Filmspanarna: Semester

54ceef8fa0ea1Kanarieöarna och Mallorca är/var typiska semestermål för svenskarna. En sommar som denna lockar folk att köpa resor söderut men när Åsa-Nisse besökte den soliga ön 1962 var det av helt andra skäl.

Det främsta skälet var nog att man behövde hitta på nya äventyr för Åsa-Nisse. Tjuvjakt, motortävlingar och kärleksförvecklingar på den småländska landsbygden i all ära men man ville bjuda biopubliken på lite mer. I många av filmerna om Åsa-Nisse har man valt att kommentera populära strömningar i samhället dvs man försökte få med saker i filmerna som folk snackade om. Åsa-Nisse i full fart (10 000 kronors frågan),Åsa-Nisse i agentform (007), Åsa-Nisse i raketform (rymdfart) osv. Under slutet av 50 talet började svenskarnas intresse för resor till utlandet öka. Orsakerna till svenskens ökade reslust var många b.la hade Europa byggts upp efter kriget, folk fick längre semester och rekordåren hade gjort att gemene man hade mer pengar i fickan. När det var dags för nästa film i serien om Åsa-Nisse valde man då att skicka honom och Klabbaparn till Mallorca, fruarna fick som vanligt stanna hemma.

Efter ett par inledande sketcher där bla Nisse och Klabbaparn bakar och blir lurade av Sjökvisten att ta i för mycket jäst (ett halvt kilo) i degen  och följande replik levereras av Klabbaparn – Nesse jag tror att Sjökvisten hade en baktanke med jästen. och Nisse vinner en tusenlapp efter att ha träffat två konservburkar med en kula blir det dags för resan till södern. Sjökvisten har köpt en sjömanskista på auktion. I denna hittar han en skattkarta som han säljer till Nisse för 25 riksdaler. Åsa-Nisse använder tidigare nämnda tusenlapp till att finansiera skattjakten då guldet ska finnas på Mallorca. Man har även klämt in en något krystad kärlekshistoria mellan en smörsångare och vinnaren av tävlingen ”Sveriges duktigaste flicka”. Filmen innehåller även en otrohetsaffär som löses kvickt då den bedragna mannen ger sin fru smisk på stjärten med en hårborste och hon inser då att han är en riktig karl!

Jag ska erkänna att jag blev lite skakad när filmen startade. Dels var det inte Ragnar Frisk som regisserade och man hade bytt ut Eulaia, tidigare hade karaktären spelats av Helga Brofeldt nu är det Brita Öberg som axlat rollen. Lite synd då Brofeldt var som klippt och skuren för rollen men så småningom lär jag nog vänja mig vid Öbergs gestaltning av Eulalia. Åsa-Nisse på Mallorca är en helt ok film i serien. Den är ganska rapp och har en hel del skämt som jag uppskattade däremot drar som sagt kärlekshistorien ned på tempot. Uppmärksamma läsare har nog märkt att jag hoppat över ett par filmer i serien. Anledningen är att jag ansåg att denna film passade in perfekt i dagens filmspanartema (Åsa-Nisse på semester har jag redan skrivit om). Fans av Åsa-Nisse kan dock pusta ut, filmglappet kommer att fyllas så småningom.

Regi: Börje Larsson

Andra filmspanarna-bredsom skriver om semester är:

Absurd cinema

Movies noir

Fiffis filmtajm

The Nerd Bird

Jojjenito

Rörliga bilder och tryckta ord

Fripp

Har du inte sett den?

