The Mechanic (2011 USA)

the_mechanic-343996468-largeDet var ett tag sedan Statham dök upp denna blogg och det är länge sedan han kom med något nytt. Vad jag förstår har en miniserie på gång, spelar in hajfilmen Meg och är tyvärr med i eländet The fast & The Furious 8. I väntan på dessa filmer får jag nöja mig med en liten återtitt i väntan på uppföljaren som kommer i snart fast jag misstänker att Mechanic: Resurrection lär gå direkt till dvd.

I The Mechanic spelar Statham lönnmördaren Arthur Bishop. Han är en av de bästa i sin bransch och har som specialitet att mörka sin mord så att de ser ut som olyckor. P.g.a skuldkänslor tar han sig an sonen till ett av sina offer i syfte att lära upp denne att bli en fullfjädrad lönnmördare. Att det kommer skita sig kan man lätt räkna ut och på köpet får även Bishop sina forna uppdragsgivare efter sig.

The Mechnic är en nyinspelning av en 70 talare med ingen mindre än Charles  Bronson i huvudrollen. Jag har sett den filmen men det var mycket länge sedan så några jämförelser kan jag inte göra men jag anar att Bronsons rulle troligen är bättre (det är trots allt en film från 70 talet)  trots Stathams frånvaro.

Detta är en helt ok B-actionrulle vare sig mer eller mindre och med en annan huvudrollsinnehavare är chansen ganska stor att jag skippat filmen då det går tjugo på dussinet . Filmen duger för stunden och som en bonus finns det en hel del bra skådisar som backar upp Statham eller vad sågs om Ben Foster i en en ful keps och Donald Sutherland?

Regi: Simon West

Betyg: 6/10

Annonser

11:14 (2003 USA)

1114_2003I en liten amerikansk småstad vars slogan är ”A nice place to live” (den är aningens bättre än en icke namngiven värmländsk småstad , jag sysslar inte med uthängningar på den här bloggen,som har ”om du bodde här skulle du vara framme nu” som slogan) händer följande saker kring klockslaget 11:14 en helt vanlig kväll: En man får en kropp dumpad på sin bil, en ung tjej dör, en ung man blir av med sin penis, en annan man gör sig skyldig till likskändning och en fjärde man till mordförsök. Hur det kunde gå såhär illa avslöjas under filmens gång som består av fem olika historier som flätas samman och med hjälp av flashbacks lotsas tittaren fram till det ödesdigra klockslaget 11:14.

Den här filmen går i samma anda som filmerna Short cuts , Crash,  Magnolia, Grand canyon m.fl. Dessa filmer har ett berättartekniskt grepp jag oftast uppskattar där slumpen och olika sammanträffanden är berättelsens motor. Ibland kan filmerna kännas lite krystade i sina försök att länka samman olika personers öden men oftast funkar det. Min dotter gillar också genren och brukar kalla dessa filmer för just ödesfilmer ett ganska passande namn tycker jag.

Det jag gillar är just påminnelsen att de handlingar vi utför när vi lever våra liv kan påverka andra i både stort som smått och i en positiv eller negativ riktning. I 11:14 leder resultatet av en enda människas agerande till en massa elände. Trots detta är filmen rolig och skulle nog kunna klassas som en s.k svart komedi. Filmen ger inga gapskratt men jag satt åtminstone med ett flin under filmens gång och förundrades över hur korkade folk kan vara. Ensemblen är inte stor men består av många ansikten som är mer eller mindre kända. Klart sevärd om man gillar genren.

Regi: Greg Marcks

Betyg: 7/10

Lone survivor (2013 USA)

0671cf4e1c4854f92351fb6a65014a1d (1)Vanligtvis skryr jag filmer som behandlar kriget mot terrorn och Mellanösternkonflikten (kommer till det sen) men när mina filmspanarkollegor ber mig så vackert att se en film om detta ämne kan jag naturligtvis inte tacka nej.

Lone survivor handlar om den misslyckade Operation Red Wings i Afghanistan 2005 och bygger på soldaten Marcus Luttrells skildring av händelsen. Den militära ledningen beslutar sig för att skicka ut en liten grupp soldater i syfte med att lokalisera och döda talibanledaren Ahmad Shah (som ser precis ut som Anthony Quinn). Under uppdraget blir soldaterna upptäckta och måste fly som om att inte detta räckte visar det sig att utrustningen inte fungerar som den ska och man har svårt att få kontakt med högkvarteret och får klara sig på egen hand.

