The Sentinel (1977 USA)

ladda-nedFotomodellen Alison känner att hon behöver lite utrymme i sitt liv speciellt efter hennes fars död och hyr en lägenhet i ett gammalt hus. Hennes fästman Michael blir inte så nöjd då han hoppats på giftermål och delat boende. Efter ett par dagar bekantar sig Alison med husets övriga hyresgäster som är en brokig skara, de flesta är trevliga men lite märkliga. Den är bara den blinda prästen på vindsvåningen som lyser med sin frånvaro. Det tar dock bara några nätter innan Alison inser att det där med att flytta in hos sin pojkvän kanske inte hade varit så dumt trots allt då de övriga hyresgästerna visar sitt rätta jag.

The Sentnel är en ganska så ryslig 70 talare där stämningen påminner om filmer som t.es Exorcisten. Det är lite ruffigt, mörkt och det mesta präglas av en ganska så otrevlig stämning. Filmens plot är någorlunda originell och jag vart i alla fall lite överraskad över en del av vändningarna i filmen. Då det är en så pass gammal film finns inte dagens ovana att förklara minsta detalj utan jag får åtminstone tänka lite själv, The Sentnel är lite långsam i sitt tempo och skulle möjligtvis ha mått gott av ett klipp eller två men filmens få skräckscener är utsökta och förvånansvärt räliga och finalen riktigt bra.

Roligast med filmen är alla skådisar som är med. Håll i er: Martin Balsam, Ava Gardner , Burgess Meredith, Eli Wallach, Christopher Walken, Beverly D’Angelo och Tom Berenger samt några till. The Sentinel är inte en höjdarfilm men den har en skön ryskänsla, ett par riktigt bra skräckscenener och det kommer man en bit på.

Regi: Michael Winner

Betyg: 6/10

Fiffi val för dagen kan ni läsa om här.

Annonser

State of grace (1990 USA)

State_of_grace_posterI Hells kitchen (NYC) härskar den irländska maffian. Ledaren för gänget är den ganska inkompetente men brutale gangsterbossen Frankie Flannery. Han har dock förhoppningar om att kunna klättra lite i rang och respekt då man förhandlar om ett samarbete med den avsevärt mäktigare italienska maffian. Problemet för Frankie är att han har svårt att hålla ordning på sina män och främst då sin bror Jackie som är lite väl impulsiv för sitt eget och andras bästa. Frankie är också lite bekymrad över Terry Noonan, en barndomskamrat till Jackie som plötsligt dykt upp. Frankie misstänker nämligen att denne möjligtvis kan vara en polisinfiltratör.

State of grace kom lite i skymundan av Goodfellas då båda filmerna kom ungefär samtidigt i början av 90-talet. Det är lite synd då detta också är ett bra kriminaldrama med en hel hop bra skådisar. Sean Penn (Terry), Gary Oldman (Jackie), Ed Harris (Frankie) och Robin Wright som bröderna Flannerys syster. Filmen blir inte sämre av att Ennio Morricone står för musiken som är både vacker och vemodig. Stundtals blir filmen lite melodramatisk men det väger lätt mot den suveräna ensemblen, musiken och de slitna New York miljöerna. Regissörerna bygger sakta upp sin historia och den sista halvtimmen är makalös. Vi får en rafflande förhandlingsscen. Sean Penn bjuder på en välskriven ”State of grace” monolog som känns i ryggmärgen på detta följer sedan en shootout som troligen är en av de bästa jag sett på film.

Gillar man genren och skådisarna bör man nog ta sig i kragen och se State of grace som är en oförtjänt bortglömd film.

Regi: Phil Joanou, Michael Lee Baron

8/10

Magic (1978 USA)

En gång i tiden fanns det en man som hette Anthony Hopkins, numera har han fått ett Sir framför sitt namn och fulländat konsten i att spela över på ett ganska lågmält sätt. Filmen Magic är från den tiden han bara hette Anthony. Historien är ganska välbekant och rör sig om en buktalares ohälsosamma förhållande till sin docka. Corky Withers är en framgångsrik buktalare som börjar bli ett känt nämn inom underhållningsbranschen men ju större framgång han når desto sämre mår Corky psykiskt. Corky behandlar sin docka Fats mer och mer som en egen individ och de två blir allt mer oskiljaktiga. För att samla sig och stressa av åker Corky till sina barndomstrakter där han stöter på sin gamla ungdomskärlek, något som Fats inte uppskattar.

Som jag tidigare nämnde är historien inte direkt obekant, jag undrar vad det är med buktalare och deras dockor? Iofs kan jag tänka mig att man kanske blir lite lätt obalanserad om man umgås dagarna i ända med en docka. Detta gör att storyn kanske inte känns speciellt upphetsande eller nyskapande men helt oäven är den inte. Hopkins och Ann Margret som spelar ungdomskärleken Peggy sköter sig fint. Hopkins balanserar på gränsen till sammanbrott filmen igenom. Hans ansikte är ständigt blankt och lite småsvettigt och jag blir nervös bara av att titta på karln. Det var även roligt att få se Burgess Meredith i en roll annat än som Rockys tränare. Magic är lite grådaskig som en del 70-tals filmer kan vara. Trots att den utspelar sig i underhålningsbranschen är avsaknaden av glitter och glamor total. En helt ok thriller om än lite lågmäld och med ett litet speciellt musikval på sina ställen. Det var roligt att få se Hopkins i en tidig film innan han själv insåg hur förträfflig han är.

Regi: Richard Attenborough

Betyg: 5/10