,

Åsa-Nisse i full fart (1957 Sverige)

≈sa-Nisse i full fart (1957) Filmografinr 1958/10Åsa-Nisse i full fart är den åttonde filmen av 21 och då har jag räknat bort de två filmer som är en sorts ”best of” produktioner. Till en början påminner dagens film om Åsa-Nisse flyger i luften. Åsa-Nisse har uppfunnit en ny förgasare som passar ypperligt till båtmotorer. Traktens möbelfabrikör är intresserad av att pytsa in en slant för att utveckla uppfinningen. Dock lurar det fula fiskar i vassen här i form av stockholmare. Fabrikörens dotter Brita uppvaktas av Adde, en stockholmare som seglar under falskt flagg. Han är en sol o vårare med blickarna på Nisses uppfinning . Då Åsa Nisse ska tävla i 10 000 kronors frågan i ämnet förgasare reser, Nisse, Klabbaparn (Eulalia och Kristin får som vanligt stanna hemma), fabrikören, dottern och Adde till Stockholm. Resten av historien utspelas till största delen på Hotell Intim där sällskapet bor och blir en spring i dörrar fars i jakten på ritningarna till förgasaren. I filmens final är dock allt som vanligt med ett båtrace filmat i fast-motion.
Åsa-Nisse i full fart skiljer sig markant från tidigare filmer. En stor del av handlingen är förlagd i huvudstaden och Knohult kommer lite i skymundan. För en gångs skull har filmen en ordentlig handling och intrycket av att filmen består av massa lösryckta sketcher lyser med sin frånvaro. Det kan bero på att man lämnat landet för storstaden vilket också gör att  historien känns lite fräschare och avsevärt mer alert. Det märks t.ex filmens enda sångnummer (om man nu inte räknar med Eulalias skönsång Hon växte i torpet i susande skog) där Bertil Boo för första gången lyser med sin frånvaro. Vi tittare får istället den pigga låten Cha cha cha  som sjungs av Anita Lindblom, filmens femme fatale. Att filmen som vanligt är fylld av märkliga scener, dåliga skämt:

– ”jag måste ta och sticka nu grabbar”

-”kan du inte ta och virka istället”,

och klippning samt skådespelarinsatser som är sisådär känns överflödigt att påpeka men på det hela är filmen ett steg i rätt riktning.
Regi: Ragnar Frisk
Betyg

Åsa nisse flyger i luften (1956 Sverige)

asanisse_flyger_i_luften_56_iDagens film mynnade ut i en omtalad recension i tidningen Expressen: ”Far i frid.”  skrev Alf Montán. Riktigt så illa är det inte. Åsa Nisse flyger i luften är vare sig bättre eller sämre än tidigare filmer i serien.

Nisse vinner en tävling på radio. Priset är två veckor i fjällen för två personer. Istället för att ta med sin fru följer Klabbaparn med på färden. Efter ett par scener som mest går ut på att folk drattar på ändan och skämt som:

– ”Se upp det är halt.”

-”Det är bara roligt att det är glatt”

så träffar Nisse en direktör från Stockholm som visar ett visst intresse för hans senaste uppfinning. Det Nisse inte vet om är att Knohultarn och Sjökvisten passat på att köpa uppfinningen av Eulalia för 250:-. Direktören är villig att hosta upp 50 000 :- så Nisse måste försöka häva köpet.

Som vanligt är manuset lövtunt och historien med uppfinningen räcker inte till att fylla en hel film. Lösningen blir att i sedvanlig ordning stoppa in en och annan lösryckt sketch för att få ihop speltiden till långfilmslängd. Det är inte alltid dessa sketcher passar in i grundstoryn och ibland blir karaktärernas agerande lite märkligt. T.ex. går landfiskalen från inbiten ungkarl till att på stående fot indränkt i ägg fria till hushållerskan fröken Britta som f.ö. spelas av Birgitta Anderson. Lasse Lönndahl står för sången och dyker plötsligt upp i Nisse kök när det behövs någon som ska bräda Sjökvisten. Ja, det gäller inte att fundera för mycket. Att se en film med Åsa Nisse är som att läsa James Joyce det är ”the stream of consciousness” m.a.o. lite vad som helst kan hända.

