Tre mil norr om Molkom (2008 Storbr)

En del människor tillbringar sin fritid med att träna, andra att spela musik en och annan ser alldeles för mycket film och andra sysslar med att brodera sedan finns det en grupp människor som väljer att åka till Molkom under några sommarveckor. Ett val som troligen gör att psykvården en kort tid kan gå på halvfart . Dessa individer har namn som t.ex Siddharta Solstråle och sysslar b.la med strupsång, tantrasex, krama träd och kanalisera energi. Förvirrade? Lugn. Det blir värre.

Varje år går No mind (ett mycket passande namn) festivalen av stapeln i det lilla samhället Molkom som ligger några mil öster om Karlstad. Galningar Folk från jordens alla hörn samlas här för att utöva diverse new age workshops i en veckas tid.

I dokumentären följer ett engelskt filmteam ett antal personer under denna festival. Vi får stifta bekantskap med en finska som lider av muntorrhet, en man vid namn Siddharta Solstråle, en getherde från Hawaii, skådisen Regina (jag har gift mig med mig själv) Lund och en stackars Nyzeeländare som hamnat på festivalen av misstag. Just denna sista person är intressant för ju längre tiden går desto mer accepterar han stolligheterna. Blir han van eller smittar galenskap?

Nu är det som så att jag är inte speciellt kritisk mot troende (är det själv) däremot har jag väldigt svårt för när det går för långt oavsett om det rör sig om muslimer, judar, kristna eller självutnämnda gurus. När man börjar kackla om att detta är den enda sanningen, missionera, ta betalt för sina tjänster och låter tron styra ens liv då anser jag att det har gått för långt. De flesta folk som man stöter på i dagens dokumentär har passerat denna gräns med råge. Man blir vän med ett träd, finner sitt eget inre djur och spelar bokstavligen apa. Mest underhållande är, något som nog måste betecknas som ett klassiskt ögonblick i filmhistorien, när man försöker stoppa anfallare genom att kanalisera sin energi (i uppträdandet ingår även ett fejkat epilepsianfall). Jag blir djupt bekymrad över dessa människors hälsotillstånd.

En bit in i dokumentären blir känslan av att en hel del människor är där för att få ligga (speciellt herr Solstråle verkar vara mer kåt än upplyst) och det hela utmynnar i något som verkar vara en workshop som tydligen slutar i gruppsex. Mitt intryck är att festivalen vänder sig till vilsna människor som söker tröst i dagens besvärliga värld och är villiga att hosta upp en slant för lite mumbo jumbo. Å andra sidan verkar de ha trevligt och vara glada, de vill ingen illa och av hatet som ibland genomsyrar de större religionerna ser man intet.

Det är en intressant och framförallt mycket underhållande dokumentär som jag kommer se om många gånger.

Att spana in festivalen IRL är frestande men då en till synes vettig Nyzeeländare blev påverkad vet jag inte om jag vågar.

Regi: Robert Cannan, Corinna McFarlane

Betyg: 9/10

 

 

Annonser

FMc: Body of lies (2008 USA)

ladda nedFörst ut i minitemat är regissören Ridley Scotts film från 2008 med Leonardo DiCaprio i huvudrollen. Han spelar här CIA agenten Roger Ferris som är stationerad i Mellanöstern, främst då Jordanien. Ferris främsta mål är att spåra upp terroristen Al-Saleem som spränger bomber till höger och vänster i Europa. Då Al-Saleem knappt använder sig av internet eller telefoner är han svår att få tag på med den vanliga övervakningstekniken. Ferris tvingas samarbeta med den Jordanska underrättelsetjänstens chef Hani som åtminstone på pappret är allierad med USA. Det som ställer till mest problem för Ferris är inte Jordanierna eller Al-Saleem utan hans chef Ed Hoffman som inte bryr sig ett dyft om människoliv och är villig att offra vem som helst bara han når sina mål. Ferris manöverutrymme krymper hela tiden och han vet inte riktigt vem han ska kunna lita på i jakten på Al-Saleem.

