Djungelboken (2016 USA)

jungle_book_ver7_xlgJag anar att handlingen i dagens film inte är så mycket att orda om då de flesta troligen har sett Disneys tecknade version från 1966.

Pantern Bagheera hittar ett barn i djungeln och då detta är en saga äter han inte upp pojken utan lämnar barnet till en flock vargar där han får växa upp. Efter några år får den ondsinta tigern Shere Khan nys(nos?) om att vargarna huserar ett människobarn och kräver att de lämnar över Mowgli (som pojken nu heter) till honom. Bagheera beslutar sig för att föra Mowgli i säkerhet men Shere Kahn följer efter.

Djungelboken 2016 är inte en tecknad film utan en CGI-fest där inte mycket förutom  Neel Sethi som spelar Mowgli är verkligt. Filmen skulle ha kunnat bli en oerhört plastig historia men istället är det en riktigt snygg film och en fest för ögat. Regissören Favreau har valt och göra djuren en anings större än vad de är i verkligheten vilket ger ett maffigt intryck. Man har också hyrt in kända och duktiga skådisar som ger både röst och personlighet till djuren. B.la Scarlett Johanssen (ormen Kaa), Christopher Walken (Kung Louie) och Idris Elba som Shere Kahn för att nämna några. Den sistnämnde är riktigt ruggig och filmen kanske inte lämpar sig för de allra minsta i familjen något som Susanne Osten kanske invänder emot.

Detta är en film som lämpar sig bäst på bio då det är en snygg djungel regissören totat ihop för tittaren. Djungelboken är säkerligen lätt glömd efter en tid men för stunden duger den gott och lämpar sig nog bäst att se på bio. Jag såg filmen i 3D och det funkade bra där en del scener gav det där lilla extra som nog var tanken med 3D formatet då det kom och inte som oftast nu ett skyll för att ta ett högre biljettpris. Överlag verkade folk vara nöjda med filmen om jag nu tolkat snacket rätt bland publiken på vägen ut från bion till den något gråa verkligheten.

Regi: Jon Favreau

Betyg: 6/10

 

Annonser

A Sound of Thunder (2005 Storbr)

movieposterÅr 2055 har man löst gåtan med tidsresor. Företaget som äger patentet vill naturligtvis tjäna stålar så den som kan hosta upp en massa kosing får ta en tur till kritaperioden och jaga dinosaurier. För att inte ställa till  det och råka ändra i historien dödar man en och samma dinosaurie sekunder innan dess naturliga dödsögonblick. Allt är frid och fröjd fram tills det naturligtvis går åt fanders och man råkar ändra på det förflutna. Likt ringar på vattnet sprider sig dessa förändringar genom årmiljonerna och man måste nu försöka ställa det förflutna till rätta innan mänskligheten utplånas.

A sound of thunder är baserad på en novell av Ray Bradbury som har en ganska klurig intrig som dock kan diskuteras. Frågan är om det räcker med så små förändringar i det förflutna som skildras i filmen/novellen för att ändra vår samtid eller om det måste till ganska stora skeenden för att påverka framtiden. En fråga för fysiker och filosofer att diskutera över en kopp kaffe.

Det är inga större problem med filmens manus men man fallerar på en hel del detaljer som gör att slutresultatet blir sisådär. För det första är det en störande dålig användning av bluescreen och mina tankar vandrar till sextiotalets bakprojektioner – riktigt illa. Vidare är castingen inget att hurra för. Edward Burns är väl en ok skådis men i rollen som filmens actionvetenskapsman övertygar han inte ett dugg. Han gör sig bäst i halvsömniga independent dramer. Sir (mycket viktigt) Ben Kingsley gör ett inhopp som sniken affärsman iklädd märklig peruk som också får mina tankar att vandra men nu till filmen Hunger games hårkreationer.  Övriga skådisar gör det de ska men inte så mycket mer. Filmen rullar på men är vare sig spännande eller intressant trots temat. På det hela är det en ganska torr och håglös historia.

Min sista invändning hör nog mer till nörderiets arena då det riste till i min kropp när jag insåg att de jagade allosaurier som hör hemma i juraperioden och inte krita. Det hör till allmänbildningen att känna till!

