The Invitation (2015 USA)

The-Invitation-2015-WEB-DL-413x600Av förklarliga skäl blev det kris i äktenskapet mellan Will och Eden när deras son dog. Paret gick skilda vägar och har inte setts på två år när Will  hastigt och lustigt får en middagsinbjudan av frun och dennes nya man. Will har knappt kommit innanför dörren innan han tycker sig känna att något är fel. Alla beter sig normalt men det är något som skaver eller är det kanske så enkelt att det är Will som är överkänslig och stressad. En middag med ens ex-fru och dennes nye man är kanske inte något att se fram emot.

Mitt enda problem med denna film är just att jag hade nog dragit mig i det längsta för att tacka ja till en inbjudan till en fest där ens ex och dennes nye man står som middagsvärdar men då hade det å andra sidan inte blivit någon film och det vore synd för The Invitation är en högklassisk thrillerrysare.

Filmen sätter ribban direkt och det är en obehaglig stämning hemma hos Eden och dennes man. De är lite för trevliga men så  plötsligt slår konversationen över och blir både obehaglig och konstig. Det blir många tillfällen under kvällen där uttrycket ”dålig stämning” skulle passa väl in. Samtidigt är man lite osäker då det är Will som är huvudpersonen och ett tag undrar jag om den knepiga stämningen filtreras genom hans känslor.  Detta är lite av en ”ont i magen film” då jag aldrig riktigt kan slappna av. Är det inte pinsamma situationer så är det den där gnagande känslan av att det är något som inte står rätt till. The Invitation tar sin tid att berätta sin historia men den är värd varenda minut och upplösningen är gastkramande. En film värd större publik och nej det är inte Tom Hardy i huvudrollen även om Logan Marshall-Green är ruggigt lik den skådisen.

Regi: Karyn Kusama

Betyg:8/10

Baskin (2015 Turkiet)

Baskin-PosterTurkisk skräck det vara något? I det här fallet måste svaret tyvärr bli nej. En grupp mycket osympatiska poliser får ett larm från ett bostadsområde som har dåligt rykte. Poliserna är lite tveksamma men svarar till slut på anropet. Efter visst besvär anländer de till platsen där de går in i ett hus som visar sig vara en port till helvetet eller något liknande. Där och då ballar filmen ut totalt.

Turkiet gör en hel del skräckisar och detta var den första filmen jag såg i genren från landet, ja tom den första Turkiska film någonsin. Egentligen är det inga större fel på filmen. Skådisarna duger, det är bra effekter och handlingen lockar – åtminstone om man gillar skräckisar.

Problemet är att när filmens skräckmoment tar vid förlitar sig filmmakarna helt på äckel. Den ena specialeffekten efter den andra avlöser varandra, folk plågas och torteras gapar och skriker men det blir aldrig spännande bara tröttsamt i längden. En annan orsak till mitt ointresse för de inblandade är att de helt enkelt är så osympatiska att jag inte bryr mig om de lever eller dör. Det finns ingen connection mellan mig och filmens rollfigurer. Smaken är olika men jag har aldrig blivit speciellt skrämd av rent äckel det måste vara åtminstone en gnutta drama för att jag ska bry mig. Nåväl jag får göra ett nytt försök någon annan dag med turkisk skräck.

Regi: Can Evrenol

Betyg: 2/10

Bite (2015 Kanada)

7aacd3c79f6036d7916484dbacb8138fCasey ska gifta sig och åker med sina väninnor till Costa Rica på möhippa. Det är party, skratt, dans och sång. När tjejerna tar ett dopp i en sjö blir Casey biten av något men tänker inte speciellt mer på detta till en början. Väl hemma blir det dags att planera bröllopet men hon känner sig inte riktigt frisk och snart börjar hennes kropp att förändras. Man skulle säga att Casey förändras från en babe till en bug (kunde bara inte låta bli).

Hå hå ja ja man skulle kunna säga att Bite är ungefär som Flugan fast bara så mycket sämre. Ryktet säger att folk svimmat när de sett filmen och jag undrar om det berodde på filmens kvalité och inte av alla kroppsvätskor, spyor och annat slafs eller så var det en mycket känslig biopublik. Det är usla skådisar och en hel del ladugårdsstora hål i plotten. Effekterna är ganska snygga men filmen är alldeles för korkad för min smak. Min största invändning, och det brukar jag ha inför filmer som rör folk som blir sjuka: Varför går man inte till doktorn när man håller på att spy upp sitt innanmäte?

