Parfymen (2006 Tyskland)

perfume-the-story-of-a-murderer1738 föds pojken  Grenouille i staden Paris. Han visar sig ha ha ett extraordinärt känsligt luktsinne. Efter en eländig uppväxt på både barnhem och som garvarlärling  hamnar så småningom Grenouille hos en avdankad parfymerare. Då man nu fått en medarbetare som kan det här med dofter går företaget exceptionellt bra och Grenouille lär sig allt om konsten att framställa parfymer. Han blir besatt av att skapa den perfekta parfymen och är lösningen på spåren. Besvärligt nog innehåller parfymen ingredienser som gör att Grenouille måste utföra ett och annat som inte är helt ok.

Parfymen är baserad på boken med samma namn, en bok som tydligen var en sådan där bok som ”alla” skulle läsa. Jag har inte gjort det och kan därför inte göra några jämförelser men efter att ha sett filmen har boken av Patrick Süskind hamnat på min läslista. Filmen är lite märklig då jag inte riktigt vet hur jag ska tackla den. Är det en svart komedi, drama med skräckinslag eller ren fantasy? Troligtvis är det lite av varje men den bästa beskrivningen är nog att kalla den för en mörk saga.

Jag blev positivt överraskad då filmen dels hade en historia som jag inte hade en aning över åt vilket håll den skulle ta. Grenouille är en karaktär som väcker motstridiga känslor. Han är inte sympatisk och saknar moral men samtidigt är han ömkansvärd då han står utanför den sociala gemenskapen och han är målmedveten som få. Scenografin är otroligt bra och aldrig har väl 1700 talet sett så skitigt ut, det är nästan som att man känner dofterna som är i bild. Parfymen är över två timmar lång men filmen rör sig framåt och har inga döda punkter och jag undrar hela tiden över vad som ska hända härnäst.

Grenouille spelas av Ben Whishaw, Q i de senaste Bondfilmerna och likt Elijah Wood verkar han vara en människa som inte åldras, han ser likadan ut 2006 som 2016. Vidare dyker både Alan Rickman och Dustin Hoffman upp i filmen men föreställningen är Ben Whishaw som ger ett bra porträtt av en obehaglig individ som man trots allt (fråga mig inte varför) hyser viss sympati för. Klart sevärd film som är både vacker, äcklig och lite märklig.

Regi: Tom Tykwer

Betyg: 8/10

Taxidermia (2006 Ungern)

taxidermia_poster Taxidermia handlar om tre generationer män under lika många tidsepoker under Ungerns 1900 tal. Först har vi en översexuell soldatat under fascisttiden. Han är ständigt kåt och frustrerad. Han leker med sin snopp och sätter på allt han kommer åt både levande och dött. Hans son (som föds med grisknorr) blir en av Ungerns ledande sportätare (?) under kommuniststyret. Han äter och spyr om vartannat. Till sist har vi soldatens sonson som lever i dagens kapitalistiska Ungern. Han arbetar som uppstoppare och försöker finna mänsklig kontakt vilket inte går så bra då han både ser ut och beter sig märkligt. Han är en person som helt enkelt ger bad vibes.  Han tar även hand om sin far, matmästaren, som nu vuxit till gigantiska propotioner.

Detta är ungefär filmens handling på det visuella planet men jag anar att under ytan så finns det mer att hämta. Troligen är filmen en allegori om Ungerns historia under 1900 talet där de tre männen får representera de tre olika ideologierna. Det är ungefär så långt jag kommer i min förståelse av denna film. Detta gör att den hamnar i samma fack som Salò och A Serbian film. Filmer med ett grafiskt innehåll som serveras som ursäkt för att man vill berätta något man tydligen brinner för. Än en gång får jag lov att konstatera att jag förstår mig inte riktigt på konstärer som vill berätta något viktigt för att sedan göra budskapet så krångligt att ingen förutom närmaste vänkretsen förstår vad det rör sig om. Taxidermia har förvisso ett budskap  jag kan ana mig till men så mycket mer blir det inte.

