Två bleka filmer och en riktig stinkare.

Cass

Filmen Cass är en s.k BOATS. Cass som egentligen heter Carol Pennant växte upp i Slade Green, Kent. Han adopterades av en vit familj och växte upp i ett vitt medelklassområde. Cass blev mobbad och utstött pga av sin hudfärg och för sitt ovanliga förnamn. Enda stället där han kände gemenskap var i hejarklacken till laget West Ham. Cass avancerar ganska snabbt och är snart ledare för lagets fanclub dvs de som tar fotbollsmatcherna som en ursäkt att puckla på allt som rör sig och håller på fel lag. Tyvärr för Cass tar polisen krafttag mot huliganismen och han åker in i finkan. När han avtjänat sitt straff försöker han välja en ny väg i livet, något som inte alltid är det lättaste.

Det finns bättre filmer att se om liknande teman för Cass känns som en film gjord med vänsterhanden. Det är en solskenshistoria om hur man med hjälp av en drivkraftig mamma samt en trogen kvinna vid sin sida kan förändra sitt liv till det bättre. Upplyftande men lite småtrist, filmen griper aldrig tag i mig och man har lyckats vaska fram halvdana skådisar i rollerna. Möjligtvis en söndagseftermiddag när det är dåligt väder eller för de största fansen av den här sub-genren annars kan Cass faktiskt kvitta.

Betyg: 4/10

Tenebre

Författaren Peter Neil åker till Italien för att lansera sin senaste thriller. Någon som inte har ett speciellt hälsosamt psyke verkar ha blivit influerad av boken och kopierar morden i thrillern. Neil kontaktas av mördaren och anar att han snart står näst på tur.

På IMBD har filmen Tenebre över 7 i betyg. Nu ska man kanske inte lita blint på på denna sajt men det verkar vara något jag missade när jag såg filmen, för den är verkligen inte bra. Skådisar, manus, logik och musik är under all kritik. Man skulle kunna tro att filmen är ihopknåpad av en amatör med både gott om tid och pengar. Så är inte fallet, det är den inte helt okände Dario Argento som står bakom kameran. Det finns två bra saker med filmen: Miljöerna är snygga och filmen kostade endast 19:50 på Rusta.

Betyg: 1/10

The Grey

Ottway arbetar som vargjägare för ett oljebolag i Alaska. Tydligen är de grå så glupska så de anfaller människor titt som tätt därav den något ovanliga anställningen. När oljearbetarna flyger till Anchorage för en längre tids ledighet störtar planet i vildmarken. De få överlevande måste nu under Ottways ledning försöka hitta hjälp. Som om att det inte räckte med snö och kyla är sällskapet jagade av en flock ihärdiga och hungriga cgi-vargar.

Vildmark, snö och farliga djur, tre indigrienser som jag gillar. Filmen har egentligen alla förutsättningar att bli ett rafflande äventyr men troligtvis verkade inte regissören Carnahan nöjd med att göra en naturthriller han ville något mer. Filmen vet inte riktigt vart den ska ta vägen. Spännande scener varvas med tjat, gnat och meningslösa diskussioner, historen står (trots att man traskar långa sträckor) och stampar. Det hade kunnat bli spännande och dramatiskt men filmen går på halvfart samt är halvtrist och deprimerande. Liam Neeson är dock stabil i huvudrollen som den sorgsena vargjägaren.

Betyg: 5/10

Phenomena (1985 Italien)

Marcus sa en gång om Argento: ”Jag vet inte om han är bra då allt känns så annorlunda i hans filmer eller så är han helt enkelt kass men på ett bra sätt.”

Efter att ha sett ett antal av Argentos filmer vid det här laget är jag böjd att hålla med min bror. Jag vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på när det gäller den här regissören.

Knepig dialog och skådespeleri blandas friskt med märklig filmmusik. Ofta ger hans filmer ett ganska amatörmässigt intryck. Samtidigt har filmerna en stämning som gör att man känner sig obekväm på ett bra sätt (vi talar här om skräck och thriller filmer). Argentos filmer är oftast snygga att se på och den där filmmusiken är som sagt märklig men samtidigt intressant.