Klarar man av en dos USA propaganda är filmen relativt ok. Den är lite småseg och hade med lätthet kunnat kortas ned en kvart/tjugo minuter. Det är väldigt många scener med män som springer i motljus, tjatar om sina fruar/flickvänner och ryggdunkande innan själva uppdraget startar. Sedan följer en massa scener med tittande i kikarsikten, viftande med händer, krypande i buskar och allt sådant där som soldater tydligen sysslar med i naturen. Om man lyckats hålla sig vaken så länge (frun somnade) blir det desto mer fart och fläkt under filmens andra timme och det är en helt ok jakt-i-skog-film med en fasligt massa trillande-nedför-sluttningar-i-slowmotion-scener. Jodå filmen duger knappt om man tar den för vad den är: En hyllning till korkade människor (kommer till det senare). Men som sagt det är en film som behandlar kriget mot terrorn och därmed dras den med många problem ur min synvinkel.

Här följer en Filmitch filosoferar light om man inte orkar med detta är det bara att scrolla ned till betyget.

Mitt största problem med filmer som rör det s.k kriget mot terrorn och Mellanösternkonflikten är att det är en pågående konflikt som är oerhört komplicerad,  historien skrivs fortfarande vilket gör att det är svårt för mig att ta ställning när jag ser en film om ämnet. Vilka som är hjältar och vilka som är skurkar har jag svårt att avgöra. Det enda jag vet är att båda sidor amerikaner, talibaner, palestinier, israeler och s.k terrorister (det finns ingen enhetlig definition över vad en terrorist är, bara det ställer till ett problem så fort ordet nämns) begår vedervärdiga handlingar mot andra människor. Så när jag ser en film av detta slag har jag svårt att hålla på någon sida iom att det är svårt för mig att släppa det historiska bagaget och oklarheterna över vem som har rätt eller fel. Det enda jag ser är människor som begår korkade/onda handlingar. Det är så mycket lättare med filmer från andra världskriget då det åtminstone hos mig inte råder någon tvekan över att det är nazisterna som är skurkar. Lägg sedan till att filmerna i den här genren har en tendens att bli politiska pamfletter och det har jag nog av till vardags.

Avslutningsvis har jag svårt att engagera mig i de personer som berättelsen vill att man ska heja på då de frivilligt har satt sig i denna situation (vad jag vet så tvångsinkallar inte USA sina soldater) och har man frivilligt satt sig i en sådan här situation får man skylla sig själv. Därför kan jag inte riktigt känna för soldaterna som blir beskjutna de har s.a.s bäddat sin egen säng. Jag är av den övertygelsen att den som frivilligt väljer soldatyrket dras med någon form av känslomässig problematik.

Jag läser hellre en bok eller ser en dokumentär om dessa konflikter där får min källkritiska ådra åtminstone en liten utmaning.

Regi: Peter Berg

Betyg: 4/10

Andra som sett filmen är

Fiffi

FLMR

Fripp

Jojjenito

Movies noir

 

The Mechanic ( 2011 USA )

Den här filmen är en nyinspelning ( så orginellt ) av en film med samma namn från 1972. I den filmen spelade Charles Bronson en lönnmördare vars specialite är att  få sina mord att se ut som olyckor. I nyversionen är det Jason Statham som axlar Bronsons roll som lönnmördaren Arthur Bishop.

Staham levererar som vanligt, han spelar som alltid en kortklippt tuffing med halvhes röst och det är en roll han klarar av bra. Ben Foster spelar Arthurs medhjälpare vilket var positivt då jag sedan 3:10 from Yuma velat se Foster i en större roll. Filmen är fartfylld och har faktiskt en hel del läckra actionscener. Trots att man ganska snabbt kan räkna ut vilken väg berättelsen kommer ta blir åtminstone jag både engagerad och tycker t.om att det blir lite halvspännande av och till. Jag är i alla fall inte besviken då jag var på humör för lite fart och fläkt och hade tydligen ett behov av att få se på blänkande pistoler. The Mechanic är ingen banbrytande film men den fyller sin funktion väl nämligen underhållning. Steffo var kanske inte riktigt lika positiv.

