Guardians of the galaxy vol 2 (2017 USA)

Peter Quill (Star Lord och hans vänner har det hektiskt. Yondu som de lurade i förra filmen jagar dem och man har även gjort sig ovän med rasen The Soverign då Rocket stulit en handfull värdefulla batterier från dessa guldfärgade utomjordingar. Mitt i allt detta så dyker Quills pappa upp och vill att  ska följa med honom till hans hemplanet. Det som till en börjar verkar bli en mysig familjeträff utvecklas till något helt annat då Star Lords fars planer uppdagas.

Det är inte filmens handlingen som är anledningen till att jag sitter med ett leende på läpparna under speltiden. Filmens styrka är att den har en hög ganska så enkelspåriga karaktärer som var för sig kanske inte är några manusmässiga mästerverk men tillsammans i grupp blir helheten av dessa tjommar desto större. Den andra anledningen är att filmen präglas av en iofs lättsam och enkelspårig men ändock skön humor. Guardians of the Galaxy är kort och gott en trevlig film som man blir glad av att se. Det är en film som roar ordentligt för stunden vare sig mer eller mindre och det är som jag brukar säga: Inte helt fel.

Däremot vet jag inte hur sugen jag är på att se en tredje del av dessa figurers öden och äventyr. Vem försöker jag lura, när det blir dags ( 2019/2020 ? ), så kommer jag naturligtvis att sitta i biomörkret. En del av skämten börjar nämligen bli lite uttjatade och karaktärerna är ganska så rigida i sin roller. Drax är inte med i matchen, Gamora irriterad etc men än så länge håller konceptet.

Filmen är definitivt sevärd, bara öppningsscenen är värd biljetten och på det stora hela finner jag nog att uppföljaren är aningens bättre än originalet.

Regi: James Gunn

Betyg: 7/10

Andra Filmspanares tankar om rullen

Fiffi

Sofia

Henke

Cecilia

Johan

War dogs (2016 USA)

parnisostvolami563_1War dogs är ännu en av dessa rise and fall historier som jag är så omåttligt förtjust i. David harvar runt i Florida som massör, ett inte speciellt glamoröst jobb då klientelet verkar bestå av skrynkliga gubbar som gör sexuella inviter. När han stöter på sin barndomskamrat Efraim slår dessa unga män sina påsar ihop och lyckas mot alla odds bli relativt stora aktörer på den amerikanska vapenmarknaden. De köper upp vapen billigt och säljer vidare till den amerikanska armen. När de lyckas ro en jätteorder i hamn verkar det dock som de två kan ha tagit sig vatten över huvudet.

Detta var en otroligt underhållande film trots att ämnena vapenhandel och krig inte är speciellt trevliga. Regissören Todd Phillips som även gjort Baksmällefilmerna har knåpat ihop en sanslös och på sina ställen helt absurd historia. Det mest absurda är dock att man tydligen (åtminstone i filmens värd) utan några större problem kan bli grossist i vapen. Det som gör att Efraim och David lyckas så bra med sitt företag är att de högaktningsfullt skiter i lagar och regler. Vart vapnen kommer ifrån och vem man handlar med är inte speciellt viktigt utan mer av karaktären små problem som är till för att lösas på vägen.

Trots en speltid på två timmar blev filmen aldrig tråkig. En bidragande orsak till detta var just den absurda känslan jag fick under speltiden och satt undrades över om det verkligen kan och får gå till så här. Någon uns av sanning har nog historien då det är en s.k BOATS men hur sann historien är vet jag inte då jag inte googlat dessa företagsamma herrar. Teller och Hill som spelar huvudrollerna kompletterar varandra bra och de är understödda av en hel del bra skådisar i birollerna. Då filmen har en dansscen i slowmotion hamnar den definitivt på plussidan hos mig. Det går alltid bra att stoppa in en dansscen i de flesta filmer och som sagt gärna i slowmotion.

Under tittningen satt jag och irriterade mig över vem skådespelerskan som spelade Davids flickvän var. Jag visste att jag hade sett henne förut men kunde inte placera skådespelerskan. Den gåtan löste sig iom filmens eftertexter.  Det var Ana de Armas känd från magplasket Knock knock. Man kan säga som så att hon verkar ha tagit en hel del skådespelarlektioner sedan den filmen så låt inte hennes medverkan avskräcka för en titt.

