Midway (2019 USA)

En av de stora vändpunkterna under det andra världskriget var slaget vid Midway 1942 då den amerikanska flottan besegrade den japanska. Efter detta slag var Japan på reträtt i Stilla havet. Klart att jänkarna ska göra film på denna ärorika stund i sin historia.

Filmen startar redan i slutet av 30-talet och betar sedan av Pearl harbor, Doolittles räd mot Tokyo för att slutligen komma till Midway. Det är en välgjord film och man skarvar inte värst mycket i historien och det värsta flaggviftandet är nedtonat. Jag skulle nog vilja påstå att filmen är lite väl torr, så torr att jag har svårt att bygga upp ett engagemang vare sig för de medverkade rollfigurerna eller händelserna. Det kanske skulle kunna skyllas på att jag i stort sett har hela händelseförloppet klart för mig men å andra sidan fann jag Valkyria vara rejält spännande trots att jag även där satt med facit på hand.

Midway är dock en välgjord film och har en hel del maffiga scener både på havet och i luften. Jag gillade även att japanerna skildrades som människor och inte som några ondskefulla filurer. Filmen ger tom en förklaring på varför Japanerna anfaller USA och det beror inte på att de har ondskan i blodet. När det rörde Japanerna var det också trevligt att de fick snacka japanska och inte engelska med brytning. Midway är en ambitiös film men någon pulshöjare blev det inte för mig men är man extra förtjust i krigsfilmer kan den nog vara värd en titt.

Regi: Roland Emmerich

Betyg: 5/10

Det rätta virket (1983 USA)

large_o2t9jnHHJL0j4P7GDuGmovc1lAHDetta är inte en instruktionsfilm för hemmasnickaren utan handlar om USA:s rymdprogram närmare bestämt Mercuryprogrammet som föregick det mer kända Apolloprojektet som satte den första människan på månen.  Filmen tar avstamp på Edwards Air Force Base där piloten Chuck Yeager blir den första som passerar ljudvallen. Flygbasen drar till sig piloter från hela landet och medan de bevisar sin manlighet i luften får fruarna vackert sitta hemma och vänta på att deras kommer hem, levande eller i en kista. När ryssarna skickar upp Sputnik 1957 gör amerikanerna allt i sin makt för att komma ikapp de ryska framstegen i rymden Man beslutar sig för att ta ut sju män som består av det rätta virket mao vita amerikanska män.

Detta är en helaftonsfilm med mycket testosteron, män i motljus och amerikanska flaggor. Filmen kom 1983 mitt under Reagans styre och jobbar på bra med att befästa den amerikanska drömmen myten. I vanliga fall slår jag bakut när filmer av detta slag dyker upp men här funkar det på alla plan. Filmen är helt enkelt för välgjord och intressant för att jag ska kunna irritera på bagateller som hejdlös nationalism och machomän. En annan bidragande orsak till att filmen funkar är att regissören Kaufman hela tiden växlar mellan den historia som skrivs med Yeager och Mercuryprogrammet och astronauternas familjeliv som inte alltid är en dans på rosor vilket gör att berättelsen engagerar både det stora och det lilla.

Det rätta virket är också lite av en who´s who i Hollywood under tidigt 80-tal då filmen formligen svämmar över av kända ansikten bland både manliga och kvinnliga skådisar. Det är kanske inte de största namnen i branschen men Kaufman har skrapat ihop en intressant skara skådisar.  Slutligen är filmens specialeffekter mycket välgjorda och det märks inte att filmen är över 30 år gammal.

Då detta är en s.k kallad BOATS har man som vanligt tagit sig en del friheter med verkligheten för att gör det hela lite mer dramatiskt. Jag kan tycka lite synd om astronauten Gus Grissom som blir oförtjänt svartmålad i filmen men drama går alltid före fakta både i filmens värld och i verkligheten.

Regi: Phil Kaufman.

Betyg: 8/10

The day after tomorrow (2004 USA)

51Xw9QwBPTL._SX500_Klimatforskaren Jack Hall försöker varna politikerna för att klimatet drastiskt håller på att ändras. Naturligtvis talar han för döva öron då politikerna bara tänker på vad en miljövänligare politik kan kosta. Katastrofen är dock närmare än vad någon kan ana och på bara några dagar kastas världen in i en ny istid. Jack får med ens nya problem då hans son har strandat i NYC och tillsammans med två kollegor ger han sig ut för att rädda sonen undan kölden.

