Snow White and the huntsman (2012 USA)

Efter Alice in wonderland och Red riding hood har nu turen kommit till Snövit och jag får väl lov att säga att detta är den mest lyckade av de tre filmerna som försöker hotta upp äldre sagor om man nu nödvändigtvis ska göra en jämförelse. Redan här vill jag påpeka att två filmer om Snövit har släppts på bio det här året, den andra heter Mirror mirror med b.la Julia Roberts och tog ett mer humoristiskt grepp på sagan. Jag orkade titta i ca 30 minuter sedan sysselsatte jag mig med något vettigare.

Snow White and the huntsman är en ganska mörk och våldsam film som inte direkt lämpar sig för de yngre tittarna (tror jag). Storyn följer sagan men med några få ändringar. B.la har jägaren (Chris Hemsworth) fått en mer framträdande roll i historien på bekostnad av dvärgarna. Den onda drottningen (Charlize Theron) har fått en fylligare bakgrund  och har lite fler karaktärsdrag än att bara vara ond. Man har också lagt in lite mer svärdsfighter samt en liten blinkning till Jesus men annars är det mesta sig likt och konservativa sagofilmstittare lär känna igen sig.

Filmen är visuellt snygg. Jag gillar speciellt när den onda drottningen trollar. Det är både fantasifullt och faktiskt lite småruggigt även den magiska spegeln har fått en CGI-boost som är lyckad . Miljöerna i filmen är genomgående välgjorda och den känns inte som att ensambeln springer runt i en studio, med ett undantag. När Snövit träffar dvärgarna hamnar man plötsligt i en kullissmiljö som påminner ganska mycket om de bilder på det jordiska paradiset Jehovas vittnen utlovar i sina tidskrifter. Det är även här som filmen segar till sig och blir lite småtråkig. Bortsett från denna episod är Snow White and the huntsman en ganska rapp och underhållande film och två timmar går relativt snabbt..

Tyvärr finns det ett par saker som drar ned helhetsintrycket: Dels ogillar jag att regissören/manusförfattaren gjort Snövit till en kristusgestalt. Man trycker ganska hårt på att hon ska frälsa folket från den onda drottningen och när hon återuppstår får jag lite väl starka bibliska vibbar.  Det andra problemet är personregin eller skådespelarnas insatser, take your pick. Det är många bra skådisar med i filmen men kanske är det berättelsens form av saga som gör att de presterar undermånligt (Stewart undantagen då hon sällan skådespelar utan reagerar på stimuli typ: Replik! Rör dig!). Dvärgarna består av idel kända ansikten b.la Brian Gleeson, Bob Hoskins och Toby Jones men de har ingen personlighet utan är bara dvärgar. Charlize Theron spelar över å det grövsta i sina försök att vara ondskefull. Hon verkar ha hämtat inspiration av Barbara Kellerman som spelade The White witch underhållande uselt i tv-serien om Narnia. Chris Hemsworth ger intryck av att vara lite halvfull då han har ganska sluddrigt tal i filmen och att ge honom rollen som voice-over var ett stort misstag. Mao ingen skådis agerar på topp och då har vi kvar olyckan Kristen Stewart.

Var gång Kristen Stewart ska vara med i en film ser jag med skräckblandad förtjusning fram mot tillställningen. Kommer hon att lyckas skådespela denna gång är frågan jag ställer mig. I Snow White and the huntsman lyckas hon igen med att ge sken av att  om man kan tala och röra på sig räcker det för att man ska kunna titulera sig skådis. Jag har sett gråstenar med större personlighet än Stewart. När hon ska hålla ett känslomässigt tal i filmens final är det ett tappert men ack så misslyckat försök i konsten att skådespela.

Som synes är det blandade känslor jag har inför Snow White and the huntsman men filmen var underhållande trots bleka skådespelarinsatser och om man gillar genren är det trots allt värt att lägga ett par timmar på filmen. Jag bländades nog av miljöerna och alla CGI-effekter.

Regi: Rupert Sanders

betyg: 5/10