1917 (2019 USA)

Ibland kan Filmstaden överraska rejält, man köper biljett för en föreställning men det visar sig att man får två för priset av en. I detta fall kan nog extraföreställningen bäst beskrivas som en performance inom den socialrealistiska genren.

Jag och mina två vänner Kent och Göran hade precis satt oss tillrätta när dörrarna till salongen slogs upp med buller och bång. In stapplar två gentlemän från samhällets slagsida. Just denna afton hade de bestämt sig för att ett biobesök skulle hamna på agendan. Herrarna satte sig på främsta raden och man hörde direkt det klassiska pyssh-ljudet som uppkommer när man öppnar en öl. Cirka 30 minuter in i filmen bestämmer sig en av herrarna för att förflytta sig, han tyckte nog att duken var för nära. Med stånk och stön som överträffade soldaternas umbärande på den vika duken tar han sig sakta upp i biosalongen med hjälp av sin rullator. Jag är mycket bekymrad över att han ska falla ned för trappen och hjälp ville han inte ha. Han stannar till vid vår rad och ett kort ögonblick stelnar jag till av fasa då min översociale vän Kent mycket väl kan få för sig att vinka till sig mannen i fråga. Turligt nog sker ej detta utan han tar sig med stora våndor upp till rad åtta eller nio.

Väl på plats med duken på avstånd börjar han uppskatta och engagera sig i filmen och börjar då skrika råd och tips på engelska till rollfigurerna – hans kompis på första raden är märkligt tyst – efter en stund tystnar även vår engagerande vän. När ljuset slås på i lokalen efter filmens slut får detta sin förklaring då de två sussar sött på sina platser omgivna av spritflaskor och ölburkar. Personalen såg måttligt roade ut när de insåg att deras arbetspass troligen blev förlängt med en halvtimme då jag misstänker att det tar längre tid att väcka och få ut slutkörda performanceartister än att sopa golv.

Filmen ja, den höll jag på att glömma i upphetsningen. En helt ok krigsfilm med en hel del maffiga scener, bra skådisar och flyt men den var helt chanslös mot extraföreställningen som bjöds.

Regi:  Film Sam Mendes, Performance troligen improvisation

Betyg: Film 6/10, Performance 8/10

 

Black mass (2015 USA)

BlackMass-PosterJohhny Depp spelar den kriminelle bossen James ‘Whitey’ Bulger som härjade i Boston under flera decennier. Trots sin bakgrund fick han till ett avtal med FBI som inget annat ville att sätta dit den italienska maffian. Bulgers barndomsvän som arbetade inom FBI sydde ihop avtalet och man lovande att mer eller mindre lämna Bulger och hans kumpaner ifred om han förmedlade information till polisen. En människa med ett uns av sunt förnuft inser att detta är ett avtal som är skräddarsytt att gå käpprätt åt helvete vilket det också gjorde. Den största gåta är att planen överhuvudtaget realiserades.

Depp är mycket bra i sin roll som  Bulger, Joel Edgerton brukar vara stabil men här funkade han inte riktigt utan tangerar tom överspelets ädla konst av och till. De övriga skådisarna Cumberbatch, Bacon och Sarsgaard  har alldeles för lite speltid för att sätta sin prägel på filmen.

Det stora problemet med Black mass är att den i och för sig berättar en intressant historia men filmen spretar åt alla möjliga kanter och håll och har ingen styrsel. Jag får aldrig grepp på vare sig rollfigurer eller handling. Regissören Scott Cooper berättar sin historia från A till B men tappar hela tiden fokus. Händelser och personer passerar i snabb revy och jag blir aldrig riktigt klok på hur betydelsefulla de är för berättelsen. Det är många ämnen som berörs men de får aldrig en chans att sätta sig innan Cooper hastar vidare till nästa händelse. Min känsla av filmen blir att det är ett snabbt hoprafsat reportage över klantiga FBI agenter och hänsynslösa gangstrar i Boston och inte så mycket mer.

Regi: Scott Cooper

Betyg: 4/10

The Imitation game (2014 Storbr)

imitation_gameThe Imitation game är en s.k based on a true story (BOATS) film, en genre som vuxit explosionsartat under senare år. Numera verkar var och varanan film handla om någon man eller kvinna i historien. Filmbolagens förtjusning är ganska begriplig då man egentligen har storyn klar och bara behöver putsa till den lite så den passar bättre dramaturgiskt. Det är ingen favoritgenre hos mig men filmerna slinker ned lätt och är oftast ganska oförargliga skapelser.

