50/50 (2011 USA)

En blick på affischen räckte för att jag skulle avfärda 50/50. Seth Rogen har nämligen det oangenäma rekordet i avbrytna filmtittningar. Både Pineapple express och The Green hornet har stängts av i förtid mycket beroende på denne ”skådespelare”. Jag tänkte inte ge karln en tredje chans. Men så läste jag om filmen hos Movies-noir, Velvet cafe, Fripp och Fiffi, alla var  positivt inställda till filmen. Vanligtvis brukar jag se filmer som folk varnar för (jag kan ana att både The Hike och Stag night sakta men säkert närmar sig en tittning). Jag bestämde mig för att göra tvärtom, se en film som rekommenderades. Jag är glad att jag gjorde det.

50/50 handlar om Adam som har ett ganska vanligt liv. Han arbetar på en radiostation, en flickvän där man närmar sig sambostadiet, ett komplicerat förhållande till sina föräldrar och en kompis som han umgås och tjafsar med. Pga ryggvärk går han till en läkare som ger honom diagnosen cancer samt 50% chans att överleva. Resten av filmen handlar om Adams kamp mot cancern men även hur hans närmaste påverkas av Adams sjukdom. På både gott och ont.

I vanliga fall är jag inte speciellt förtjust i filmer av det här slaget. De har en tendens att drypa av sentimentalitet och känslorna känns artificiella. 50/50 är annorlunda. Jag upplever 50/50 som en uppriktig och ganska ärlig sjukdomsfilm där jag bryr mig om huvudpersonen. Kommer han klara sig eller inte? Filmen har en känsla och ton som gör att jag blir osäker. Berättelsen är också intressant då dramats huvudpersoner utvecklas på ett eller annat sätt – i en del fall inte alls åt det förväntade hållet. Skådisarna var bra, speciellt kvartetten Joseph Gordon-Levitt, Bryce Dallas Howard, Angelica Houston och Anna Kendrick i rollen som Adams kurator. Seth Rogen skulle jag klarat mig bra utan men man kan inte få allt här i världen.

Regi: Jonathan Levine

Betyg: 7/10

Choke ( 2008 USA )

Baserad på en bok av Chuck Palahniuk som skrev Fight Club och huvudrollen görs av Sam Rockwell. Det verkade intressant men så fel man kan ha ibland.

Vi får följa sexmissbrukaren Victor som sätter på kvinnor så fort han får chansen. För att kunna betala räkningarna till vårdhemmet där han senila mamma ligger låtsas Victor sätta i halsen och tjänar på något bakvänt sätt pengar på detta. Slutligen försöker han luska ut vem hans biologiska far är. Det är bara mamman som vet och hon blir alltmer förvirrad.

Denna soppa har man gjort film av men visst Fight Club verkade knepig tills man såg filmen så kanske tilltalar Choke någon som vill se Sam Rockwell ligga med en massa kvinnor och sätta i halsen.  Chuck Palahniuks bok har jag inte läst men jag misstänker nog att den är avsevärt bättre. Det verkar mest som man velat producerat en lite crazy film med indie känsla och har man ett bra manus så funkar det, så är inte fallet med Choke. En annan förklaring kan faktiskt vara att jag missat filmens poäng.

Regi: Clark Gregg

Skådespelare: Sam Rockwell, Angelica Houston

Betyg: 2/10