Filmitch filosoferar: Batman vs Superman/Dc vs Marvel

Auguste_Rodin_-_Grubleren_2005-03För ett par veckor sedan såg jag actionsuperhjältespektaklet Batman vs Superman. Det fanns mer att ogilla än att gilla med filmen. Minus var b.la: Snyders regi, alldeles för lång speltid, Lex Luthor som fnittrande dåre, plotthål så stora att man kunde köra igenom dem med häst och vagn samt lite annat smått och gott.

Det som var bra var: Jeremy Irons som Alfred, Gal Gadot som Wonder Woman och (trumvirvel) Ben Affleck som Batman. Allt som allt hamnar filmen på en svag 4/10 i betyg. Det som intresserade mig mer än filmen var dock varför superhjältefilmer som baseras på DC:s tidningar är så mycket allvarligare och mörkare än motsvarigheterna från Marvel? Som vanligt när det rör Filmitch filosoferar ger jag inga svar bara svammel och lösrykta teorier.

Avengers2020First1

Ett enkelt svar är att DC vill distansera sig från Marvel och väljer att ta en mer seriös approach på sina superhjältar. Jag tror däremot att svaret på frågan är lite mer komplicerat och kan återfinnas i hur hjältarna skildras i serietidningarna. Skillnaden är stor när man kollar på hur hjältarna framställs. I Marvel är det människan Peter Parker som klär ut sig till Spindelmannen, Fantasic Four är främst en familj om än med superkrafter och tom en gud som Thor har/hade en hemlig identitet som den halte läkaren Donald Blake. I DC däremot är det Superman som klär ut sig till Clak Kent och tom en vanlig dödlig som Bruce Wayne är mer Batman än Wayne. Detta gör att Marvels hjältar i mångt och mycket blir mer mänskliga. Peter Parkers problem med hyran kan ibland vara en viktigare story än att fånga in Electro men det är inte ofta man får läsa om Bruce Waynes affärsproblem.

batman_v__superman__dawn_of_justice_poster_3_by_jonesyd1129-d8s0mww

Oftast är DC hjältar lite mer stiffa och  de behandlas i mångt och mycket som överjordiska och mytiska. Superman och Wonder Woman är iofs detta men även ”vanliga” människor som The Flash och Green Lantern har under årens lopp fått en närapå gudalik status. The Flash har en förbindelse med något som kallas ”the speed force” och Green Lanterns ring är mycket mer än ett coolt vapen (jag förenklar lite här då jag inte vill nörda ned mig totalt).

Om man nu ser sina seriehjältar som halvgudar är risken stor att även filmerna bli därefter dvs mer allvarliga, seriösa, fulla med religiös symbolik och tyvärr på köpet lite väl skitnödiga. I Marvels filmer finner hjältarna att det är lite roligt att vara just superhjältar medans de hos DC drivs mer av plikt och ansvar.

I rättvisans namn är det bara två hjältar man hitintills fått ta del av än så länge när det rör DC och vare sig Superman eller Batman är några muntergökar fast å andra sidan är vare sig Wonder Woman eller Aquaman individer som slår klackarna i taket så den allvarliga och mörka tonen lär hålla i sig. Det främsta skälet beror nog på att filmerna från DC har gått bra, om det är nyhetens behag eller biopublikens gillande kvarstår dock att se.

screen-shot-2013-04-08-at-1-22-09-pm

Jag kanske låter kritisk mot DC:s  hjältar men paradoxalt nog så föredrar jag Marvels filmer men om jag ska välja att läsa en serie tar jag DC i nio fall av tio men anledningen till det har andra skäl som jag inte går in på här och nu. En annan intressant diskussion är Snyders val att anamma den mer fascistiske Batman som Frank Miller skildrat och om det har ett samband med att Snyders politiska åsikter men den diskussionen får vänta till en annan dag.

