Inside (2007 Frankrike)

a_linterieur5Sarah råkar ut för en stor tragedi. Hon är gravid när hon krockar med en annan bil. Hennes man dör men hon och barnet klarar sig. En tid senare är det dags att föda och när Sarah vilar upp sig hemma kvällen innan ett planerat kejsarsnitt ringer det på dörren. Utanför står en kvinna som hävdar att barnet i Sarahs mage är hennes och hon har kommit för att hämta det.

Inside är en vidrigt litet kammardrama då i stort sett hela handlingen utspelar sig i Sarahs hus. Det är en kamp på liv och död mellan Sarah och den, åtminstone till en början, skogstokiga kvinnan. Det kommer nämligen visa sig att kvinnan drivs av en viss, om än vansinnig, logik.

Filmen är makalöst spännande och man begriper ganska snabbt att här gäller inte de regler man vanligtvis är van vid i skräckfilmer. Inside är både våldsam och på sina ställen rejält motbjudande. Jag blev tvungen att vända bort blicken vid ett par tillfällen något som inte hör till vanligheterna. Filmen är iofs fransk och de verkar åtminstone i skräcksammanhang vara mycket förtjusta i att visa blod och slafs som känns ända in i märgen.

Naturligtvis dras filmen med en och annan liten logisk lucka men spänningen gör att jag blundar för dessa små manusmissar. Inside stora stjärna är naturligtvis den ljuvliga och samtidigt skräckinjagande Béatrice Dalle som här spelar kvinnan utan namn. Hon är mordisk som få men lyckas ändå vinna lite (men bara lite) sympati hos mig innan eftertexterna. Hennes porträtt av mordisk galning är mycket bra men skådespelerskan brukar göra liknande ganska så vilda roller så det är inte ett obekant territorium för henne. Alexandre Bustillo och Julien Maury som gjort filmen har även regisserat filmerna Livid och Among the living där den sistnämnda nästan håller lika hög klass som dagens film. Deras nästa projekt är filmen Leatherface som har premiär om ett par veckor så skräckfilmshösten ser lovande ut.

Regi: Alexandre BustilloJulien Maury

Betyg: 9/10

Annonser

Waz (2007 Storbr)

waz-(2007)-large-pictureWaz eller w delta z som filmen heter i original är en dussinkriminalare. Vi har en serimördare som har en plan som till varje pris ska fullföljas. Vi har en hel hög slitna och korrupta poliser. Vi har en rookie som kastas in i hetluften. Vi har mörka prång, regn och slitna kvarter. Med andra ord allt är som vanligt. Det som lockade till en titt var skådisarna. Stellan Skarsgård spelar den desillusionerade polisen Eddie Argo. Melissa George är hans partner Helen som då hon är nybörjare fortfarande har kvar illusionen om att kunna göra skillnad på gatorna. Nu hör kanske ingen av de två till mina favoriter inom skådespelarskrået men de är oftast sevärda. Vidare har även Selma Blair en roll men det tyngsta skälet till titten var nog Tom Hardy i rollen som den vidrige hoodien Pierre. I ärlighetens namn är det nog Hardys medverkan som gjorde att jag överhuvudtaget såg filmen.

Waz är inte speciellt bra. Storyn är krystad man har sett den många gånger tidigare i bättre versioner. Regissören Tom Shankland tar i ända från tårna för att skapa en stämning liknande den i Se7en så mycket att det tangerar gränsen till att bli parodiskt. Filmen kan med gott samvete skippas även om både Blair och Hardy är sevärda. Roligast var nog istället Hardys promotionfoton till filmen.

Regi: Tom Shankland

Betyg: 3/10

tumblr_npyejhdDvS1topm99o1_400

tumblr_npyejhdDvS1topm99o4_400

90d293ee2aaade05389ee26a1d11cbfb

 

Fracture (2007 USA)

fracture0701Ryan Gosling vs. Sir Anthony i en giganternas kamp inte illa alls. Gosling spelar den hete juristen Willy Beachum. Efter att ha haft en mycket framgångsrik karriär hos åklagarmyndigheten är han på väg att lämna sin arbetsplats för ett nytt attraktivt jobb på en stor advokatfirma. Ett sista fall som verkar vara en walk in the park hamnar på Willys bord. En svinrik man har uppenbarligen mördat sin otrogna hustru. Det finns vapen, vittnen och mördaren har gripits på platsen. Vidare vill stollen föra sitt eget försvar. Som en sista tjänst till sin forna arbetsgivare åtar sig Willy fallet som inte verkar innehålla några större problem. Det han inte vet är att hans motståndare är en mycket intelligent man som inte lämnat något åt slumpen.