Jag har inget emot filmer som lockar en till att försöka fundera över vad det rör sig om och man behöver verkligen inte begripa allt för att uppskatta en film. Exempel på detta kan vara filmer som Donnie Darko ,Begotten eller varför inte Sleeping beauty. Problemet med dagens film är att det grafiska äcklet tar över berättelsen och åtminstone jag får svårt att fundera bortom det jag får se som t.ex sex med grisavfall, kaskadspyor och sargade kroppar. Filmens budskapet har inte en chans att nå inte fram till mig som tittare. Taxidermia är dock ett litet snäpp bättre än Salò och A Serbian movie då den trots allt otrevligt man får se hyser en viss människovärme och humor men det är som sagt bara ett snäpp.

En annorlunda och lite märklig film som får läggas till högen konstnärliga misslyckanden men jag tackar Fiffi för tipset.

Regi: György Pálfi

betyg: 3/10

3 X Will Ferrell

Will Ferell är en skådis jag är ganska förtjust i och brukar försöka att kolla in hans filmer. Han kanske inte är den störste av skådisar och brukar spela ungefär samma roll i film efter film nämligen mer eller mindre korkad. Jag har sett tre filmer med skådisen under senaste tiden och trycker in alla tre i ett och samma inlägg.

onesheetTallageda nights: The ballad of Ricky Bobby (2006 USA)

Ferrell spelar här racerföraren Ricky Bobby som vinner i stort sett alla lopp han deltar i. Hans segersvit bryts när den slemme fransmannen Jean Girard tar upp kampen med honom. Likt Rocky måste nu Ricky Bobby hitta sina rötter för att komma tillbaka på banan.

Trots en hel del roliga och bra skådisar i små och stora roller b.la John C. Reilly, Sacha Baron Cohen och Gary Cole vill inte filmen riktigt ta fart. En del skämt är lite småroliga men merparten är ganska förutsägbara och faller platt till marken. Filmen harvar på och duger eventuellt en regnig söndag men inte mer.

Regi: Adam McKay

Betyg: 4/10

large_1Xhk6o9Re7goDWsYwY9DOkWtKjxGet hard (2015 USA)

Här hittar vi Ferrell i rollen som den något korkade affärsmannen James. James har framtiden utstakad, han är ihop med chefens dotter och de ska gifta sig. Allt vänder i ett slag då James arresteras för insideraffärer och döms till ett långvarigt fängelsestraff. För att överleva den kommande fängelsetiden hyr han killen som sköter företagets garage, Darnell. James tror att denne är en f.d fängelsekund bara därför att han är färgad. Darnell har aldrig sett insidan av ett fängelse men spelar med då han tar chansen att tjäna en slant.

Skämten i Get hard hamnar väldigt ofta under bältet och visst kan det bli tröttande i längden men jag skrattade gott vid ett flertal tillfällen. Filmen tappar fart sista halvtimmen men det är sällan komedier håller hela vägen in i mål. En positiv överraskning var att man för en gångs skull fick se en färgad skådis i en komedi som inte talade i falsett, rullade med ögonen och skrek sig genom en hel film. En ovanlig upplevelse men kanske Hollywood börjat förstå att färgade i komedisammanhang faktiskt kan spela rollfigurer och inte bara göra karikatyrer på svarta.

Regi:  Etan Cohen

Betyg: 5/10

MV5BMTcwNzUzMjU1OV5BMl5BanBnXkFtZTcwMTM0NDQ2MQ@@._V1__SX1557_SY903_Step brothers (2008 USA)

Will Ferrell och John C. Reilly spelar  Brennan och Dale, två vuxna män som vägrat att växa upp. Deras ensamstående föräldrar har av outgrundliga anledningar låtit dem hållas under alla år. När kärlek uppstår mellan Brennans mamma och Dales pappa (suveränt spelade av Mary Steenburgen och Richard Jenkins) och de gifter sig bryter helvetet ut då de två förvuxna barnen ska samsas under samma tak.

