En kille och en tjej (1975 Sverige)

originalLasse är utbildad journalist men arbetar som tidningsbud. Han har precis gjort slut med sin tjej och glider rund på stadens diskotek på jakt efter nya sängkamrater. En tidig morgon träffar han tjejen Lena. Tycke uppstår och snart är de två ett par. Lasse är orolig över sin frihet och vet inte riktigt vad han vill med sitt liv eller förhållande.

Det här var en riktig tidsresa. Alla röker, gonorre grasserar, total avsaknad av datorer och mobiltelefoner, kläder och frisyrer på både män och kvinnor som får en tidvis att baxna. Klientelet på diskot Lasse hänger på ser ut att komma från något övernattningshem för uteliggare. Om man ska tro filmen var det tydligen lättare att ragga på 70-talet trots kläder och frisyrer – det räckte tydligen bara med att säga hej till någon så bar det iväg till närmaste lägenhet. Det gjorde att den här filmen blev lite begripligare.

Om man nu kan låta bli att stirra sig blind på stickade koftor och koncentrerar sig på filmen En kille och en tjej så får man en småcharmig liten kärlekshistoria men inte så mycket mer. Det händer inte speciellt mycket och känslan av att filmens handling har impoviserats fram är stark. I ärlighetens namn bryr jag mig inte värst mycket om Lasse och Lena är ihop eller inte kanske beroende på att jag har lite svårt att begripa vad hon ser i honom. Han är en hypokondrisk slarver, otrogen (men det kanske inte gills då det var fri kärlek på den tiden?) och allmänt småjobbig – tycker jag. Trots detta hade jag en småtrevlig om än bagatellartad stund framför tv:n.

Regi: Lasse Hallström

Betyg: 5/10

Den bästa sommaren (2000 Sverige)

den_basta_sommarenTraditionsenligt startar bloggen det nya året med en trevlig film.

Begravningsentreprenören Yngve Johansson brukar ta hand om s.k sommarbarn (feriebarn). Denna sommar, 1958, tar Yngve emot två barn, Mårten och Annika . Barnens första intryck av Yngve är att det är en bister man som mer eller mindre bott ensam i hela sitt liv och inte verkar vara speciellt förtjust i folk. Men naturligtvis (för det här är en sådan film) klappar det ett hjärta av guld under Yngves väst och saker och ting har ändrats till det bättre innan eftertexterna rullar.

Vanligtvis hamnar filmer av det här slaget inte bland mina favoriter men de är lättsmälta och man får en liten glädjeinjektion av att se dessa filmer vilket inte är fy skam. Så är även fallet med Den bästa sommaren. regissören Malmros kör på säkra kort: 50-talet, landsbygd (Molkom) och sommar, ting som gör att det automatiskt dreglar lite smått i de flesta svenskars mungipor. Det som gör att filmen har det där lilla extra är Kjell Bergqvist som spelar Yngve. Dialogen och de one-liners som han begåvats med är i världsklass. Man skulle kunna ge ut en citatbok av Yngves alla uttryck. Begravningsentreprenören är också en ganska komplex figur för var gång jag ser filmen blir karaktären mer mångfacetterad. Malmros litar på sin publik och skriver inte Yngves hela levnadshistoria och karaktär på våra näsor. Vi tittare får ana hur det hela ligger till. Klart att man kan se filmen som en komedi med Bergqvist som säger massa roliga saker och nöja sig med det men det finns som sagt en hel del att upptäcka om man väljer att se bortom alla roliga repliker.

Den övriga ensemblen sköter sig också bra. Brasse Brännström har en liten men viktig roll som kan sägas vara en bittrare version av Yngve. Anastasios Soulis och Rebecca Scheja spelar sommarbarnen och gör det bra, skönt med uthärdliga ungar för en gångs skull. En rolig detalj är att Rebecca Scheja numera ingår i popgruppen Rebecca och Fiona. Det är inte så mycket att mer orda om, Den bästa sommaren är en bra film som är rolig men har lite nödvändig svärta. En klar filmfavorit.

Regi: Ulf Malmros
Betyg: 9/10

Bäst före (2013 Sverige)

136429~1Läraren Bosse har precis gått i pension och blivit lämnad av sin fru. Främsta anledningen till detta initiativ från fruns sida  är att Lasse helt enkelt är för trist. När han och hans vänner Lennart och Anders vinner en mindre summa på travet beslutar de sig för att ta en Ålandskryssning. Lennart är gift men jagar kvinnor och ser sin chans till en flyktig båtromans. Anders är så snål att han gråter när han skiter (bildligt talat) så resan blir inte så behaglig som Bosse hoppats på.

Det här är en film som jag inte riktigt vet vad jag ska tycka om. Det är en bagatell med äldre män som är lite smådeppade över sina liv där de drömmar de haft inte infriats. När eftertexterna rullar får jag lite av en jaha-känsla och undrar lite över vad filmen vill ge mig som tittare. Vem baxade hela det här projektet i hamn? Vem tyckte att det här är en så pass bra ide´ att man ville förverkliga det projektet? Bevisligen någon.

Nu är inte Bäst före någon dålig film den är bara lite mellanmjöksaktig. Det är inget nytt som presenteras, frågorna som dryftas i filmen om vad man gjort av sitt liv har behandlats i andra filmer och storyn är lövtunn.  Det är emellertid bra skådisar speciellt Brasse Brännström som spelar Bosse. Varför gör inte han fler filmer? Storyn flyter på och det är en hel del pinsamma scener när Lennart raggar på båten. Dialogen är bra och känns inte teateraktig som så oftast i svensk film. Bäst före är en film som glider en förbi men kan se den utan att bli missnöjd men man kan likväl med gott samvete skippa filmen.

Regi: Mats Arehn

Betyg: 5/10