Ett rättegångsdrama med en överspelande Sir Anthony är inte illa vara. Skådisen suger på varenda replik som om att det vore en extra god karamell. Sir Anthony riktigt myser i sin roll när han får visa hur duktig skådis han är. Vidare envisas regissören att ge Sir Anthony en något märklig ljussättning under stora delar av filmen. Ofta filmas skådisen i ett intensivt ljus och om det inte vore som så att Fracture är ett rättegångsdrama så skulle man kunna tro att filmer hade något religiöst att berätta. Jag sitter alltid och småler åt Sir Anthony då jag inte kan ta skådisen på allvar men han är en underhållande figur i.o.m att han är så övertygad om sin egen förträfflighet. Han påminner i mångt om mycket om Jan Malmsjö som också han är en underhållande figur man inte riktigt kan ta på allvar. Filmen som sådan är kanske inte något mästerverk. Den är välproducerad, har bra skådisar och innehåller en klurig historia med ett par tvister som sig bör när det handlar om rättegångsdramer. Gillar man genren är den definitvt sevärd.

Regi: Gregory Hoblit

Betyg: 6/10

007FCT_Anthony_Hopkins_035

fracture_movie_image_anthony_hopkins__4_

Truands (2007 Frankrike)

truands-504917lNär maffiabossen Corti hamnar i fängelse gör han sitt bästa för att styra sin organisation inifrån murarna. Det går till en början men snart börjar hans medarbetare intrigera mot varandra och kampen om vem som ska bli högsta hönset tar fart.

Franska kriminalare brukar vara bra t.ex Les Lyonnais, och Un Prophete är båda sevärda filmer. Truands är ingen dålig film men jag har ett par invändningar. Corti är en äkta fullblodspsykopat och det är ingen hejd på allt våld han utövar mot sin omgivning. Han är en tickande bomb som exploderar med ojämna mellanrum. Det är inte så konstigt att hans organisation är byggd på ostabil grund och börjar krackelera när han sitter i finkan. Man förstår snabbt att Corti är våldsam men min invändning är att man inte behöver visa allt våldet, redan efter det första vansinnesutbrottet från maffiabossen har jag begripit vad han går för. Vidare är det väldigt mycket naket. Jag är inte pryd av mig men det blir tröttsamt när man ska visa bröst och bakdelar därför att man kan visa bröst och bakdelar. Av och till känns det lite som att filmmakarna funderat på hur man kan klämma in en naken kvinna i scenen.

Truands startar lite rörigt och det tog en stund innan jag fattade vilka alla var och vad det handlade om men om man ger sig till tåls så klarnar det mesta och man får en kriminalare som åtminstone är klart godkänd om än lite väl våldsam och bröstfixerad. Ett extra plus är att Béatrice Dalle är med i en roll som Cortis flickvän. Hon är alltid sevärd. Jag får se till att ta mig av Betty Blue någon dag.

Regi: Frédéric Schoendoerffer

Betyg: 6/10

Scar (2007)

scar1Joan och hennes bäste vän blev infångade och torterade av stadens begravingsentrepenör som visade sig vara en seriemördare. Joan undkom men inte hennes vän. När nu Joan återvänder till sin barndomsstad tar det inte lång tid tills liken börjar staplas på hög. Polisens huvudmisstänkte? Joan.

En ganska medioker äckel skräckis där det skärs borras och snittas i tonårstjejer, äckligt? Ja. Spännande? Nej. En film som inte är värd att slösa tid på men visst är man ett stort fan av Sawfilmerna tycker man nog att det är bra.

Regi: Jed Weintrob

Skådespelare: Angela Bettis, Kirby Bliss Blanton

Betyg: 2/10

Trick`r treat (2008)

trick_r_treat05Under en Halloweenafton får man följa ett antal olika personer. En äldre man som bär på en hemsk hemlighet, några ungdomar som tänker spela en av sina jämnåriga ett spratt, en seriemördare och en tjej som är på jakt efter en date.

Jag är mycket förtjust i filmens Halloween tema då jag har alltid varit lite fascinerad av amerikanernas lite exotiska sätt att fira denna helg på. Filmen är uppbyggd på samma sätt som filmerna Magnolia och Shortcuts för att ta ett par exempel. De olika berättelserna tangerar varandra under filmens gång vilket gör att filmen verkar bättre än vad den faktiskt är. Berättelserna är lite halvtöntiga och inte speciellt skrämmande. Det finns ett par saker som lyfter filmen. Det är riktigt snyggt foto och ljud, bra skådespelare ,som tyvärr har ett (stundtals) mediokert manus att arbeta med, slutligen det lite ovanliga sättet att berätta historierna på. Det hade kunnat bli en riktigt bra film om man bearbetat manus lite mer. Det är nog min svaghet för Halloween som spökar när jag sätter betyg på filmen.