Regi: Ragnar Frisk

Betyg:

Åsa-Nisse ordnar allt (1955 Sverige)

pCR0IYvP6VN20umNbiYYhdCC6pXÅsa-Nisse ordnar allt är en salig blandning av hemvärnsgubbar, hästmediciner och (naturligtvis) Bertil Boo. Efter att ha lastat sten får Nisse ont i ryggen och går till läkaren Speta Pelle som ger honom en högst märklig massage samt en uppiggande medicin från apoteket i Värnaryd. Medicinen ger Nisse oanade krafter b.la deltar han i en friidrottstävling och vinner rubbet. Resten av filmen läggs på Sjökvistens förälskelser (för en gångs skull heter inte hushållerskan Britta utan lystrar till namnet Elsa), bilaffärer, hemvärnsövningar där Bertil Boo sjunger en patriotisk sång. En stridsvagn(?) av plywood får väl läggas till filmens specialeffektskonto. Man lyckas även klämma in ett par bankrånare och det obligatoriska billoppet mot filmens slut. Nisse vinner då han tankar bilen med sin medicin. Om man gillar cittra bjuder även Nisses fru Eulalia på lite skönsång.

Som ni märker ger filmen ett något splittrat intryck men den är bättre än förra filmen, Åsa-Nisse på hal is, som var ganska trist. Jag upphör aldrig att fascineras över de scener där någon gör ett omedvetet misstag och improviserar fram en räddning framför kameran som går. Undrar om man överhuvudtaget gjorde några omtagningar? Hur var det nu med den utlovade kopplingen till Det Sjunde inseglet? Nisse och Klabbaparn sågar ned ett träd där bankrånarna gömt sig. Kan det vara så att Bergman såg den här filmen 1955 och inspirerades till den liknande scenen i Det Sjunde inseglet? Tanken svindlar!

Regi: Ragnar Frisk

Åsa Nisse på hal is (1954 Sverige)

Det var ungerfär ett halvår sist man besökte Knohult och dagens besök visar att inte mycket har förändras sen sist. Samma taskiga skådespeleri och produktion och jag vill nog påstå att Åsa Nisse på hal is hör till de sämre filmerna i serien åtminstone bland de jag hitintills sett.

För på något sätt koppla handlingen till filmens titel startar berättelsen med ett par vinterscener där vi b.la får se Nisse åka skridskor, isjakt och utöva lite pimpling. Det blir raskt vår och Bertil Boo klädd i kostym får sjunga in våren. Sjökvisten limmar på fröken Britta och landsfiskalens får än ett besök av sin moster i Julia Caesars gestalt. Huvudnumret i Åsa Nisse på hal is måste nog vara en biltävling i Vetlanda där amatörer får möta Europaeliten. Nisse vinner tävlingen m.h.a sin nya förgasare, på något sätt lyckas man även klämma in en motorcrosstävling i handlingen som Nisse naturligtvis vinner.

Annars kan väl den svenska faunan sägas vara i blickfång, åtminstone i filmens början. Nisse fångar en gädda som uppenbarligen är stendöd men för att ge sken av att den lever skakar han gäddan frenetiskt. Vidare är Klabbaparn och Nisse på jakt där de får syn på en tjäder. Någon tjäder hade inte produktionen trollat fram istället använder man sig av det beprövade tricket med att klippa in en journalfilm om en tjäder. Ett trick som används i filmer av det här slaget när man behöver billiga specialeffekter. Slutligen blir Eulalia och Kristin skrämda av en mus, en mus som vid en inzoomning visar sig vara mekanisk. Produktionsteamet hittade troligtvis ingen billig journalfilm som rörde möss eller så var det bekvämare att köpa in en mekanisk mus.

I filmens final bjuds det dels på cittraspel och sång av en lönnfet unge samt en rallykörning med en mobil berså där landsfiskalens moster sitter och jag är tacksam över att det är slut för den här gången. Om man däremot hade kombinerat bersåracet med den cittraspelanade ungen hade vi tittare nog fått en ganska intressant scen.

Regi: Ragnar Frisk (vem annars?)

