Tomorrowland: A World Beyond (2015 USA)

Tomorrowland1 ”……gigantisk konservburk med billig ravioli. Kall är den också.” (Fiffis filmtajm)

”….rätt kul och trevlig liten utflykt på upplevelsefronten.” (FLMR)

”Men trots att Tomorrowland är lättviktig……….. kan jag inte bara rakt av såga en film som försöker ingjuta lite hopp och framtidstro” (Rörliga bilder och tryckta ord)

Detta är tre åsikter om dagens film från andra bloggare. Själv vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om den senaste filmen från Disney. Jag pendlade mellan känslor som vämjelse, irritation till att känna att filmen var helt ok och tom i sina stunder smårolig och underhållande.

Tomorrowland handlar om tonåringen Casey som får en mystisk pin i sin ägo. När hon rör vid den förflyttas hon till en plats som verkar vara en utopisk framtid som påminner mycket om vad man kunde läsa om i lite äldre böcker från 50 och 60-talen som försökte sia om kommande dagar. Casey försöker lösa mysteriet och om hon lyckas kan det innebära räddningen för vår planet. Det är en rejält präktig historia det här. Kanske inte så förvånande då det är Disney står bakom projektet. Britt Robertson som spelar Casey är en duktig skådis men då det är en s.k familjefilm är hon irriterade präktig i sina stunder. När Casey börjar leverera visdomsord till sin far som hotas av arbetslöshet vandrar min blick i biomörkret mot nödutgången. Filmen är för lång och finalen en är snyftsoppa som nästan (men bara nästan) är lika utdragen som Naomis Watts avsked till King Kong på Empire State building i Peter Jacksons bedrövliga version. Hur gärna Disney än vill så fäller jag fäller inga tårar utan suckar uppgivet. Hemskt nog kvarstod det en sisådär tio minuter av filmen, jag ångrar att jag inte tog jackan och gick så jag hade sluppit få se ohälsosamt många barn i frälsarroller. Riktigt rysligt.

Om jag bortser (och det är svårt) från dessa fadäser är Tomorrowland helt ok underhållning för stunden. Clooney är rolig som gringubbe och filmen har åtminstone en bra actionscen samt en hel del tillfällen jag kan sitta och skrocka. Själva plotten var helt ok och när man blandar in takyoner i handlingen nickar jag gillade vän av serien (inte filmen) Watchmen som jag är. Jag kanske inte kan kräva så mycket mer av en film från Disney full med snusförnuftiga ungar. Eller för att knycka Fiffis matliknelse: Tomorrowland är som en halvljummen Big Mac man vet vad man får men ångrar lite att man inte tog något annat på menyn när sista tuggan slinker ned.

Regi: Brad Bird

Betyg:4/10

Mission impossible: Ghost protocol (2011 USA)

I den fjärde filmen om Ethan Hunt och hans grupp agenter rör det sig om avfyrningskoder till ryska kärnvapen som hamnat i händerna på en galen svensk (!) forskare spelad av Michael Nyqvist. Cruise hoppar, klättrar slåss och (naturligtvis) springer för glatta livet för att förhindra ett tredje världskrig. Inget nytt under solen men jösses vilken fart och fläkt!

M:I 4 är en mycket underhållande och välgjord actionfilm som t.om fick en gammal blase´ flimtittare som jag att spärra upp ögonen. Speciellt episoden i Dubai var hisnande. Jag får även erkänna att jag satt och skrockade till de småfjantiga skämten som dock är ack så viktiga i lättsamma actionfilmer. Filmen har tre akter; Moskva där storyn etableras, Dubai som i mina ögon är filmens höjdpunkt med fasadklättring, slagsmål och Cruise som springer i en sandstorm samt upplösningen i Indien. Att regissören Bird har ett förflutet vid Pixar råder det ingen tvekan om efter att ha sett slutfighten mellan Cruise och Nyqvist i ett parkeringshus. Inspirationen till den scenen torde Bird ha hämtat från finalen i Monsters Inc.Kombinationen av fart & fläkt samt bra skådisar gör att M:I 4 är en av de bättre actionfilmerna jag sett på senare tid.

Är det något jag kan vara kritisk till är det slutet som är lite väl smetigt och tillrättalagt samt att Michael Nyqvist som spelar skurken inte ges möjlighet att utveckla sin karaktär. Nyqvist har en handfull repliker resten av tiden ser han lite småfarlig ut och får bära på en väska. Jämför t.ex med Phip Seymour Hoffmans karaktär i M:I 3, där kan man snacka om en diabolisk skurk som ger en rysningar.

Jag hade en trevlig stund i biofåtöljen och ser gärna en femte del med samma gäng både bakom och framför kameran.

Regi: Brad Bird

Betyg: 8/10