The Rental (2020 USA)

Två bröder och deras flickvänner beslutar sig för att ta en minisemester och hyr ett hus över weekenden. Det börjar inte så bra då hyresvärlden visar sig vara lite smått otrevlig kanske och bär på en och annan rasistisk åsikt. Man märker även ganska snart att stämningen är lite spänd mellan paren speciellt bröderna kommer inte så väl överens. Den ene av de två är framgångsrik och jobbar med den andres flickvän som han för övrigt anser köpt ned sig iom med att vara tillsammans med brorsan. Mao en helg där allt inte kommer att gå i dur.

Redan från start får man en känsla av att detta inte är någon trevlig film. Det är ansträngda relationer mellan paren och jag hade nog valt att tillbringa helgen med någon annan om ni nu frågar mig. Nu innehåller inte filmen bara ansträngda relationer, The Rental kan beskrivas som ett light drama av Lars Norén med en touch av slasher. En udda kombination som funkar över förväntan.

Jag sitter hela tiden och väntar på att det ska explodera då friktionen mellan de två bröderna hela tiden ökar och när det sedan går åt helvete gör det detta med råge och man skulle nog kunna säga att alla inblandade lyckas med att göra precis alla fel man kan göra i situationen som uppstår. Känslan av att jag sitter och kollar på en bilkrasch i slowmotion är högst påtaglig. Däremot är det inte att man sitter och irriterar sig på hur de inblandade agerar – de har helt enkelt otur och gör korkade men fullt mänskliga beslut.

Min enda invändning skulle vara att man skulle ha sugit på karamellen lite mer i finalen då det går undan lite väl snabbt för min smak men filmen är i vart fall klart sevärd.

Regi: Dave Franco

Betyg: 7/10

Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga ( 2020 USA)

Ända sedan han som liten pojke hörde Abbas Waterloo på ESC har Lars Erickssong till sin fars fasa haft som mål att representera Island i tävlingen. Åren går och Lars harvar på med sin musik under namnet Fire saga med sångerskan Sigrit Ericksdottir som kanske eller inte är hans syster. 2020 verkar Island för första gången ha en chans att vinna tävlingen då de har ett mycket starkt bidrag. Slumpen gör dock att det är Fire saga som skickas till finalen som går av stapeln i Edinburgh.

Att se film med och av Will Ferrell är lite som att åka berg och dal bana. Ibland är det mycket roligt och ibland undrar man hur karln tänker. Dagens film följer detta mönster väl. Skämskudden är nött efter titten men jag skrockade även till ett par gånger. Trots att Ferrell är mycket ojämn i sitt filmskapande nödgas jag erkänna att jag har ett gott öga till karln då han inte verkar bry sig utan bara kör på i sitt alldeles eget lilla race vilket gör att han besitter en viss charm.

Det som är bäst med filmen är musiknumren där Ferrell faktiskt inte behövt hitta på speciellt mycket för att få till uppträdanden som man skrattar åt,  här ligger dikt och verklighet mycket nära varandra. Dan Stevens spelar ryssen Alexander Lemtov , en underhållande rollfigur som nog var den jag hade störst behållning av i filmen. Rachel McAdams och Pierce Brosnan är med och de är alltid sevärda och nu har jag nog nämnt det som är bra med filmen. Resten kan nog kvitta och om man tänker på att den har en spellängd på lite över två timmar så hade det blivit en seg historia om det inte vore för alla musiknummer.

Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga är ingen Stepbrothers men inte heller Holmes & Watson. Milt underhållande blir mitt omdöme.  Frun gick dock mitt i filmen och la patiens istället.

Regi: David Dobkin

Betyg 4/10

Apostle (2018 Storbr)

Regissören Gareth Evans är nog mest känd för sina The raid filmer, han har även gjort det bästa segmentet i den starka skräckantologin V/H/S 2. Dagens rulle Apostle är en knepig film som jag inte riktigt får grepp om.

Den plågade f.d predikanten Thomas tar sig an ett uppdrag som verkar dödsdömt redan från start.  Han ska infiltrera en sekt som isolerat sig på en ö. De har kidnappat hans syster Jennifer och kräver nu en lösensumma för att släppa henne. Nu vet inte Thomas om systern lever och vill inte betala stålar för ett lik så han måste först lokalisera systern innan det blir tal om någon lösensumma. Klart att det skiter sig på stört. Sektledaren Malcolm har alerta spioner och han inser att en infiltratör i sina led.Det är inte längre en fråga om Thomas blir upptäckt utan när.

Detta är en film som blir allt märkligare ju längre speltiden går. Till en början är det en thriller som är riktigt rafflande och filmen håller spänningen vid liv ända tlll finalen.  Det som gör att jag börjar undra över Evans tankevärld är dels att filmen vid några tillfällen exploderar i scener som skulle få en fantast av Saw filmerna att hoppa högt av glädje. Det är rejält slafsigt. Vidare vandrar berättelsen sin egen lilla väg och blir till slut något som troligen kan beskrivas som en korsning mellan skräck och fantasy. Det är ingen mysfilm då miljön är både grå och skitig och en känsla av hopplöshet hänger över hela historien. Vår hjälte skänker inte heller mycket hopp. Han spelas av Dan Stevens och om jobbet var att spela sliten sköter han detta med bravur. Thomas ser så tärd ut att jag bekymrar mig över att han ska trilla ihop när som helst.