Iden till filmen är helt vansinnig men jag köper konceptet på stående fot. Step brothers är en fruktansvärt rolig film som för ovanlighetens skull håller hela speltiden ut. Ovan nämnda kvartett är fantastiskt roliga och när Adam Scott kommer i filmen som Brennans slemmige lillebror Derek når komedin nya höjder. Jag har sett filmen ett flertal gånger och den håller fint vid var omtittning.

Regi: Adam McKay

Betyg: 8/10

 

Smokin’ Aces (2006 USA)

sIxQqvlhqWRiw0czLNuGS8q3P4FBloggkollegan FLMR kör temat sommarklubben för ögonblicket. Där tipsar han om filmer som passar bra sena sommarkvällar. Det brukar vara lite lättsamma filmer som roar för stunden. Filmen Smokin’ Aces var en av de första filmerna ut i årets sommartema och jag var övertygad om att jag hade sett den. När jag tänkte till lite extra visade det sig att så inte var fallet. Filmen jag blandade ihop Smokin’ Aces med var Guy Richies Revolver och om jag inte minns helt fel så är dagens film avsevärt bättre en Richies film.

En Las Vegas trollkarl, Buddy Israel,  har tagit sig vatten över huvudet. Han har haft en ganska framgångsrik show i spelstaden men har i samma veva skaffat sig vänner som inte hör till de bästa nämligen maffian. När så Buddy riskerar att åka dit beslutar han sig för att sjunga som en kanariefågel och avslöja alla skumraskaffärer han känner till. Trollkarlen gömmer i sig i takvåningen på ett hotell i Reno och vågar inte kliva utanför dörren i väntan på att hans deal med polisen ska gå igenom. Polisen vill ha honom i förvar så snabbt som möjligt medan maffian vill ha Israel död så snabbt som möjligt. Förhoppningsvis ska ett lukrativt kontrakt på Buddys liv ordna det sistnämnda då det lockar till sig en hel hop lönnmördare.

Perfekt sommarfilm det här. Som tittare behöver man inte bry sig speciellt mycket det är bara att hänga med på den underhållande färden. Filmen är riktigt rolig i sina stunder fast speciellt spännande blir den kanske inte. Det spelar inte någon större roll då Smokin’ Aces är lite av en hejsansvejsan film. Skådisarna verkar haft trevligt och trots att liken samlas på hög i hotellets korridorer skulle jag nog vilja kalla Smokin’ Aces för trivsam. Inget mästerverk men som jag sagt så många gånger tidigare – filmen fyller sin funktion.

Regi: Joe Carnahan

Betyg: 6/10

 

 

Sisters ( 2006 usa )

En läkare raggar upp en kvinna när han besöker ett barnhem vilket får fatala följder för läkaren då kvinnan har en psykiskt instabil syster. En kvinnlig reporter forskar samtidigt i kvinnans f.d mans skumraskaffärer och blir indragen i morddramat.

Filmen är en nyinspelning av Brian De Palmas ( en av världens sämsta regissörer ?) film med samma namn. Varför man bemödat sig med en nyinspelning av denna soppa är mig en gåta men någon hade troligtvis en himla massa pengar över men inget sinne för filmskapade. Tyvärr försöker filmens regissör att kopiera De Palmas usla regi som brukar kännetecknas av en ohälsosam beundran av Hitchcock, total avsaknad av talang, överdrivet bildspråk samt irriterande musik och vilket han lyckas med över förväntan för jag trodde ett tag att De Palma hade regisserat. En riktigt tradig och usel film.

Regi. Douglas Bunc

Skådespelare: Chloe Segivny, Stephen Rea

Betyg: 1/10

Bernard and Doris (2006 usa)

Den rika arvtagerskan och änkan Doris är en riktig satmara men när den homosexuelle och alkoholiserade butlern Bernard tar anställning hos Doris växer en vänskap mellan de två sakta fram under årens lopp. Den stora frågan är bara: kommer butlern kunna hålla fingrarna i styr när han är i Doris vinkällare?

Två mycket bra skådespelare deltar i detta riktigt trista drama. Det finns helt enkelt ingen dynamik i filmen. Butlern och arvtagerskan reser lite, vårdar orkideer och ger varandra klädråd det är allt. Tack vare det fina skådespeleriet höll jag mig vaken. Vill ni kasta bort två timmar av ert liv varsågoda!