Åsa Nisse på semester (1953 Sverige)

Jag kämpar vidare och har nu kommit till den fjärde filmen i serien om Åsa Nisse. Med inblandningen av tre manusförfattare kanske det är förståeligt om någon skulle kalla Åsa Nisse på semester för en tradegi i tre akter. Berättelsen vandrar hit och dit och nya händelser indroduceraras allt eftersom det krävs att fylla ut tiden till spelfilmslängd. Filmen ger ett något splittrat intryck.

Filmen börjar med att kvinnorna i samhället tränar jujutsu för att inte bli antastade av karlar. Eulalia brottar ned Nisse i hemmet och konstaterar att han inte längre är karln i huset. Nisses bror Åsa-Johan som bor i amerika skickar sin dotter på besök i Knohult över sommaren. Den nyheten får Nisse genom ett lokalt rikssamtal (!). För att visa Doris amerikanska ursprung låter man henne kalla Nisse för onkel samt att hon av och till slänger sig med lite engelska ord. Ju längre filmen fortskrider desto mer glöms Doris engelska bort och Eulalias kampsportskunnande är som bortblåst efter köksscenen.Klabbaparn och Nisse far till Stockholm med Doris (det är nog detta som menas med att Åsa Nisse har semester) där man tampas med skurkar i ett illa filmat slagsmål som innehåller en legendarisk korvscen (tar upp den senare). Hemma i Knohult kommer landsfiskalens ragata till moster spelad av Julia Caesar på besök. Med hjälp av Sjökvisten jagas damen på porten och slutligen ska man plötsligt ordna en barnkollo i socknen. Pengar saknas men det ordnar Nisse genom att ställa till med en föreställning där naturligtvis Bertil Boo dyker upp och sjunger.

Så mycket mer att orda om filmen är det inte. Som vanligt är det taffligt skådespeleri och usel teknik. Vid flera tillfällen märker jag att man struntat i omtagningar när skådisarna snubblar ofrivilligt eller andra misstag sker. Någon ”method acting” är det verkligen inte fråga om speciellt inte när Gustav Lövås (Sjökvisten) spelar fiol och det vekar vara  första gången han tar i en fiol (han drar planlöst med stråken över strängarna och synkningen med musiken är obefintlig).

Hur var det nu med korvscenen?  Man satsade på produktplacering i filmen och Slottssenap gick in och sponsrade. Då skulle naturligtvis senap förekomma i filmen. Det löste man såtillvida att en korvgubbe kommer inmarscherande i lägenheten där slagsmålet pågår. Fighten avbryts och alla tar en paus och en korv. Däremot avböjer en skådis senap på sin korv. Slottssenap gick i taket men filmens producent menade att detta var s.k omvänd reklam. Dvs den negativa skulle ge än mer reklam åt senap och tydligen köpte företaget den usla förklaringen. Om ett halvår blir det Åsa Nisse på hal is -jag bävar redan. Men det är inte slut än, nästa vecka blir det Ingemar Bergman.

Regi: Ragnar Frisk

Betyg:

Åsa Nisse på nya äventyr (1952 Sverige)

Det är nu oktober och många filmbloggare kör skräckteman. Även jag har tänkt ha ett skräcktema men det kommer under Halloweenveckan och då är vi faktiskt i november. Dagens film passar nog in i en del personers definition på skräck då serien om Åsa Nisse väcker många känslor, mest negativa. En del klassar troligtvis filmserien som kulturskräck.Jag kan hålla med seriens kritiker till viss del för egentligen borde man ställa sig frågan om varför man sätter sig och tittar på filmer av det här slaget. Filmen är usel både när det gäller manus, skådespeleri och tekniskt utförande. Anledningen till att jag då och då återkommer till Åsa Nisse kan bero på att filmserien har en viss nostalgisk charm och att den är så dålig att den blir underhållande i all sin uselhet (vill inte använda mig av ordet bra).  Filmerna är även fascinerande i sin politiska inkorrekt när det rör kvinnosyn och annat smått och gott. Till smått och gott kan man nämna att vi tittare får se en episod av Åsa Nisses minnen från söderhavet resten kan ni räkna ut själva. Handlingen är som vanligt lövtunn och rör sig kring att Sjökvisten kommer så långt i sitt raggande att det nästan blir förlovning med en av Åsa Nisses sommargäster, Klabbaparn och Nisse åker till Växsjö och man brottas med några tjuvar i filmens final. Snoddas som var i ropet 1952 får sjunga en sång och även Bertil Boo, den sjungande bonden, hinner med att sjunga en naturromantisk sång innen jag darrande hand stänger av Dvdspelaren och inser att mer än två Åsa Nisse filmer per år är troligtvis mer än vad jag mäktar med.