The Dark Knight ( 2008 USA )

Jag skulle inte tro att filmen The Dark Knight behöver någon närmare presentation men för de som har missat den så handlar den kort och gott om en miljardär, Bruce Wayne, som klär ut sig på nätterna och bekämpar brott. Anledningen till detta är att hans föräldrar mördades av en rånare när han var ung och nu har han både medlen och möjligheterna att förhindra brott. I den andra filmen om Batman, som Wayne kallar sig när han är utklädd, möter han den galna och obalanserade skurken The Joker, han kallar sig sig så då han ser ut som en grotesk version av en kortspels joker i ansiktet. Batman har tidigare gjorts dels för tv då  Adam West spelade ”The caped crusaider” som Batman kallas ibland. Tv-serien påminner i det närmaste om en amerikansk version av Åsa Nisse när det gäller kvalitet på manus och skådespelare med andra ord är tv-serien bland det mer underhållande man kan se.

Cesar Romero ( Känd från Falcon Crest )som The Joker, notera att han inte ens orkat raka av sig mustaschen.

 

I slutet av 80-talet gjorde man fyra långfilmer som var snygga att se på men innehållsmässigt ganska dåliga en anledning var att man inte visste hur man skulle tackla Batmanfiguren Skämt eller allvar? Resultatet blev en blandning vilket inte blev så lyckat. Filmerna är ganska ambivalenta i sitt utförande det verkar nästan som att både filmmakare och skådespelare skäms lite för det de gör.

The Joker i Nicholsons överskattade tolkning.

2005 var det dags för en nystart av Batman då kom Nolans ”Batman begins”. Nu tog man en mer seriös infallsvinkel på historien om Batman. Filmen är mer genomarbetad och man har satsat på att  få det hela så trovärdigt som möjligt inom ramen för berättelsen. Batman Begins mottogs väl av både kritiker och publik. Uppföljaren The Dark Knight fick extra mycket publicitet då Heath Ledger som spelar The Joker avled innan filmen hade premiär. Filmen blev en succé´och Ledger belönades postumt med en Oscar året efter. Jag tycker Nolans version av Batman är mycket bra, filmerna är spännande och man har lyckats väl med balansen Wayne/Batman. Risken blir många gånger att Wayne glöms bort och hans alter ego tar över hela scenen. Det enda som Nolan gott kunde skippa är att Wayne talar med tillgjord röst när han är Batman. Tanken är att det ska vara så realistiskt som möjligt, folk borde rimligtvis känna igen Waynes röst om han inte förställer den, men resultatet blir bara fjantigt och jag hoppas de skippar detta till tredje filmen.

Ledgers Joker.

The Dark Knight är mycket riktigt en bra actionfilm. Jokern kommer nog aldrig att vara bättre än i Ledgers version. Han ger ett porträtt av en djupt störd och obehaglig person och är en värdig motståndare till Batman. Egentligen kan aldrig Batman vinna över Jokern han kan spärras in men kommer alltid komma  tillbaka möjligtvis skulle han kunna dödas men men då förlorar Batman den moraliska kampen. Tyvärr är The dark Knight alldeles för lång efter ett tag känns det som att filmen aldrig vill ta slut. Nolan har tryckt för mycket i filmen och jag känner att jag blir mätt på både Jokern, Two Face och Batman en bra stund innan filmen tar slut. Slutet är aningen svagt och det känns lite som man kände att det var dags att knyta ihop säcken då filmen annars skulle riskera att hamna på tre timmar. The Dark Knight hade nog mått gott av att klippas ned en aning.

Om man vill läsa lite Batman serier kan jag rekommendera ”The Killing Joke” av Alan Moore samt ”Arkham Asylum” av Grant Morrison. Bägge serierna anser jag vara överlägsna Millers lite fjantiga machostil i den mer kända The return of the dark knight.

Regi: Christopher Nolan

Betyg: 8/10

Snyder och Aronofski

Lite nyheter som gjorde mig upphetsad:

Zack Snyder ( Dawn of the Dead, 300, Watchmen) kommer att regissera den nya Superman filmen. Tydligen ska general Zod vara skurken. Det verkar lovande för det kan väl inte bli sämre än senaste filmen med Superman?

Darren Aronofski är troligtvis aktuell för en film om The Preacher vilket kan bli ett intressant resultat. Framtiden för filmer baserade på serier ser med ens ljusare ut 🙂