The Imitation game handlar om den brittiska matematikerna och kodknäckaren Alan Turing. Han verkade under andra världskriget och om man ska tro filmen (vilket man aldrig ska göra när det rör sig om BOATS) lyckades han i stort sett på egen hand bygga en föregångare till datorn som knäckte tyskarnas kodmaskin Enigma, f.ö ett ämne man aldrig verkar tröttna på i filmens värld (undrar när filmen om vaktmästarna på Bletchley park kommer?). Turing passar utmärkt för en film av detta slag då han troligen hade någon form av bokstavskombination så man kan ge honom en gäng sköna one-liners under filmens gång för att lätta upp stämningen. Vidare var han även homosexuell detta under en tid då det var förbjudet vilket gör att personen bär på ett socialt stigma som väcker ett medkännande hos biopubliken. Cheferna på filmbolaget måste ha jublat när de fick Turings livshistoria i knäet.

Filmen funkar så klart vilket de flesta filmer inom denna genre gör. Man har kastat in ett gäng karaktärsskådisar som sköter sig bra, miljöerna hör till en tid och miljö jag uppskattar (hemmafronten under 2:a världskriget) och slutligen handlar det om spioner och dubbelspel på hög nivå, alltid uppskattat. Välgjord film med bra skådisar om en intressant person och inte så mycket att klaga på mer än att det som vanligt blir urvattnat och standardiserat – en film i mängden av BOATS.

Regi: Morten Tyldum

Betyg: 6/10

Star Trek: Into darkness (2013 USA)

STID_OneSheet_Fri_lxr12cOSVflEJag är inget stort fan av Star Trek och har bara sett delar av de olika tv-serierna samt några av filmerna. De (både filmerna och tv-serierna) är lite stela och trista men samtidigt sprider de en viss trevnad omkring sig så jag avfärdar inte produktionerna rakt av.  Med det sagt så kanske det är mer förståeligt att jag uppskattar Abrams filmer mer då de kort och gott har ett större underhållningsvärde. Samtidigt kan jag till viss del förstå fansen av originalserien som blir irriterade på en och annan ändring (rasade själv häromveckan över Iron man 3) som tydligen har gjorts. Ändringar som går mig helt förbi då jag som sagt inte är speciellt insatt i Star Trek och dess universum.

Into Darkness startar med att Kapten Kirk räddar en planet från att gå under, iofs en hedervärd handling men tydligen ett brott mot stjärnflottans lagar då planetens invånare inte känner till vare stjärnflottan eller rymdskepp. Kirk och co är inte direkt diskreta i sitt räddningsförsök och påverkar därmed civilisationens utveckling på planeten. Detta medför att Kirk får kicken som kapten på skeppet Enterprise men när en terroristen och f.d agenten John Harrison attackerar federationen får Kirk i uppdrag att döda honom. Då Harrison gömmer sig på en planet som styrs av Klingonerna (tydligen fiender till federationen) är det ett ytterst känsligt uppdrag som kan leda till ett intergalaktiskt krig.

Om jag ska jämföra med förra filmen är den här lite tajtare i berättelsen, har en bättre skurk som spelas av Benedict Cumberbatch (Sherlock Holmes),  och är avsevärt mer spännande.  I och med förra filmen har man avverkat alla introduktioner och kan starta äventyret på en gång så det säger sig självt att man kan hålla ett högre tempo. Jag gillade speciellt öppningsscenen som gav mig Indiana Jones vibbar. Historien tar ett par vändningar och ibland vet man inte riktigt vem man ska hålla på då Harrison faktiskt har sina skäl till att vara fientligt inställd mot federationen. Om man vill så kan man hitta lite kritik mot USA och deras ”krig mot terrorismen” något som också Jojjenito påpekade. Det finns ett par maffiga scener i filmen som jag verkligen gillade och berättelsen hade bra flyt. En underhållande sf-film som jag nog kommer att se om när jag är sugen på något lättsmält. Abrams har tydligen hoppat av franschaisen men jag ser fram emot fler filmer i serien. Filmen sågs i 3-D och det funkade över förväntning.

Om man är sugen på att läsa mer om Star Trek har Sofia ett tema på serien/filmerna på sin blogg.

Regi: J.J. Abrams

Betyg: 7/10