Regi: Chad Archibald

betyg: 2/10

En man som heter Ove (2015 Sverige)

En-man-som-heter-Ove-PosterNär jag häromdagen såg filmen En man som heter Ove vandrade mina tankar till IKEA:s reklamfilm på bio som ger mig rysningar. Det är folk som ”spontant” ställer till med en grannfest och alla ska vara med. Det är kanske trevligt men vad händer om man inte vill vara med? Blir man då grannskapets paria? Nu har väl kanske inte denna reklamfilm så mycket med Hannes Holms senaste film att göra mer än att båda utspelar sig i ett radhusområde och propagerar att ju fler man är desto trevligare blir det. En myt anser jag, då det är sällskapet som spelar roll och att det kan vara jävligt skönt att få vara ifred när man vill  – något huvudpersonen i dagens film inte får vara.

Ove är en grinig änkeman som lever för att det ska vara ordning och reda i grannskapet. Efter att hans fru avlidit har livslusten försvunnit och när han en dag får sparken tar han beslutet att ta livet av sig. Tyvärr går hans planer i stöpet då omgivningen tränger sig på i form av grannar som vill ha hjälp med än det ena och än det andra.  Hur kommer det att gå för Ove?  Kommer han att upptäcka hur trevligt det är att umgås med sin medmänniskor? Kommer han att finna Kay Pollack glädjen i livet? Jag skulle tro att inte en människa i detta land inte vet hur det kommer att sluta oavsett om man har sett filmen eller inte. En kvart in i filmen är storyn klappad och klar och det är bara att sitta och checka av allt som kommer ske, tänk om stryktipset kunde vara lika förutsägbart. Gör detta En man som heter Ove till en dålig film? Absolut inte! Jag har en fäbless för dessa filmer som behandlar griniga gubbar med ett hjärta av guld och som ständigt har en one-liner på lut tex St Vincent, Den bästa sommaren etc. Filmerna följer en snitslad bana och är oftast ganska trevliga om än förutsägbara.

Dialogen flyter på bra och naturligt och känns inte så där stel som den oftast gör i svenska filmer. Skådisarna är kompetenta man bjuds på en del skrocktillfällen och filmen är trevlig i största allmänhet.

Vill man bli utmanad och överraskad ska man inte se denna film men om man däremot vill ha en stunds trevlig underhållning fyller filmen definitivt sin funktion. Jag undrar däremot varför det inte görs filmer om griniga kärringar som har ett hjärta av guld?

Nu hoppas jag bara att jag inte drabbats av regissörens vrede då jag likt en del bloggkollegor inte tokhyllat filmen men det är en risk jag är villig att ta.

Regi: Hannes Holm

Betyg: 6/10

The Witch (2015 USA)

The-Witch-Poster-Large_1200_1776_81_sThe Witch eller The VVitch: A New-England folktale som tydligen är originaltiteln är en djupt deprimerande historia. Berättelsen utspelar sig i USA under 1600 talet. Det är grått och sorgesamt, folk ber konstant till gud och kvinnorna har vita hättor på skallen ett klädesplagg jag ständigt förknippar med ett slitsamt och trist liv. William har kastats ut från en koloni på grund av religiösa skäl (vilka är lite oklart) . Tillsammans med sin familj flyttar han ut i vildmarken. Det går bra tills den dag familjens yngsta barn försvinner. Händelsen följs av fler olyckor och det verkar som något ondsint håller till i skogen – eller inte…..

Som sagt detta är en deprimerande film både till handling och utseende. Filmen är så grå att man nästan inbillar sig att den är i svartvitt, rollfigurerna är inga muntergökar vilket man iofs kan förstå (då kvinnorna har vita hättor) och filmmusiken påminner en hel del om soundtracket i The Shining så det är verkligen ingen myshistoria man får sig till livs här.

The Witch är mer drama än skräckfilm då den handlar mer om en familj som faller sönder än om häxor och trolldom. Detta kan nog göra en och annan besviken då man kanske väntar sig skrik,  iofs är det gott om den varan i filmen men det är familjemedlemmar som skriker på varandra, och skräck. Det är en välspelad historia med Ralph Ineson (The Office) i en av rollerna flankerad av en hop uthärdliga ungar samt en utmärglad Kate Dickie som plågad mor. Filmen hade kanske vunnit på lite mer tempo samt att man gott kunde ha skippat den ålderdomliga engelskan. Det blir lite trögt när man droppar ett ”thee” i både tid och otid.