Regi: Todd Phillips

Betyg: 8/10

Guardians of the galaxy (2014 USA)

guardiansofthegalaxyposterRedan tio minuter in i filmen börjar jag ångra kvällens val av film. Det är en enda röra, karaktärer introduceras kors och tvärs, platser och planeter nämns till höger och vänster och när Michael Rooker dyker upp på duken, blå som en smurf i ansiktet börjar jag fundera på hur lång tid det kommer ta innan min försvarsmekanism mot dålig film på bio kommer kicka in, dvs jag somnar. Men så händer något i filmen som gör att jag rätar på mig i sätet och sitter resten av speltiden med ett leende på läpparna hela vägen till extrascenen som dyker upp när eftertexterna rullat klart.

 

Guardians of the galaxy (GoG) är den senaste i raden av filmer baserade på Marvels serietidningsuniversum men till skillnad mot tidigare filmer utspelar sig handlingen (nästan) helt i rymden. Storyn kan nog bäst liknas med The Raiders of the lost ark men istället för arken är det ett litet silverklot som folk jagar kors och tvärs genom universum. Filmens hjältar är ett gäng udda individer som motvilligt måste samarbeta för att stoppa skurken Ronan the Accuser att lägga vantarna på klotet som innehåller ett mäktigt vapen. Som jag tidigare skrev är filmen knepig i början men när det  talande trädet Groot och den ettrige tvättbjörnen Rocket Racoon introduceras i det redan stora persongalleriet så vänder filmen. Plötsligt blev GoG rolig, jag satt och skrockade förnöjt och historien fick styrfart efter den otympliga och röriga inledningen.

GoG har både värme och humor, den är fartfylld men kanske inte så värst spännande. Det är en trevlig stund i biomörkret där (hör och häpna) 3D:n stundtals var riktigt bra. Filmen tappade en anings mot slutet dels för att den blev lite såsig och känslosam, personligen hade jag föredragit att man hållit sig med hejsansvejsan atmosfären som präglar historien ända in i kaklet. Jag var inte heller helt tillfreds med skurkarnas öde. Men det är kanske petitesser i sammanhanget. ActionLunkan som var mitt sällskap var lika nöjd.

Regi: James Gunn

Betyg: 7/10

American hustle (2013 USA)

american-hustle-posterGänget bakom Silver lining playbook har kokat ihop den filmen. Man använder sig än en gång av Bradley Cooper & Jennifer Lawrence samt en hel del andra skådisar som inte är fy skam b.la Christian Bale, Amy Adams och Jeremy Renner Filmen är som alla andra filmer som görs nu för tiden löst baserad på verkliga händelser. Irving Rosenfeld (Bale) och Sydney Prosser (Adams) är ett par lurendrejare som som råkar i händerna på på den obalanserade FBI-agenten Richie DiMaso ( Cooper ). Istället för att sätta paret i finkan gör DiMaso en deal med de två. För att slippa fängelse ska de hjälpa FBI att locka andra skumma personer att begå brott så att byrån kan arrestera dessa. När man ser ut att kunna snärja en borgmästare ( Renner ) tappar DiMaso helt konceptet och allt växer till en härva som involverar maffian, otrohet och falska oljeshejker från Brooklyn.

Stundtals påminner American hustle lite om bröderna Coens mycket roliga film Burn after reading men där den förra var en ren komedi är detta en film som har svårt för att bestämma sig för vad den ska vara. Ibland är det ren komedi för i nästa stund slå över till drama. Det är inget fel på skådespelarnas rollprestationer men filmens karaktärer och dess handling går inte ihop. Filmen kryssar mellan ren komedi och drama. När American hustle är komedi är skådisarna mycket roliga men så fort filmen av och till slår över till att bli ett drama känns de malplacerade. Resultatet blir ganska ansträngande att titta på i längden då skådisarna och filmens handling ofta inte är samspelta.

Att American hustle är nominerad för en Oscar känns lite märkligt men å andra sidan om du vill ha kritikernas kärlek bör du ha med minst en av tre ingredienser i en film: 70-talet, ”skön” musik från 60 – 70 talet och filmen får gärna handla om film. American hustle är förlagd på 70-talet och det är nog svaret på frågan om dess nominering samt att ensemblen är stark för så värst bra var den inte. Se hellre om Burn after reading. Betyget blir högt då filmen har en hel del roliga scener samt för de duktiga skådisarna.