Bortsett från de sista tio minuterna som mest påminner om en final skriven av Stephen King i sina sämsta stunder lyckas Evans att hålla ihop sin historia väl trots alla märkliga utflykter. Vad man än tycker om rullen så ska den åtminstone ha credit för att den vågar ta ut svängarna ganska rejält och jag hade åtminstone inte en susning vilken väg berättelsen skulle ta. Filmen rekommenderas men med brasklappen att det kanske inte riktigt är en fredagsmysfilm.

 

Regi: Gareth Evans

Betyg: 7/10

 

 

The Beauty and the Beast (2017 USA)

Musikalveckan startar som brukligt med en gemensam film. Jag har redan skrivit om The Beauty and the beast men då i dess animerade form. Disney har börjat med att återvinna sina äldre filmer dvs de gör om tecknade filmer till spelfilmer. Djungelboken kom häromåret, Aladdin och Mulan är på G vad jag förstått. 

En självisk prins har av en fe förtrollats till ett odjur och förbannelsen kommer bara att brytas om ömsesidig kärlek uppstår mellan odjuret och en annan person. Den unga flickan Belle blir fånge hos odjuret/prinsen men efter en tid börjar något som kan kallas kärlek att spira men det är något som Gaston, Belles efterhängsne friare, inte tänker acceptera.

Ja det var inte så mycket nytt, storyn är som sagt detsamma och låtarna likaså med några tillägg. De nya låtarna göre vare sig till eller ifrån för mig men å andra sidan är jag så inkörd i den tecknade versionen att jag har nog svårt att ta denna version till mig. För mig blir det nog mest att sitta och jämföra vad som ändrats mot den tecknade versionen. Den främsta ändringen är nog att man är lite mer detaljerad i storyn, spelfilmen är en halvtimme längre. Jag är nog mer förlåtande med logiska kullerbyttor när det rör tecknad film (kanske ligger det i genrens natur) jämfört med spelfilm och här får jag svar på frågor jag aktivt ignorerat i ett par decennier som t.ex hur länge Belles pappa irrade runt i skogen.

Filmens karaktärer får också lite mer djup än sina animerade motsvarigheter på både gott och ont. 2017 års version känns och så lite dystrare och mer allvarsam men det kan bero på att sagoskimmret bleknar något i,om spelfilmsformatet.

Nej det var svårt för mig att skapa en självständig bild av filmen då jag hela tiden sneglar på förlagan vilket gör att jag får problem att bilda en rättvis åsikt om filmen. Troligen hade jag varit mer förtjust i The Beauty and the beast om jag inte sett den tecknade filmen från 1991. Det är bra skådisar, bra musik och storyn gillar jag fortfarande men problemet är bara att 1991 års version var så mycket bättre. Jag tar dock hänsyn till mina tillkortakommanden och ger filmen godkänt.

Vad Sofia tycker om filmen kan ni läsa här.

Regi: Bill Condon

Betyg: 6/10

The Guest (2014 USA)

TheGuest_BD_steelbook_2D-812x1024Familjen Peterson har drabbats av sorg och elände då deras äldste son dödats i Mellanöstern. Dödsfallet är emellertid bara toppen på isberget då den yngste sonen Luke mobbas i skolan, familjefadern Spencer får inte sin efterlängtade befodran på jobbet och dottern Anna är tillsammans med en kille som inte direkt är någon svärmorsdröm. Mitt i allt eländet så får familjen ett oväntat besök av en man som presenterar sig som David. Besökaren är en f.d kollega till den avlidne sonen och han lovande denne vid dödsbädden att han skulle besöka familjen för en sista hälsning.  David är lätt att tycka om och erbjuds att stanna en tid. I samband med den nye husgästen börjar familjen Petersons problem att lösa sig och framtiden ser trots allt ljus ut. Det är bara den där gnagande misstanken familjens dotter har: Är verkligen David den han utger sig att vara?

Den här filmen påminner lite om 90-tals thrillern Handen som gungar vaggan, åtminstone till en början sedan blir det mer fart och fläkt av det explosiva laget. På skådespelarsidan är The Guest rena ”känd från tv” orgien. David spelas av Dan Stevens från Downton abbey, Sheila Kelley kände jag igen från Lagens änglar, Lance Reddick från OZ för att nämna några. En extra bonus var den nervige Leland Orser i rollen som pappa Peterson. Trots att filmen består av s.k b-skådisar de mycket kompetenta och flertalet skulle säkerligen spela skjortan av en hel del av sina mer välbetalda kollegor.

The Guest är inte någon nyskapande film men det var en underhållande resa med en skurk som i mina ögon innehar åtminstone en viss charm och jag har svårt att tycka riktigt illa om honom. Lite yxigt regisserad och en och annan logisk kullerbytta men vad gör det när underhållningsvärdet var högt. En perfekt fredagsfilm när de yngsta lagt sig. Ett extra plus för ett bra soundtrack.

Regi: Adam Wingard

Betyg: 6/10