Tenet (2020 Storbr)

Filmer gjorda av regissören Christopher Nolan brukar alltid vara välgjorda och ha ett manus som är lite extra klurigt. Det är sällan hans filmer är dåliga men kanske inte heller alltid bra. Det var ett tag sedan jag såg en film av Nolan där jag fick en wow-upplevelse, Inception (2010) för att vara mer specifik. Av den anledningen var jag inte speciellt pepp på hans senaste rulle Tenet.

För att inte spoila alltför mycket berättar jag inte mer om handlingen än att filmen bäst kan beskrivas som en Bondrulle med ett krångligt manus. Tenet har fått viss kritik för att vara för invecklad och nödgas därför till pauser så rollfigurerna får förklara för oss tittare vad som sker. Nolan löser detta genom att filmens huvudperson som även han är helt ovetande om vad som händer  får plotten bitvis förklarad för sig av olika personer han stöter på under filmens gång. Mig störde det inte nämnvärt och jag tyckte förklaringarna flöt in fint i filmen. Det är en krånglig historia som Nolan berättar men jag tyckte nog att jag hängde med i svängarna även om jag säkerligen missade en hel detaljer. Vid en eventuell omtitt lär jag nog få en och annan aha upplevelse.

Tenent är förvillande lik en Bondfilm och den har samma uppbyggnad. Det startar med en actionscen går vidare med lite snack, skurken presenteras, det finns en dam i nöd att rädda,snacket leder till nästa actionscen och så upprepas denna formel till sluttexterna. Upplägget funkar och det är en välgjord film med bra manus, foto och framförallt filmmusiken av Ludwig Göransson. Däremot dras filmen med en hel del problem som jag numera förknippar med regissören.

Filmens ide är för intressant för att det ska bli spännande, jag sitter mer och funderar på vad som händer än att låta mig dras med i berättelsen. Att visualisera sin grundidé verkar vara mer intressant för Nolan än själva berättelsen, något som gestaltas av ganska så ointressanta rollfigurer som iofs spelas av genomgående bra skådisar. Resultatet blir en bitvis häftig upplevelse men jag bryr mig inte ett dugg om hur det går för filmens inblandade eller världen för den delen. Det var dock positivt att Tenet till skillnad mot Nolans senaste filmer inte var tråkig. The Prestige är och förblir regissörens bästa film till dags dato kanske för att det fanns med känslor i den filmen.

Regi: Christopher Nolan

Betyg: 6/10

Avengers: Age of Ultron (2015 USA)

10869325_591589580977275_2778898650041679518_oSå var det än en gång dags att samla en hög superhjältar i en och samma film. Den här gången möter man en av mina favoritskurkar när det rör sig om Avengers (den andre är Kang) nämligen roboten Ultron. Tony Stark har ångest och skapar/väcker (?) i ett obetänksamt ögonblick en artificiell intelligens som han hittat i Lokes stav som man tagit från Hydra. Tanken är att A:I:n ska fungera som ett fredsbevarande försvar men den kommer logiskt fram till att det är människan som är det största hotet mot vår planet och lägger upp en mycket omständlig plan till att förinta mänskligheten.

Det känns lite som att festen är över och nyhetens behag har lagt sig. Avengers: Age of Ultron är inte en dålig film men som tittare har jag sett allt och inget nytt dyker upp. Stark är smådryg, Thor bullrig, Captain America präktig etc. En fördel med filmen är att man slipper introducera alla hjältarna till varandra än en gång som i första filmen utan kan dels sätta igång med handlingen snabbare samt lägga tid på att fördjupa hjältarnas inbördes förhållanden.

Man har i vanlig ordning lagt in lite smågodis för oss serienördar där både Klaw och Wakanda (Black panthers hemland) dyker upp. Av någon dunkel anledning har man också valt att ta med syskonen Maximoff i filmen. Då de egentligen är mutanter och rättigheterna till figurerna är lite oklara har man i filmen gett dem en annan bakgrundshistoria men deras personligheter och krafter, åtminstone i Quicksivers fall, speglar originalen bra. När man har ett femtiotal andra Avengers att välja på blir jag lite fundersam varför man prompt måste välja två som kan ställa till problem i framtida filmer när det rör rättigheter och storys, speciellt nu när det snackas om att Sony som har Spiderman och X-men ska samarbeta närmare med Marvel.

Age of Ultron bjuder på vad den ska vare sig mer eller mindre. Filmen blir aldrig tråkig (trots sin långa speltid) men aldrig speciellt upphetsande. Under den sista halvtimmen känner jag mig en anings mätt på all action. En film blir inte bättre därför att man mosar 1000 robotar i stillet för tio. Till slut blir det sövande med alla fighter, byggnader som rasar och argsinta robotar. Filmen är ok men inte mer.

