Necronomicon ( Frankrike, Japan, USA 1993)

Filmen sätter ribban redan från start när skådisen Jeffrey Combs gör entré utrustad med löshaka i rollen som författaren H.P Lovecraft. Lovecraft har fått nys om att ett bibliotek som drivs av en sekt har ett exemplar av den mytomspunna boken Necronomicon. Det är nödvändigt att författaren lägger vantarna på boken då universums öde står på spel. Inne i biblioteket lyckas Lovecraft få tag på boken och börjar anteckna febrilt. I denna filmversion verkar Necronomicon innehålla olika berättelser och filmen består av tre olika historier ur boken.

Filmen är producerad av Brian Yuzna som även regisserat ett av segmenten. När det rör filmer av denna regissör har jag lärt mig att hans motsvarighet i Sverige skulle kunna vara Ragnar Frisk eller varför inte Mats Helge Olsson. Dessa herrar verkar ha gemensamt att huvudsaken är att man får göra film resultatet kommer i andra hand.

Necronomicon innehåller så mycket sanslösheter och knepigheter att jag inte ids rada upp dem. Bästa sättet att ta till sig filmen är nog att bara följa med på turen utan att tänka för mycket – gör man det sistnämnda lär man bli en anings förvirrad. Filmens styrka ligger i att det märks att det är ett sällskap som gillar att göra film. Trots tentakler, avslitna ansikten och smältande kroppar känns filmen lite uppsluppen. Speciellt rysligt blir det aldrig men å andra sidan aldrig tråkigt men det är sällan filmer som går efter rättesnöret hellre än bra blir just detta. Skådespeleriet är obefintligt men det var åtminstone kul att få se David Warner dyka upp i en roll som galen vetenskapsman.

Om humöret är det rätta så har man 90 sanslösa men lättsmälta minuter framför sig.

Regi:Brian Yuzna m.fl

Betyg: 4/10

Society (1989 USA)

2094051020aRegissören Brian Yuzna verkar göra allt som oftast filmer efter regeln ”hellre än bra”. Filmerna är ofta lite yxiga i sitt utförande och specialeffekterna kunde nog tonas ned en aning då ambitionen överträffar kompetensen. Yuzas debutfilm Society från 1989 innehåller alla dessa nämnda element.

Bill har aldrig känt sig riktigt hemma i sin familj. Han känner att hans föräldrar och syster har en samhörighet som han saknar. Bill går hos en psykolog som förklarar att det är helt normala tankar hos en tonåring. När Bill teoritiserar om att han eventuellt är adopterad skrattas detta påstående bort av psykologen. I samband med att Bills storasyster Jenny ska bli introducerad in i grannskapets societet börjar det dock hända saker i Bills omgivning. Händelser som gör att han börjar tvivla på sitt eget förstånd, för alternativet är allt för bisarrt att acceptera.

Även om Yuzna gör, som jag tidigare skrev, filmer som kanske inte är de bästa är de ofta gjorda med ett mycket gott humör som smittar av sig på tittaren. Jag upplever det som att regissören har en historia som han brinner för och den vill han berätta till varje pris oavsett slutresultatet. Finalen i Society är en gore/specialeffektsfest av sällan skådat slag där amatörmässiga effekter blandas friskt med mer professionella och genomtänkta resultat . Någon CGI är det inte frågan om utan man har klippt och klistrat ihop de modeller budgeten tillåtit och det känns ganska skönt i en tid där amatörmässiga dataanimeringar samsas med filmer som har ett specialeffektskonto som motsvarar ett mindre lands årsbudget.

Som film har Society vissa förtjänster och den är i sina stunder rafflande men där det finns en vilja räcker inte alltid kompetensen till. Det är lite synd för det är en annorlunda film som kanske, men bara kanske, hade kunnat bli en rikligt bra skräckthriller med större budget och dugligare medarbetare. Jag lade till ett kanske i mitt påstående då  berättarglädjen många gånger får stryka på foten när pengarna får styra.

Regi: Brian Yuzna

Betyg: 4/10

Beneath still waters (2005 spanien)

En stad skall fira 40 års jubileum. Staden är såpass ung beroende på att man övergav den gamla byn till förmån för ett dammbygge. Det man samtidigt gjorde var att begrava en del otrevliga hemligheter under vattnet som t.ex byn lokala satanister men nu har de kommit tillbaka och ska ta hämnd.

Brian Yuzna är lite av B-skräck filmernas mästare, det är lite si och så med skådespeleri, effekter och handling men hans entusiasm för projekten väger oftast upp filmernas brister.  Den här gången är dock resultatet minst sagt  förskräckligt. De stackars spanska skådespelarna (?) får lägga all sin energi på att uttala sina engelska repliker så utrymme för att skådespela finns inte.  Lägg sedan till en ovanligt korkad historia samt repliker som är så usla att man sitter och skrattar högt ja då har vi en riktigt dålig film. Skippa denna film och titta istället på Dagon eller Reanimator av samma regissör.

Regi: Brian Yuzna

Skådespelare: Michael McKell, Raquel Merono

Betyg: 1/10