Detta var inte så pjåkigt. Body of lies tar ett steg bort från det vanliga mantrat att man kämpar för demokratin utan har mer av en infallsvinkel att man numera krigar och dödar varandra utan några djupare skäl. De flesta verkar ha grumliga agendor där målen i bästa fall är dunkla. Det enda målet som står klart är att ta död på motståndaren. CIA:s agerande präglas av ett kortsiktigt tänkande där man helt enkelt bara är ute efter att uppnå mål som ser bra ut i rapporterna bland CIA:s byråkrater att man på köpet alienerar sina bundsförvanter och att oskylda människoliv offras i processen är inte så viktigt. Vad Al-Saleems agenda är att förutom spränga bomber blir otydligt sammanhanget då historien är helt inriktad på Ferris och co.

Filmen är av och till småspännande och trion DiCaprio (Ferris) Crowe ( Hoffman) och Strong (Hani) är mycket bra i sina roller. Att filmen sedan trampar runt bland en hel del klyscherier må vara hänt. På det hela en ganska angenäm titt.

Regi: Ridley Scott

Betyg: 5/10

Även Jojjenito har sett denna film.

Vad han tyckte? Klicka här.

 

RocknRolla (2008 Storbr)

rocknrolla-movie-poster-2008-1020413370Innan Guy Richie for till Hollywood och gjorde halvtrista actionfilmer producerade den brittiske regissören faktiskt några filmer som var riktigt bra bla Snatch och Lock stock and two smoking barrels. RocknRolla håller inte samma klass som ovan nämnda filmer men det är i vart fall en underhållande skröna om skumma fastighetsaffärer, stulna tavlor, ryska maffian, en försvunnen rockstjärna och som vanligt en hel del korkade kriminella individer.

Filmens stora behållning är nog rollistan som formligen kryllar av duktiga skådisar: Idris Elba, Tom Wilkinson, Tom Hardy och Mark Strong för att nämna några. En invändning skulle kunna vara att regissören med denna film nu mer eller mindre filmat ungefär samma grundstory tre gånger men det är inte första gången det görs i filmhistorien . Jag kan hålla med om kritiken men samtidigt är det fruktansvärt underhållande och jag tröttnar aldrig på dessa individer som tror sig vara smartare än vad de egentligen är och ställer därmed till det för sig i jakten på snabba stålar. Lägg till rapp dialog, roliga kameravinklar och en viss absurd humor så är jag nöjd åtminstone för stunden.

RockenRolla är som sagt inte lika bra som de tidigare nämnda filmerna, en anledning är att den inte har samma frenetiska tempo. Känslan av att Richie av och till går lite på tomgång finns men på det stora hela är filmen ok och det är aldrig fel att se en film som har Tom Hardy i rollistan även om rollen är liten.

Regi: Guy Richie

Betyg: 6/10

3 X Will Ferrell

Will Ferell är en skådis jag är ganska förtjust i och brukar försöka att kolla in hans filmer. Han kanske inte är den störste av skådisar och brukar spela ungefär samma roll i film efter film nämligen mer eller mindre korkad. Jag har sett tre filmer med skådisen under senaste tiden och trycker in alla tre i ett och samma inlägg.

onesheetTallageda nights: The ballad of Ricky Bobby (2006 USA)

Ferrell spelar här racerföraren Ricky Bobby som vinner i stort sett alla lopp han deltar i. Hans segersvit bryts när den slemme fransmannen Jean Girard tar upp kampen med honom. Likt Rocky måste nu Ricky Bobby hitta sina rötter för att komma tillbaka på banan.

Trots en hel del roliga och bra skådisar i små och stora roller b.la John C. Reilly, Sacha Baron Cohen och Gary Cole vill inte filmen riktigt ta fart. En del skämt är lite småroliga men merparten är ganska förutsägbara och faller platt till marken. Filmen harvar på och duger eventuellt en regnig söndag men inte mer.

Regi: Adam McKay

Betyg: 4/10

large_1Xhk6o9Re7goDWsYwY9DOkWtKjxGet hard (2015 USA)

Här hittar vi Ferrell i rollen som den något korkade affärsmannen James. James har framtiden utstakad, han är ihop med chefens dotter och de ska gifta sig. Allt vänder i ett slag då James arresteras för insideraffärer och döms till ett långvarigt fängelsestraff. För att överleva den kommande fängelsetiden hyr han killen som sköter företagets garage, Darnell. James tror att denne är en f.d fängelsekund bara därför att han är färgad. Darnell har aldrig sett insidan av ett fängelse men spelar med då han tar chansen att tjäna en slant.