Katastroffilmer brukar inte stå så högt i kurs hos mig speciellt inte de filmer som kommit på senare år då de är fyllda med moralkakor, kärnfamiljspropaganda och annat dravel men se, denna film var faktiskt inte så illa. Naturligtvis är folk så där självuppoffrande bortom allt sans och vett som bara folk i katastroffilmer är, naturligtvis kommer katastrofen att föra far och son närmare varandra och naturligtvis är det med en byracka som har fler liv än en katt. Trots dessa tröttsamma och sedan länge överanvända manusgrepp kantrar aldrig filmen. Av och till blir det ganska spännande ochThe Day after tomorrow innehåller en hel del maffiga scener och filmen blir aldrig för sentimental.

En annan faktor som höjer filmens värde är att skådisarna Jake Gyllenhaal och Dennis Quaid som spelar son och far. Det är två skådisar jag alltid har uppskattat att se på vita duken eller som i det här fallet på rutan. Att jag gillar filmer som utspelar sig i snö och is gör inte saken sämre.

Klarar man bara av lite dramaturgisk skåpmat och ett manus som tar sig lite väl stora friheter med fysikens lagar är faktiskt The Day after tomorrow en underhållande film med hög omtittningspotential.

Regi: Roland Emmerich

Betyg: 7/10

3 X Skräck

Full fart på jobbet med utvecklingssamtal och annat gör att det får bli lite kortare texter idag. Jag väljer att beta av tre skräckfilmer efter ”tripp trapp trull principen”. Den första är riktigt bra, sedan blir det knappt godkänt för att avslutningsvis konstatera att jag aldrig kommer att lära mig.

Haute tension (2003 Frankrike)

Två studiekamrater Marie och Alexia ska tillbringa lovet hos Alexias föräldrar som bor på landsbygden. På natten bryter sig en man in i huset slaktar hela familjen och kidnappar Alexia. Då förövaren missat att familjen haft en gäst klarar sig Marie och hon följer efter mördaren i hopp om att kunna befria sin kamrat.

Minns än när jag såg den här filmen som går under namnen Switchblade romance, High tension eller Haute tension. De första två tredjedelarna satt jag som fastnaglad i soffan och glömde av och till bort att andas. Alexandre Ajas film är olidligt spännande och håller ett högt tempo. En del stör sig på att storyn verkar vara knyckt från en av Koontz få läsvärda böcker Intensity. Andra stör sig på tvisten i filmen. Det förstnämnda bryr jag mig inte nämnvärt om och filmens tvist är väl i ärlighetens namn sisådär men jag har inga större problem med den . Däremot är det är en otroligt spännande film som kanske inte direkt passar personer med känsliga nerver.

Regi:Alexandre Aja

Betyg: 9/10

Stay alive (2006 USA)

Här har vi en ganska orginell film i både ide´och utförande som tyvärr faller på mållinjen. När Hutch finner sina vänner mördade pekar allt mot ett dataspel de nyligen spelat. Det visar sig att om man spelar spelet drabbas man av en förbannelse. Dör du i spelet  dör du i verklga livet. Av misstag spelar Hutch och hans kompisar spelet och det blir en kamp mot klockan för att bryta förbannelsen.

Ungefär samma grundstory som i The Ring men byt ut videokassetter mot dödliga dataspel så får vi Stay alive. Jag fann filmen ganska intressant och trots att man knyckt friskt från nämnda The Ring förhållandevis orginell. Tyvärr blir berättelsen allt mer korkad och (om man nu inom skräckfillsgenren kan påpeka detta) osannolik. Det blir irriterande dumt mot slutet men fram tills dess var filmen helt ok och övergångarna mellan vår värld och dataspelet fungerar över förväntan.

Regi: William Brent Bell

Betyg: 4/10

Jaws 3 (1983 USA)

Slutligen har vi den här gåtan till till film. En gåta så till vida varför jag envisas med att kasta bort min tid på filmer som jag vet är ren dynga. En förklaring är att filmer om farliga djur under vatten har en lockelse på mig som jag har svårt att motstå.