Regi:Peter Hyams

Betyg: 4/10

Exodus (2014 USA/Storbr)

Exodus-Gods-and-Kings-posterSå var det dags än en gång för historien om Moses och flykten från Egypten. Den här gången är det Ridley Scott som regisserar och Christian Bale som spelar Moses. Jag tänker inte gå in på handlingen då jag anar att de flesta av mina läsare har gått nio år i grundskolan.

Vanligtvis är jag skeptisk till religiösa filmer som återberättar någon story ur Bibeln. Filmmakarna brukar närma sig ämnet med respekt och verkar lite rädda för att stöta sig med religiösa grupper. Jag kan förstå den approachen men samtidigt blir det lite trist. Kan man storyn och det inte tänjs på speciellt många gränser löper filmer inom denna genre en stor risk att bli lite trista och torra. Naturligtvis blev det en och annan protest angående Exodus men i mina ögon är det petitesser man tjafsat om – många religiösa människor har en tendens att vara lite väl överkänsliga.

Den största kontroversen i sekulära delen av samhället var nog att man satte in ”vita” skådisar i de stora rollerna. För att lösa hudfärgsproblemet verkar man ha blästrat skådisarna med brun utan sol samt smetat rikliga mängder med kajal under ögonen så att skådisarna får den rätta Omar Sharif looken. Konstnärligt är detta naturligtvis helt uppåt väggarna men om filmbolaget vill tjäna stålar på sin Mosefilm måste man ha lite kända namn att skylta med. Då duger det inte med mindre kända affischnamn det är tyvärr den krassa verkligheten.  Å andra sidan hade t.ex Denzel Washington som Farao och Danny Trejo i rollen som Moses blivit en avsevärt mer intressant film.

På det stora hela är Exodus en helt ok film.  Den följer grundberättelsen ganska väl och är ett stabilt om än lite ointressant hantverk.Trots att det är mycket ökenvandringar (bland det tråkigaste man kan se på film), en historia utan några större överraskningar och ganska stela skådisar är det något som gör att jag håller intresset uppe ända in i mål. Det är ett avsevärt bättre betyg än pekoralen Prinsen av Egypen  eller sömnpillret och tillika mastodontfilmen De Tio budorden.

Regi: Ridley Scott

Betyg: 5/10

Ender’s Game (2013 USA)

enders-game-522d060f0382dScience fiction verkar ha blivit populärt på sista tiden. Förra året kom Oblivion, Gravity, Hunger games – Catching fire, Elysium och en hel del andra filmer. Bland de där ”en hel del andra” är dagens film Ender’s Game som dök upp och försvann på repertoaren. Filmen är baserad på boken med samma namn av författaren Orson Scott Card som även hjälpt till att skriva manuset till filmen.

Sjuttio år har passerat sedan jorden attackerades av utomjordingar. Man lyckades med nöd och näppe slå tillbaka anfallet och man misstänker att ett nytt anfall är på gång. Nu har jordborna inte suttit sysslolösa. Försvaret av vår planet har byggts ut och man är i full fart med att utbilda befälhavare till jordens rymdflotta. Dessa är unga då man anser att de har störst förmåga att tänka utanför ramarna och därmed komma med okonventionella lösningar i de kommande striderna. Ender är en av de mer framgångsrika kadetterna och han befodras och kan komma att leda anfallet mot utomjordingarna bara han klarar av sin utbildning.

Ender’s Game handlar om vår huvudpersons träning inför sitt uppdrag. Punkt. Så mycket mer händer inte även om slutet har ett par överraskningar i beredskap för oss tittare. Åtminstone den ena gjorde att jag kände mig lite snuvad på konfekten och den andra överraskningen kändes lite krystad då frågeställningen knappt behandlats under historien, den kändes inpressad i storyn men å andra sidan hade man nog hoppats på en uppföljare.

Jag anar att boken är avsevärt bättre än filmen, här blir det ett långt men för den skull inte tråkigt träningspass i viktlöst tillstånd med en grymtade Harrison Ford i rollen som grinig befälhavare. Ender’s Game är inte tråkig men den känns lite jahaig.

