forna Tjeckoslovakien). Tommy hade skrivit en pjäs, The Room, som ingen ville sätta upp, han gjorde då om pjäsen till en bok som ingen ville publicera. Här någonstans tycker man att en normalt funtad människa skulle kastat in handduken och begripit omvärldens hintar att The Room inte var något att satsa på. Turligt nog så verkar Wisau ha en annan syn på vad som är god smak och han var fast besluten att kulturberika mänskligheten med sitt mästerverk. Han jobbade ihop 6 miljoner dollar (enligt egen uppgift sysslade han med klädimporterade) och gjorde  filmen The Room. Då han står för fiolerna är följaktligen Wiseau producent, manusförfattare, regissör och spelar även huvudrollen. Just det sista karriärvalet gör att filmen som är ett drama i sina stunder tangerar skräckfilmsgenren.

zhIxf

Johnny (Wiseau) är en godhjärtad bankir som är djupt förälskad i sin blivande fru Lisa. Det han inte vet är att Lisa tröttnat på honom och kastar lystna blickar på Johnnys bäste vän Mark. Lisas mor tycker dock att hon ska stanna hos Johnny då han har pengar och mamman har följande syn på äktenskapet: ”Men and women use and abuse each other all the time; there’s nothing wrong with it. Marriage has nothing to do with love.” Mark och Lisa inleder dock en affär och allt avslöjas under en födelsedagsfest. Ett avslöjande som leder till ond bråd död.

tumblr_lyhaqfRmvD1qgcra2o1_500

Att ta upp och nämna allt som är fel med The Room skulle krävas en mindre avhandling men storyn om filminspelningen finns att läsa i en bok och det talas om att göra en film om filmen. Det är främst på fyra områden The Room brister. Wiseau är en obehaglig uppenbarelse ingen diskussion om den saken. Så fort karln är i bild kryper det i hela kroppen på mig. Något som inte gör saken bättre är att rollfiguren upplevs som en galen människa som försöker spela normal. Å andra sidan verkar inte någon av karaktärerna vara normalt funtad i den här filmen. En ”kärleksscen” mellan Johnny och Lisa är i det närmaste otittbar. Jag var tvungen att snabbspola en bit in i scenen då valet stod mellan att titta eller att ha förståndet i behåll.  De övriga skådisarna verkar ha sett en kamera för första gången och frågan är ens om man beteckna personerna som skådisar. Dialogen och karaktärerna är helt utan styrning. Under en scen kan en person ha humörsvängningar utan rim eller reson och dialogen är bara konstig och ibland t.om obegriplig, speciellt i kombination med karaktärernas agerande.. Slutligen så kastas det in en massa subplotter som b.la rör knarkhandel och bröstcancer men någon upplösning av dessa sidohistorier ges inte.

tumblr_megxu99K4x1ry10fwo1_500

Trots mina invändningar mot Wisau och hans film verkar det vara en person som tror på det han gör. The Room är en film gjord med både själ och hjärta. Till skillnad mot många andra dåliga filmer som jag ser av och till verkar Wiseau mot allt sunt förnuft tro att han har en bra historia som han vill dela med sig av och för det får han min fulla respekt. Wisaus engagemang och tilltro på sig själv är värd högsta betyg men tyvärr når inte filmen upp till samma höjder som hans ego. En upplevelse utöver det vanliga och epitetet ”The Citizen Kane of bad movies” stämmer- tro mig.

Regi Timmy Wiseau

Betyg: 1/10 – 10/10 beroende på hur man ser på saken

Seabiscuit (2003 usa)

Under depressionen i USA under 30 talet får vi följa tre män vars öde länkas samman via en halvt om halvt misslyckad kapplöpningshäst vid namn Seabiscuit.  Hästen är egentligligen alldeles för liten och hetlevrad för att vara kapplöpningshäst men den köps in av en miljonär som tappat livsgnistan, tränas av en man som har svårt att finna sig till rätta i det moderna samhället och rids av en jockey på dekis. Tillsammans lyckas de med det omöjliga och hästen börjar vinna.

Pekoral så det stänker om det om inte det skulle räcka så har filmen ett bildspråk som är övertydligligare än en barnbok, lägg sedan till att man får myten om den amerikanska drömen nedkörd i halsen så har vi en film som jag borde avsky men mot alla odds tycker är bra. Varför? Bra skådespelare, engagerande historia som trots över två timmars speltid aldrig blir tråkig samt underdogtemat . Filmen är en s.k ”based on a true story” men filmmakarna har kryddat lite extra som brukligt.

regi: Gary Ross

skådespelare: Jeff  Bridges, Chris Cooper

betyg: 7/10

Kill Bill vol 1&2 (2003,2004 USA)

Den pensionerade lönnmörderskan ”the bride” mördas tillsammans med sin blivande man, vänner och bekanta under förberedelserna till sitt bröllopp. Mördarna är hennes gamla kolleger ledda av the brides f.d älskare Bill. The Bride dör inte men hamnar i koma och när hon vaknar upp efter 4 år i koma tar hon sin hämnd på kollegorna och Bill.

Jag tycker nog att detta är Tranantinos bästa film tätt följd av Reservoir dogs. Regissören hoppar friskt mellan olika filmstilar (animie, spagettivästern m.m) vilket jag uppskattar. Soundtracket är suveränt och även här blandas olika musikgenrer. Skådespelarna är mycket bra i sina roller, regissören klämmer verkligen fram det bästa ur vad man trodde var B-skådisar, lägg sedan till att filmen är riktigt snygg, den är en fröjd för ögat, så borde vi ha en toppen film. Ack nej! Trots att detta känns som Tarantinos minst pladdriga film så mal skådespelarna tidvis på som om inte det inte vore någon morgondag, speciellt mot slutet där filmen nästan stannar av helt. Det är synd för jag roas av Tarantionos fyndiga och bitvis roliga dialog men den tar alldeles för stor plats för att passa i en actionfilm. Ibland känns det som att det är Woody Allen som är regissör.

Regi: Quentin Tarantino

Skådespelare. Uma Thurman, Michael Madsen

Betyg: 8/10