Phenomena handlar om Jennifer som flyttar in på ett internat i Schweitz. I området härjar en seriemördare och blir Jennifer involverad i jakten på mördaren då hon börjar samarbeta med en proffessor. Då Jennifer har förmågan att tala med insekter kan hon vara till stor hjälp i jakten på mördaren.

Alla skäl till att inte gilla Argento finns med i filmen. Knepiga repliker och skådespeleri. Manuset är en enda soppa och ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Filmusiken är ren hårdrock och oavsett vad man tycker om denna musikgenre så är den inte speciellt lämpad som filmmusik. Däremot är filmen av och till lite småspännande och som vanligt i fallet med Argento är Phenomena snygg. Stundtals blir filmen spännande t.ex när Jennifer undersöker den övergivna stugan och finalen är ganska grisig.

Säga vad man vill om filmen men den var om inte speciellt bra åtminstone lite underhållande och då både Jennifer Connelly och Donald Pleasence är med i rollistan är den åtminstone lite intressant, även om de gjort bättre roller. Jag får nog hålla med min bror i detta fallet: Phenomena är kass men på ett bra sätt.

Regi: Dario Argento

Betyg: 3/10

Masters of Horror s.01 ( 2005 USA )

2002 började en grupp regissörer träffas över en bit mat för att diskutera film. Det som förenade regissörerna var att de alla på ett eller annat sätt varit involverade i skräckgenren. Träffarna blev ett återkommande inslag och 2005 fick man grönt ljus för en tv-serie på bolaget Showtime. Tretton mer eller mindre rysliga episoder skulle filmas. Resutatet blev i mitt tycke minst sagt blandat. Rena kalkoner varvas med ganska finurliga berättelser. En och annan av seriens delar är t.om riktigt obehagliga. Jag kommer att beta av de avsnitt som jag åtminstone finner godkända på bloggen. De usla episoderna lämnas i recensionslimbo.

Incident on and Off a Mountain Road ( S01 E01 )

Regi: Don Coscarelli

Regissören Coscarelli är troligen mest känd för filmerna Phantasm och Bubba Ho-tep. Jag har faktiskt inte sett den förstnämda filmen men Bubba Ho-Tep är en ganska rolig bagatell där Elvis Presley och JFK jagar en mumie.  Coscarellies avsnitt är en gammal beprövad historia men med en liten tvist. En kvinna blir inblandad i en bilolycka ute i ödemarken. Det tar inte många minuter innan hon jagas av den obligatoriska missbildade vildmarksseriemördaren. Den här gången har dock mördaren tagit sig vatten över huvudet då hans tilltänkta offer är gift med en överlevnadsexpert som har lärt henne ett och annat.

Det är en ganska småspännande berättelse som serveras men man har sett den förut. Cavelli öser på kanske lite väl mycket med scenografin. Mördaren ser mer ut som ett monster än människa och hans hus är fullproppat med lik samt div. verktyg att tortera de olycksaliga som hamnar i hans väg. Bree Turner är bra som det tilltänkta offret och det är nog hon som är avsnittets största behållning.

Betyg: 5/10

Jenifer ( S01 E04 ) Regi: Dario Argento

Argentos episod fick censureras innan den visades. Två korta segment togs bort och då det USA vi talar om handlar det naturligtvis inte om våld utan om sex. Polismannen Frank förhindrar ett mord, det visar sig att offret är en kvinna med ett vanställt ansikte. Kvinnan som får namnet Jenifer kan nog bäst beskrivas som en blandning mellan ett djur och en människa. Trots hennes utseende blir Frank attraherad och i det närmaste besatt av Jenifer och han tar hem henne.

Avsnittet bjuder kanske inte på några större överraskningar man kan ganska snabbt räkna ut vart historien bär hän men berättelsen är obehaglig och jag blir illa berörd. Det finns en del logiska luckor men de är inte så stora att de stör. En otrevlig och obehaglig historia som hör till de bättre episoderna i serien.