Regi:  Gavin Hood

Betyg: 5/10

Species (1995 USA)

tumblr_lq9a58ta3f1r1ctvuo1_400En grupp vetenskapsmän tar emot signaler från yttre rymden. När dessa dechiffieras ser man att det är ett recept på en varelse dvs ett främmande DNA. Man föder upp varelsen som växer i en rasande fart. Då man valt att mixa den främmande DNA sekvensen med mäskligt DNA ser varelsen till det yttre ut som en människa – ja närmare bestämt supermodellen Natasha Henstridge. Varelsen rymmer och har ett enda mål -att reproducera sig och därigenom ge en öppning i manus för att visa supermodellen näck. För att fånga in monstret så sätts ett specialstteam ihop bla med en person som har/får psykiska krafter när manuset kräver det.

När man berättar om projektet för de som ska jaga rätt på varelsen informeras de att man valde kvinnligt DNA för att hon skulle bli mer foglig. Och där blev det dags att än en gång pausa i filmen backa för att se om jag verkligen hörde rätt vilket jag naturligtvis tyvärr gjorde. Det är Sir Ben Kingsley som yttrar denna stupida mening. Om jag var skådis och speciellt om jag hade ett Sir framför mitt namn hade jag troligen lämnat in en protest vid den repliken men Kingsley behövde väl sina pengar. Mer sanningsenlig hade repliken varit om Kinsley sagt: ”Vi gjorde varelsen till kvinna då Natasha Henstridge var villig att visa sig näck bara hon fick tillräckligt bra betalt”.

Species har en och annan god idé ska erkännas och H.R. Giger (Alien) står för monsterdesignen. Framförallt är det ett litet annorlunda sätt att invadera vår planet. Tyvärr är filmen inte riktigt lika bra som sin story troligen då man ville ha valuta för pengarna och visar upp Henstridge naken i både tid och otid. Mer slafs och mindre sex tack. Men en film med Kingsley, Michael Madsen. Forest Whitaker och Alfred Molina är  inte fy skam.Den var inte speciellt tråkig bara lite sådär halvkorkad. Naturligtvis finns det uppföljare men de passar jag.

Regi: Roger Donaldson

Betyg: 4/10

Iron man 3 (2013 USA)

ir 3Med Iron Man 3 kickar Marvel igång det som kallas för phase 2, dvs en ny serie superhjältefilmer som så småningom ska leda till Avengers 2. Den tredje filmen om Iron Man startar med att Tony Stark inte kan sova om nätterna då han har ångest över sina utomjordiska upplevelser i Avengers. Vidare attackeras Amerikanska intressen av en terrorist som kallar sig för The Mandarine. När en av Starks vänner skadas i ett av The Mandarines attentat blir kampen personlig.

Jag hade hoppats på att filmserien om Iron man skulle lyfta sig en aning från den ganska trista tvåan men ack nej. Filmen är för ofokuserad till en början för att raskt ta fart en kort stund, tappa i tempo för att sluta i en final med en himla massa ospännande explosioner. Filmen är påkostad men oväntat tråkig och själlös.

Jag måste också erkänna att jag börjar tröttna på Starks ständiga one-liners. Jag förundras över hur Pepper Potts står ut med karln. Visst han ser bra ut och är rik och det kanske räcker för Potts men jag hade blivit galen om jag levt med denna man. Stark är oförmögen att föra en normal konversation visst det var roligt i första filmen och Iron man funkade som lite comic-relief i Avengers men att ha en huvudperson som spottar ur sig one-liners en hel film blir tröttande i längden. Det gör också att jag bryr mig inte speciellt mycket över hur det går för den pladdrade Stark.

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

SPOILER VARNING  SPOLIER VARNING SPOLER VARNING

Som serienörd måste jag dock protestera å det grövsta mot en tvist i filmens manus. Jag köper gladligen att det görs förändringar av böcker och serier till film, ja det är tom nödvändigt för att berättelsen ska passa mediet. Kubrick gjorde sin version av The Shining som i mångt och mycket är bättre än boken av Stephen King. Jag köpte att filmen Kick-ass var avsevärt ljusare än Millars serie. Jacksons LOTR slår Tolkiens sång & matguide alla dagar som sagt jag är inte den som är den. Men…. ca 90 minuter in i filmen får jag lov att stålsätta mig för inte spontant kasta mig in i bilen köra till Arlanda ta ett plan till L.A och leta upp dessa två män.

shanedrew640

De heter Drew Pearce och Shane Black och står för filmens manus och regi. Jag vill greppa dom i örat och vråla: THE MANDARIN ÄR IRON MANS ÄRKEFIENDE OCH INTE EN FÖRSUPEN ENGELSK LANDORTSSKÅDIS!!!!! (på engelska naturligtvis)sedan skulle jag ta planet hem igen.