Skämten i Get hard hamnar väldigt ofta under bältet och visst kan det bli tröttande i längden men jag skrattade gott vid ett flertal tillfällen. Filmen tappar fart sista halvtimmen men det är sällan komedier håller hela vägen in i mål. En positiv överraskning var att man för en gångs skull fick se en färgad skådis i en komedi som inte talade i falsett, rullade med ögonen och skrek sig genom en hel film. En ovanlig upplevelse men kanske Hollywood börjat förstå att färgade i komedisammanhang faktiskt kan spela rollfigurer och inte bara göra karikatyrer på svarta.

Regi:  Etan Cohen

Betyg: 5/10

MV5BMTcwNzUzMjU1OV5BMl5BanBnXkFtZTcwMTM0NDQ2MQ@@._V1__SX1557_SY903_Step brothers (2008 USA)

Will Ferrell och John C. Reilly spelar  Brennan och Dale, två vuxna män som vägrat att växa upp. Deras ensamstående föräldrar har av outgrundliga anledningar låtit dem hållas under alla år. När kärlek uppstår mellan Brennans mamma och Dales pappa (suveränt spelade av Mary Steenburgen och Richard Jenkins) och de gifter sig bryter helvetet ut då de två förvuxna barnen ska samsas under samma tak.

Iden till filmen är helt vansinnig men jag köper konceptet på stående fot. Step brothers är en fruktansvärt rolig film som för ovanlighetens skull håller hela speltiden ut. Ovan nämnda kvartett är fantastiskt roliga och när Adam Scott kommer i filmen som Brennans slemmige lillebror Derek når komedin nya höjder. Jag har sett filmen ett flertal gånger och den håller fint vid var omtittning.

Regi: Adam McKay

Betyg: 8/10

 

The Battle of Red cliff (2008 Kina)

red_cliff_xlgÅret är ca 200 e.kr och Kina styrs av en svag kejsare något som en av hans ministrar Cao Cao passar på att utnyttja. Genom att pressa kejsaren har han fått fullmakt att lägga stora delar av riket under sig. Cao Cao har krossat nästan allt motstånd. Det är bara de två konungarikena Xu och Wu som står emot ministern och hans (på pappret) oövervinnerliga arme. Hu och Wu bildar en allians mot Cao Cao och förskansar sig i fästet Red cliff men redan innan slaget startar verkar det vara ett hopplöst företag och Cao Cao är säker på sin seger.

Det här var en trevlig och i sina stunder spännande film men framför allt är det en otroligt snygg film. Det är full av häftiga action och krigsscener men samtidigt slarvas inte filmens karaktärer bort i stridslarmet.

Det sägs att människan lär av sina misstag ett påstående som tydligen inte gäller för mig. Härom veckan Fanny & Alexander nu Red cliff. Filmen finns nämligen i två versioner: En europeisk och en asiatisk där den sistnämnda är dubbelt så lång. Gissa vilken version jag såg? Resultatet blev att jag tyckte att man slarvade över en del skeenden i berättelsen och fann att filmen i sina stunder kändes forcerad. En känsla som fick sin förklaring efter en titt på nätet men det var så dags då. Trots den något rumphuggna storyn är det en bra och medryckande film som är väl värd att lägga ett par timmar på men om man till skillnad mot mig är smart tar man och letar upp den asiatiska versionen.

Regi: John Woo

Betyg: 7/10

Smart people (2008 usa)

När den otrevlige professorn Lawrence råkar ut för en olycka tvingas han acceptera sin brors hjälp. Det hela går inte smärtfritt då hela Lawrence familj är mer eller mindre socialt handikappade. När sedan professorn går och kärar ned sig i sin doktor blir livet allt krångligare för den dysfunktionella familjen.

En lite smårolig bagatell som främst lyfts av skådespelartrion Quiad, Church och Page. Problemet med filmen är att den är för allvarsam för att vara komedi men för rolig för att vara ett drama, det blir vare sig hackat eller malet.

