Waterworld (1995 USA)

Waterworld utspelar sig i en framtid där isen på jordens poler har smält och hela vår planet är täckt av vatten. I denna värld åker en man runt på en specialbyggd katamaran med många finesser och gör sitt bästa för att sköta sig själv. Han hamnar dock i trubbel när han får en kvinna och en ung tjej ombord på sin båt. Den unga tjejen bär bokstavligen på en karta som visar vägen till torra land och det är många som vill lägga vantarna på kartan och mest ivrig att komma över kartan är ledaren för piratbandet Smokers som jagar trion över böljan den blå.

Uj uj uj så utskälld denna film blev innan den ens fått premiär. Man gnällde över handling, man gned händerna i förtjusning när produktionen blev problematisk och hånade (iofs välförtjänt) Costner som förbättrade sin hårtjocklek digitalt i filmens efterarbete. Varför man satte siktet på just denna film vet jag inte nöjesjournalisterna gjorde likadant innan Titanic fick premiär. Möjligen kan det vara som så att båda dessa filmer var dyra produktioner och kritikerna retade sig på prislappen. Jag vet inte men det var i alla fall märkligt beteende.

Resultatet blev en ok film vare sig mer eller mindre. Handlingen påminner en hel del om The Road warrior både i känsla och kostymer skillnaden är att man har båtjakter istället för biljakter. Det är en underhållande film för stunden, både lättsedd och lättglömd. De som lyfter filmen lite extra är Dennis Hopper i rollen som Smokers ledare Deacon. En skurk med glimten i sitt enda ögat samt den (håll i hatten!!) unga tjejen som är irriterande men i denna film blir hennes lillgamla kommentarer och beteende roande istället för störande. Det kunde jag aldrig tro. Vill man slå ihjäl ett par timmar på lättsam underhållning duger Waterworld gott.

Regi:  Kevin Reynolds

Betyg: 6/10

Blue Velvet ( 1986 USA )

Jag kommer fortfarande ihåg när jag såg Blue Velvet första gången. Jag gjorde lumpen i Kristanstad och vi var ett gäng som betade av biofilmer i en rasande takt. Det här var på den tiden det fanns viss konkurrens inom biobranchen så man visade även smalare filmer ute på landsbygden. Jag minns att jag satt som alldeles förtrollad under föreställningen och efter filmen diskuterade vi vad det var som hade sett, kanon eller kalkon?  Bildspråket hade vi aldrig tidigare sett, skådespeleriet var märkligt och historien inte speciellt orginell men skruvad och lite obehaglig. Jag är ganska övertygad om att hade jag inte sett Blue Velvet hade mina preferenser angående film sett helt annorlunda ut. Lynch första personliga film för ett större bolag hade öppnat en helt ny filmvärld för mig.

Filmen startar med idylliska scener som staplas på varandra, brandmän som vinkar i slowmotion, tulpaner, vita staket och en man som vattnar gräset. Idyllen rasar när mannen trillar ihop och kameran sänks till marknivå där massa äckliga insekter slåss med varandra. Här har vi enligt mig filmens tema,under ytan döljer sig ondskan. Berättelsen startar med en inzoomning av ett öra och den avslutas med en utzoomning av ett öra, kan det vara så att allt endast är en ond dröm?

Egentligen är Blue Velvet på ytan en ganska enkel och okomplicerad historia. Filmen skulle kunna beskrivas som ett mörkt och mardrömslikt Kitty äventyr.Efter att besökt sin far på sjukhuset hittar Jeffrey ( Kyle McLachlan ) ett avskuret människoöra . Då Jeffrey är en rekordelig ung man ( välkammad, ständigt bärandes kostym ) tar han det till polisen. Mysteriet med örat  har etsat sig fast i Jeffreys sinne och tillsammans med polischefens dotter Sandy ( Laura Dern) leker de privatdektektiver. Det visar sig att en psykopat, Frank (Dennis Hopper), har kidnappat en man och hans son för att kunna utnyttja mamman/hustrun, Dorothy (Isabella Rossellini), sexuellt. Motvilligt dras Jeffrey in i Franks och Doroythys mörka värld.

Filmen har minst sagt många konstiga inslag, en stundtals onaturlig dialog och skruvat skådespeleri. Till detta kan man lägga en hel del konstiga scener som gör att jag sitter och funderar vad regissören menar.  Blue Velvet är en film med flera förtjänster. Två saker vill jag ta upp. Dels Dennis Hoppers intensiva rolltolkning av Frank som torde vara en av de obehagligaste karaktärer jag stött på en film, han mördar, våldtar och misshandlar med sällan skådad frenesi. Hopper har verkligen lyckats med sitt porträtt av en  djupt störd människa.

Symboliken är något annat som jag gillar i filmen, skalbaggarna/insekterna reprensenterar ondskan och är ett tema som går igenom  hela filmen. Rödhakarna får i sin tur symbolisera godheten. Det är nog inte heller någon slump att kvinnan Jeffrey dras till heter Dorothy (Alice hade också fungerat) det är hon leder in Jeffrey till en värld som skiljer sig markant från hans invanda förortsliv.  Det lilla jag tagit upp om filmen skrapar bara på ytan ( jag har t.ex inte nämnt musiken, scenografin och alla kopplingar till Twin Peaks ). Blue Velvet är en film man kan återkomma till utan att bli uttråkad då man ständigt upptäcker nya saker.

RWC har även recenserat filmen. Den hittar du här.

Regi: David Lynch

Betyg: 10/10