Sea fever (2019 Irland)

Fiskarbåten med det välklingande namnet Niamh Cinn Óir, har sett bättre dagar. Om inte nästa fisketur blir lyckad är det kört för fiskaren Gerard och hans familj. För att få in lite extra pengar har man tagit med en student Siobhán som ska ta prover ute på havet. Ute till havs krockar båten med en okänd livsform. Varelsen ser ut som ett mellanting av en bläckfisk och en manet och håller fast båten. Besättningen är rådvill men problemet löser sig av sig självt och man fortsätter att fiska ovetandes om att varelsen lämnat kvar en obehaglig överraskning åt besättningen.

Lite vattenskräck så här i sommartider skadar aldrig. Sea fever var en relativt positiv överraskning. Buttra sjömän, vattenvarelser, mintblått slem med lätt touch av The Thing var en ganska så trevlig kombination. Filmen rullar på bra och när man väl hamnat till havs och alla inblandade presenterats tappar berättelsen aldrig fart. Trots att man är på öppet vatten lyckas regissören med att skapa lite klaustrofobisk stämning på båten iom att besättningen är fast på skeppet och kan av skäl jag inte nämner här lämna det. Filmens problem är att den kanske aldrig riktigt blir så där spännande som jag hade hoppats men i gengäld så har den en historia som lyckas hålla intresset vid liv ända in i slutet och med klart godkända skådisar.

Regi:  Neasa Hardiman

Betyg: 5/10

Wonder woman (2017 USA)

Amasonen Diana växer upp på en ö som är dold för omvärlden. En dag hälsar omvärlden på i form av Steve Trevor som jagas av en en hop tyska soldater. Amasonerna får genom Steve information om att ett stort krig pågår (det 1:a världskriget) och de anar att det är deras ärkefiende krigsguden Ares som ligger bakom kriget. Mycket motvilligt låter man Diana följa med Steve ut i världen för att stoppa Ares och därmed kriget.

Hitintills har filmerna om DC:s superhjältar inte varit speciellt imponerande: Superman var ok, Superman vs. Batman och Suicide Squad riktigt usla så här i efterhand (har försökt se om filmerna men det har varit en upplevelse så olidlig att jag varit tvingen att avbryta tittarna i förtid). Därför känns det riktigt skönt att få se en film som Wonder Woman då den infriar alla förhoppningar jag har. Skådisarna sitter som smäck (möjligtvis hade jag velat sett någon annan än Chris Pine i rollen som Steve men han är åtminstone uthärdlig).  Danny Huston är ljuvligt ond som Ludendorff, birollsinnehavarna i div. roller är väl utvalda och Gal Gadot ÄR Wonder Woman, jag tror aldrig en skådis har känts så rätt i en superhjälteroll. Trots en ganska så töntig dräkt (dräkten har alltid varit ett aber när det gäller denna seriefigur men å andra sidan är klädvalet för dagen bättre än den bikerjacka och hotpants(?)  hon bar under 90-talet) lyckas Gadot sätta karaktären som smäck. Filmen har flera scener där jag faktiskt får ståpäls och känner hur pulsen ökar, det var ett bra tag sedan jag fick den känslan när jag såg en s.k ”blockbusterfilm”. Trots att rullen är ganska så DC-grå” känns den lättsammare och inte så allvarstyngd och storvulen som de tidigare filmerna från förlaget.

Det finns dock en plump i protokollet nämligen slutfighten där man som tittare än en gång måste genomlida raserade byggnader och explosioner. Det tar inte lång stund innan jag tröttnar, börjar glo på klockan och undrar om det inte är dags att avsluta CGI-festen?  Men bortsett från detta är Wonder Woman klart sevärd.

Regi: Patty Jenkins

Betyg:8/10

Soldier (1998 USA)

1998-poster-soldier-1Av någon outgrundlig anledning blev jag sugen på att se om detta sf-fiasko med bla Kurt Russell, Gary Busey och Jason Isaacs, den sistnämnde känd  från Harry Potter filmerna. Filmen totalfloppade när den kom men jag mindes den som åtminstone helt ok. Lite äldre och lite grinigare är mitt omdöme inte riktigt lika snällt.

I en nära framtid utbildar man elitsoldater redan från födseln. Ungarna hjärntvättas och man resar ut de svagare exemplaren under utbildningens gång. Russell spelar veteranen Todd 3465 som blint lyder order. En ny genmanipulerad version av soldater har tränats upp vilket Todds befäl inte uppskattar då de är artificiella (tydligen är hjärntvätt bättre) och i en kukmätarmatch (inte bokstavligen bör påpekas) mellan befälen tvingas Todd kämpa mot en av de nya soldaterna. Han förlorar och liket dumpas på en avlägsen planet som används som galaktisk sopstation. Naturligtvis är inte Todd död och han tas omhand av planetens invånare som naturligtvis lär honom medmänsklighet och annat smått och gott. Utan några vettiga skäl får militären för sig rensa planeten och naturligtvis faller den uppgiften på de nya förbättrade soldaterna och naturligtvis ställer sig Todd på invånarnas sida i konflikten.

Nej det här blev bara för korkat och förvånansvärt tråkigt. Det blir fart och fläkt i finalen men transportsträckan dit känns som en evighet då man lagt ned mycket krut på att visa hur Todd återfår sin medmänsklighet. Det är ganska trist action överlag och känslan av att det hela utspelas in i en studio bland frigolitblock är påtaglig. Soldier är en trist och plastig film som nog inte gör någon glad, dock ska ingen skugga falla på skådisarna som sköter sitt jobb bra.

En intressant notis är att filmen utspelar sig i samma universum som filmen Blade runner då det droppas en hel del namn och platser från den filmen men Soldier blir inte bättre för det.

Regi: Paul W.S. Anderson

Betyg: 3/10

Demonlover (2002 Frankrike)

demonloverPåhejad av Henke tog jag mig an denna franska rulle som handlar om affärsintriger, dataporr och avtrubbade människor. Ett franskt företag håller på att förhandla med några japaner som utvecklar 3D porr. Det finns andra aktörer inom branschen som också är intresserade av tekninken och affären utvecklar sig till något som bäst kan liknas vid en företagsthriller. Det är många turer och intriger och av och till är det svårt att veta folks intentioner men så händer det något konstigt ungefär mitt i filmen.

Historien som har hållit ihop relativt väl fram tills nu får mitt i filmen ett eget liv. Saker och ting bara sker, folk börjar agera irrationellt och många handlingar som mord och överfall får inga konsekvenser. Filmens karaktärer agerar men de reagerar inte, åtminstone inte som förväntat. De verkar helt enkelt inte bry sig om vad som sker. Fortfarande håller historien sig inom de uppsatta ramarna men det blir lite skevt och jag får känslan av att det är något som inte stämmer. På det hela är det en intressant filmupplevelse men jag vet inte om filmen i sig är så värst bra. Den första halvan är intressant och lite smårafflande men den andra halvan känns – i brist på bättre uttryck- intellektuellt obekväm. Demonlover är förvisso både intressant och sevärd i sina stunder men den lyckades inte falla mig i smaken trots en handfull bra skådisar.

Regi: Olivier Assayas

Betyg: 5/10