Wounds (2019 USA)

Den här Netflix skräckisen började riktigt bra: Efter ett slagsmål hittar bartendern Will en mobil.  Will låser upp mobilen och får på köpet en hel del oroande och obehagliga bilder och meddelanden. Ganska snart börjar det hända hemskheter i hans omgivning och Will kan snart inte längre skilja mellan dröm och verklighet.

Ja Wounds börjar som sagt bra men en halvtimme in i filmen tappar regissören Babak Anvari som tidigare gjort den hyllade Under the shadow bollen totalt. När det rör skräckfilmer är jag oftast förlåtande och accepterar en hel del saker som inte skulle funka i andra filmgenrer men här beter sig Will alldeles för ologiskt för att jag ska kunna köpa det. T.ex om det ploppar upp bilder och filmer på mordoffer på en okänd mobil i min ägo väntar jag inte med att kontakta polisen en dag eller två. Vidare är historien är alldeles för rörig och efter sista scenen har jag inte blivit speciellt klok på filmens story. Jag kan möjligtvis ha en aning vad det rör sig om men resultatet blir då ett enda ”jaha så kan kan det gå”. Ett stort problem är att jag bryr mig inte ett dyft om Wills öde då han är för osympatisk och bara irriterar mig. Enda ljusglimten i denna soppa är väl möjligtvis skådisen Zazie Beetz som spelar Wills ex. Skitfilm där mitt enda tips är att den bör undvikas.

Regi: Babak Anvari

Betyg: 2/10

The Man from U.N.C.L.E (2015 USA/Storbr)

image004En del filmer glömmer jag bort innan eftertexterna rullat klart. Guy Richies senaste är en sådan film. Vad jag minns av handlingen var att den utspelar sig på (likt tv serien med samma namn som filmen baserar sig på) 60-talet. Två agenter, en ryss och en amerikan, berodras att samarbeta då en grupp neonazister(?) kommit över ritningar till en atombomb. Eller något i den stilen.

Helt borta är inte filmen från mitt sinne, så några få iakttagelser skvalpar fortfarande kring i min hjärna. The Man from U.N.C.L.E har en mycket skön 60-tals känsla, av och till får jag påminna mig om att det är en modern film jag ser. Det är en film med atmosfär av ett glassigt 60-tal, något jag gillar.

Skådisarna Henry Cavill och Armie Hammer som spelar agenterna torde höra till filmhistoriens mest icke-karismatiska personer. Käre söte gud så intetsägande de var. Hur man överhuvudtaget kunde få för sig att casta dessa skyltdockor i en film som ska ge en känsla av action, fart och flärd är en gåta. De två kvinnliga huvudrollsinnehavarna Alicia Vikander och Elizabeth Debicki behöver inte göra mycket för att överglänsa sin motspelare. Hade Vikander och Debicki ersatts av två uppstoppade hamstrar hade dessa spelat skiten ur de manliga huvudrollsinnehavarna.. Det är därför lite svårt att bedöma hur bra de två skådespelerskorna egentligen är i filmen då de får famla i mörkret efter interaktion. De är åtminstone två friska fläktar som tillsammans med den sköna 60-tals känslan räddar filmen från att bli rena begravningsmässan.

Regi: Guy Richie

Betyg: 4/10