Fiffi och Movies noir har även de sett filmen.

Regi: David O. Russell

Betyg: 5/10

Silver linings playbook (2012 USA)

Silver-Linings-PlaybookOm man skulle ska och skärskåda oss själva och människor i vår närhet skulle man troligtvis finna en och annan sak i vårt beteende som möjligtvis inte skulle klassas som normalt. Kanske en sida av oss själva som vi försöker dölja för omvärlden. Personerna i Silver Linings playbook har dock inga problem med att visa upp den sidan. Pat har precis kommit ut från sinnessjukhuset efter att ha försök döda sin frus älskare. Då frun flyttat och sålt deras hus bor han hemma hos sina föräldrar. Ett hem där pappan är maniskt besatt av det lokala fotbollslaget och när laget har match är hemmet att likna vid en krigszon. Pat har även en vän som verkar ha ett lyckligt liv men känner att han håller på att kvävas av omvärlden och sin frus krav på att vara framgångsrik. Under en middagsbjudning hos sin vän möter Pat Tiffany, en kvinna som också (någon förvånad vid det här laget) mår dåligt då hennes man dött. Tiffany och Pat börjar umgås men de blir inte ett par då Pat är övertygad om att han och hans fru ska bli tillsammans igen bara han får en möjlighet att förklara sig. Tiffany lovar att förmedla ett brev till frun om Pat ställer upp som hennes partner i en danstävling.

Det här var något så ovanligt som en feelgoodfilm om människor som i olika grad mår dåligt. Jag hade roligt under filmens gång, en film som bäst kan beskrivas som hela havet stormar för folk gapar, skriker och har sammanbrott om vartannat men samtidigt är folk i karaktärernas omgivning relativt förstående för deras problem något som gjorde att filmen gav mig en varm känsla. Skådisarna presterar bra och Jennifer Lawrence var välförtjänt för sin Oscar i rollen som Tiffany. Hon är arg, desperat, kvick och känslig på en och samma gång och har ett språk som en sjöman. En mycket underhållande och spännande karaktär.T.o.m Wilson Tucker som har en biroll är bra, något som jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva än mindre skriva. Den största gåtan är nog hur Dolores, Pats mamma inte blivit galen av att vistas under samma tak som dessa män.

Efter att ha sett filmen var jag nöjd, mycket nöjd men den har tappat lite efter ett par dagar. Kanske beror det att den på sina ställen känns en aning spretig då det är många personer som är med och alla får kanske inte den tid de borde få. Men den är klart sevärd och ett alternativ till alla förutsägbara och kräkframkallade rom-coms som översvämmar marknaden.

Regi: David O. Russell

Betyg: 7/10

Limitless ( 2011 USA )

Eddie Morras liv är inte direkt avundsvärt. Ont om pengar, inget jobb, har total idetorka på boken han skriver och som grädde på moset dumpad av sin flickvän. Av en slump möter han en gammal bekant som erbjuder honom att pröva en ny ”medicin” som tydligen har otroliga egenskaper. Att den bekante inte ljög märker Eddie snart. Medicinen har den verkan att man utnyttjar hjärnans hela kapacitet. På bara en dag lyckas Eddie skriva stora delar av sin bok, städa sin sunkiga lägenhet samt att charma och sätta på sin hyresvärds fru. När effekten avtar vill Eddie av naturliga själ ha mer och det leder till en massa problem: Ryska maffian, misstänkt för mord, jagad och naturligtvis har medicinen en och annan biverkning.

Bradley Cooper är kanske mest känd från filmen The Hangover och The A-team. Troligtvis jobbar han för att komma ur att castas som skojfrisk då han varit med att producera Limitless som är en ganska rapp och underhållande thriller. Någon större nagelbitare eller nyskapande film är det inte men den är som sagt ganska underhållande. Den enda som jag störde mig på var vocie-overn där Eddie berättar handlingen, det blir lite störande i längden men en petitess på det stora hela. En ganska perfekt film att se efter midsommarfirandet då nog många känner att deras hjärnor behöver vila lite. Även Paul och The Lincoln laywer är andra filmer som passar ganska perfekt en dag som denna. Fiffi har också sett filmen.

Regi: Neil Burger

Betyg: 6/10