Inside (2007 Frankrike)

a_linterieur5Sarah råkar ut för en stor tragedi. Hon är gravid när hon krockar med en annan bil. Hennes man dör men hon och barnet klarar sig. En tid senare är det dags att föda och när Sarah vilar upp sig hemma kvällen innan ett planerat kejsarsnitt ringer det på dörren. Utanför står en kvinna som hävdar att barnet i Sarahs mage är hennes och hon har kommit för att hämta det.

Inside är en vidrigt litet kammardrama då i stort sett hela handlingen utspelar sig i Sarahs hus. Det är en kamp på liv och död mellan Sarah och den, åtminstone till en början, skogstokiga kvinnan. Det kommer nämligen visa sig att kvinnan drivs av en viss, om än vansinnig, logik.

Filmen är makalöst spännande och man begriper ganska snabbt att här gäller inte de regler man vanligtvis är van vid i skräckfilmer. Inside är både våldsam och på sina ställen rejält motbjudande. Jag blev tvungen att vända bort blicken vid ett par tillfällen något som inte hör till vanligheterna. Filmen är iofs fransk och de verkar åtminstone i skräcksammanhang vara mycket förtjusta i att visa blod och slafs som känns ända in i märgen.

Naturligtvis dras filmen med en och annan liten logisk lucka men spänningen gör att jag blundar för dessa små manusmissar. Inside stora stjärna är naturligtvis den ljuvliga och samtidigt skräckinjagande Béatrice Dalle som här spelar kvinnan utan namn. Hon är mordisk som få men lyckas ändå vinna lite (men bara lite) sympati hos mig innan eftertexterna. Hennes porträtt av mordisk galning är mycket bra men skådespelerskan brukar göra liknande ganska så vilda roller så det är inte ett obekant territorium för henne. Alexandre Bustillo och Julien Maury som gjort filmen har även regisserat filmerna Livid och Among the living där den sistnämnda nästan håller lika hög klass som dagens film. Deras nästa projekt är filmen Leatherface som har premiär om ett par veckor så skräckfilmshösten ser lovande ut.

Regi: Alexandre BustilloJulien Maury

Betyg: 9/10

Annonser

Trouble every day (2001 Frankrike)

Trouble_Every_DayEtt amerikanskt par åker på bröllopsresa till Paris. Mannen har dock andra motiv än en resa fylld av restauranger, romans och månskenspromenader längs Seine. Han letar efter en f.d kollega och dennes fru. För några år sedan utförde dessa ett experiment, lite oklart vad, men den nygifte mannen är närapå desperat i jakten på paret. Kollegan bor mycket riktigt i Paris men har halvt om halvt gått under jorden och lever i ett hus där han håller sin fru fången. Så mycket mer berättar jag inte om denna märkliga film för då måste jag avslöja hela plotten.

Trouble every day saluförs som en skräckfilm och väntar man sig få se en sådan lär man bli grymt besviken. Filmen har element av skräck och den har ett par gruvligt äckliga scener mot slutet men det är en film för den tålmodige. Filmens sammanlagda dialog skulle nog kunna rymmas på ett A4 papper och handlingen rör sig framåt i snigelfart. Inget fel på skådisarna, den egensinnige Vincent Gallo spelar amerikanen på jakt och den karismatiska Béatrice Dalle spelar den inlåsta hustrun (hon har f.ö inte en enda replik i hela filmen) men storyn rör sig som sagt mycket sakta framåt tom så sakta att jag satt och nickade till i tv-soffan. När eftertexterna rullade pustade jag ut och kände att jag kastat bort min tid men så hände det där märkliga som ibland sker när man låter en film mogna till sig lite.

Redan nästa morgon satte tankarna igång. Hur hängde allt samman? Små ledtrådar om vad som sker under ytan hintades här och där och till slut begrep jag även regissörens intentioner med att medvetet göra sin film så där nästan outhärdlig seg. Från att vara en till synes pretentiös film som försöker vara finare än vad den är utvecklades Troble everyday till en ganska obehaglig historia som rör våra innersta begär. Filmens fart är i kontrast till huvudpersonernas inre själsliv. På ytan syns inte deras kaotiska inre och de kämpar med begäret att inte ge efter sina innersta drifter. Betyget blir inte alltför högt, än, men på bara ett dygn har filmen växt rejält och den har redan hamnat i omtittshögen då jag anar att det finns avsevärt mer att upptäcka – bara man inte somnar.

