Suicide squad (2016 USA)

Suicide_Squad_PosterSuicide squad är den tredje filmen från Warner i deras reboot på DC: s superhjälteuniversum. Superman var helt ok, vårens Batman v Superman drogs med en hel del problem men här lyckas man delvis med att vända skutan på rätt köl.

Filmen startar direkt efter händelserna i  Batman v Superman. USA:s regering bestämmer sig för att sätta ihop en en grupp av individer med extraordinära förmågor för att möta eventuella hot från s.k metamänniskor. För att kunna kontrollera sin grupp väljer man s.k superskurkar och injicerar de med en bomb som smäller av om de inte sköter sig. Lagom till man startat upp projektet löper en superskurk amok i en stad och de motvilliga medlemmarna i Suicide squad kastas direkt in i hetluften.

Efter att ha hört allt negativt om filmen var mina förväntningar låga vilket kanske är en anledning till att jag fann Suicide squad vara helt ok. Jag har inte läst speciellt mycket av serien som ligger till grund för filmen men kände till de flesta karaktärerna. Till skillnad mot Marvel som har en tendens att downsiza sin superskurkar (Mandarin och Baron Zemo) ändrar man inte alltför mycket på sina grundkoncept i DC filmerna viket iofs är bra men kan leda till problem om man använder för farliga skurkar (kommer till det snart). Skådisarna och deras rollfigurer funkar relativt bra även om Will Smith känns lite felcastad i rollen som Deadshot. Det finns inte en chans i världen att han övertygar som världens farligaste lönnmördare.

Problemen med filmen är den något halvtaskiga dialogen och jag känner av och till att orden inte riktigt ligger rätt i munnen hos filmens rollfigurer, inte ens Harley Quinn som blivit något av en favorit klarar sig undan med sina iofs tacksamma one-liners som annonseras i god tid innan de fälls. Det andra problemet är denna förkärlek hos Warner och dess manusförfattare att dra på för stora växlar alldeles för tidigt om nu tanken är att man ska göra flera filmer. Redan i sitt första uppdrag möter gruppen ett hot som kan förinta världen vilket även sker i de tidigare Warner filmerna (Superman – General Zod och Batman v Superman – Doomsday) så jag undrar lite försynt vad de ska trolla fram för att öka insatserna i nästa film?  Finalen är även den lite trist med den sedvanliga cgi-festen med byggnader som rasar till höger och vänster.Det börjar kännas lite uttjatat nu, jag tycker mig nu ha sett raserade byggnader och virvlande moln ur alla vinklar och vrår.

Trots mina invändningar ser jag gärna en uppföljare för jag hade en ganska trevlig stund  även om filmen kanske var en kvart för lång – som så oftast är fallet med dagens filmer.

Regi: David Ayer

Betyg: 6/10

Annonser

Pompeii (2014 Kanada)

pompeii-posterAv och till blir jag lite sorgsen till sinnes när jag ser en film. Det sker oftast när man märker att möjligheterna till en höjdarrulle finns men att någon har schabblat bort chansen till fullträff någonstans på vägen trots att man hade öppet mål redan från start. Pompeii är en sådan film och fyra personer bär på en kollektiv skuld till min sorg.

Det som talar för filmen är 100 miljoner dollar i budget samt en simpel historia som i rätta händer kan fånga publiken. Här rör det sig om Titanickonceptet än en gång men man har bytt ut en sjunkande båt mot en mullrande vulkan. Man har kanske inte världens bästa skådisar men de är åtminstone intressanta, Adewale Akinnuoye-Agbaje, Emily Browning, Kiefer Sutherland och Erik Haag (förlåt Kit, Jon, Snow, Harington).

Det som talar mot filmen vid en första anblick är nog bara dess regissör, Paul. W.S Anderson vars filmer bara blir sämre och sämre. De största skurkarna i dramat är dock filmen tre manusförfattare som kokat ihop en dialog och ett manus som ingen regissör i världen kan göra något vettigt av.

Storyn är enkel: Slaven och gladiatorn Milo skeppas till den romerska staden Pompeji för att kämpa i stadens gladiatorspel. På vägen till Pompeji hjälper han till med att avliva en skadad häst. Ägarinnan till hästen en ung adelsdam, Cassia, blir så imponerad över den skäggige gladiatorns hästavlivningshandlag att hon blir blixtförälskad. Cassia har varit i Rom men lämnat staden hastigt för att fly från en besatt friare med psykopatiska drag. Friaren som spelas av Kiefer Sutherland i illasittande romarrustning följer efter Cassia till Pompeii och ett triangeldrama uppstår med en mullrande vulkan i bakgrunden.

Klichéer en masse och en infantil dialog som får mig att snyfta av skam tillsammans med CGI-effekter som är hellre än bra gör detta till en mycket dyr skitfilm. Värre är det nog för skådisarna som säkerligen kom till vissa insikter under och efter filminspelningen. Kit Harrington att han troligen hade få konkurrenter alternativ otrolig tur när han knep rollen som Jon Snow. Carrie-Anne Moss satt troligen sena kvällar i sin trailer och undrade över vart den spirande skådespelarkarriären tog vägen efter Matrix.  Värst blir det nog för Emily Browning när hon ser det färdiga resultatet och förstår att tillsammans med Sucker punch har denna film effektivt dödat alla chanser till en framtida filmkarriär.  Men mest olycklig är jag över att man inte lade 100 miljoner dollar på något vettigare.