Regi: Ragnar Frisk

Comborecension: Åsa-Nisse – Wälkom to Knohult (2011 Sverige)

Välkommen till en comborecension av Åsa Nisse. Marcus står för huvudelen av recensionen. Mina åsikter skrivs i kursiv text.

Härom veckan var jag (Marcus) och min bror (Filmitch) på bio och såg den nya Åsa Nisse filmen. Denna upplevelse var så förvirrande och intensiv att Filmitch efteråt klagade på huvudvärk och jag själv kände mig aningen tom, som om något inom mig dött där i biomörkret. Jag ska dock göra ett tappert försök att skriva en objektiv recension och får förhoppningsvis hjälp av min bror.

Här vill jag inflika att jag faktiskt gillar Åsa Nisse. Orginalfilmerna ligger och puttrar igränslandet ”så dåligt att det blir bra”. De är också lite vemodiga då de ger en nostalgisk bild av ett Sverige som aldrig har funnits men man vill ändå inbilla sig att det fanns en tid där dörrar inte behövde låsas och kaffepannan var ständigt igång för att någon kunde komma på besök.

Att gå på en Åsa-Nisse-film med hopp om att få se bra film är ungefär som att tro att det ska gå att klia sig i ögat med en slagborr, chocken och besvikelsen skulle bli lika kännbar. Så det var två spända bröder som satte sig i biosalongen beredda på det värsta.  Efter några trailers (bl.a. för en kommande Svensson Svensson- film) som fick oss att rysa började således filmen…och det (hör och häpna) med ett bra och roligt musikalnummer.  Och så fortsatte det hela filmen. Allt är på tok  för mycket hela tiden men i detaljerna gömmer sig små  pärlor av komisk genialitet men mer om det senare.

Jag undrar om inte trailerna var värre än än huvudföreställningen, jisses vilken skit de hade skrapat ihop, har aldrig känt mig så osugen att gå på bio. Filmens musikalnummer är otroligt bra men det är också Dorsins starka sida och med tanke på att karln har suttit och plitat med manus i flera år så borde han lyckas med något.

Handlingen i korthet: Åsa Nisse bygger en vattenpump som är så kraftig att de istället hittar olja. Onda (skånska) oljemagnater samt staten vill lägga vantarna på oljan varpå Knohult (orten som Åsa-Nisse bor i) utropar sig till egen republik med en rad ”komiska” förvecklingar som följd.

Åsa Nisse o Klabbaparn

Svergies komiker och skådespelarelit tycks ha stått på kö för att få vara med i detta spektakel, antagligen för att det oavsett slutresultat innebär en rolig inspelning och pengar på banken. Svenska komedier går ju i allmänhet bra på bio. Få av dessa skådespelare utövar dock sitt yrke i denna film, möjligtvis med undantag av Michael Segerström i rollen som Klabbarpan och Johan Rabaeus som Sjökvist. Bergkvist i huvudrollen spelar i princip sig själv fast med Småländsk dialekt som tyvärr mer låter som ett talfel.  Nu kan man inte vänta sig bra skådespeleri i buskis i allmänhet och inte i Åsa-Nisse filmer i synnerhet. Det är ju inte som om karaktärerna har särskilt mycket djup så man kanske inte ska vara övernitisk.