Vet man bara vad man ger sig in på är The Witch inte helt oäven fast det är mer Bergman än Craven.

Regi:Robert Eggers

Betyg: 6/10

London road (2015 Storbr)

91uPcI5tqIL._SL1500_London road syftar här på en gata i Ipswich där prostituerade kvinnor gjorde sina affärer till befolkningens förtret. Under 2006 härjade en seriemördare i området och han dödade fem kvinnor innan polisen spårade upp och grep förövaren. Tilläggas bör att gatan inte låg i något slumområde. Den bestod av radhus med små tillhörande trädgårdar. Det var mao inte en gata som man förknippar med prostituerade och seriemördare. I samband med händelserna intervjuade en reporter de boende på gatan. Det är dessa intervjuer som ligger till grund för musikalens texter.

Berättelsen kan sägas genomgå tre faser. Först speglas invånarnas oro över att det går en mördare fri. Vem ska han mörda härnäst? Även om mördaren inriktat sig på prostituerade är de boende oroliga över vem som blir nästa offer. Sångerna övergår från fruktan till hat när den skyldige grips. Samtidigt beskyller man de prostituerade och menar att de dragit ned området i smutsen och får skylla sig själva. I filmens sista fas handlar det om att gå vidare och man försöker arrangera ett trädgårdsfest för att skapa en gemenskap i området.

Om London road hade varit en vanlig spelfilm hade den nog funkat och kanske tom varit en bra film för den innehåller en hel del intressanta teman. Om London road hade varit en ”vanlig” musikal hade den möjligtvis fungerat men nu är så inte fallet. Av oklara skäl har man valt att pratsjunga sig genom större delen av filmen. En total avsaknad av melodier gör att jag ställer mig den enkla frågan: Varför väljer man detta tillvägagångssätt att berätta en historia? Jag kan begripa att filmen genom att nyttja denna berättarteknik bättre kan illustrera de känslor som präglar grannskapet men det blir trist i längden och jag kommer aldrig in i filmen som var en ren pina att ta sig igenom. Tom Hardy dyker upp i en pytteliten roll som taxichaufför men inte ens det kan lyfta denna ”kasta pengarna i sjön” produktion.

Nu börjar jag bli lite orolig och fruktar att årets musikalvecka helt håller på att kapsejsa frågan är om morgondagens film kan sätta skutan på rätt köl. Den handlar trots allt om sjömän.

Sofia har förhoppningsvis sett en trevligare film.

Regi: Rufus Norris

Betyg: 2/10

Black mass (2015 USA)

BlackMass-PosterJohhny Depp spelar den kriminelle bossen James ‘Whitey’ Bulger som härjade i Boston under flera decennier. Trots sin bakgrund fick han till ett avtal med FBI som inget annat ville att sätta dit den italienska maffian. Bulgers barndomsvän som arbetade inom FBI sydde ihop avtalet och man lovande att mer eller mindre lämna Bulger och hans kumpaner ifred om han förmedlade information till polisen. En människa med ett uns av sunt förnuft inser att detta är ett avtal som är skräddarsytt att gå käpprätt åt helvete vilket det också gjorde. Den största gåta är att planen överhuvudtaget realiserades.

Depp är mycket bra i sin roll som  Bulger, Joel Edgerton brukar vara stabil men här funkade han inte riktigt utan tangerar tom överspelets ädla konst av och till. De övriga skådisarna Cumberbatch, Bacon och Sarsgaard  har alldeles för lite speltid för att sätta sin prägel på filmen.

Det stora problemet med Black mass är att den i och för sig berättar en intressant historia men filmen spretar åt alla möjliga kanter och håll och har ingen styrsel. Jag får aldrig grepp på vare sig rollfigurer eller handling. Regissören Scott Cooper berättar sin historia från A till B men tappar hela tiden fokus. Händelser och personer passerar i snabb revy och jag blir aldrig riktigt klok på hur betydelsefulla de är för berättelsen. Det är många ämnen som berörs men de får aldrig en chans att sätta sig innan Cooper hastar vidare till nästa händelse. Min känsla av filmen blir att det är ett snabbt hoprafsat reportage över klantiga FBI agenter och hänsynslösa gangstrar i Boston och inte så mycket mer.

