Dark shadows (2012 USA)

Film är bäst på bio. Ja det vill i varje fall filmbolagen hävda. Pyttsan! Jag är inte speciellt känslig av mig och det är sällan jag stör mig på folk i biografen men det här biografbesöket var rent ut sagt för djävligt. Jag fick en upplevelse av att ha hamnat mitt i en av FN:s hjälpsändingar till svältande människor. De slörpades dricka, snaskades godis, grävdes i chipspåsar och skakades i popkornkartonger så till den milda grad av att jag var när att ställa mig upp vråla ”Ät upp! Tugga klart och titta på filmdjäveln i lugn och ro!” Jag är glad för att filmen var texad, hade det varit en svensk film hade det inte gått att höra vad som sades. Efter denna klagovisa fortsätter vi till dagens film.

Dark shadows är Tim Burtons senaste alster. Då vi har med Burton att göra kan man snabbt konstatera att: Johnny Depp är med och spelar en outsider, Chistopher Lee gör en liten roll, Danny Elfman gör musiken, Helena Bonham Carter är med i rollistan, scenografin är mörk och lite småryslig, filmen har smålarvig humor samt ett komplicerat förhållande till en pappa finns instoppat i manus.

I slutet av 1700 talet vänslas rikemanssonen Barnabas Collins med fel tjänsteflicka. Hon är nämligen en häxa. Då han inte besvarar hennes kärlek förvandlar hon honom till en vampyr och fänglsar Barnabas i en kista. Tvåhundra år senare slipper Barnabas ur sitt fängelse. Han upptäcker att häxan, Angelique, har tagit över staden hans förfäder grundade och att den släktspillra han har kvar är på dekis. Barnabas smider en plan för att få familjen på grön kvist samt att hämnas på Angelique.

Burton försöker verkligen att göra allt rätt och kör på i samma hjulspår som så många tidigare. Om det har lyckats tidigare ser jag inget fel i detta, varför ändra på ett vinnande koncept? De flesta filmer Burton gjort har jag uppskattat t.om Planet of the Apes. Men den här gången funkar det inte alls för mig. Larvig humor blir bara larvig när den görs utan själ eller hjärta. Det som tidigare kändes orginellt med Burton känns numera ganska oinspirerat och tråkigt. Berättelsen velar än hit och dit, storyn är inte svår att begripa men scener läggs på scener och jag får intrycket av att Burton filmat episoder han funnit intressanta och sedan länkat ihop dem till en film. Berättelsen saknar helt enkelt flyt. Det hjälper inte ens att han skrapat ihop ett ganska trevligt gäng med skådisar, att Alice Cooper gör ett gästspel eller att berättelsen utspelar sig på sjuttiotalet. Filmen är tråkig, trist och blodfattig. Den enda som väcker mitt intresse är Eva Green i rollen som häxan Angelique. Dark shadows är faktiskt så trist att jag somnar trots allt slafsande och smaskande omkring mig. Min dotter väcker mig när jag börjar snarka. ”Oj då” viskar jag efter att ha sovit i tjugo minuter. ”Missade jag något?” ”Nej” säger hon och hon har rätt.

Regi: Tim Burton

Betyg 3/10

Kick-Ass (2010 usa)

Dave har förläst sig på serietidningar och kommer på den korkade iden att han ska bli en superhjälte trots att inte har några övermänskliga krafter eller är speciellt vältränad. Han inhandlar en våtdräkt och ett par batonger och ger sig sedan ut på stan för att bekämpa brottsligheten. Till en början blir det fiasko men sedan uppmärksammans Dave av allmännheten och får namnet Kick-Ass.  Stadens maffiaboss börjar misstänka att Kick-Ass ligger bakom attacker mot hans organisation. Dave börjar snart önska att han sysslat med något annat än brottbekämpning i våtdräkt.

En film jag hade ganska låga förväntningar på då serien är bland det bättre som publicerats på senare tid. Jag var övertygad att Hollywood skulle ställa till det hela på värsta tänkbara sätt. Tvärtemot mina farhågor har man lyckats riktigt bra. Kick-ass är framför allt riktigt rolig och har en radda bra skådespelare, Aaron Johnson (Dave), Marc Strong (maffiabossen) och Cloe Moretz (Hit-Girl) t.om Nicolas Cage presterar över förväntan med sin Adam West pastich. En fartfylld, rolig men mycket blodig actionfilm som i och för sig har ändrats lite från serien men det gör inget huvudsaken är att slutresultatet blir bra.

Regi: Matthew Vaughn

Skådespelare: Aaron Johnson, Marc Strong

Betyg: 9/10