Regi: Claire Denis

Betyg: 6/10

Betty Blue 37.2 på morgonen (1986 Frankrike)

BettyBlue_500Det har varit lite si och så med bloggandet på sista tiden. Jag har sett en och annan film men den där lusten att skriva om film har inte riktigt infunnit sig. Min förhoppning om att komma igång igen låg i att se en film som antingen var så usel eller så bra att det skulle kännas lönt att dela med sig av filmupplevelsen. En afton när frun satte sig ned med trilogin om Jason Bourne föll mitt val på tretimmarsversionen av Betty Blue. Jag ska erkänna att jag var lite skeptisk. När filmen kom på bio var det en snackis mycket beroende på filmens sexscener och att skådisarna visade hela paketet. Om filmen var bra eller inte verkade inte spela någon större roll. Just detta med att en film ska vara något speciellt bara därför att folk springer runt i bara mässingen har jag aldrig begripit mig på. Vill man se en naken kropp är det väl bara att ta av sig framför badrumsspegeln och ställa sig att glo och i ärlighetens namn det finns väl inget som är så tråkigt på film som att se folk slaska tryne och ha till synes ändlösa sessioner i sängen? Jag har en tendens att skita i filmer där den drivande faktorn verkar vara att de ska vara ”lite vågade” för gemene man och skippade därför Betty Blue för snart 30 år sedan.

betty-blue-1986-

Filmen handlar om Zorg (ett namn som verkar höra mer hemma i en fantasyfilm) som arbetar som vaktmästare bland massa bungalows vid Medelhavet (antar jag). Berättelsen börjar med att hans nya flickvän Betty flyttar in. De två har ett passionerat förhållande men att det inte står rätt till med Betty begriper man som tittare ganska snabbt. Klart att en och annan karl kanske dras till s.k eldiga kvinnor med ett humör som heter duga men i Bettys fall är det lite mer än så. Gång på gång försätter hon Zorg i situationer han måste reda upp då Bettys agerande gått överstyr. Zorgs och Bettys bekanta ser det. Vi tittare ser det men Zorg vägrar att acceptera att Betty är psykiskt sjuk. Man brukar säga att kärleken övervinner allt men i det här fallet är den en förödande kraft för de två.

betty-blueTre timmar med en kvinna som blir allt galnare, skrik och skrän, könsorgan och tequila låter kanske inte så lockande men jävlar så bra den här filmen är. Visst, regin slirar till någon gång och regissören Beineix dras med samma oskick som kollegan Besson och kan inte låta bli att larva till det ibland men det är petitesser i det stora sammanhanget.

18882686

Béatrice Dalle som spelar Betty är en naturkraft, hon dominerar varenda scen hon är med i. Om så hela duken fylldes med explosioner, rövstatister och läckra bilar skulle Dalle ändå stjäla all uppmärksamhet även om hon skulle stå långt i utkanten av händelsernas centrum, så bra är hon. Men bara Béatrice Dalle gör ingen film det finns andra element som gör detta till en fantastisk film. Betty Blue är ingen mysfilm, det är iofs en romantisk film men det är en historia där kärleken inte har någon chans. Det är inte någon bitterljuv berättelse utan en ganska rakt berättad film om ett förhållande som är dömt att misslyckas. Regissören skulle kunna smeta till det om han ville men tacksamt avstår han från detta något som gör att historien känns äkta. Jag tror på Betty och Zorg som människor i ett drama man får se och inte som aktörer vars uppgift är att spela på våra känslor.

maxresdefault

Filmen väcker en hel del frågor som jag kan filosofera en stund efteråt. Speciellt Zorgs agerande och val är intressanta. Varför han vägrar inse att Betty är sjuk och speciellt hans sista handling väcker många funderingar. Själviskhet eller osjälviskhet? Det beror på hur man väljer att tolka filmen.  Vidare har vi underbar musik av Gabriel Yared samt ett utsökt foto. Det är en tretimmarsfilm men Betty Blue känns som 90 minuter. Jag inget annat val än att dela ut högsta betyget för andra gången detta år. Ett extra tack till Fiffi som gav mig en spark i baken så jag till slut såg detta mästerverk.

Regi: Jean-Jacques Beineix

Betyg:10/10

Truands (2007 Frankrike)

truands-504917lNär maffiabossen Corti hamnar i fängelse gör han sitt bästa för att styra sin organisation inifrån murarna. Det går till en början men snart börjar hans medarbetare intrigera mot varandra och kampen om vem som ska bli högsta hönset tar fart.

Franska kriminalare brukar vara bra t.ex Les Lyonnais, och Un Prophete är båda sevärda filmer. Truands är ingen dålig film men jag har ett par invändningar. Corti är en äkta fullblodspsykopat och det är ingen hejd på allt våld han utövar mot sin omgivning. Han är en tickande bomb som exploderar med ojämna mellanrum. Det är inte så konstigt att hans organisation är byggd på ostabil grund och börjar krackelera när han sitter i finkan. Man förstår snabbt att Corti är våldsam men min invändning är att man inte behöver visa allt våldet, redan efter det första vansinnesutbrottet från maffiabossen har jag begripit vad han går för. Vidare är det väldigt mycket naket. Jag är inte pryd av mig men det blir tröttsamt när man ska visa bröst och bakdelar därför att man kan visa bröst och bakdelar. Av och till känns det lite som att filmmakarna funderat på hur man kan klämma in en naken kvinna i scenen.

Truands startar lite rörigt och det tog en stund innan jag fattade vilka alla var och vad det handlade om men om man ger sig till tåls så klarnar det mesta och man får en kriminalare som åtminstone är klart godkänd om än lite väl våldsam och bröstfixerad. Ett extra plus är att Béatrice Dalle är med i en roll som Cortis flickvän. Hon är alltid sevärd. Jag får se till att ta mig av Betty Blue någon dag.

Regi: Frédéric Schoendoerffer

Betyg: 6/10