Yummy (2019 Belgien)

Belgisk skräckkomedi? Nåväl belgarna har gjort relativt godkända rullar inom genren tidigare med rullar som Cub och LinkeroeverI Yummy åker Alison som av naturen utrustats med enorma bröst till en plastikkirurgi klinik tillsammans med sin mamma och pojkvän. Den sistnämnde som motvilligt stöd då Alison ska göra en bröstreduktion, den förstnämnda för att putsa bort lite rynkor. Kliniken ligger i någon öststat och har valts efter pris och man får vad man betalar för. Det är ett sunkigt ställe där man verkar jobba efter löpandebandprincipen. Att man på kliniken sysslar med andra saker i komplexets källare blir pojkvännen snart varse då han råkar öppna fel dörr och snart får alla fly för sina liv från massa halvsnabba zombies.

Min känsla är att filmen är gjord lite på en höft men att man trots allt satsat en del på projektet. För mig var skådisarna okända men om man kollar in deras trackrecord på Imbd drar jag slutsatsen att de är ganska så kända i hemlandet.

Man har valt att satsa på blod, gore och sanslösa scener istället för smart dialog men några gånger skrockade jag trots allt till. Speciellt spännande blev det aldrig men vill man se förfrusna penisar, fettsprängning och försök att klättra med hjälp av tarmar kanske filmen kan roa. Själv hamnar jag på ett mjae eller med lite god vilja underhållning för stunden.Jag anar att Yummy är en film där skådisarna har roligare än publiken.

Regi: Lars Damoiseaux

Betyg: 4/10

Kursk (2018 Belgien)

Under en övning i Barents hav 2000 sjönk den ryska ubåten K-141. Mirakulöst överlevde en del av besättningen men de var fångade i djupet. Den ryska marinen var under denna tid på dekis och utrustningen höll inte måttet för att rädda mannarna ur djupet. Frågan var om man skulle ta emot den hjälp som erbjöds av NATO för att rädda manskapet.

Då filmen är en s.k BOATS satt jag med facit på hand och visste hur det hela skulle gå. Trots detta är Kursk en film som är både spännande och gripande samt en anings irriterande. Skildringen av männen i djupet som kämpar med både sviktande hopp och minskande syre är gastkramande. På land sympatiserar man med besättningens familjer som anar att något har hänt men möts till en början av tystnad från de styrande. Jag känner också med NATO befälhavaren Russell som erbjuder sig att hjälpa till med  räddningsarbetet men inte får något vettigt svar av ryssarna. Många känslor och mycket frustration s.a.s. När man ser filmen är det lätt att bli irriterad över hur stöniga och rigida ryssarna är när det står människoliv på spel och vore detta en ren spelfilm som är både gripande och spännande samt fullproppad med bra skådisar kunde det ha stannat vid detta men det är en s.k BOATS och då upptäcker man snabbt att filmen är ganska så onyanserad samt har skarvat en hel del med sanningen.

SPOILERVARNING

För det första så dog besättningen på ubåten redan efter åtta timmar så att rädda dem från djupet var redan från start ett M:I. För det andra så är/var den ryska ledningens ovilja till att ta emot hjälp inte så konstig. I realpolitikens värld slår militära hemligheter människoliv alla dagar i veckan vare sig man är amerikan, britt eller ryss. Att släppa in NATO-personal på en rysk ubåt är/var i det närmaste otänkbart. Men om man hade tagit hänsyn till dessa saker hade det å andra sidan inte blivit någon film så om man struntar i att det är en BOATS (något jag har svårt för) så funkar filmen bra som ett spännande och deprimerande drama.

Regi:  Thomas Vinterberg

Betyg: 6/10

Calvaire (2004 Belgien)

calvaire-movie-posterSångaren Marc har bråttom iväg efter ett gig på ett ålderdomshem. Dels har han ett nytt uppträdande om några dagar och dels har han fått skamliga förslag från både personal och boende. Man kan förstå att han är stressad och vill iväg trots att det är sen eftermiddag. Med mörkret kommer dimman och Marc kör vilse och naturligtvis går bilen sönder. Han han dock tur och lyckas finna ett värdshus där han övernattar. Värdshusvärden är en äldre man som lovar att ta ett titt på Marcs bil nästa dag men tyvärr visar det sig att man måste ringa efter en reparatör som lovar att komma nästföljande dag. Under det extra dygnet inser både Marc och vi tittare att värdshusvärden kanske inte har alla hästar hemma men hur galen denne är kan vare sig han eller jag som aningslös tittare ana, ja det kommer visa sig att hela grannskapet bebos av galningar.

Calvaire har jag hört talas om i många år men aldrig riktigt kommit till skott för att se och ska jag var ärlig så här i efterhand blir det nog mest en film att lägga till handlingarna. Storyn ger inget nytt. Det är den vanliga konflikten mellan land och stad.  Det tar lång stund innan historien tar fart och inte ens då blir det speciellt spännande. Det hettar aldrig till. Det filmen har på pluskontot är en otrevlig miljö med snö, klafs, skitigt folk och redan från start bär filmen på en odefinierbar obehagskänsla som gör att man aldrig riktigt kan slappna av under titten. En annan sak filmen har är en mycket märklig dansscen. Jag lägger upp klippet som inte avslöjar något om handlingen men det ger en fingervisning om filmens känsla: Konstig och obehaglig.

Så vad har vi när eftertexterna rullar? Obehagliga människor, skitig och grådaskig landbygd och en märklig dansscen. Nåväl nu är filmen åtminstone sedd.

Sofia besöker en bar och i Fiffis filmval råder det också brist på tvål och vatten.

Regi: Fabrice Du Welz

Betyg: 4/10

Cub (2014 Belgien)

Cub movie poster 2014Belgisk skräckfilm. Det är inte var dag. Den enda belgiska skräckis jag tidigare sett var Linkeroever som var helt ok. I Cub handlar det om scouter som råkar ut för tråkigheter. En scoutgrupp ska tillbringa ett veckoslut ute i det fria. Ledarna för gruppen är kanske inte de mest lämpade b.la är det en halvpsykopat samt en kvinnlig kock som har dålig smak när det gäller karlar som har ansvaret. Då det är den hiskliga naturen man rör sig i finns det naturligtvis en seriemördare som proppat skogen full med fällor. En av ungarna begriper raskt att det är fara på färde men vilken vuxen lyssnar på en unge med livlig fantasi? Därför går det som det går och den Belgiska scoutrörelsen tappar i rask takt en hel del av sina medlemmar.

Bortsett från att de talade franska och flamländska (?) i filmen och att det strök med ovanligt mycket ungar så skiljer sig inte den här filmen nämnvärt från de amerikanska varianterna man sett. Om man som jag ogillar naturen IRL så är filmen rysligare än vad den egentligen är då jag känner mig obekväm med miljön. Annars var nog det mest intressanta med filmen att den antyder konflikten mellan flamländare och valloner i Belgien. Scouterna är flamländare men stöter ihop med ett par valloner som håller till där de ska campa.  Direkt när man märker att man hör till motsatta kulturer ryker man ihop. Nu vet jag inte om konflikten är så påtaglig i Belgien men intressant vart det i alla fall. I övrigt var filmen helt ok vare sig mer eller mindre. Det som var roligast var nog mördarens fällor som byggde mycket på att de som utsätts för dem bara ska stå stilla och vänta på att fällan ska slå igen. Märkligt men å andra sidan har vi här att göra med en genre där mycket är konstigt.

Regi: Jonas Govaerts

Betyg: 5/10