Regi: Joss Whedon

Betyg: 5/10

Godzilla (2014 USA)

Godzilla_(2014)_posterPå hemväg efter filmen funderar jag över hur det kommer sig att jag inte blir mer upphetsad över en film som innehåller monster som fightas, explosioner, raserade städer och en och annan snygg scen. Filmen Godzilla börjar bra. I förtexterna körs det gamla journalfilmer från femtiotalet och man börjar ana att det rör sig om någon form av konspiration. Berättelsen hoppar sedan fram till 1999 där det sker en olycka på ett kärnkraftverk i Japan  för att sedan ta ett sista skutt framåt i tiden till 2014. Ford Brody är nyss hemkommen från Afghanistan(?) när han får ett telefonsamtal som rör hans far. Pappan har blivit arresterad då han försökt smita in på området för kärnkraftsolyckan 1999. Sonen får packa sin väskor igen, lämna fru och barn för att hämta hem sin far. Hemresan blir dock inte så enkel då pappan är övertygad om att man mörkar vad som egentligen hände den där ödesdigra dagen 1999. Det står snart klart att det är en konspiration av globala mått som involverar både monster och atombomber.

Godzilla har ett helt ok manus om man nu accepterar lite logiska kullerbyttor och monster på hundra meter samt att Godzillas medverkan var lite vag, han/hon spelar konstigt nog andrafiolen i filmen. Den första halvtimmen är bra men sedan tappar filmen fart trots en hel del maffiga scener som är bra för stunden. Om jag skulle jämföra Godzilla med Jurassic park är det en sak som skiljer de två filmerna åt. I den sistnämnda filmen bryr jag mig om människorna blir dinosauriemat eller inte. När det rör Godzilla kan ödlan käka upp hela skådespelarensemblen om den så vill och jag skulle inte ens höja på ögonbrynen. Troligtvis skulle denna handling vara till filmens fördel då man av någon oklar anledning har valt att skänka filmens huvudroller till Aaron Taylor-Johnson och Elizabeth Olsen Jag har stött på gråsuggor i mina rabatter med större personlighet Till på köpet har paret man ska tänkas bry sig om begåvats med ett barn som ger ett svagbegåvat intryck (absolut en kandidat för ödlemat om jag fick bestämma). Man har trots allt en hel den bra skådisar i filmen tex Bryan Cranston och Juliette Binoche men de ges ingen chans att få glänsa då allt ljus faller på det trista paret. Så det enkla svaret på den inledande frågan blir: Det spelar ingen roll hur mycket pengar och datorkraft man pumpar in i en film om de mänskliga karaktärerna inte lyckas väcka några känslor hos tittaren. Filmen är en besvikelse men en välgjord sådan och gillar man slagskepp och helikoptrar blir man nog glad för de har mer speltid än filmens monster.

Regi: Gareth Edwards

Betyg: 5/10

Kick-Ass 2 (2013 USA)

kick-ass-2När vi återser Dave Lizewski (Kick ass) och Mindy Macready (Hit girl) har det gått en tid sen sist. Dave har hängt av sig dräkten men känner sig sugen på att börja patrullera på gatorna som Kick-Ass. Mindy har lovat sina fosterföräldrar att hon ska göra sitt bästa för att leva ett normalt liv. Ett löfte som inte är det lättaste att hålla då: Dave tjatar på henne att hon ska återuppta rollen som Hit girl, skolan är en avsevärt svårare social miljö att klara sig i (med allt vad mode, hackordning och vilka band man ska gilla) än New Yorks skuggsida. Att en ny superskurk, The Motherfucker, har gjort entré med siktet inställt på Kick-Ass gör Mindys beslut att gå i förtidspension som superhjälte än svårare. Vi  som sett den tidigare filmen vet hur det kommer att sluta:Kroppsvätskor och annat slafs.

Efter att ha läst uppföljarna Kick-Ass 2 samt Hit girl som ligger till grund för den här filmen var jag tveksam till hur filmatiseringen skulle bli. Förra filmen var blodig men innehöll även ganska mycket humor, serien Kick-Ass var dock inte så rolig utan ganska mörk och t.om lite smådeppig. Uppföljarna var direkt obehagliga så jag var som sagt tveksam över hur adaptionen skulle lyckas. Turligt nog har man tänkt till ordentligt och lämnat de värsta excesserna i serien bakom sig. Filmen Kick-Ass 2 är likt sin föregångare gjord med gott humör och på sina ställen otroligt rolig även om man ibland tangerar gränsen till larvighet. Skådisarna är bra och naturligtvis är det Chloë Grace Moretz som är filmens starkaste lysande stjärna. Även Jim Carrey dyker upp som Colonel Stars and Stripes,  en roll han klarar av med bravur.

Nu har iofs nyhetens behag falnat något. Jag myser när Hit girl går loss på skurkarna, klart att jag skrattar när The Motherfucker visar sig vara mer än lovligt korkad men det känns inte lika nytt och fräscht och överraskande som i förra filmen. Jag har lite svårt för Daves voice-over som gott kunde bantats ned en aning och en del dialog hade mått bra av att finslipats lite. Det är petitesser men kombinerat med bristen av nyhetens behag blir det inte toppbetyg till filmen. Å andra sidan varför sitta och klaga på småsaker när jag hade en mycket trevlig stund i biofåtöljen.

Regi: Jeff Wadlow

Betyg: 8/10