Regi: Paul W.S Anderson

Betyg: 2/10

Thor: The Dark world (2013 USA)

untitled vvDet rullar på i Marvels superhjältefilmsuniversum. Nu var det dags för uppföljaren till Thor, en film som var förvånansvärt bra. Serien Thor har aldrig varit en favorit hos mig och det var nog kanske därför jag gillade förra filmen så pass mycket då mina förväntningar vara låga. I The Dark world får vi möta Malekith som är en svartalv (fråga mig inte vad det är men paradoxalt nog har han ett blekvitt ansikte så vitalv hade varit en mer passade rasbeskrivning). Han är filmens skurk och vill ändra om universum så att mörkret härskar. Detta kan bara göras vart 5000:e år och nu har han en ny chans tack vare Jane Foster (Thors ”flickvän”). Hon har fått i sig ett ämne, eter, som kan hjälpa Malekith i sitt arbete att ändra på universum. Jag tar och stoppar här i mitt försök att beskriva filmens handling, ni ser själva vilken manusmässig soppa detta är.

Då detta är tvåan är det mer av allt: Slagsmål, byggnader som rivs och uppblåsta tal och som ”bonus” en naken Stellan Skarsgård. Vi får tyvärr se mer av det kitschiga Asgård och mindre av jorden. Dvs precis det som gjorde förra filmen så underhållande med en malplacerad Thor i vår värld. Manuset är så fullt av logiska luckor och historien ger ett intryck av att man hittat på den vartefter man filmat den. Med en något enklare handling hade den kanske kunnat vara någorlunda underhållande nu blev det mest förvirrat och gapigt.

Det finns dock försonande drag. Filmen har gott om scener där man får sitta och skrocka lite för sig själv i biomörkret. kanske inte världens fyndigaste skämt men de passar in i filmen. Skådisarna sköter sig bra överlag och en del av fighterna är ganska läckra. Sir Anthony fortsätter däremot att jobba stenhårt för att se uppstoppad ut.

Man kanske inte ska ha för stora krav på en film av det här slaget. Den kör inte med någon falsk marknadsföring utan är vad den utger sig att vara: Bullrande underhållning för stunden. Men det kanske kunde vara ide att utveckla konceptet lite och jobba hårdare med manus för annars kan publiken komma att tröttna, åtminstone jag.

Sitt kvar för efter en stund kommer det en extra scen som troligen har med den kommande Marvelfilmen Guardians of the Galaxy att göra.

Regi: Alan Taylor

Betyg: 4/10

Bullet to the head (2012 USA)

Bullet-to-the-Head-Fan-Made-PosterStallone spelar lönnmördaren Jimmy Bobo. Under ett uppdrag blir Bobo och hans kollega lurade av sina uppdragsgivare som istället för att betala för utförda tjänster istället försöker döda Bobo och hans partner. Attentatet lyckas till hälften och Bobo börjar leta efter de svekfulla uppdragsgivarna. Under sin jakt väljer han att motvilligt sammarbeta med polisen Sung Kang som även han är ute efter samma personer.

Det är Walter Hill som står bakom kameran och han upprepar halvt om halvt sitt koncept från sin film 48 hours. Problemet här är att Taylor Kwon som spelar polisen Kang har mindre utstrålning än ett paket fiskpinnar. Med blankt och uttryckslöst ansikte säger han sina repliker och skrider (även om han springer och slåss ibland) genom filmen. Samspelet mellan Stallone och Kang är ickeexisterande. Stallone däremot känner jag att jag saknat, jag inser också att han troligen är en bättre skådis än vad han får visa. Iofs är det kanske enkelt att mata på med halvdana actionfilmer och casha in lönechecken. Jag skulle verkligen vilja se honom i något annat där han får en chans att visa vad han går för som skådespelare som tidigare gjort,  t.ex Copland.

Det är en hel del intressantata skådisar som dyker upp i birollerna. Jason Momoa (Game of thrones, Conan) är bra som skurk och Christian Slater är härligt irriterande som slem advokat. Att Adewale Akinnuoye-Agbaje (sug på det namnet) dök upp var en glad överraskning då han blev en uppskattad skådis sedan jag såg honom som Adebisi i Oz för många herrans år sedan.

Bullet to the head är inget att hurra för men det var trevligt att få se Stallone igen och det var en hel del intressanta skådisar i birollerna. Tyvärr drar ”skådisen” Kwon ned upplevelsen rejält, speciellt då han är med i var och varannan scen.

Regi: Walter Hill

Betyg: 4/10

G.I.Joe:Rise of the cobra (2009)

gi-joe-rise-of-cobra-20090803002735763_640w

När NATO trupper fraktar ett nytt topphemligt vapen blir de attackerade av en okänd grupp som försöker ta vapnen, i sista stund blir de räddade av de internationella styrkan G.I Joe. Två av de överlevande NATO soldaterna går med i G.I Joe, När sedan terroristerna trots allt lyckas komma över de hemliga vapnen gäller det att rädda världen.

Filmen är regisserad av Stephen Sommers (Mumien, van Helsing) och den har Sommers alla kännetecken: folk som har skrattretande brytning (i denna film skotska), kvinnor i sexiga outfits, dialog och skådespeleri som studtals tangerar kalkonklass men hans filmer är ofta mycket underhållande och innehåller en berättarglädje som gör att i alla fall jag bortser från det tidigare nämnda. Filmen är fartfylld och det blir aldrig tråkigt, vill man ha två timmars action blir man inte besviken. En biljakt i Paris är bland de häftigare jag sett på länge. Jag har dock mina misstankar att dockorna som är förebilden för filmen  hade klarat av skådespeleriet minst lika bra som sina mänskliga motsvarigheter.

Regi: Stephen Sommers

Skådespelare: Sienna Miller, Dennis Quaid m.fl

Betyg: 6/10