Bergkvist dialekt är ett kapitel för sig, skrattretande dåligt. Gåtan är verkligen hur man fått med så många skådespelare men det råder kanske lågkonjunktur, vad vet jag?. Däremot verkar de ha avsevärt roligare på duken än vad vi i publiken har. Det finns ett gammalt talesätt som jag skriver under på: Teaterskådespelare och jazzmusiker har alltid roligare än publiken, nu kan man även lägga till skådisar i Åsa Nisse 2011 till talessättet. Segerström är riktigt bra som Klabbaparn däremot hade jag svårt för Rabaeus som Sjökvist. Han känns helt enkelt för konstlad i rollen men det är han i och för sig inte ensam om.

När det gäller humorn då? Är det roligt? Ja bitvis är det faktiskt det men det blir lite mycket. Man har bemödat sig att fylla varje bildruta med olika ”gags” och de gånger man inte lyckats komma på något så grimaserar man eller spelar över för att fylla luckan. Skämten har en tendens att gå överstyr och bara bli fåniga och då blir man lite trött efter ett tag. Många gånger hade en scen varit rolig om det inte hade gått till överdrift och hamnat på barnprogramsnivå. Andra gånger går det (förbryllande nog) från rena ”Stefan och Krister- Flåset” till relativt inteligenta poänger. Förvirringen hos mig som åskådare är m.a.o. monumental en timme in i filmen och det är också då Filmitch med ett utmattad suck ”går på toa”. Vill inflika här att Jag gick för att skölja mitt ansikte med kallt vatten samt ta en mental paus. Jag var ganska nära ett mindre sammanbrott.Denna förvirring håller i sig efter filmens slut och fram till skrivande stund. Kan det vara så att Dorsin m.fl. skapat ett litet ironiskt mästerverk? För de kan ju inte tycka att det är roligt på riktigt? Eller? Har man bara försökt göra en Åsa-Nisse film, trogen föregångarnas anda? Om så är fallet har man ju lyckats ganska bra. Problemet klarnar inte heller då jag minns Herr Dorsin i Grotescosketchen med mjölet som är en väldigt uppenbar parodi på buskisgenren.

När genren man parodierar ligger så nära ”äkta vara” så blir det svårt att begripa vad det är man ser. Hela Åsa-Nisse filmen kastar sig mellan att vara klassisk buskis till att vara parodi på sig själv och frågan är om det skulle gå att göra på något annat sätt.

Under hela filmen kan jag räkna till fyra skämt som var bra resten är fruktansvärt dåliga. Jag är böjd att hålla med min bror: Jag är förvirrad är det en parodi eller inte?  Om inte blir jag väldigt väldigt bekymmrad.

Bra musiknummer dock.

Som film får den 2/10.

Som Åsa-Nisse film får den 5/10.

Filmitch ger den 2/10 det var trots allt fyra roliga skämt och älgritten i början hör inte till dessa.

Åsa Nisse på jaktstigen ( 1950 sverige )

Åsa Nisse åker dit för tjuvjakt och måste åka till storstaden Jönköping för rättegång. Paraellt med detta drama för vi följa det rafflande triangeldramat mellan landsfiskalen, hans nya hushållerska fröken Brittan samt Sjökvisten. Vem av de två herrarna kommer vinna fröken Brittas gunst?

Jag inte hur jag ska ställa mig till Åsa Nisse, visst det är riktigt uselt, hemsk regi halvkassa skådespelare samt den sämsta klippning jag någonsin sett. Samtidigt är det charmigt och nostalgiskt så det förslår och lite småroligt är det faktiskt ibland. Klabbaparn (ev. förståndshandikappad ?) och den sliskige  Sjökvisten är alltid underhållande. Det finns värre filmer att se på men jag bävar för nyinspelningen med b.la Kjell Bergqvist, vissa saker borde lämnas ifred.

Regi: Ragnar Frisk

Skådespelare: Artur Rolen, John Elfström

Betyg: 4/10