The Bye Bye Man ( 2017 USA )

Jag hade hört att denna skräckis skulle vara riktigt usel så när den dök upp Netflix kunde jag i sedvanlig ordning inte hålla fingrarna i styr utan var tvungen att kasta bort lite tid som jag kunnat lägga på viktigare saker.

Paret Elliot och Sasha flyttar in i ett hus tillsammans med en kompis. Sasha bjuder in en spiritist som ska rena huset i en ritual men något går fel och man råkar bjuda in något ondskefullt väsen, oklart vad. Demon? Spöke? Hur som helst väsendet som går under namnet The Bye Bye man gör tillvaron sur för de tre inneboende som gör sitt bästa för att lösa mysteriet.

Ok såååå dålig var inte filmen men den var långt ifrån bra. Intrigen är helt ok  men filmen lyfter aldrig riktigt, det känns som att den mest står och stampar på samma ställe. Figuren Bye Bye man är ganska intressant trots det något korkade namnet men man jag känner att man kunnat göra mer av historien. Värre är nog att man lyckats med konststycket att hitta tre makalöst dåliga skådisar i huvudrollerna. De är inte dåliga på ett The Room  vis vilket är synd för då hade filmen åtminstone varit underhållande. De är bara U-S-L-A och inget annat. Detta tillsammans med den något tröga handlingen gör att jag aldrig kommer in i filmen som blir till en intetsägande historia. Största mysteriet är dock hur man lyckades få med både Faye Dunaway och Carrie-Anne Moss i små roller men de tänkte kanske ”pengar som pengar”. Vad vet en enkel själ som jag hur dessa stjärnor resonerar.

Regi: Stacy Title

Betyg: 3/10

Disturbia (2007 USA)

När Kale knockar sin spanskalärare under en lektion ställer han till det för sig rejält. Då Disturbia utspelar sig i USA riskerar han fängelse men då hans far nyligen dött i en tragisk olycka är domaren mild och Kale får istället tillbringa sommarlovet i husarrest med hjälp av en fotboja. Det tar inte lång stund innan Kale börjar klättra på väggarna. För att fördriva tiden börjar han spionera på grannarna och favoritobjektet är den nyinflyttade tjejen Ashley. När hon får reda på att Kale stalkat henne blir hon naturligtvis kär i honom (vem skriver dessa manus?) och allt vore frid och fröjd om det inte vore som så att Kale börjar misstänka att hans granne har något fuffens för sig. Kan det vara som så att denne är en seriemördare? Tillsammans med sin kompis Ronnie och flickvännen  börjar man spionera på grannen.

Disturbia är en ungdomligare version av Hitchcocks Fönstret mot gården men den kommer inte på långa vägar i närheten av originalet. Filmen dras med ett par problem. Det främsta är att filmen inte riktigt vet vilket ben den ska stå på thriller eller ungdomskomedi/romans? Det tar alldeles för lång tid innan storyn med grannen får ta plats. Då Kale är en stalker köper jag inte alls romansen mellan honom och Ashley för fem öre. Jag blir istället irriterad på Kale som jag finner vara ganska så osympatisk och lite creepy. Nä detta var en i och för sig lättsmält rulle men den lovar mer än vad den håller. Filmens enda behållning är skådisarna David Morse och Carrie-Anne Moss som spelar Kales mamma respektive granne annars var det tunnsått med ljuspunkter i denna film.

Regi:  D.J. Caruso

Betyg: 3/10

Pompeii (2014 Kanada)

pompeii-posterAv och till blir jag lite sorgsen till sinnes när jag ser en film. Det sker oftast när man märker att möjligheterna till en höjdarrulle finns men att någon har schabblat bort chansen till fullträff någonstans på vägen trots att man hade öppet mål redan från start. Pompeii är en sådan film och fyra personer bär på en kollektiv skuld till min sorg.

Det som talar för filmen är 100 miljoner dollar i budget samt en simpel historia som i rätta händer kan fånga publiken. Här rör det sig om Titanickonceptet än en gång men man har bytt ut en sjunkande båt mot en mullrande vulkan. Man har kanske inte världens bästa skådisar men de är åtminstone intressanta, Adewale Akinnuoye-Agbaje, Emily Browning, Kiefer Sutherland och Erik Haag (förlåt Kit, Jon, Snow, Harington).

Det som talar mot filmen vid en första anblick är nog bara dess regissör, Paul. W.S Anderson vars filmer bara blir sämre och sämre. De största skurkarna i dramat är dock filmen tre manusförfattare som kokat ihop en dialog och ett manus som ingen regissör i världen kan göra något vettigt av.

Storyn är enkel: Slaven och gladiatorn Milo skeppas till den romerska staden Pompeji för att kämpa i stadens gladiatorspel. På vägen till Pompeji hjälper han till med att avliva en skadad häst. Ägarinnan till hästen en ung adelsdam, Cassia, blir så imponerad över den skäggige gladiatorns hästavlivningshandlag att hon blir blixtförälskad. Cassia har varit i Rom men lämnat staden hastigt för att fly från en besatt friare med psykopatiska drag. Friaren som spelas av Kiefer Sutherland i illasittande romarrustning följer efter Cassia till Pompeii och ett triangeldrama uppstår med en mullrande vulkan i bakgrunden.

Klichéer en masse och en infantil dialog som får mig att snyfta av skam tillsammans med CGI-effekter som är hellre än bra gör detta till en mycket dyr skitfilm. Värre är det nog för skådisarna som säkerligen kom till vissa insikter under och efter filminspelningen. Kit Harrington att han troligen hade få konkurrenter alternativ otrolig tur när han knep rollen som Jon Snow. Carrie-Anne Moss satt troligen sena kvällar i sin trailer och undrade över vart den spirande skådespelarkarriären tog vägen efter Matrix.  Värst blir det nog för Emily Browning när hon ser det färdiga resultatet och förstår att tillsammans med Sucker punch har denna film effektivt dödat alla chanser till en framtida filmkarriär.  Men mest olycklig är jag över att man inte lade 100 miljoner dollar på något vettigare.

Regi: Paul W.S Anderson

Betyg: 2/10