Regi: Noam Murro

Skådespelare: Dennis Quaid, Ellen Page

Betyg: 6/10

Two lovers (2008 usa)

Leonard har börjat återhämta sig från en depression efter en oycklig kärlekshistoria. När Leonard träffar den nyinflyttade grannen Michelle som har en ganska tilltrasslad livssituation blir han störtförälskad. Då kärleken inte besvaras börjar han strula med dottern till en affärskompanion.

En ganska dyster och deprimerande film som lunkar fram i en stillsam takt. Filmen är helt Jaquin Phoenix show men då han är en såpass bra skådespelare har han inga problem att klara av det. På det hela en ganska trivial och deppig film i ett grått New York.

Regi: James Gray

Skådespelare: Jaquin Phoenix, Gwyneth Paltrow

Betyg: 5/10

Secret defense (2008 fra)

När franska säkerhetstjänsten får indikationer på att ett terrordåd planeras skickas den nyvärvade agenten Diane till Libanon för att infiltrera terroristernas organisation. Filmen följer även Pierre som förbereds av terroristerna till att utföra attentatet.

En fransk standard thriller, det enda nya är väl att man för följa skurkarna lite närmare. Vanligtvis är de i dag svartmuskiga steriotyper. I den här filmen har de i alla fall lite personlighet. Noterbart är också den nästan totala avsaknaden av mobiler vilket är vanligare än vapen i dagens action och thrillerfilmer. Klart godkänd film med bra skådisar.

Regi: Philippe Haim

Skådespelare: Gerard Lanvin, Vahina Giacante

betyg:5/10

The no 1 ladies´ detective agency (2008 Usa m.fl)

När Precious far dör ärver hon 180 kor som hon omsätter  i pengar och startar en dektektivbyrå. Det går trögt till en början men sedan börjar fallen droppa in, bla en kvinna som misstänker att hennes man är otrogen och ett försäkringsbedrägeri. Till sin hjälp har hon sin sekreterare som är ett nervknippe och den stabile mekanikern JLB.

Det här var en väldigt charmig och trevlig historia, Det är inte speciellt spännande och t.om lite larvigt ibland men det kan jag ha överseende med då det är så himla mysigt och trevligt. Jill Scott i rollen som Precious är ett fynd och den, för oss västerlänningar, exotiska miljön (Botswana)  gör nog att det hela verkar bättre än vad det egentligen är. Jag ser i alla fall fram mot kommande avsnitt.

Regi: Anthony Minghella

Skådespelare: Jill Scott, Lucian Msamati

Betyg: 7/10

The Burning plain (2008 USA)

Sylvia  gör allt för att glömma sitt förlutna men en dag söker en man upp henne och Sylvia måste göra ett val, fortsätta sitt liv eller våga ta ansvar för vad hon gjort för flera år sedan.

Det låter kanske inte så spännande men jag kan nog inte berätta så mycket mer om handlingen utan att avslöja vad det hela går ut på. Berättelsen hoppar i tid och rum vilket gör att filmen verkar vara mer komplicerad än vad den egentligen är ungefär som filmen 21 gram.  Skådespelarna Theron och Basinger är alltid bra men även i  birollerna har man lyckats väl med rollbesättningen. En helt ok film som engagerar för stunden och glöms sedan snabbt bort.

Regi: Guillermo Arriaga

Skådespelare. Charlize Theron, Kim Basinger

Betyg: 5/10

4bia (2008 Thailand)

Detta är en s.k episodfilm från Thailand. Det är fyra stycken spökhistorier, av lika många regissörer, som är mycket löst sammanlänkande. En tjej sitter hemma och har tråkigt efter en olycka där hon fått sitt ben gipsat. Hon får ett SMS från en okänd och gör misstaget att svara på meddelandet. En annan historia rör en flygvärdinna som ska vakta ett lik under en flygtur.

Episodfilmer lider ofta av att de är ojämna både i stämning och kvalite så även denna film. I den här filmen är det den andra historien som är det svagaste kortet. Bortser vi från den berättelsen så har vi här en mycket bra skräckfilm. Om man är förtjust i spökberättelser lär man inte bli besviken. Det var ett bra tag sen jag hade en såpass ryslig stund som i 4bia. Thailand verkar ta över rollen från Japan som skräckfilmslandet i Asien (Shutter, Alone, m.m) Filmen var en stor succe i hemlandet och 2:an kom ut för någon månad sedan. kanske hade någon turen att se den på Stockholms filmfestival? Skriv gärna en rad och berätta hur den var.