Regi: Scott Cooper

Betyg: 4/10

Unnatural (2015 USA)

Unnatural_2015_7020587För några år sedan gick det en årlig skräckfilmfestival som hette 8 films to die for. Filmerna var producerade av oberoende bolag och budgeten var kanske inte alltid så stor. Resultaten blev väl sisådär men historierna höll ofta ganska hög klass och merparten av filmerna var åtminstone intressanta för stunden. Efter en tids uppehåll dök festivalen upp på nytt förra hösten med åtta filmer som åtminstone på pappret verkade sevärda.

Filmen Unnatural tar avstamp i klimatkrisen. Det är inte obekant att isarna smälter och att ett antal olika djurarter kommer dö ut. Ett företag som sysslar med genforskning experimenterar på arktiska djur för att ändra deras dna så de kommer överleva den kommande/pågående katastrofen. Av oklar anledning har man valt isbjörnen som försöksdjur (jag tycker nog att det borde finnas fogligare djur att studera) och naturligtvis rymmer forskningsexemplaret som nu är både större och blodtörstigare än ursprungsdjuret. Hur detta skulle förbättra djurets chanser att överleva och om det är en bra affär för ett företag att skapa vandrande människoätare överlämnar jag till de som vill gräva ned sig i detaljer. Isbjörnen får korn på ett gäng fotomodeller som har flugits upp till Alaska för att fota bikinibilder mitt i vintern, även denna logiska kullerbytta överlämnar jag med varm hand till andra tittare att reda ut. Resultatet blir skrik och spring i snö med bikinis.

En s.k creature feature uppskattas alltid men den här filmen var kanske inte festivalens flaggskepp (får jag hoppas då jag har sju filmer kvar att se). Det filmen faller på är ett manus som helt saknar både sans och vett samt att en del av skådisarna är så usla att det är en befrielse för mig när de blir björnföda. Det finns trots allt en och annan kvalitetsskådis bla James Remar, Graham Greene och Ray Wise men de får kämpa i motvind. De två sistnämnda har på köpet alldeles för lite speltid. Även Sherilyn Fenn är med i filmen men där sitter jag nog mest och funderar över om hennes utseende beror på misslyckade plastikoperationer eller att åldern har tagit ut sin rätt.

Unnatural är inte någon bra film men den lyckas åtminstone med att vara underhållande i all sin kackighet och blir aldrig tråkig – alltid något.

Regi: Hank Braxtan

Betyg: 3/10

Paranormal activity 5 (2015 USA)

Paranormal_Activity_The_ghost_dimension_PosterEn familj flyttar in i ett hus och man hittar en låda med en videokamera och massa kassetter. Kassetterna innehåller filmer på okänt folk. Vi arma satar som nu tragglat oss igenom de tidigare filmerna i denna evighetsserie (känns det som) känner naturligtvis igen personerna på bandet då det var de som var med om spökerierna i förra filmen. Naturligtvis börjar det spöka och naturligtvis får familjefadern (konstigt att det aldrig är mammorna) en ide att sätta upp kameror i hela huset för att dokumentera fenomenen.

Har man som jag varit dum nog att se de övriga filmerna vet vi hur det går och däri ligger dessa filmers problem: De är alltför lika. Det blir inte ens spännande eller rysligt. Jag vet att det kommer dyka upp ett  medium/präst som ska utföra någon rit för att fördriva demonen och jag vet att riten kommer att misslyckas. Inte av den anledningen att riten utförs fel eller att någon gör ett misstag utan därför att riter av detta slag alltid misslyckas så man kan ha lite skrik och gapande i slutet. Sedan är det dags att invänta nästa del i serien som får premiär lagom till nästa höst. En del innovativa spökerier är med i filmen men jag är numera ordentligt trött på konceptet. Or-dent-ligt trött.

Regi: Gregory Plotkin

Betyg: 2/10

Intruders (2015 USA)

Intruders-Movie-PosterAnna lider av torgskräck och har inte lämnat sitt hus som hon delar med sin sjuklige bror på många år. När så brodern dör blir det dags för begravning men Anna kan inte förmå sig att lämna hemmet. Ett gäng inbrottstjuvar tar för givet att hon lämnat huset och tänker passa på att länsa fastigheten under begravningen och har naturligtvis inte räknat med att Anna är hemma. Till en början verkar det vara en enkel historia med tre män mot en kvinna som dras med psykiska problem men Anna är inte alls så försvarslös som hon kan verka vid första ögonkastet.