Om man ska göra en förändring av en berättelse ska det vara till det bättre inte till det sämre. Ben Kingsley är visserligen bra som försupen landortsskådis men jag vill ha The Mandarin och inget annat när jag löser en biljett till Iron Man 3. Det känns som jag blev lovad ett julbord men fick korv med pulvermos istället. Det känns som Blofeld utlovas som skurk i nästa Bondfilm men det är Lasse Kronér castas i rollen som Bonds ärkefiende. Det känns som…..ja ni har nog fattat vid det här laget.

Varför man gjorde så här kan diskuteras. Jag anar att man inte ville stöta sig med världens största filmmarknad, Kina. Sommarens World war Z har skrivits om av de skälen och frågan är om vi inte snart får en liten stämpel på amerikanska filmer ”godkänd av Kinas kommunistparti”

Oavsett mina invändningar så duger filmen för en stunds underhållning men jag är f.n hjärtligt trött på Iron mans liv och leverne och ser gärna att någon annan trikåklädd figur intar biograferna.

Regi: Shane Black

Betyg: 4/10

Hugo (2011 USA)

Scorseses senaste film Hugo fick 11 nomineringar den senaste oscarsgalan 2012. Om ni frågar mig anser jag att den definitivt inte var värd nomineringarna för bästa film eller regissör.

Hugo är kort och gott en sockersöt rövslickarfilm som Scorsese gjort enkom för att få än en oscar. Nog för att Scorsese varit värd en oscar i dessa kategorier, t.ex Raging Bull eller Goodfellas men han har numera passerat sitt bäst före datum (senaste riktigt bra filmen karln gjorde var Casino, 1995). Att Scorese till slut fick pris för regi och film med sömnpillret The Departed skyller jag på ett kollektivt anfall av masspsykos hos oscarsjuryn.

Hugo handlar om en föräldralös pojke, Hugo, som bor på en tågstation i Paris. Han arbetar med att vrida upp stationens alla klockor. På sin fritid arbetar han med att reparera en robot. I jakt på delar till roboten kommer Hugo i kontakt med en bister leksakshandlare och dennes brosdotter Isabelle. Det visar sig att leksakshandlaren och roboten har ett gemensamt förflutet som har med den tidiga filmens historia. Hugo och Isabelle försöker lösa mysteriet.

Hugo är en tekniskt fulländat film. Klippning, scenografi, kameraåkningar och ljussättning är oklanderliga. Paris får ett magiskt skimmer och känns i Scorseses händer som en förtrollad sagostad. Kvar blir story och regi och det är sorgligt nog inte mycket att hurra för. Mysteriet med leksakshandlaren och roboten är ganska intressant men ju längre filmen fortskrider desto mer uppenbart blir det för mig som tittare att Scorsese gjort denna film med siktet inställt på en oscar. I och för sig är det inte fel att ha höga ambitioner men det känns som att regissörens själ inte är med i projektet, istället redigeras berättelsen ängsligt så att den inte ska stöta någon och kvar blir en intetsägande och själlös historia där regissören hoppas kunna tilltala alla biobesökare och främst oscarsjuryn. Ett exempel (som f.ö Marcus påpekade) är att den egentligliga skurken i filmen, om man ska vara korrekt historiskt, är Thomas Edison. Edison har dock trollats bort från Hugo för hur kan man få en oscar där man utmålar en amerikansk nationalikon som den tjuv han av och till var?

Barnskådisar är ett aber, ofta är de ouhärdliga men undantag finns b.la Chloë Grace Moretz som här spelar brorsdottern Isabelle. Tyvärr ger hon intrycket av att vara mer eller mindre förståndshandikappad i Scoseses regi. Filmen igenom går hon med öppen mun och stirrande ögon, uppenbarligen är det Scorsese vision om hur barn är och beter sig. Asa Butterfield som spelar pojken utstrålar noll i karisma och gör vare sig till eller ifrån, han är åtminstone inte irriterande. Ben Kingsley och Sacha Baron Cohen deltar också i dramat men de går på rutin och är inte speciellt uppseendeväckande. Filmen får ett högt betyg trots mina invändningar men det beror bara på dess tekniska fulländning.

