Aquaman (2018 USA)

När en film startar med citat och visdomsord brukar jag dra öronen åt mig, speciellt då det är en rulle där man rider på hajar och sjöhästar och huvudpersonen är täckt av tatueringar i maoristil och kan tala med fiskar. Det skär sig liksom och känslan över att man inte har koll på vilken film man sysslar med stiger upp till ytan. Aquaman startar med Jules Verne citat om skepp som möts på havet och än en gång stönar jag till i biomörkret och undrar varför DC-filmerna till skillnad mot MCU-filmerna måste vara så förbannat pompösa och uppblåsta. Tack och lov ändrar filmen stil ganska så snart och visar sig bli en av DC-bättre rullar, ja t.om nästan i klass med Wonder woman.

Aquaman är son till Atlantis drottning och en fyrvaktare. Han har levt tillsammans med människorna och är högst ovillig att ha något med atlantiderna(?) att göra. När hans halvbror Orm förklarar krig mot jordytan blir Aquaman tvungen att ta tag i situationen och utmana sin halvbror om Atlantis krona för att stoppa kriget.

För mig som är serienörd blir jag glad när jag ser att Geoff Johns stått för manus i eftertexterna. I och för sig var det något jag anade under filmens gång då den i stort sett kokat ned Johns allt för korta (knappt 30 nummer) tid som författare till Aquaman. The Trench, The  seven kingdoms, Black manta m.m har man lyckats få med utan att filmen för den skull känns spretig eller gapar över för mycket. Det man skurit ned på är istället allt tjat och malande som präglat en hel del av DC-filmerna. Det är i stort sett full fart från start till mål. De korta gånger som rollfigurerna stannar upp för att vara lite djupsinniga börjar filmen gnissla på en gång då det pompösa gluttar fram. Turligt nog sker inte det alltför ofta.

Något jag var lite rädd för var att filmen med sjömonster, Atlantis, och trumspelande bläckfiskar skulle bli för mycket men oväntat nog såg funkade det över förväntan och jag drogs in i fantasyvärlden och köpte det mesta. Även rollistan var bra även om jag skrockade lite över CGI-föryngringen av Willem Dafoe och Temuera Morrison men det sköttes snyggare än Carrie Fishers groteska ansikte i Rouge one. Yahya Abdul-Mateen II var okänd för mig men han var mycket bra som skurken Black manta och Patrick Wilson satte seriens lite gnällige Orm perfekt även Amber Heard dög i rollen som Mera. Momoas tolkning av Aquaman är godkänd, kanske lite för bullrig för min smak men det störde mig inte nämnvärt.

Summa summarum klart godkänd underhållning i biomörkret och DC verkar vara på rätt väg och ingen lär väl sakna Zack Snyder vid det här laget?

Regi: James Wan

Betyg: 7/10

Angående bläckfiskar så kan de användas till mycket

Annonser

Drive angry (2011 USA)

Söndagskväll hemma hos Filmitch

Filmitch (FI) till fru: ”Jag tänkte kolla på en actionfiilm med Nicholas Cage, han kör bil.”

Fru: ”Är den bra?”

FI: ”Ja, då jag inte sett den har jag ingen aning om den är bra eller dålig men det är action, det brukar du gilla.”

Fru: ”I så fall är soffan och go-filten min”.

FI: ”Visst.”

15 minuter senare; Fru reser sig ur soffan med en tung suck: ”Jag väljer nog sängen istället.” Stannar till vid dörröppningen och säger samtidigt som hon tittar lite misstänksamt på mig: ”Du verkar tycka den är bra?”

FI: ”Jag har inte bestämt mig riktigt än men om jag klarade av The fast and the furious så borde jag fixa Drive Angry.”

Två timmar senare sitter jag med gapande mun och med en massa frågor som snurrar i mitt huvud. Hur gick det till när de pitchade filmen som handlar om en man som rymmer från helvet för att rädda sitt barnbarn undan satanister? Hur lyckades man få David Morse att ställa upp (att Cage är med förundrar ingen längre i dessa tider)? Varför byter folk dialekt under filmens gång och kör satanisterna en magisk buss då passagerarantalet verkar variera under körningens gång. Om man däremot undrar var Charlotte Ross (Andy Sipowitz snygga fru i NYPD Blue) tog vägen ger Drive angry svaret i en scen jag aldrig kommer att glömma. Cage sätter på henne i ett motellrum och är invoverad i en eldstrid med ett halvt dussin satanister. För att förtydliga ytterligare: Han avbryter inte akten utan fortsätter älskogen samtidtigt som han skjuter och fightas.

Drive angry är otroligt korkad, fullproppad med dåliga repliker och varierande skådespeleri. Bara filmens satanister kunde vara värda ett enskilt inlägg. Om filmen är menad att vara en ironi över actionfilmer går det mig förbi men jag har roligt under filmens gång och den är underhållande på samma sätt som en Åsa Nisse film. Det går helt enkelt inte att ta filmen på allvar och det är kanske det som är meningen, man kanske bara ville göra lite roliga stunttricks, filma nakna tjejer och köra bil sedan rafsade någon ihop resultatet till en film. Jag vet inte men Drive angry är inte en film jag kommer glömma i första taget. Pga av underhållningsvärdet blir betyget högt men jag känner mig frikostig. Steffo hade också ett och annat att säga om filmen.

Regi:Patrick Lussier

Betyg: 6/10

Zombieland (2009)

ZOMBIELANDI en värld där zombier är herre på täppan har den försynte Columbus klarat sig ovanligt bra genom att slaviskt föja ett antal regler som han skapat för att överleva b.la ”var aldrig hjältemodig” och ”kolla alltid baksätet”. Olika sammanträffanden gör att han slår följe med ett par tjejer som är på väg mot Californien som ryktas vara zombiefritt och ”hårdingen” Tallahassee som letar efter Twinkies och försöker döda så många zombies som möjligt under resans gång. Tillsammans far det något omaka sällskapet mot Californien.

Detta hade kunnat bli en riktigt usel film men istället får man nittio minuters underhållning. Filmen är stundtals riktigt rolig, början av filmen när Columbus går igenom reglerna samt förtexerna är mycket bra. Zombieland blir aldrig fjantig vilket lätt kan hända i skräckkomedier. Filmen blir lite seg i mitten men annars är det full fart, har man svårt för berättarröst kan detta vara en film att undvika då en stor del av filmen innehåller det. Kort och gott bra underhållning för stunden.

Regi: Ruben Fleisher

Skådespelare: Woody Harrelsson, Jesse Eisenberg

Betyg: 7/10