Flirting with disaster (1996 USA)

1045_flirtingwithdisaster_catalog_poster_v2_approvedMel känner sig vilsen i livet då han inte vet vilka hans biologiska föräldrar är. Frågor som varför de lämnade bort honom och vilka de är/var plågar honom. När han i forskningssyfte får ett erbjudande att ta reda på vilka hans riktiga föräldrar är accepterar han. Med på resan är Tina som ska dokumentera det hela i forskningssyfte samt hans sambo Nancy. Nu är inte Tina speciellt kompetent och jakten på Mels föräldrar kommer att ta sällskapet över hela USA och kanske det varit bäst om Mel helt enkelt struntat i att få svar på de frågor som plågat honom.

Klarar man av att Ben Stiller är en ganska så usel skådis är Flirting with disaster en relativt förnöjsam film. När det rör filmens rollfigurer påminner filmen om regissören David O. Russells senare rulle Silver Linings Playbook . I dagens film och den senare verkar nämligen inte enda person vara vid sina sinnens fulla bruk. Folk har nerverna på utsidan och ingen verkar vara helt med i matchen. Det ger upphov till en hel del roliga och pinsamma scener men i längden blir det lite småjobbigt. Turligt nog så slutar filmen innan jag börjar irritera mig allt för mycket på hur korkade dessa människor är. En annan effekt av att alla är så konstiga blir att filmen verkar utspela sig i en förvrängd alternativ verklighet. En ganska så intressant känsla.

Inga större fel castingen då man tryckt in mer eller mindre kända skådisar i små och stora roller: Patricia Arquette, Alan Alda,  Richard Jenkins, Lily Tomlin m.fl, en rollista som heter duga.

Regi: David O. Russell

Betyg: 5/10

Bridge of spies (2015 USA)

BRIDGE-OF-SPIES-1-SHEET-UKSpielberg står inte speciellt högt i kurs hos mig då jag ofta finner hans filmer vara alltför sentimentala för sitt eget bästa. Spielberg litar helt enkelt inte på sin publik utan tvångsmatar tittarna med de känslor han vill förmedla. Många köper det, jag gör det inte men då det är den vägen Spielberg valt att gå har man två val: Skita i att se hans filmer (vilket jag oftast gör) eller acceptera filmen för vad den är. Då jag gillar spionfilmer och det kalla kriget vart jag trots allt lite lockad av regissörens senaste film Bridge of spies.

Det kalla kriget hettar till då ryssarna skjuter ned ett amerikanskt spionplan och tillfångatar piloten. Amerikanerna är intresserade av att få ut sin pilot innan han bryter ihop och berättar vad han vet för ryssarna. Turligt nog så har amerikanerna en rysk spion i sitt förvar som ryssarna gärna vill ha tillbaka. Det kan synas vara en lätt sak att bara byta spion men då ingen litar på den andre måste det först förhandlas och gärna i det fördolda då ingen sida öppet vill erkänna att man spionerar på varandra. Den som får uppdraget att se till att bytet blir av är advokaten Rudolf Abel som inte har någon större erfarenhet av internationell konfliktlösning.

Jovars resultatet blev till en helt ok film. Spielberg kan hantverket och har lyckats med konststycket att göra en ganska ospännande historia intressant. Det mest dramatiska som sker i filmen är att Rudolf rånas på sin överrock i Östberlin men om man berättar en historia väl behöver den inte innehålla massa extravagans. Bra miljöer, en skön känsla av 50-tal och Spielberg lyckas även väl med att fånga rädslan och hysterin som rådde i världen under denna tid (fast världen är ganska hysterisk nuförtiden också). Berättelsen flyter på och det är nog bara sista kvarten som regissören inte kan hålla sig utan plockar fram känsloarsenalen så vi tittare verkligen ska begripa att detta är en story som berör. Å andra sidan om karln lagt band på sig i en timme och trekvart kan jag väl unna honom det.

Regi: Steven Spielberg

Betyg: 6/10