Men in black III (2012 USA)

En utomjordisk skurk flyr och färdas bakåt i tiden. Väl på plats i 1960 talet dödar han Agent K (Tommy Lee Jones) något som får katastrofala följder för nutiden. Agent J (Will Smith) åker efter skurken för att stoppa honom innan han mördar K. Det låter nog virrigare än vad det egentligen är när man väl ser filmen. MIB III lyckas bättre än den ganska trista uppföljaren som kom 2002. Skådisarna verkar lite piggare, storyn är både intressantare och mer rappt berättad. När man även lyckas att få med Josh Brolin i rollen som den unge Agent K lyfter filmen ett snäpp till.

Jag har kanske ett extra gott öga till MIB III då jag är svag för äventyr som rör tidsresor. Paradoxer, omskrivningar av världshistorien och annat smått och gott som följer med i genren får det att vattnas i munnen på mig. Det som är synd är att man inte riktigt lyckas med att ge en känsla av 60-tal. Kläderna finns och en och annan kändis, b.la Andy Warhol, från tidepoken är med i filmen men det räcker inte. Jag saknar atmosfären och får intrycket av att agenterna springer runt i ett kulissartat 60-tal.

Jag har ofta funderat över vad det var som gjorde den första filmen i serien så bra. Troligtvis var det att man lyckades med att blanda ett skojfriskt äventyr med tankar av det mer allvarligare och filosofiska slaget. Människans litenhet inför universum och det faktum att agenterna i organisationen ger upp sina liv gör att den första filmen får ett visst djup som uppföljarna saknar. I MIB III försöker man sig på trycka in en gnutta allvar i filmen men de försöken når inte riktigt fram till mitt hjärta. Trots detta är filmen definitivt sevärd, en perfekt fredagsfilm som lockar till lite lättsamma skratt.

Regi: Barry Sonnenfeld

Betyg: 6/10

Men in Black ( 1997 USA )

 Börjar 2011 med en halvgammal goding. Filmen om den hemliga organisationen som har hand om alla utomjordingar på vår planet är nog inte helt obekant. Hur många gånger jag sett MIB vet jag faktiskt inte, jag har tappat räkningen. MIB hör till en handfull filmer som jag kan se hur många gånger som helst och jag tröttnar aldrig. Jag behöver inte ens se filmen från början och jag behöver inte se hela berättelsen till slutet. Andra filmer som hamnar i denna exklusiva grupp är Terminator 2, Star Wars IV och första Indiana Jones filmen. Nämnda filmer har nog en sak gemensamt det är väldigt lättillgängliga att titta på. Det är inget som stör utan de rullar bara på och med minimal ansträngning sitter historien som smäck. Alla innehåller också lite humor och är så där lättsamt trevliga.

Just ordet trevlig är nog det första jag tänker på när jag ser MIB. Bland alla groteska utomjordlingar glider Will Smith och Tommy Lee Jones runt i sina svarta kostymer och har det småmysigt. Mysigheten sprider sig från rutan till mig och man har en trevlig filmstund.

Filmen lyckas med att inte slå över åt något håll, det blir aldrig för roligt ( så att det blir fjantigt ), det blir aldrig för äckligt eller spännande eller sentimentalt. MIB är helt enkelt den perfekta lagomfilmen att se om och om igen och aldrig tröttnar jag. Märkligt.

Regi: Barry Sonnenfeld

Betyg: 8/10