Betyg: 7/10

Giallo ( 2009 Italien )

Jag har fortfarande problem med att bestämma mig om jag gillar Argento eller inte. Hans filmer är snygga att se på trots allt våld och obehagligheter. Samtidigt präglas de ofta av stelt skådespeleri som ibland går över gränsen och blir amatörmässigt. Jag undrar om Argento kan ha problem med att sammanlänka estestik med trovärdigt skådespeleri. Utan att vara någon expert på Argento och film verkar det som Argentos mål är att göra så snygga filmer som möljligt och att intresset för vettiga repliker och , ibland, manus är sekundärt,  jag vet inte men det är bara en teori. Hur som helst är hans filmer vare sig ointressanta eller tråkiga, åtminstone inte de alster jag sett än så länge.

I Giallo är det en seriemördare som härjar runt. Han kidnappar vackra kvinnor, vanställer offren och dumpar liken lite här och där i staden. En fotomodell blir kidnappad och hennes äldre syster slår sig samman med en polis för hitta seriemördaren. Det blir en jakt mot klockan då mördaren brukar vänta lite med att döda sina fångar.

Som jag tidigare skrev. Giallo är småspännande och snygg att titta på. Repliker, manus och skådespeleri hör däremot inte till filmens starka sida. Inte ens Adrien Brody lyckas med att lyfta den biten. Polanskis fru Emmanuelle Seigner har väl aldrig varit något större stjärnskott så henne hade jag inte några större förväntningar på men det är åtminstone ett halvkänt namn att skylta med.

trash is king  har en recension på samma film.

Regi: Dario Argento

Betyg: 5/10

Suspiria ( 1977 Italien )

Jag ska erkänna att jag var tveksam till att se Suspiria av Argento. Men efter att b.la BRC promotade Argento på sin blogg och så tänkte jag att man kan inte döma ut en regissör efter bara en film  så Suspiria fick chansen.

Suspiria torde vara en av de snyggaste filmer jag sett. Vilka färger! Vilken inredning! Musiken av Goblin är både orginell, trollbindande och bra. Jag sitter och njuter vid varje scen över samspelet mellan kamera, scenografi och musik. Jag är helt såld.

Problemet är att jag förförs så mycket av filmen att jag nästan glömmer bort handlingen som i detta fall faktiskt blir sekundär. Det rör sig om mord på en balettskola och häxor är inblandade men för mig spelar det faktiskt inte så stor roll då jag fått en FILMupplevelse. Tackar BRC för tipset nu blir det ut och jaga rätt på Argento i snöyran och kylan!

Regi: Dario Argento

Betyg: 8/10

Mother of tears ( 2007 italien )

Ett skrin/kista hittas på en kyrkogård och skickas till ett museum i Rom. Väl där öppnas det och man hittar tre statyer med mystiska inskriptioner som läses högt av en klantig assistent och en mäktig häxa väcks till liv. I samband med häxans uppvaknande sprider sig en brottsvåg i staden (häxan ligger bakom detta) och staden invaderas av häxor från hela världen (häxans uppvaknande ska firas). Endast en oansenlig praktikant som jobbar på museet verkar vara den enda som kan stoppa häxan.

Har aldrig tidigare sett en långfilm av legendaren Argento och kommer inte att göra om detta misstag igen inom överskådlig framtid. Egentligen skulle jag slutat titta när jag såg åt vilket håll det barkade men filmen var så facinerande dålig att jag inte kunde sluta. En dialog som trotsar allt förnuft, en regi där jag sitter och undrar om någon kan vara nöjd samt skådespelare som verkar tro att de är med i en Monty Python sketch istället för en skräckfilm. När man som producent/regissör vet att filmen som görs är riktigt dålig kan man ta till ett par trick: sex och våld och mycket riktigt innehåller Mother of Tears rikligt av båda sorter, folk stryps med sina egna tarmar, huvuden krossas och mitt i allt ser de kvinnliga skådespelerskorna (?) till att visa brösten så fort tillfälle ges.

Regi: Dario Argento

Skådespelare: Asia Argento, Udo Kier

Betyg:1/10