Mike Brody (sonen till polischefen i del ett och två i filmserien) arbetar på en gigantisk vattenpark i Florida. Dagen innan öppnadet av parken smiter en jättelik vithaj in i anläggningen och börjar glufsa i sig folk. Filmens stora problem är de underpresterande skådisarna, bla Dennis Quaid, Lea Thomson och Louis Gossett Jr som iofs har ett fruktansvärt dåligt manus att arbeta med. Effekterna i Jaws 3 är under all kritik, ja de är skrattretande dåliga. Nu har jag sett filmen i 2D och den är gjord i för att visas i 3D så det kan hända att filmen förlorat på övergången men det kan inte vara hela förklaringen. Jaws 3 är tråkig och jag sitter nästan och längtar efter Dinoshark och Megalodon så illa är det. Det som är mest skrämmande är att enligt ryktet ska 4:an vara än sämre. Nu sitter jag i fällan för visst måste jag se fyran för att se om det kan vara sant.

Regi: Joe Alves

Betyg: 1/10

Far from heaven (2002 USA)

Året är 1957 och Cathy Whitaker lever den amerikanska drömmen i den lilla staden Hartford, Connecticut. Hon är hemmafru, har två barn och hennes man Frank är en framgångsrik försäljningschef. Hemmet är tipp-top, dagarna ägnas åt att dricka daiquiri tillsammans med de andra hemmafruarna, skvallra samt förbereda en fest eller två. När hennes man en kväll jobbar över bestämmer sig Cathy för att överraska Frank med att komma med lite hemlagad mat, något hon bittert kommer att ångra. I samband med att paret Whitakers äktenskap är i gungning börjar Cathy av en händelse tala med trädgårdsmästaren och en vänskap växer fram. Då han är afro-amerikan startar detta naturligtvis en lavin av skvaller i det lilla samhället.

Julianne Moore gör här en av sina bästa roller. Trots att hennes karaktär är ganska trist och lågmäld formligen slukar hon all min uppmärksamhet när hon är i bild. Porträttet av en kvinna som lever i en skyddad verkstad och får ett brutalt uppvaknande är både gripande och intressant. I Oscarsracet 2003 tävlade hon visserligen mot Kidman i lösnäsa som vann Oscar för bästa kvinnliga huvudroll men jag tycker nog att Moores prestation är bättre. Sammanbiten med makeup, hem och frisyr i perfekt ordning finner hon hela sin värd krackelera. Moore jobbar här med små uttryck och jag drar paralleller till Anthony Hopkins butler i The Remains of the day. De små gesternas skådespeleri som uttrycker stora känslor är nog så effektivt (look and learn Al). Dennis Quaid och Dennis Haysbert sköter sig väl i sina roller speciellt Quaid är intressant att se i en lite mer lågmäld och allvarligare roll än vad man är van att se honom i.

Elmer Bernsteins sorgsna och vackra pianomusik förstärker den tragiska berättelsen som paradoxalt nog är en av de färggrannaste filmer jag sett. Färgerna och scenografin gör att det verkligen känns som man tittar på en film från 50/60 talet. Far from heaven hade varit än bättre om man bara jobbat lite mer med dialogen. Den känns lite ansträngd vid en del tillfällen speciellt när Moore och Haysbert spelar mot varandra, manusförfattaren verkar inte riktigt fått kläm på deras förhållande.

Regi: Todd Haynes

betyg: 8/10

Två halvdana filmer: Seconds apart & Legion

Seconds apart (2011)

Polisen är konfunderad över ett massjälvmord där ett killgäng under en fest spelat rysk roulette tills alla deltagarna dött. Den (naturligtvis) slitne polisen Lampkin som (naturligtvis) är en aning obalanserad efter en familjetagedi har svårt att acceptera att kollegorna till slut avskriver fallet som självmord. Ju mer han nystar i dödsfallen desto mer övertygad blir Lampkin att någon drivit ungdomarna till självmord. Spåren pekar mot de märkliga tvillingarna Jonah & Seth.

Det här är gammal skåpmat i nygammal förpackning. Filmen är inte tråkig den är t.om ganska underhållande och klurig på sina ställen trots att man sett plotten med ondsinta tvillingar många gånger förr. Slutet på historien än väntat men filmmakarna lyckas faktiskt stoppa in en liten tvist som åtminstone tog mig på sängen trots att den egentligen var uppenbar. Inget att springa benen av sig för att se men underhållande för stunden.

