Werner Herzog ska göra en dokumentär om Loch Ness. Då det handlar om Herzog rör det sig inte om jakten på monstret i sjön utan han ska dokumentera hur myten har påverkat invånarnas psyke. Med på färden har han ett par filmstudenter som ska dokumentera regissörens arbete. Filmens producent Zak Penn är också med på färden men han har lite andra planer nämligen att piffa upp Herzogs dokumentär med ett plastmonster och en bikinibrud något som får Herzog att gå bananas när det uppdagas.
Efter ett tag är det en massa olika filmer som pågår samtidigt, Herzogs film, filmstudenternas dokumentär, producentens projekt och den yttre ramen för det hela filmen Incident at Loch Ness. Det hela mynnar ut i vad som skulle beskrivas som en metamockumentär.
Det kan kanske låta rörigt men detta var en mycket underhållande film som mot slutet bjuder på lite skräck av yppersta klass. Då jag gillar Werner Herzog var titten ganska given då jag råkade snubbla över filmen. Nu är han iofs inte filmens regissör men då han också en duglig skådis gör det inte så värst mycket att han befann sig mer framför än bakom kameran. Hur mycket som är Herzog och hur mycket som är fiktion vet jag inte men hur som haver är han rejält underhållande. Överlag är filmen ganska så rolig, inga gapskratt men jag satt och smålog åtminstone fram till slutet som för mig var ruggigt så det både räckte och blev över. Å andra sidan är jag känslig för öppet vatten och skulle aldrig doppa min tå i Loch Ness.
Regi: Zak Penn
Betyg: 8/10
Ps Påminner om att man bör spana in vad Sofia serverar idag.
När jag såg Wrath of man för ett par veckor sedan uppdagades det att filmen hade en fransk förlaga. Jag blev lätt intresserad av hur den möjligtvis kunnat vara men då det rörde sig om en mindre känd fransk film med snart 20 år på nacken trodde jag nog att jag aldrig skulle få se den. När jag slökollade på Netflix häromkvällen så dök den plötsligt upp i flödet. Klart värt en koll för se om grodätarna kunde spänna musklerna lika bra som Statham.
Nej jag har inte stavat fel filmen heter faktiskt Bride and Prejudice men det är en indisk musikalversion av Jane Austins klassiker Pride and Prejudice. I familjen Bakshi har den koleriska mamman Manorama stora problem då hennes fyra döttrar är giftasvuxna men har inte fått en enda karl på kroken. När familjen är inbjuden på bröllop ser Manorama sin chans då britten Balraj och amerikanen William Darcy är där som gäster. Mamman försöker agera matchmaker och det går lite halvdant då hennes dotter Lalita och Darcy ständigt tjafsar. Dottern tål inte Darcy som i ärlighetens namn är ganska dryg och verkar mest lägga sin tid på att tala om hur illa det är i Indien. Kanske passar den amerikaniserade Mr. Kohli bättre eller varför inte den charmanta Wickham? Det blir många fnurror på kärlekstrådarna innan allt är löst. Hela kärlekssoppan är dessutom i sedvanlig ordning paketerad i en symfoni av färg och toner samt ett par stänk av indisk nationalism.
När Fiffi och Steffo talade om den här filmen ville jag minnas att jag faktiskt tyckte den var rätt ok trots att den hör till den hiskliga genren rom-com. Kunde denna rulle vara ett exceptionellt undantag? Jag blev helt enkelt tvungen att kolla in den igen.
En grupp rebeller som går under namnet ”De flygande dolkarna” (något de verkligen gör skäl för) härjar i landet. Då de likt Robin Hood tar från de fattiga och ger till de rika ökar stödet för rebellerna bland folket. På ena eller andra sättet måste man finna rebellerna innan de vuxit sig för starka. Turligt nog så infångar man den blinda flickan Xiao som visar sig vara dotter till rebelledaren. Den lokale polischefen Leo kläcker en smart plan. Hans närmaste man Jin befriar Xiao och man hoppas att hon under flykten ska leda Jin till rebellernas näste. En enkel plan på pappret men saker och ting är inte riktigt vad de verkar vara och inte heller går allt som planerat.
Det fruktade Yxgänget har tagit kontrollen över en stad. Den enda stadsdelen som inte berörs av gangstrarnas härjningar är slumområdet ”Grisgränden”. Befolkningen där är allt för fattig för att Yxgänget ska ta notis om dem. Detta ändras då smågangstern Sing i sina försök att gå med i gänget av misstag drar in Grisgrändens invånare i en strid på liv och död med gangstrarna.
Kay Pollak är en man som gör mig obehaglig till sinnes. Ända sedan jag som tonåring såg Barnens ö och hörde hans snack om filmen Älska mig har det varit något med den mannen som känts fel. Det kändes ganska naturligt att skippa hans film Så som i himlen trots segertåget på de svenska biograferna men när filmen dök upp på C-moore och ett antal filmspanare skrivit om filmen tog jag tjuren vid hornen. Storyn har gjorts många gånger förut: Döda poeters sällskap, Farliga sinnen etc. En utböling kommer till ett ställe och förlöser människor som fastnat i sina roller. I döda poeters sällskap var det genom poesi i Farliga sinnen är det med hjälp av kunskap i Pollaks film är det genom sång och den vidriga kollektivövningen ”trädets rötter”. En rest från 70-talet som användes så sent som på 80/90-talet tillsammans med övningen ”ta på varandra i ett mörkt rum” i pedagogutbildningar.
Klimatforskaren Jack Hall försöker varna politikerna för att klimatet drastiskt håller på att ändras. Naturligtvis talar han för döva öron då politikerna bara tänker på vad en miljövänligare politik kan kosta. Katastrofen är dock närmare än vad någon kan ana och på bara några dagar kastas världen in i en ny istid. Jack får med ens nya problem då hans son har strandat i NYC och tillsammans med två kollegor ger han sig ut för att rädda sonen undan kölden.
Frankenfish smaka på namnet Franken – fish. Tankarna vandrar och man undrar lite om filmens handling rör en fisk som är ihopsatt av döda kroppsdelar och sedan har väckts till liv. Naturligtvis är det inte så men namnet väcker som sagt ett visst intresse. Man kan säga mycket om filmbolagen som verkar lite i skuggan av de stora aktörerna men de verkar i alla fall ha högt i tak på sina produktionsmöten. Nu handlar inte Frankenfish om en fisk som väckts upp från de döda utan om ett genetiskt experiment som smitit ut i naturen – närmare bestämt Louisianas träskmarker där den glufsar i sig alla som dumt nog vistas i närheten av vatten. En polis kallas in för att lösa fallet tillsammans med sig obligatoriska snygga tjejen som har massa akademiska poäng. Dessa damer har en förmåga att nästan alltid dyka upp när det vankas monsterfilm.
FILMITCH 