Regi: Bob Balaban

Skådespelare: Ralph Fiennes, Susan Sarandon

Betyg: 3/10

Km 31 (2006 Mexico)

När Catalina börjar undersöka den trafikolycka som gjorde att hennes syster hamnade i koma upptäcker hon att ett onaturligt antal olyckor skett på samma vägsträcka. Att övernaturliga krafter verkar upptäcker hon snart, för att rädda sin syster måste hon nu försöka lösa mysteriet.

Detta var en stor succe i Mexico vilket får mig tro att mexicanerna är svältfödda på denna genre. Det är inget större fel på storyn som påminner lite om The Ring men både regi och skådespeleri är mycket kantigt. Männen går mest omkring och muttrar och den kvinnliga huvudpersonen flämtar och spärrar upp sina ögon större delen av filmen, om man kan få träningsvärk i ögonen vet jag inte men hon är en stark kandidat i så fall. Berättelsen har heller inget flyt och blir till sist bara tråkig och irriterarande. Det var synd för jag hade sett fram mot den här filmen men jag  hoppas att Mexico gör bättre ifrån sig nästa gång i skräckfilmssammanhang.

Reg: Rigoberto Castaneda

Skådespelare:  Ilana Fox, Raul Mendez

Betyg: 1/10

13 games of death (2006 Thailand)

Chad har det svårt i livet: Flickvännen har gjort slut, han får sparken, banken har tagit hans bil och mamma behöver pengar. När han får möjlighet att delta i ett spel med möjligheten att vinna 1 miljon $ tvekar han inte. Spelet går ut på att utföra 13 olika uppdrag. För 1000$ ska han döda en fluga, för 2000$ ska Chad äta upp den …..

Historien är ganska spännande och man undrar hela tiden vad nästa uppdrag ska bli, att det finns logiska luckor i historien får man leva med. Det stora problemet med filmen är att att den hela tiden svajar mellan thriller och komedi, jag vet inte om det beror på kulturella skillnader i filmberättandet mellan västvärlden och sydostasien eller att det är en dålig regissör/manus men för mig fungerar det inte. Ja, en amerikansk inspelning är på gång men det är väl självskrivet i dessa tider med manustorka. Känsliga tittare varnas då en del av uppdragen är MYCKET äckliga.

Regi: Chukiat Sakveerakul

Skådespelare: Krissada Terrence, Achita Wuthnounsurasit

Betyg: 4/10

Colour me kubrick (2006)

2007_colour_me_kubrick_003I London kring 1990  var den världsberömde men mycket skygge filmregissören Stanley Kubrick mycket aktiv. Han startade projekt och hade affärsmöten med olika rockband, designers och författare. Naturligvis var det inte Kubrick utan bedragaren Alan Conway. Det är detta filmen Colour me Kubrick, som av någon konstig anledning heter ”Me, myself and Kubrick” på svenska, handlar om. Vi får följa Conways bedrägerier genom filmen vare sig mer eller mindre.

Bedrägerierna som Conway gör är ganska futtiga, det rör sig mest om att få gratis sprit, hotellrum och mat det är inga större summor som det rör sig om. Filmen är bitvis ganska underhållande men den faller på två saker: Det blir ganska långtråkigt i längden att se hur Conway skaffar sig gratismiddagar och man får inte reda på något om personen Conway. Varför gör han dessa bedrägerier och vad är hans drivkraft? Resultatet blir att man som tittare inte bryr sig om hur det går vare sig för offer eller bedragaren. John Malcovich som i denna film för konsten att spela över till nya höjder är mycket underhållande i rollen som Conway. En rolig detalj är att filmmusiken är tagen från olika filmer som Kubrick har regisserat t.ex 2001 och The Shining.

Det är för mig obegripligt  hur folk kunde bli lurade av Conway. Den riktige Kubrick är till höger.Kommentar överflödig.

280stansp2311bb

Regi: Brian.W.Cook

Skådespelare: John Malkovich, Tom Allen m.fl

Betyg: 4/10