Intruders som också fått den alternativa titeln Shut in är relativt roande åtminstone till en början. Det är lite småspännande när Anna jagas över högt och lågt i det stora huset. Problemet är att manus inte riktigt räcker till en långfilm och det kastas in en tvist som kändes ordentligt krystad. Filmens sista halvtimme är lite smådryg men Intruders hade åtminstone en bra start men har lite svårt att nå hela vägen in i mål. Skådisarna är dock helt ok med Rory Culkin som mest kända namn.

Regi: Adam Schindler

Betyg: 4/10

The Corpse of Anna Fritz (2015 Spanien)

the+corpse+of+anna+fritzDetta torde vara en film som faller Cecilia Johnsson (ordförande  LUF Stockholm)  i smaken. När den firade filmstjärnan Anna Fritz plötsligt dör hamnar liket som sig bör på bårhuset. Där jobbar Pau som skickar bilder på liket till sina kompisar. Sent på kvällen dyker kompisarna upp på sjukhuset för att kolla in liket IRL. Att påstå att besöket i bårhuset spårar ut är en underdrift i sammanhanget och snart har alla inblandade helt tappat kontrollen över händelseutvecklingen.

Filmen dras med ett stort problem och det är att de tre manliga huvudpersonerna är alldeles för sjuka i huvudet. Ok att hitta en människa utan några hämningar kan man kanske köpa men inte två. En förklaring skulle möjligtvis vara ordspråket lika barn leka bäst men det blev ändå lite val magstarkt för att jag ska kunna acceptera händelseutvecklingen. Jag hade lättare kunnat köpa konceptet om det varit bröderna från filmen Wrong turn som förvirrat sig in på bårhuset men nu är det som sagt tre till synes någorlunda normalt funtade (åtminstone på ytan) killar. Tar man sig förbi filmens första frånstötande tjugo minuter visar det sig att The Corpse of Anna Fritz utvecklas till att bli en stundtals riktigt rafflande thriller med en och annan ”hålla andan” scen. Det är en standard thriller men med ett öppning som troligen kan få de flesta att ångra att de inte valde en annan film till fredagsmyset.

Regi: Hèctor Hernández Vicens

Betyg: 5/10

Spotlight (2015 USA)

spotlight_ver2Än en film i den till synes ändlösa rad av BOATS som svämmar över marknaden. Den här gången handlar det om pedofila präster och undersökande journalister. Tidningen The Boston globe har fått en ny redaktör. Han ber ett team  journalister som vanligtvis fritt får välja vad de ska arbeta med att kolla upp några anmälningar mot katolska präster som sägs ha förgripit sig på barn sina församlingar. Journalisterna börjar gräva i fallen och kommer till insikt att skandalen är mycket större än vad man kunnat föreställa sig. Det som är värst är att så många personer verkar känna till vad som sker och skett men väljer att blunda då man vill undvika en skandal.

Just det sistnämnda kändes märkligt då filmen utspelar sig 2001 och inte 1501 men man glömmer lätt bort att USA är ett mycket religiöst land där kyrka och religion har en avsevärd större betydelse än i Sverige.

Spotlight är en vad jag kallar en gedigen film. Den berättar sin historia rakt på, kör inte med onödiga konstnärliga utvikningar och är kompetent producerad. Det är kanske inte en film som hamnar på någon topplista för mig men den gör det den ska. Skådisarna är mycket bra och man har samlat ihop en gäng som kan sitt yrke. Mark Ruffalo, Michael Keaton, och Rachel McAdams för att nämna några. Filmen gör även att att jag börjar fundera över ett och annat, en positiv känsla då man får suga på filmkaramellen lite extra.

Jag blir smått fascinerad över både kyrkans och makthavarnas ovilja att ta tag i problemet med prästerna som förgriper sig på barn. Denna ovilja att gå till botten med problemet är för mig nästan obegriplig. Jag undrar också över om det är de katolska prästernas påtvingade celibat som lockar fram de pedofila dragen eller är det som så att potentiella pedofiler söker sig till kyrkan? I den andra ändan av spektrat är det intressant att se vilket bra jobb journalister kan utföra när de ges möjligheten att få göra ett ordentligt arbete. Frågan är om den chansen ges i dag i jakten på att vara först med en nyhet samt samla klick på nätet.

