Fracture (2007 USA)

fracture0701Ryan Gosling vs. Sir Anthony i en giganternas kamp inte illa alls. Gosling spelar den hete juristen Willy Beachum. Efter att ha haft en mycket framgångsrik karriär hos åklagarmyndigheten är han på väg att lämna sin arbetsplats för ett nytt attraktivt jobb på en stor advokatfirma. Ett sista fall som verkar vara en walk in the park hamnar på Willys bord. En svinrik man har uppenbarligen mördat sin otrogna hustru. Det finns vapen, vittnen och mördaren har gripits på platsen. Vidare vill stollen föra sitt eget försvar. Som en sista tjänst till sin forna arbetsgivare åtar sig Willy fallet som inte verkar innehålla några större problem. Det han inte vet är att hans motståndare är en mycket intelligent man som inte lämnat något åt slumpen.

Ett rättegångsdrama med en överspelande Sir Anthony är inte illa vara. Skådisen suger på varenda replik som om att det vore en extra god karamell. Sir Anthony riktigt myser i sin roll när han får visa hur duktig skådis han är. Vidare envisas regissören att ge Sir Anthony en något märklig ljussättning under stora delar av filmen. Ofta filmas skådisen i ett intensivt ljus och om det inte vore som så att Fracture är ett rättegångsdrama så skulle man kunna tro att filmer hade något religiöst att berätta. Jag sitter alltid och småler åt Sir Anthony då jag inte kan ta skådisen på allvar men han är en underhållande figur i.o.m att han är så övertygad om sin egen förträfflighet. Han påminner i mångt om mycket om Jan Malmsjö som också han är en underhållande figur man inte riktigt kan ta på allvar. Filmen som sådan är kanske inte något mästerverk. Den är välproducerad, har bra skådisar och innehåller en klurig historia med ett par tvister som sig bör när det handlar om rättegångsdramer. Gillar man genren är den definitvt sevärd.

Regi: Gregory Hoblit

Betyg: 6/10

007FCT_Anthony_Hopkins_035

fracture_movie_image_anthony_hopkins__4_

Daredevil (2015 USA)

Daredevil-Netflix-Motion-PosterDaredevil är den första av fyra tv-serier på Netflix som baseras på olika Marvelkaraktärer som har det gemensamt att de s.a.s agerar mer på gatunivå. Daredevil har tidigare dykt upp som en riktigt usel men påkostad biofilm med Ben Affleck som den blinde brottsbekämparen. Den här gången hade man tack och lov tänkt till lite. I ett tidigare inlägg här på bloggen önskade jag mig en reboot på Daredevil med orden ”gör om och gör rätt” och det är precis vad man gjort, åtminstone till viss mån.

Advokaten Matt Murdoch råkade som barn ut för en olycka som gjorde honom blind. När han förlorade synen stärktes hans andra sinnen så till den grad att han kan höra, känna lukta och smaka avsevärt bättre än gemene man. Serien startar när Matt tillsammans med sin kamrat Foggy Nelson öppnar sin advokatbyrå Murdoch & Nelson. Redan i sitt första fall fall hamnar paret i hetluften då de tar sig an den oskyldigt mordmisstänkta Karen Page. Hennes fall leder i sin tur till Wilson Fisk en skum figur som slagit sig samman med andra kriminella element för att ta över New York. Murdoch beslutar sig för att till varje pris stoppa Fisk dels med hjälp av lagen men även som maskerad brottsbekämpare.

daredevil

Den här tvserien skiljer sig ganska mycket mot vad man är van att se från Marvel, om man ska jämföra ligger den närmare Nolans version av Batman än t.ex X-men eller Captain America. Det verkar som att man inspirerats mycket av Frank Millers The man without fear. Det är mörkt, skitigt och relativt jordnära. Det finns en hel del s.k easter eggs för oss serienördar och tv-serien är i sina stunder spännande och lyckas faktiskt  få en luttrad tittare som mig att dra efter andan åtminstone ett par gånger.

daredevil-netflix-marvel-stills-07

Skådisarna är av varierande kvalitet: Vondie Curtis-Hall som reportern Ben Urich, Toby Leonard Moore som Fisks närmaste man Wesley, Deborah Ann Woll som Karen Page och Bob Gunton i rollen som den slemme maffiabankiren Owlsley är alla bra. Matt Murdoch spelas av Charlie Cox som är en aning okarismatisk men å andra sidan är karaktären ganska torr och man har lyckats peta in Daredevils religiösa kval fint i serien (han är troende katolik). Vincent D’Onofrio som Wilson Fisk vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om, man har gjort honom i mitt tycke lite för obalanserad och känslosam i tv-serien men i sina stunder är D’Onofrio ruggigt bra. Svårast hade jag för Elden Henson som spelar Matts kompanjon Foggy Nelson. Jag irriterar mig på både skådisen och karaktären när han är i rutan vilket är allt för ofta.

DD_WilsonFisk_16001

Serien tappar under den andra halvan. Det blir lite för mycket prat och personliga konflikter för min smak och trots explosioner och slagsmål känner jag mig lite uttråkad. De tre sista avsnitten gör man två stora misstag dels tar man kål på ett antal karaktärer som gott kunde få vara med längre i serien och slutet är lite väl paketerat för min smak. Det kommer en fortsättning och man blir då så smått tvungen att starta om med en ny story istället för att bygga vidare på det man redan har etablerat vilket känns synd. Om det öppnar upp för The Hand och Elektra vilket det hintas om är det iofs positivt och man kan väl inte skippa favoritskurken Bullseye?

Slutomdömet blir en klart sevärd serie men med en del skavanker.

Betyg: 7/10

 

Dead Silence ( 2007 USA )

Det finns en del saker jag tycker är obehagliga t.ex att bada på djupt vatten eller att vara ute i skogen. En annan sak som jag finner  obehaglig är buktalardockor och marionetter. Dockornas döda ögon och skrämmande mun i kombination med att dessa vidriga varelser/dockor ska ge sken av att vara levande finner jag mycket störande.

 

Filmen Dead Silence handlar om just buktalardockor. Innan filmen startat har den väckt en del rysningar hos mig. Jamie har lämnat småstaden Ravens Fair men tvingas återvända då han misstänker att hemligheter stadens förflutna har ett samband med mordet på hans fru. Staden döljer mycket riktigt en hemlighet som rör  försvunna barn, lik med utslitna tungor, en häxa och naturligtvis en förbannelse. Det kommer visa sig att Jamie och hans familj är mer än lovligt insyltande i stadens mörka förflutna.

 

Det här är en riktigt ruggig historia regisserad av James Wan som gjorde den första Saw filmen. Gravgrävning på dimmiga kyrkogårdar mitt i natten, spökerier i parti och minut, hoppa-till scener, en övergivnen teater full med spindelväv och äckliga buktalardockor i överflöd. Lägg sedan till en tvist som åtminstone inte jag räknade ut ( är och andra sidan inte speciellt bra på det) så fyller ”Dead Silence” definitivt sin funktion som skräckfilm. Man kan skratta åt alla klyschorna men jag fann filmen mysryslig och fick en stunds spänning.

 

Skådespelarinsatserna är väl inte av högsta klass och Donnie Wahlbergs poliskaraktär är rent dålig, turligt nog är han inte med speciellt mycket. Däremot var det synd att Bob Gunton inte hade en större roll. Han är en skön birollsskådis som bär upp sina kostymer med stil. En klart sevärd skräckfilm av det övernaturliga slaget!

Regi: James Wan

Betyg: 7/10