Regi: Michael Dougherty

Skådespelare: Brian Cox, Anna Paquin, Dylan Baker m.fl

Betyg: 5/10

End of the line (2007)

endlinepicEn sköterska tar sista t-banan hem då tåget plötsligt stannar mitt i tunneln. Det visar sig att en fanatisk grupp har bestämt sig för att döda så många människor som möjligt för att frälsa dom innan apocalypsen startar. Sköterskan och ett antal medpassagerare lyckas komma undan och försöker ta sig ut ur tunnelbanan med livet i behåll.

Filmen börjar mycket bra och jag ser fram emot en trevlig skräckstund men det varar bara en kvart.  Tyvärr är filmen bland det sämre jag sett på senare tid i denna genre. Det värsta är nog dialogen i kombination med de usla skådespelarna. Det hela slutar med att jag hejar på mördarna så att skiten ska ta slut. Effekterna är snygga men vad hjälper det.

Regi: Maurice Deveraux

Skådespelare: Illona Elkin, Nicolas Wright

Betyg: 2/10

Sunshine (2007)

sunshineSolen håller på att slockna och mänsklighetens sista hopp står till besättningen på rymdskeppet Icarus II. De skall frakta en bomb som skall sprängas i solens inre för starta stjärnan igen. Sju år tidigare hade man skickat ett rymdskepp med samma uppdrag men kontakten bröts och de har inte hörts av sedan dess. När Icarus II efter en 16 månader lång resa närmar sig solen mottar man en nödsignal, den visar sig vara från Icarus I.

Många kan tycka att filmen kan verka lite spretig,är det  action eller psykologiskt drama? Den är nog lite av varje  men framförallt är det en otroligt vacker film med en fantastisk skådespelarensemble och ett genomarbetat manus. Möjligtvis kan man tycka att filmens ändrade ton och stämning den  sista halvtimmen känns onödig men det är i mina ögon en petitess. En film jag varmt rekommenderar!!

Regi: Danny Boyle

Skådespelare. Cillian Murphy, Cliff Curtis, Rose Byrne, Chris Evans.

Betyg: 10/10

28 weeks later (2007)

2007_28_weeks_later_007Det har gått 28 veckor sedan viruset bröt ut i Storbritannien. Landet har nu förklarats smittfritt och man har börjat befolka London igen under NATOs kontroll. Vi som kan våra skräckfilmer vet att det bara är en tidsfråga innan skratten blir till skrik. Viruset bryter ut än en gång och likt förra filmen har vi ett sällskap som skall fly från kaoset, denna gång till Wembleyarenan där en helikopter väntar. Detta är lättare sagt än gjort då man förutom zombies även har stressade soldater, som skjuter på allt som rör sig, att tampas med.

Det är inte alltid uppföljare är bättre än orginalet men det har man lyckats med denna gång. Filmerna är olika då den förra fokuserade på relationer, här är det mer action, blod och spänning. Det som gör 28 weeks later bra är främst känslan av den den konstlade tryggheten i filmens första hälft. Det finns soldater, civilisationen är på väg tillbaka men man sitter bara och väntar på att något ska gå fel och när det gör det blir beskyddarna (soldaterna) ett lika stort hot som de smittade. Bra musik och skådisar hjälper också till när jag skall sätta betyg.

Regi: Juan Carlos Fresnadillo

Skådespelare: Robert Carlyle, Rose Byrne,Jeremy Renner

Betyg : 7/10

Joy division (2007)

20071010_corbijn_joydivision_400x400
Filmen är en dokumentär som handlar om Manchesterbandet Joy Division. Fokus i dokumentären ligger på sångaren Ian Curtis som begick självmord 1980. Dokumentären består till största delen av intervjuer med forna bandmedlemmar, människor som kände sångaren samt konserfilmer.
Är man inte ett fan av bandet, så ger inte dokumentären så mycket. Jag som har bandet bland mina favoriter tycker att det är en relativt bra dokumentär som vinner på att den är förhållandevis osentimental. Det hade lätt kunnat bli en okritisk hyllningskör till sångaren och mycket känsomässlig dravel. Detta slipper man tack o lov! Det kan bli lite tjatigt ibland med alla intervjuer som staplas på varandra. Filmen kan rekommenderas till de som gillar bandet men även de som finner intresse av punkscenen kring 1980.
Regi: Grant Gee
Betyg: 6/10