Trainspotting 2 (2017 Storbr)

img_0956Det har gått 20 år sedan Renton blåste sina kompisar i och drog med pengarna de tjänat på en knarkaffär. Nu är det dags att få träffa dessa ”illustra” herrar igen. Spud har förlorat allt: Jobb, bidrag och flickvän då han missade att man ställt om klockan till sommartid, Begbie sitter inne för mord, Sick boy har tillsammans med sin bulgariska flickvän planer på att göra om sin mors pub till en bordell. Renton verkar fram tills nu haft haft ett någorlunda vettigt liv. En livskris gör att han söker sig till Edinburgh för första gången på 20 år och så är karusellen igång igen.

Boyle gör det lätt för sig och T2 är i mångt och mycket en upprepning av den tidigare filmen från 1997. Flera scener speglar scener i första filmen. Där är samma klippning, narrativ och till viss del replikskiften b.la håller Renton ett uppdaterat ”choose life” tal. Han har även lyckats med att få med samma skådisar i både de små och stora rollerna. En del kritiker menar att filmen är överflödig och trött. Något jag inte alls håller med om.

I.o.m de många kopplingarna till den tidigare filmen skapar Boyle brygga till det förflutna där han obevekligt visar tidens gång. Våra huvudpersoner vägrar åtminstone till en början att inse att de blivit äldre och att världen förändrats. De är fortfarande kvicktänkta och vet hur man skaffar sig pengar på diverse omoraliska vis men samtidigt är det bara kickar för stunden som i det långa loppet inte leder någonstans. Sick boy färgar fåfängt sitt hår för att verka yngre och Begbie tror att hans son. De är kort och gott gubbar som är reliker i en ny och främmande värld. De har helt enkelt vägrat att växa upp. Det är just detta som Boyle lyckas skildra så bra tack vare de många kopplingarna till den förra filmen. Jag kan knappt bärga mig tills jag får möjlighet att se de två filmerna back to back. Rollfigurerna får också lite mer kött på benen och t.om en galning som Begbie ges en chans att få vara lite mänsklig men bara lite.

Det låter kanske som en djupt allvarsam film och iofs är både missbruk, våld och prostitution inget att skratta år men Boyle lyckas med konststycket att få mig att skratta åt eländet och både jag och min dotter hade en mycket trevlig stund i den nästan tomma biosalongen. T2 är en film som förtjänar en större publik men man ska definitivt ha sett den första filmen då filmerna är så tätt sammanlänkande.

Precis som första filmen är musiken mycket bra. Jag bjuder på finallåten som tillsammans med scenerna som spelades upp på duken gjorde att filmen ett kort ögonblick var och nosade på högsta betyget. Om det så blir i framtiden ber jag att få återkomma om när jag sett om filmen.

Regi: Danny Boyle

Betyg: 9/10

 

Trance (2013 Storbr)

trance-2013-movie-posterDen brittiske regissören Danny Boyle är ofta bra. B.la ligger han bakom två av mina favoritfilmer, Trainspotting och Sunshine. Hans senaste film handlar om en auktionsförrättare, Simon, som stjäl en dyr tavla. Oturligt nog drabbas Simon av minnesförlust och kommer inte ihåg vart han gömt tavlan. Hans medbrottslingar är mycket angelägna om att få reda på vart tavlan förvaras. När nagelutdragning och annan tortyr inte hjälper för att väcka Simons minne beslutar man sig för att gå till en hypnotisör som ska försöka bota minnesförlusten.

Den första halvtimmen är otroligt bra, jag var med på noterna och filmen har en skön heistkänsla med en inbakad tvist. När hypnotisören kommer in i bilden blev det allt mer svamligt och bit för bit tappar filmen sin nerv och mitt intresse. Boyle krånglar till sin historia i onödan genom att smyga in både en och två vändningar i filmen. Visst, klart att man gillar att bli dragen vid näsan och att en film tar oväntade vändningar men det måste göras med finess. I fallet med Trance sker detta på bekostnad på flytet i berättelsen som blir lidande. Nu är Trance ingen svår film men det blir lite larvigt med alla ansträngningar från Boyles sida att göra den till något större än den standardthriller den är.Jag hade nog i ärlighetens namn väntat mig lite mer från Boyle. Jag upplever det som att regissören tar en enkel väg genom att krångla till det. Med det menar jag att med ett mer välskrivet manus hade filmen kunnat utvecklas till en nervpirrande historia nu blir det lite jaha och filmens vändningar och tvister känns ganska krystade och onödiga . Trion James McAvoy, Vincent Cassel och Rosario Dawson är det dock inga fel på och musiken är mycket bra men det brukar den vara i filmer signerade Boyle.

Regi: Danny Boyle

Betyg: 5/10

Sunshine (2007)

sunshineSolen håller på att slockna och mänsklighetens sista hopp står till besättningen på rymdskeppet Icarus II. De skall frakta en bomb som skall sprängas i solens inre för starta stjärnan igen. Sju år tidigare hade man skickat ett rymdskepp med samma uppdrag men kontakten bröts och de har inte hörts av sedan dess. När Icarus II efter en 16 månader lång resa närmar sig solen mottar man en nödsignal, den visar sig vara från Icarus I.

Många kan tycka att filmen kan verka lite spretig,är det  action eller psykologiskt drama? Den är nog lite av varje  men framförallt är det en otroligt vacker film med en fantastisk skådespelarensemble och ett genomarbetat manus. Möjligtvis kan man tycka att filmens ändrade ton och stämning den  sista halvtimmen känns onödig men det är i mina ögon en petitess. En film jag varmt rekommenderar!!

Regi: Danny Boyle

Skådespelare. Cillian Murphy, Cliff Curtis, Rose Byrne, Chris Evans.

Betyg: 10/10

28 days later (2002)

28-days-later-empty-street-smallDjuraktivister bryter sig in i ett labratorium för att befria schimpanser, de vet inte att djuren är smittade med ett virus som gör bäraren extremt aggressiv. Smittan sprider sig som en löpeld och snart är större delen av England smittat. Cykelbudet Jim ligger lyckligt ovetandes om detta i koma efter en trafikolycka. När han vaknar upp i ett folktomt London har det gått 28 dagar efter smittans utbrott. Jim slår sig samman med några få överlevande och man bestämmer sig för att ta sig till Manchester då man hört radiosändingar från staden.

Denna film var ett trendbrott när den kom.  Zombierna, de smittade, är snabba.Det blir avsevärt mer spännande när Jim och co jagas av dessa kannibalgeparder än av Romeros zombiesniglar. Tyvärr är det rörigt klippt  så fort det blir action(konstärligt eller dåliga stuntmän?) så man finner sig undra vad det är som händer istället för att dras med i spänningen. Det är många bra skådespelare i filmen och regin är bra, vilket det f.ö brukar vara i Boyles filmer. Filmen är dock inte en renodlad skräckfilm då fokus ligger mycket på de överlevande istället för kampen mot de smittade. En del kan finna filmen lite långsam.

Regi: Danny Boyle

Skådespelare: Cillian Murphy, Brendan Gleeson, Naomi Harris m.fl

Betyg: 6/10