Regi: Banjong. Pisanthanakun, Paween Purikitpanya m.fl

Skådespelare: Laila Boonyask, Pongsatorn Jongwilak

Betyg: 8/10

Home movie (2008 usa)

En familj har flyttat till ett ensligt beläget hus. Pappan som är präst dokumenterar familjelyckan, speciellt under de stora helgerna, med den nyinköpta videokameran. Mycket snart märker vi som tittare att allt inte står rätt till i familjen, de två barnen börjar döda djur och beter sig alltmer asocialt.  Har de blivit besatta eller är barnen helt enkelt bara onda?

Home movie är i samma anda som rec och cloverfield, dvs handkamera och en dokumentär känsla. Detta har både för och nackdelar. Till fördelarna hör att man sugs in i filmen och man får en känsla av att det är på riktigt. Till nackdelarna är nog att det hela ibland kan bli ryckigt och osammanhängande. Det sistnämnda behöver inte vara till just den här filmens nackdel då man som åskådare får lägga lite pussel om det vi inte får se.

Handlingen och filmens stämmning är riktigt bra men jag skulle gärna sett att man arbetat mer med manus då historien brister på flera punkter som jag inte tar upp för att inte avslöja för mycket. En annan störande sak i filmen är att föräldrarna är lite väl blåögda när det gäller sina barn. En riktigt god ide som brister lite väl mycket i utförandet. Det är dock regissörens första film (han har även skrivit manus) och jag tror/hoppas han lyckas bättre nästa gång.

Regi: Christopher Denham

Skådespelare:Adrian Pasdar, Cady Mc Clain

Betyg:4/10

Joy ride 2 (2008 USA)

f_Screenshot4m_333df24Två par är på väg till Las Vegas, när deras bil havererar lånar de ett fordon på en tillsynes öde gård. Resultatet av detta tilltag är att de blir jagade av en psykopatisk lastbilschaufför som är lånebilens ägare.

Storyn är ungefär samma som i ettan som kom 2001, skillnaden är att det är lite sämre skådespelare och mer blod i tvåan. Ingen toppenfilm men lite spännande blir det i alla fall. Logiska luckor och en chaufför med skrattretande ”hemsk” röst får vi oss ochså till livs men det hör nog till filmer av denna sort. Filmen är stundtals lite väl blodig vilket är synd, lastbilen är skrämmande nog.

Regi: Luis Morneau

Skådespelare: Nicki Aycox, Nick Zano

Betyg: 5/10

De ofrivilliga (2008)

re892Filmen består av fem olika historier som rör människor som hamnar i situationer de inte riktigt kan hantera. Bla får vi möta två ”fjortisar”  som gillar att festa men efter en blöt kväll blir en av dom upplockad av en främling när hon däckat.  En annan historia rör en bussfärd som utvecklar sig till en pinsam resa på flera plan.

Jag tycker detta är en mycket bra film, det är tragiska berättelser men samtidigt sitter man och skrattar lite åt eländet. De flesta historier landar inom det pinsamma området i relationer oss människor emellan och man kan verkligen känna med de som drabbas. Alla berättelserna är inte lika engagerade men ingen heller är helt ointressant. Vi lämnar personerna  lite mitt i handlingen och hur det hela kommer att gå kommer vi nog inte få veta en del kan finna detta irriterande men jag tycker om de öppna sluten, det gör att man funderar efter filmen slutat. Kameran är nästan helt statisk den som vill se snabba klipp och häftiga kameraåkningningar blir nog besviken, detta är en styrka i filmen då man sugs in i berättelsen det känns som man sitter med men lite avsides, smygtittandes.

De ofrivilliga är vårt bidrag till nästa års Oscarsgala och kommer absolut förstärka utlandets bild av Sverige och svenskarna. Lite trist, deppigt och ångestfyllt. Om detta är rätta filmen att skicka till Oscarsgalan kan debatteras men bra är den i alla fall!

Regi: Ruben Östlund

Skådespelare: Maria Lundqvist, Maria Vitali m.fl

Betyg: 9/10