Red white & blue

Erica lever ett miserabelt liv i Austin Texas. Hon städar på ett pensionat mot gratis boende. På kvällarna drar hon ut på lokal för att hitta någon kille att ligga med. Vem hon ligger med spelar inte så stor roll, huvudsaken är bara att det är en ny kille och att de inte använder kondom. Erica påminner lite om Lucy, huvudpersonen i den märkliga filmen Sleeping beauty.

Nate verkar inte heller ha det för roligt. Han bor i ett rum på samma pensionat som Erica. Som veteran från Irakkriget har han sökt sig till Austin för att bestämma sig för vad han ska göra med sitt liv.

Frankis liv är ömsom vin och ömsom vatten. Hans mamma har cancer men verkar vara på bättringsvägen. Hans garageband håller på att slå igenom och en europaturné hägrar. Dessa tre människors vägar korsas och resultatet blir katastrofalt.

Red, white & blue är inte en film man föreslår för sin äkta hälft på en fredagskväll för att man ska ha det lite mysigt och trevligt. Tragiska människoöden blandas med sex och våld och när eftertexterna rullar känner jag den där härligt sorgsna känslan som bara en feelbad film kan ge mig. Man mår lite smådåligt och hoppet om mänskligeten har sjunkit ett par hack. Filmens soundtrack med ett klinkande piano förstärker känslan av hopplöshet och ångest. Jag kan förstå om pianoklinket eventuellt kan driva en och annan tittare till vansinne men för mig fungerade musiken. Skådisarna är okända men passar bra i sina roller. Red white & blue var inte riktigt det jag förväntat mig. Jag trodde först att det var ett allvarsamt relationsdrama och visst är det en film om relationer men en mycket våldsam sådan.

Regi: Simon Rumley

Betyg: 7/10