Regi: Simon West

Betyg: 7/10

3:10 to Yuma ( 2007 USA )

En fattig farmare Dan ( Bale ) tar ett erbjudade om att frakta en rånare Ben ( Crowe ) till staden Yuma där den laglöse ska transporteras med tåg  till fängelse. Rånaren spåras av sina medbrottslingar som ska försöka frita honom helst innan han når Yuma. Under resans gång utvecklas det  någon sorts vänskap och respekt mellan Dan och Ben.

Filmen är en nyinspelning av en film med samma namn från 1957 som i sin tur baseras på en novell av Elomore Leonard. Det är inget större fel på filmen, vi serveras en ganska rak berättelse. Intressantast i filmen är den till en början  psykologiska striden mellan Dan och Ben som försöker hela tiden få Dan att överge sitt sitt uppdrag med både mutor och hot, Dan som är stönigare än en åsna vägrar envist. Skådespelarana är bra,  både i huvud och biroller men starkast lyser Ben Foster i rollen som Crowes närmaste man. Foster är bra bra på att spela obehagliga lite halvgalna typer, han hade en liknande roll i vampyrskräckisen 30 days of night.

Filmen spårar ut lite mot slutet då Bale är alltför envis i att genomföra sitt uppdrag som har utvecklas till någon sorts hederssak för honom. Personligen tycker jag att det är ganska korkat att villigt riskera både familj och liv för att slutföra ett jobb. Även Crowe  ändrar karaktär och beter sig korkat i finalen. Bortsett från det svaga slutet är 3:10 to Yuma en helt ok västernfilm. Över hos RJ finns det även liknande åsikter om filmen.

Regi: James Mangold

Betyg :6/10

30 days of night ( 2007 USA )

När solen försvinner i en månad och den arktiska natten börjar i det lilla samhället Barrow, Alaska, isoleras staden från omvärlden. Samma dag  som det sista planet för säsongen lämnar staden tar en grupp vampyrer tillfället i akt och invaderar samhället. För de få som överler attacken är det en mycket lång natt som väntar.

Tackar! Det är så här vampyrer ska skildras åtminstone om man gillar skräckfilm. Jag har nästan helt lyft bort vampyrgenren från min filmradar då jag ledsnat på alla Lestat och Edward som befolkat de senaste årens vampyrboost.

30 days of Night är bra men det är tyvärr ett par saker som gör att filmen inte får högre betyg. Storyn är genealiskt i sin enkelhet  men man lyckas på något bakvänt sätt göra det hela ganska ospännande, filmen har potential att vara en riktig nagelbitare men av någon anledning så lyfter inte berättelsen åtminstone inte till de förväntningar jag hade.

Tyvärr så skulle filmen även mått bra av några andra skådespelare i huvudrollerna nu får vi dras med träbocken Josh Hartnett och den ganska intetsägande Melissa George vilket är synd. Trots dessa fadäser är detta den bästa vampyrfilmen de senaste decennierna anser jag. Har i och för sig inte sett alla vampyrfilmer  men Coppolas Dracula har jag tyvärr sett.

Regi: David Slade

Skådespelare: Josh Hartnett, Melissa George

Betyg: 7/10

Pandorum (2009 Tyskland)

Astronauterna Payton och Bower vaknar upp på rymdskeppet Elysium men de har inget minne av sitt uppdrag. De finner att de är inlåsta men  Bower lyckas hitta en väg ut till själva skeppet. Vägledd av Payton försöker han lösa Elysiums gåta. Mycket snart upptäcker de två astronauterna att de inte är ensamma ombord på Elysium.

Man märker att filmmakarna har sneglat på Alien filmerna när de gjorde Pandorum, Elsyium är mörkt, skitigt och fullt av ändlösa korridorer, det blir tidvis lite väl dystert och mörkt. Filmen är ganska spännande och storyn är ganska orginell för att vara en SF-film även om vi som tittare räknar ut vad som hänt på rymdskeppet långt  innan astronauterna. Jag hade hoppats mer på filmen och väntat mig mer skräck än action men jag hade åtminstone inte tråkigt.

Regi: Christian Alvart

Skådespelare: Dennis Quaid, Ben Foster

Betyg: 6/10