Regi: Antonio Negret

Betyg: 5/10

Legion (2009)

Gud har tröttnat på mänskligheten och beslutar sig för att sätta igång domedagen. Enda hindret för den kommande apokalypsen är en kvinna som är havande. Varför vet jag inte riktigt men det är ett antal kvasireligiösa diskussioner under filmen där jag lyssnar med ett halvt öra så jag kan ha missat den förklaringen. Gud skickar ut ett gäng änglar för att expidera kvinnan i grosess men har inte räknat med att ängeln Michael byter sida och försöker rädda den gravida kvinnan.

Ja det låter korkat och ja det är ganska korkat. Fullt av hål i en plott som inte håller ihop för fem öre. Nu brukar inte detta vara några större problem för mig men om hålen är FÖR stora blir det svårt att blunda för tokerierna. Trots detta är filmen stundtals riktigt bra, åtminstone första halvan som tangerar skräckfilmsgenren. När det blir ängelaction blir berättelsen avsevärt tristare men man kan inte helt dissa en film där Dennis Quaid återfinns i rollistan. Vart Paul Bettanys filmkarriär är på väg efter filmer som den här och Priest är däremot en intressantare fråga. Han kanske får axla Nicholas Cage mantel snart ?

Regi: Scott Charles Stewart

Betyg 4/10

Smart people (2008 usa)

När den otrevlige professorn Lawrence råkar ut för en olycka tvingas han acceptera sin brors hjälp. Det hela går inte smärtfritt då hela Lawrence familj är mer eller mindre socialt handikappade. När sedan professorn går och kärar ned sig i sin doktor blir livet allt krångligare för den dysfunktionella familjen.

En lite smårolig bagatell som främst lyfts av skådespelartrion Quiad, Church och Page. Problemet med filmen är att den är för allvarsam för att vara komedi men för rolig för att vara ett drama, det blir vare sig hackat eller malet.

Regi: Noam Murro

Skådespelare: Dennis Quaid, Ellen Page

Betyg: 6/10

Pandorum (2009 Tyskland)

Astronauterna Payton och Bower vaknar upp på rymdskeppet Elysium men de har inget minne av sitt uppdrag. De finner att de är inlåsta men  Bower lyckas hitta en väg ut till själva skeppet. Vägledd av Payton försöker han lösa Elysiums gåta. Mycket snart upptäcker de två astronauterna att de inte är ensamma ombord på Elysium.

Man märker att filmmakarna har sneglat på Alien filmerna när de gjorde Pandorum, Elsyium är mörkt, skitigt och fullt av ändlösa korridorer, det blir tidvis lite väl dystert och mörkt. Filmen är ganska spännande och storyn är ganska orginell för att vara en SF-film även om vi som tittare räknar ut vad som hänt på rymdskeppet långt  innan astronauterna. Jag hade hoppats mer på filmen och väntat mig mer skräck än action men jag hade åtminstone inte tråkigt.

Regi: Christian Alvart

Skådespelare: Dennis Quaid, Ben Foster

Betyg: 6/10

G.I.Joe:Rise of the cobra (2009)

gi-joe-rise-of-cobra-20090803002735763_640w

När NATO trupper fraktar ett nytt topphemligt vapen blir de attackerade av en okänd grupp som försöker ta vapnen, i sista stund blir de räddade av de internationella styrkan G.I Joe. Två av de överlevande NATO soldaterna går med i G.I Joe, När sedan terroristerna trots allt lyckas komma över de hemliga vapnen gäller det att rädda världen.

Filmen är regisserad av Stephen Sommers (Mumien, van Helsing) och den har Sommers alla kännetecken: folk som har skrattretande brytning (i denna film skotska), kvinnor i sexiga outfits, dialog och skådespeleri som studtals tangerar kalkonklass men hans filmer är ofta mycket underhållande och innehåller en berättarglädje som gör att i alla fall jag bortser från det tidigare nämnda. Filmen är fartfylld och det blir aldrig tråkigt, vill man ha två timmars action blir man inte besviken. En biljakt i Paris är bland de häftigare jag sett på länge. Jag har dock mina misstankar att dockorna som är förebilden för filmen  hade klarat av skådespeleriet minst lika bra som sina mänskliga motsvarigheter.

Regi: Stephen Sommers

Skådespelare: Sienna Miller, Dennis Quaid m.fl

Betyg: 6/10