Filmspanarna: En Midsommarnattsdröm (1999 Storbr m.fl)

mzi.mrrakvmkHäng nu med i svängarna för det kan behövas: I den italienska staden Monte Athena förbereder den lokala fursten/borgmästaren Theseus sitt bröllop men allt är inte glädje och lycka. Två unga män, Demetrius och Lysander konkurrerar om Hermias kärlek. Hon vill gifta sig med Lysander men hennes far anser att Demetrius passar bättre som svärson. Hermia ges ett ultimatum: ”Gift dig med Demitrius eller gå i kloster” (här bör jag tillägga att berättelsen utspelar sig kring sent 1800 tal). För att göra det hela mer komplicerat har Demetrius en beundrarinna i Helena. Lysander och Hermia bestämmer sig för att rymma en natt genom skogen som ligger nära staden. Demetrius får reda på parets planer och sätter efter de två på cykel. Helena hänger på i hopp om att Demetrius trots allt ska välja henne. Samtidigt övar ett teatersällskap i skogen då man tänker sätta upp en pjäs i samband med hertigens bröllop. Så nu har vi fyra personer som irrar runt i skogen på cykel samt ett teatersällskap men det räcker inte med det. Samma natt råkar av en händelse Oberon och Titania som är älvrikets kung och drottning hålla till i skogen. Paret hamnar i gräl och för att straffa drottningen skickar Oberon sin hantlangare Robin Goodfellow (även känd som Puck) att förtrolla drottningen att bli kär i den första hon ser. Puck rör till det hela och vi får en kärlekssoppa som Oberon måste ställa till rätta innan morgonen gryr. (PUH!)

Om ni orkat hänga med såpass länge så kommer här mina tankar om filmen. En midsommarnattsdröm är en av Shakespears komedier och trots att den kan verka lite rörig är filmen både rolig och underhållande. Dialogen är kanske inte den rappaste utan författaren har mer förlitat sig på alla förvecklingar. Det jag möjligtvis har lite invändningar mot är teatersällskapet som kommer in lite från vänster i handlingen. Det är en underhållande trupp men jag kan inte komma ifrån känslan av att det blev lite ”kaka på kaka” i handlingen.

Scenen är som sagt ett somrigt Italien, folk har halmhattar och verkar ha det ganska trevligt (trots alla kärleksförvecklingar) något som smittar av sig på mig som tittare och det blir en riktigt mysig stund framför tv:n.  Något som paradoxalt nog höjer trevlighetsfaktorn är att älvfolket är lite halvtaskigt utklädda det är påklistrade vingar, lite djurhudar och glitter i ansiktet. Dessa halvdana effekter bidrar till filmens uppsluppna stämning och jag tror/anar att det var meningen. Skådisarna (halva Hollywood verkar ha blivit kontrakterade) sköter sig i varierade grad men på det hela får de godkänt. Det är kanske inte en av Shakespeares pjäser man sätter upp för att få briljera på scen eller få kasta ut några odödliga monologer anledningen är nog istället att ha en trevlig stund och det var precis det jag hade.

Regi: Michael Hoffman

Betyg

250px-Hw-shakespeare250px-Hw-shakespeare250px-Hw-shakespeare250px-Hw-shakespeare250px-Hw-shakespeare250px-Hw-shakespeare250px-Hw-shakespeare

Filmspanar temat var så sagt om natten och vilka andra nätter än midsommar (en helg jag numera endast äter caesarsallad på efter att jag ett år förätit mig på sill och grillat) som behandlas av andra bloggare kan ni se nedan.

filmspanarna-bred

Absurd cinema

FLMR

Jojjenito

Fripp

Rörliga bilder & tryckta ord

Fiffi

Har du inte sett den?

The Awakening (2011 Storbr)

Den här filmen dök upp hos Trash is king och verkade vara mycket intressant; Spökhus i kombination med 20-talet och England är ett koncept jag har svårt att motstå.

Kring sekelskiftet och några årtionden framåt var spiritismen på högsta modet b.la var kändisar som  Arthur Conan Doyle involverade i rörelsen. Naturligvis var det rena julafton för allsköns charlataner som satte i system att lura av folk pengar i tron att de skulle komma i kontakt med nära och kära på andra sidan graven. I samband med 1:a världkrigen kan man ana att efterfrågan på medier som skulle kontakta de avlidna ökade avsevärt.

Florence Cathcart arbetar med att avslöja bluffmakare som sysslar med spiritism. Hon är en kändis inom sitt område och är lite av en sensation då hon är både duktig och kvinna (kom ihåg att filmen utspelar sig på 20-talet). Florence blir kontaktad av en lärare på en internatskola där det sägs spöka. Då en pojke hittats död en morgon råder det panikstämning på skolan och man söker desperat efter en lösning på mysteriet.  Ytterst motvilligt, då hon är utarbetad, tar sig Florence an uppdraget och åker till skolan. Först verkar det som att dödsfallet har en naturlig förklaring men Florence misstänker att något mer döljer sig på skolan . Hon väljer att stanna kvar med en handfull personer när lovet tar vid för att lösa mysteriet.

Det här var en ryslig historia något som min fru kan intyga då hon passerade vardagsrummet och såg mitt ansiktsuttryck i tv-mörkret, troligtvis såg jag ganska sammanbiten ut. The Awakening kör till en början på med den vanliga spökrepertoaren, knarrande dörrar mystiska ljud och gestalter i ögonvrån. det kanske låter lite småtrist i mitt fall tycker jag det är avsevärt mer skrämmande än CGI-effekter och en massa blod så redan här ligger historien på plus. Miljön med den tomma skolan som består av mörka trappor, tomma dammiga klassrum och skumma korridorer förstärker mina obehagskänslor ytterligare och historien som har lite formen av en deckargåta engagerar. Då filmen är engelsk håller skådisarna hög klass men Isaac Hempstead Wright som spelar eleven som stannar kvar på skolan under lovet är ruggigt lik Steve Coogan. En snabb googling avslöjade dock inget släktskap. Tyvärr är upplösningen alltför melodramatisk för att passa min smak hade man fått till slutet bättre hade betyget blivit högre.

Regi:Nick Murphy

betyg: 7/10