Filmen avslutas med att man listar städer i världen där dessa präster har härjat. Det är många platser som nämns och jag inser två saker. Dels att problemet har ofattbara proportioner och dels att jag kanske hade tur då jag som katolik tillbringade en stor del av min barndom i kyrkan men tydligen då med präster som tog sitt uppdrag på allvar.

Regi: Tom McCarthy

Betyg: 7/10

The Revenant (2015 USA)

maxresdefault (1)

 

maxresdefault

the-revenant-snow-820x448

TClT9XK66BM

Ja det blev tyvärr inte roligare än så här. Jag ville verkligen tycka om The Revenant  filmen ståtar med skådisarna Hardy & Di Caprio. Regissörens tidigare filmer har jag gillat men nu blev det mest Leonardo Di Caprio som grimaserade sig genom vildmarken i två och en halv timme. Jag kan lugnt påstå att jag haft det roligare när jag gått på bio. Filmen är dock välproducerad och skådisarna är bra på att se plågade ut (Di Caprio) och stirra (Hardy). Det är också fina naturbilder och vyer men jag föredrar nog Mitt i naturen kl 19:00 på söndagarna.

Regi: Alejandro González Iñárritu

Betyg: 4/10

 

Jeruzalem (2015 Israel)

MV5BMTc2MjU2ODY3M15BMl5BanBnXkFtZTgwMTg5OTc3NTE@._V1__SX1857_SY903_Två amerikanskor, Rachel och Sarah har planerat att dra till Tel Aviv. När de träffar den unge antropologen Kevin på flyget bestämmer de sig hastigt för att hänga med honom till Jerusalem. I den heliga staden går livet på halvfart då det är den judiska högtiden Yom kippur, förlåtelsens högtid. Oturligt nog för Rachel och co är inte Gud speciellt förlåtande då han väljer att öppna portarna till underjorden som spyr ut massa oknytt som ska rensa upp bland syndarna. I stället för disko och paraplydrinkar i Tel Aviv blir det en flykt för livet när man försöker ta sig ut ur den hemsökta staden.

Om detta hade varit en vanlig spelfilm hade Jeruzalem troligtvis varit en riktigt rafflande historia men nu har man av outgrundlig anledning valt att göra den till en f/f film och då på ett osedvanligt krystat vis. Rachel har nämligen fått ett par hightech glasögon (google glasögon?) av sin pappa som hon har på sig och de filmar allt och funkar ungefär som att man skulle ha en i-phone intryckt i ögat. Krystat och trist och denna åsikt kommer från en man som vanligtvis inte har några större problem med s.k f/f filmer.

Jeruzalem följer f/f dramaturgin. Först ska tekniken som förklarar varför allt filmas live introduceras på detta följer en presentation av huvudpersonerna. Sedan är det dags för halvtimmen där det inte händer så mycket men man anar att det lurar ugglor i mossen. Detta moment följs av att nämnda ugglor gör entré och filmen tar fart för att avslutas med en sisådär tjugominuters flås och spring mao inget nytt under solen. Jag hävdar dock bestämt att det hade varit en bra film om den filmats normalt så man haft en chans till att bygga upp dramaturgin bättre. Jeruzalem passar helt enkelt inte att vara en f/f film. Däremot var två saker intressanta.

Filmen är israelisk och är den tredje jag ser från detta konfliktfyllda land. Det lustiga är att i de filmer jag sett har konflikten som existerar berörts men då behandlats med oväntad eftertanke och förståelse. Det är kanske fjantigt att påpeka men jag får trots allt en strimma av hopp då man faktiskt anstränger sig i filmens fiktiva värld att försöka visa att samförstånd och förståelse existerar. Det värmer lite för det hade varit lätt att skildra ena eller andra sidan som osympatiska stollar. Hollywood någon?

Personligen har jag aldrig varit speciellt intresserad av att åka till Jerusalem av flera skäl. Dels finner jag det inte så trevligt att åka till ett land där det kryllar av militärer i vart och vartannat gathörn. Jag hyser också en misstanke om att jag skulle drabbas av Jerusalemsyndromet och tror inte att min fru skulle uppskatta att få jaga rätt på mig medans jag invirad i hotellets lakan ska frälsa världen (fast jag ska erkänna att det hade varit roligt att ha episoden på film). Efter att ha sett dagens mediokra rulle blev jag mot all förmodan lite småsugen att dra till denna stad för det var trots allt riktigt fina bilder och vyer över Jerusalem.

Regi: Doron Paz, Yoav Paz

Betyg: 3/10