Bohemian Rhapsody (2018 Storbr)

Ännu en BOATS, denna gång om Queens sångare Freddie Mercury. Vi får följa gruppen och då främst deras sångare från att de bildas till deras succéframträdande på Live aid galan 1985. Nu är jag inte ett jättefan av gruppen, jag gillar deras musik och har haft ganska bra koll på vad de sysslat med sedan jag blev medveten om Queen i.o.m plattan News of the world. Att det blivit film om dem förstår jag då Queen haft en turbulent historia med bråk mellan medlemmar, spelningar i Sun city (klädsamt ignorerat i filmen), skandalrubriker och som final ett tragiskt dödsfall. Det märkliga är nog att det inte blivit en film tidigare.

Bohemian rhapsody är helt ok jag kan nog sträcka mig till att säga ganska så bra. Filmen betar pliktskyldigt av en och annan händelse, har med lite allvar, lite hjärta och smärta. Som så oftast när jag kollar in en BOATS sitter jag och tittar oberört men intresserat på filmen. Det är väl först i filmens final man får lite wow-känsla när konserten på Wembley visas. Det är en fantastisk final på filmen och visste jag inte bättre skulle jag kunna tro att det var den riktiga gruppen som framträdde.

Mitt problem med filmen är samma som med alla filmer i genren. Jag VET att man måste tänja en del på sanningen då verkligheten sällan överträffar dikten. Jag VET att man måste ändra i skeenden både kronologiskt och vad som egentligen hände därför att göra det hela mer begripligt för en bred publik. Jag VET också att man måste kratta manegen dramaturgiskt för att berättelsen ska bli mer gripande. I Bohemian rhapsody är det så välkrattat att det inte ligger ett sandkorn fel lagom till finalen. För att få största känslomässiga utdelning har man stuvat om historien rejält och det jag blir mest nyfiken på är hur de forma Queen-medlemmarna som vart inblandade i filmen kände när de bokstavligen såg hur verkligheten bit för bit monterades ned för att kunna ge plats åt en mycket tillrättalagd historia.

Regi Bryan Singer

betyg: 6/10

Annonser

Jack the giant slayer (USA 2013)

Sagan om Jack och bönstjälken kom jag i kontakt med för första gången i.om Disney och den långa kortfilmen(?) med Musse Pigg i huvudrollen. 2013 års version av berättelsen är avsevärt rappare, fylld med specialeffekter och definitivt inte lika barnvänlig. Bondpojken Jack kommer över några magiska bönor när han är i staden för att sälja sin häst. Väl hemma råkar en av bönorna falla mellan en springa i golvet. Samma natt bryter det ut ett oväder ut och regnvatten letar sig ned till bönan som växer i rekordfart och stjälken når ända upp till himlen till jättarnas rike. Dessa jättar är inga trevliga typer och älskar mänskligt kött. Då landets prinsessa av en händelse följt med på bönstjälkens resa upp mot himlen måste hon naturligtvis räddas. Kungen sätter kvickt ihop en räddningsexpedition men några i sällskapet har andra planer än att rädda en prinsessa från att hamna på middagsbordet. Tur då att Jack följt med på färden till jättarnas rike.

Jack the giant slayer infriar det mesta som jag kan hoppas av en sådan här film. Fartfylld och underhållande och stabila skådisar b.la Ewan McGregor som ser oförskämt pigg och alert ut trots sina 42 år och den alltid sevärde Stanley Tucci som skurk. Jag har inget speciellt att invända mot filmen, möjligtvis lite väl mycket CGI men den är åtminstone relativt välgjort även om jättarna ser lite plastiga ut. Fråga mig om ett par månader och jag kommer att ha svårt att komma ihåg filmen och dess handling men för stunden var det en frisk och underhållande fläkt. Kanske hade filmen mått bra av att innehålla lite mer humor för det är en förvånansvärt våldsam historia så någon film för de minsta tycker jag inte den är. Nu visas det inte så mycket av våldet i bild men huvuden bits av och folk slits i bitar så någon söndagsmatiné´ är filmen verkligen inte. Egentligen undrar jag vem filmen vänder sig till då den är för hemsk för de minsta och de äldre kanske hellre lockas av lite vuxnare filmer. Hur som helst så blev jag underhållen i två timmar så jag är nöjd. Att det var Bryan Singer (The Usual Suspects, X-men) bakom kameran var lite oväntat.

Regi: Bryan Singer

Betyg: 6/10