Bullet head (2017 USA)

Efter ett misslyckat rån flyr tre rånare in i ett övergivet (och mycket stort) kommunalt förråd. Deras bil har havererat och bytet är fortfarande kvar i det medhavda kassaskåpet. Det finns inte så mycket att göra än att invänta solnedgången och sedan fly i skydd av mörkret. Rånarna är dock helt omedvetna om att lagret använts för illegala hundkamper och i byggnaden finns det en hund som även är mycket avogt inställd till människor.

Detta hade kunnat bli en mycket spännande film, vilket också var min förhoppning, men filmens regissör har inte material till en långfilm och blandar därför in små sidohistorier som rånarna berättar för varandra medan de får tiden att gå. Något de fortsätter med efter att den blodtörstiga besten gjort entree. De är lite väl avslappnade för min smak. Visst blixtrar det till när hunden dyker upp lite då och då som gubben i lådan men i övrigt lunkar filmen på. Vidare har regissören krånglat till det med att även ge hunden en bakgrundshistoria och filmens slut var alldeles för sentimentalt för min smak. Om man istället hade koncentrerat sig på elak hund + potentiella offer + jakt och krypande spänning hade filmen blivit avsevärt bättre men jag anar att regissören hade större ambitioner än detta och krånglade till det för sig alldeles i onödan.

Regi: Paul Solet

Betyg: 4/10

Third person (2013 USA)

Paul Haggis som gjorde filmen Crash  ligger bakom den här filmen. Jag visste inte så mycket om handlingen men skådisar som Olivia Wilde, Liam Neeson och Adrien Brody lockade. Vi får följa tre olika historier under den över två timmar långa filmen. En författare som kämpar med sin senaste roman på ett hotell i Paris tillsammans med sin älskarinna. En amerikan i Rom som blir involverad i människosmuggling och en kvinna i NYC som är involverad i en hopplöst fall angående vårdnaden om sin son.

Jag vet inte vad som är fel med filmen men något är det. Det är en irriterande film som strävar efter att vara lite klurig och djup men misslyckas totalt. Filmens huvudberättelse med författaren är helt överflödig och trist. Neeson som spelar författaren känns gubbsjuk och hans älskarinna som spelas av Wilde verkar och visar sig mycket riktigt vara totalt obalanserad. Historien i NYC är förvisso lite hjärtskärande men på det stora hela är det en axelryckning. Bäst är berättelsen som utspelar sig i Rom och jag undrar varför man inte bearbetade den storyn till en långfilm istället. Varje historia har en ansträngd tvist och som om detta inte skulle räcka avslutas hela filmen med en vändning som bara blir pretentiös. Orden självgod, överarbetad och slöseri med pengar passar in bra som beskrivning av denna film.

Regi: Paul Haggis

Betyg: 2/10

 

The Experiment ( 2010 USA )

Filmen är en amerikansk nyinspelning av en tysk film, Experimentet 2001, som var baserad på en bok som i sin tur baseras på ett riktigt experiment, The Stanford experiment. Det experimentet gick ut på undersöka hur människor beter sig i fångenskap.

Travis (Brody) behöver pengar till en resa och tar ett erbjudande om att delta i ett experment mot betalning. En grupp män isoleras och delas upp i två grupper, fångar och vakter.  Vakterna som leds av Barris (Whitaker) kommer snabbt i konflikt med fångarna och experimentet spårar ur men det kommer ingen och avbryter försöket som nu blivit en fråga om liv och död för fångarna.

För att göra historien mer spännande måste man ta till mer eller mindre osannolika och ologiska förklaringar vilket gör att jag sitter mest och irriterar mig. Upplösningen är en uppvisning i mental härdsmälta i sitt försök att förklara hur experimentet kunde gå fel. Brody och Whitaker spelar sina roller väl men de får kanske en för dominerande roll i dramat vilket gör att de övriga fångarna och vakterna till största delen får agera statister till huvudpersonernas konflikt. Jag har faktist svårt att finna något större engagemang i filmen. Man kan kanske få sig en funderare över det mänskliga psyket men så mycket mer är det faktiskt inte. Den tyska versionen är aningen bättre men bara aningen.

Regi: Paul Scheuring

Betyg: 4/10

Giallo ( 2009 Italien )

Jag har fortfarande problem med att bestämma mig om jag gillar Argento eller inte. Hans filmer är snygga att se på trots allt våld och obehagligheter. Samtidigt präglas de ofta av stelt skådespeleri som ibland går över gränsen och blir amatörmässigt. Jag undrar om Argento kan ha problem med att sammanlänka estestik med trovärdigt skådespeleri. Utan att vara någon expert på Argento och film verkar det som Argentos mål är att göra så snygga filmer som möljligt och att intresset för vettiga repliker och , ibland, manus är sekundärt,  jag vet inte men det är bara en teori. Hur som helst är hans filmer vare sig ointressanta eller tråkiga, åtminstone inte de alster jag sett än så länge.

I Giallo är det en seriemördare som härjar runt. Han kidnappar vackra kvinnor, vanställer offren och dumpar liken lite här och där i staden. En fotomodell blir kidnappad och hennes äldre syster slår sig samman med en polis för hitta seriemördaren. Det blir en jakt mot klockan då mördaren brukar vänta lite med att döda sina fångar.

Som jag tidigare skrev. Giallo är småspännande och snygg att titta på. Repliker, manus och skådespeleri hör däremot inte till filmens starka sida. Inte ens Adrien Brody lyckas med att lyfta den biten. Polanskis fru Emmanuelle Seigner har väl aldrig varit något större stjärnskott så henne hade jag inte några större förväntningar på men det är åtminstone ett halvkänt namn att skylta med.

trash is king  har en recension på samma film.

Regi: Dario Argento

Betyg: 5/10

Predators ( 2010 USA )

Då var det dags att för än ett försök att blåsa liv i Predatorfranchisen. De tidigare försöken har väl inte varit så lyckade men jag har ännu inte gett upp hoppet. I Predators teleporteras ett antal soldater till en planet som snart visar sig vara ett sorts reservat där Predetatorerna övar sig i att jaga. Soldaterna leds av en deffad Adrian Brody som talar med väsade röst, någon Arnie är han inte men han duger i brist på annat.

Predators är en bra biofilm om man är på humör för  lite explosioner, aliens och tuffa killar ( och en brud ). Filmen kommer nog inte sätta några större spår vare sig hos mig eller i filmhistorien men kan vara värd att  titta på om humöret är rätt.Tuffingarna har dock svårt att slå orginalgänget med Arnie i spetsen och en överspelande Fishburne känns lite småjobbig annars är det helt ok och jag ser gärna en fortsättning.

Regi: Nimród Antal

Skådespelare: Adrian Brody, Topher Grace

Betyg: 6/10