Regi: Martin Scorsese

Betyg: 4/10

Shutter island (2010 USA)

Det tog ett bra tag innan jag såg filmen Shutter island. En anledning var att jag hade läst boken (Patient 67 sv.) av David Lehane och kände att det räckte. Häromkvällen fick jag dock ett visst sug efter att se Scorseses film.

Shutter island är en isolerad ö som hyser ett mentalsjukhus där de mest svårbehandlade patienterna spärras in. Då en av mentalpatienterna försvinner spårlöst skickar man efter två poliser som ska utreda fallet.  Ju mer de två poliserna nystar i försvinnandet desto mer märklig ter sig hela historien. Patienten har verkligen gått upp i rök och sjukhusets ledning verkar dölja något.

Som bok fungerade Shutter island utmärkt men filmatiserad känner jag att storyn och speciellt upplösningen är både korkad och osannolik. Ett annat problem jag hade med Shutter island är att Scorese tar i så han nästan spricker för att skapa en ruggig stämning. Ödesdiger musik dånar ur tv-appraten, knepiga kameravinklar, skuggor, Scorsese vill verkligen visa oss tittare att här ligger det en hel kennel begraven. Skådisarna Max von Sydow, Ben Kingsley, Mark Ruffalo och Leonardo de Caprio brukar göra bra insatser men inte i den här filmen. Skådespeleriet funkar inte alls, repliker och agerande känns stelt och opersonligt. Ska jag vara ärlig så funkar inte filmen alls för mig, den känns överdriven och på ibland gränsen till parodisk. Mycket av det jag tagit upp kan jag både ana och förstå varför Scorsese väljer att göra och han gör nog så gott han kan med den historia som han beslutat sig för att filma. Jag skulle nog vilja påstå att han tagit sig vatten över huvudet. Det som fungerar i en bok blir kanske inte lika bra på vita duken. Jag kan tänka mig att man möjligtvis uppskattar filmen bättre om man inte läst boken.

Regi: Martin Scorsese

Betyg: 3/10

You kill me ( 2007 USA )

Polska maffian i Buffalo har problem, Irländarna  försöker ta över staden samtidigt som polackernas bästa vapen, lönnmördaren Frank, visar sig vara både deprimerad och alkoliserad. När Frank däckar och missar att utföra ett viktigt mord skickas han till San Francisco för att nyktra till under AA vingar.

En riktig bagatell till film, men en trevlig sådan,  med många bra skådisar. Filmen har svårt att bestämma sig drama ? eller komedi ? Hade man satsat på på ett av spåren och kört fullt ut tror jag att resultatet blivit bättre, nu blir jag ottillfredställd på både drama och komedi. Som sagt en trevlig bagatell som kan ses om man inte är på humör att analysera för mycket.

Regi: John Dahl

Skådespelare: Ben Kingsley, Tea Leoni

Betyg: 6/10

50 dead men walking (2008 storbrit/kanada)

Brittiska underättelsetjänsten lyckas rekrytera en ung katolik, Martin,  som har kontakter med IRA.  Martin förser engelsmännen med gruppens planer på attentat, vapentransporter etc. Efter en tid anar IRA att de har en förrädare men Martin känner sig ganska säker då polisen lovat att skydda honom. När det börjar brännas visar det sig dock att Martin står ensam och underättelsetjänsten har avvecklat sin informatör som nu får klara sig själv.

Striderna på Nordirland är alltid svåra att skildra då det är en komplicerad konflikt där inget är svart eller vitt. Filmen klarar detta  ganska bra och vi kan vara tacksamma att vi slipper se än en amerikansk IRA film med svårmodiga skönheter som Brad Pitt eller Richard Gere som gör skrattretande försök att spela irländare. Det klarar Jim Sturgess av riktigt bra i rollen som Martin och det är inget större fel vare sig på skådisar eller film. Riktigt engagerad blir jag dock inte , historien (som f.ö ska vara sann) rullar på men jag grips inte av Martins öde. Filmen duger gott för en stunds underhållning.

Regi: Kari Skogland

Skådespelare: Jim Sturgess, Ben Kingsley

Betyg: 6/10